Läste i veckan Kjell Löfboms självbiografi och konstaterar att jag upplevde det som ett stycke riktigt bedrövlig läsning. En del av behållningen med att läsa en självbiografi är ju ta del av en vuxen/mogen berättares reflektion/eftertanke kring det som hänt genom livet, vilket enligt mig totalt saknas i denna. I den här boken känns det mer som att han försöker återuppliva myten om sig själv som någon sorts åttiotalsikon/gitarrhjälte... något som han aldrig varit (åteminstone inte om nån frågar mig). Historien berättas på det där plågsamt skrävlande, skämtsamma sättet som jag förknippar med den träligaste sortens fylleskrävel... Problemet är bara att det här handlar om närmare tre hundra sidor av den varan. Sen är det ju tråkigt att se hur han snudd på konstant nedvärderar andra för att ständigt höja upp sig själv...

Ja ja... Kanske är jag onödigt negativ men jag tyckte faktiskt att den var riktigt, riktigt dålig. Läste nyligen Zlatans biografi och tyckte att den var fantastisk! Även Pauline Butchers, Freak out: My life with Frank Zappa gillade jag mycket. Den senare riktigt välskriven.

Men som tur är så är ju smaken olika! Så låt höra vad andra läsare tycker om boken...

Tipsa gärna om någon välskriven biografi/självbiografi om ni har haft någon på nattduksbordet nyligen

Har sett boken, men aldrig kommit till skott att köpa den.

Hur den upplevs är oxå lite upp till vem som "egentligen" skriver saken, kan ju vara han själv och då går det åt lite skrivande först

Filmatiseringen kanske blir bättre

Håller inte med, jag tycker han nämner på många ställen hur bedrövlig han kände sig under de åren han var som värst på deken. Sen tycker jag snarare oxå att det han gör är att han rätt osentimentalt beskriver hur han upplevde det hela DÅ.


Bra biografier:
Life (Keth Richards)
Rolling with the Stones (peter sanchez)
Shantaram (gregory david roberts)
Caesar (cristian meier)

Turbonegros biografi är riktigt bra. Fylld av humor och mörker.

Dave Mustaines är också bra. Trots det lite hallelujaaktiga slutet.

Rekomenderas varmt utifrån att jag tycker böckerna är välskrivna (väldigt subjektivt iförsig) så att dom är svåra att lägga ifrån sig.

Ace Frehleys och Toni Iommis böcker är inte fy skam dom heller faktiskt.

Inga Knausgård kanske men...

Anthony Kiedis biografi var intressant. Förstod att han levt ett ganska utflippat liv, men inte på den nivån.
Hoppas han lagt den där skiten bakom sig nu. För gott.
Biografin om Zappa måste jag kolla upp. Skulle vilja läsa David Lee Roth's också.

ja, dlr skulle man ju vilja läsa. Har försökt i flera år att få fatt i den på engelska utan framgång..... :[

Jag tyckte ändå att den var väl värd att läsa. Den ger ju en klar bild över Herr Löfbom/Marcello´s liv och leverne.
Man blir ju inte förvånad över dom kraschade planerna med KeeFest och den stora Sverige-turnén som var på G alldeles nyligen.

Tips på andra biografier:
- Mitt liv som Schaffer
- Access All Areas - Anders Tegner
- I Am Ozzy (mkt underhållande)
- Slash biografi
- Tony Iommi - Iron Man
- You Only Live Twice - Historien om Europe (Mattias Kling)
- Lemmy's biografi

Livet/Life av Keith Richards tyckte jag dock var seg och "svårläst", men som sagt smaken är ju olika

Ser fram mot Tegners bok om YJM som släpps i höst, kan ju inte bli annat än underhållande

Ja jävlar vad mycket biografiläsning jag har och se fram emot nu då... hösten är räddad!

Känns som att YJM och DLR skulle kunna bjuda på nått alldeles extra extravagant...

Otippat tips in från kanten: "e.s.t. - A strange tale" Sagan om Esbjörn Svensson Trio. Mycket lärorik och inspirerande läsning för alla som anser att de håller på med musik.

måste ju förstöra tråden med lite reklam, men är det ngn som är sugen på en bunt biografier så har jag några dito under säljes övrigt..

Läste Zakk Wyldes "bringing metal to the children" nyligen. Bra men lite spretig..

Läste också Anthony Kiedis bok och gillade den.
väldigt ingående berättelser om hans knarkande och
ungefär lika ingående berättelser om en massa kvinnor han haft förhållanden eller bara legat med.
en del av grejerna som stod om medlemsbytena i bandet var rätt intressanta.

jag gillade Marilyn Mansons bok också och den är väl snäppet mer
flippad än Scar Tissue.

Bengt Liljegrens bok om Pink Floyd

Tror att det som stör mig mest med Kjells bok är det att andra personer i berättelsen framställs så enfaldigt, antingen behagar de honom eller så framställs de på ett sätt där syftet endast verkar vara att ställa Kjell själv i så bra dager som möjlig.

Ligger för övrigt just nu på en gräsmatta på klabböle och/lyssnar och ser på barnens idol, Ulrik Munter. Barnen är nöjda och då är jag nöjd!

Den läste jag och tyckte jag var bra skrivet. Men innehållsmässigt så visste jag och hade redan hört talas om det mesta som fanns skrivet i boken.

Så jag rekommenderar den för den som vill veta mer om Pink Floyd och har nyligen upptäckt bandet. Dock så Rick Liljegren in några intressanta delar om pedaler och echoplex som använts av bandet. Så för min del
å fick jag en blodig tand om att veta mer om de delarna än de olika dispyt som Roger hade med folk runt omkring.

När det kom till det senare så hade jag hört allt via dokumentärer.

Pink Floyd, hur kunde man glömma

Givetvis Nick Mason´s Inside Out - A Personal History Of Pink Floyd

Och på det mer nördiga planet:
The Black Strat (A History Of David Gilmour´s Black Fender Stratocaster) av Phil Taylor

+1

jag tycker inte han har varit på den nivån att en biografi känns nödvändig, känns mer som ett sätt att söka ekonomisk kompensation eller vad man ska uttrycka det som

BB King? Mycket "humble" precis som han är. 30 ungar här oh där, men han föder dem och deras mödrar. .....
Iaf, läsvärd!

Jag gillade den faktiskt och har även rekommenderat den till andra, men den är ju verkligen "out of this world" (pun intended). Den ska ju helt klart ses som pur underhållning. Denna bok är konstruerad på ungefär samma sätt som när man gör filmer om rockstjärnors liv; dvs hårt dramatiserat för att öka underhållningsvärdet. Jag tror nog att det finns ett stråk av sanning i allt som skrivs i boken, men att det är KRAFTIGT överdrivet, vinklat och tillrättalagt kan vi nog vara tämligen överens om.

Just nu läser jag "Only young twice" som är Mattias Klings bok om Europe, och den tycker jag är bra mycket intressantare och trovärdigare.

Kul bok och man kunde ju få för sig att Kee var överlägsen det mesta i samtida sammanhang.

Underhållande var den i alla fall. Fast inte som Ozzy´s, den var ju underhållande deluxe

Visserligen ingen självbiografi men jag måste tipsa om den ändå:
"heavier than heaven: a biography of Kurt Cobain". Grymt bra.

Måste också hålla med om att "Scar tissue" av Anthony Kiedis är riktigt bra.

Den här tråden fick mig att börja fundera över att leta reda på Ian Hunters dagbok från 1974, "Diary of a Rock 'n' Roll Star". Jag fick aldrig tag på den då och har letat sporadiskt sedan dess.

OCH HAVER NI SETT PÅ TUSAN! Nu finns det en nyutgåva!!! Beställde omedelbart och väntar nu med stor otålighet.

http://www.bokus.com/bok/9781897783092/ ... roll-star/

anthony kiedis biografi är lätt underhållande på oj-vad-han-kan-knarka-nivå, men den är ju riktigt dåligt skriven. vet inte om det är den svenska översättningen som är kass, men det är uselt språk.

Det var länge sedan jag läste den, men jag vet att jag tyckte den var bra, "Momone" om Edith Piaf

Musikant med brutet gehör av Charlie Norman är faktiskt rätt trevlig och ger en fin bild av hur det kan ha varit att turnéra i parkerna på 40- och 50-talet.

Jag tycke Kee Marcellos bok var rätt intressant, inblick i rockstjärnelivets baksidor. Visste noll om Europe före läsningen, tycke de var rena dyngan när det begav sig. Och det omdömet kvarstår men rätt kul ta del av hur stora de egentligen var.

Ha ha, fan jag läste först Kjell Höglund..

Kee Marcello, ja han är väl en av de minst intressanta människorna jag kan tänka mig att läsa en biografi av, och då gillar jag ändå Europe jävligt mycket, även om jag föredrar Norum-perioderna.

Instämmer, störde mig kraftigt på det jag med...misstänker att den är översatt rätt hastigt och lustigt.

Jag har kanske plöjt ett tjugotal såna här så kallade självbiografier som av nån anledning har blivit så populära att göra bland artister på senare år.
(för dom som letar så har CD ON har en massa i pocketformat)
Kee Marcellos kvalar väl kanske in på den undre halvan av listan bland dom jag har läst, dock långt ifrån den sämsta.
Dock så mötte jag Lassie lite på Gotland i början på 90-talet, då lirade bla Lasse Lindbom, Johan Norberg och Max Lorentz på nåt ställe och i det sällskapet hängde även Kee Marcello och av nån anledning nån basist från Journey (som jag inte har en aning om vad han hette).
Hur som haver, Kjelle och den här basisten hängde med oss efteråt och festade till lite och jag uppfattade Kjelle som en riktigt hyvens kille faktiskt,
jäkligt trevlig och ödmjuk i sitt sätt.
Så därför ifrågasätter jag en hel del uttalanden och påståenden i boken och undrar om inte många av dom som är formulerade eller förstärkta av folk runt omkring bara för att öka intresset/dramatiken, krydda på lite extra så att säga.

Boken om Jaco rekommenderas. The Worlds Greatest Bassplayer.

Också läst "Unfinished Business - Danny Gatton" - Sorligt hur illa han mådde tidvis.

Miles biografi, Duane Allman, Steve Earle...

Hur som, det man slås av är hur illa de flesta "lyckade" musiker mår. Kalla det "mer levande", "känsliga" eller vad som.
Man ska nog va glad att man är en loj, lönearbetare med musik som fritidsintresse.