Tyckte Uli Roth var jävligt spännande och inspirerande med sin makalösa teknik
som han maskerade jävligt bra med sitt ylande gitarrgnissel i mitten på 70-talet.


Den tekniken var lixom inte uppfunnen i västvärlden av gitarrhjältar då....
Tyvärr spelar han på världens fulaste och osexigaste gitarr idag...


http://www.youtube.com/watch?v=XpmHbyXzVxE


Sen gjorde Yngwie en karriär av det där...fast flashigt såklart

Robert Johnson
Angus
Malcolm
Rory
Eddie VH
The Edge

Jag behövber inte gå utanför Sveriges gränser!

Bengt Blomgren som alltid lyckas att få sin personliga, lite sorgsna blues ton att få vilken låt som hälst att lyfta ett par hundra meter!
http://www.youtube.com/watch?v=bDE2YeZQuLg

Och Kenny Håkansson som på något sätt får ihop Blues, folkmusik och Reggie med Jeff Beck Fusion!
http://www.youtube.com/watch?v=L4wNTHl02do

Fan, jag glömde Bengt Blomgren.. Hur kunde jag.. Förlåt..

Kul att någon mer än jag influerats av Jacob Binzer! (Gitarrist D-A-D för den som inte vet vem han är.) Han och Billy Duffy (The Cult) är direkt skyldiga till mitt sug att köpa en halvacke...



/CM

Jag trodde nog inte heller att fler än jag skulle skriva med honom..

Primus' Larry "Ler" LaLonde, en ofta bortglömt instrumentalist.....

1. Hank Marvin
2. Mark Knopfler
3. EVH
4.Santana
5.The Edge
6.Billy Gibbons
7.Stevie Ray Vaughn
8.Joe Bonamassa

Fan, glömde ju en snubbe! Andrew Latimer från Camel.

Oj, svårt att vara helt ärlig här...ska försöka

Dom som först fick mig att upptäcka gitarren som instrument (långt innan jag började spela) var nog faktiskt Körk i Metallica (Ride the Lightning-plattan) och Adrian Smith/Dave Murray i Iron Maiden samt Ace Frehley i Kiss. Hörde Yngwie´s Marching Out i denna veva också men fattade inte så mycket av gitarrspelet just då, gillade mest låtarna.

När jag väl började lira så var det dessa jag plankade mest:
Yngwie - Behöver väl ej motiveras varför. Tidiga grejorna är fortfarande enormt inspirerande att lyssna på och helt i en klass för sig.
Paul Gilbert - Enormt grym teknik, Intense Rock-videon gick varm.....förmodligen min största "teknik"influens.
Resten av Shrapnelgänget, framförallt Greg Howe, Bruce Bouillet och Michael Lee Firkins.
Tony Macalpine´s Maximum Security. Låtarna!! Liret går inte av för hackor heller.
Marty Friedman - Rust in Peace. Fantastisk attityd i hans solon på denna platta.
Uli Roth - melodierna! Allt med Scorpions och Electric Sun.
Thomas Larsson - hela Upfrontplattan med YBS. Grym ton, fint melodisinne, blueskänsla, teknik...han har allt.
EVH och Dimebag Darrell - kompliret. Försöker fortfarande låta som dom när jag kompar rock/metall.
John Petrucci - första DT-plattan WDADU var en stor influens låtskrivarmässigt på den tiden.

Andra jag också lyssnade MYCKET på i denna veva var Ty Tabor, George Lynch/Lynch Mob, Reb Beach, John Sykes (1a Blue Murder-plattan) Steve Morse (High Tension Wires-perioden) och Eric Johnson.

Lite senare kom Shawn Lane och Allan Holdsworth in i bilden. Utomjordingar bägge två....på alla sätt!

Senare/nutida influenser/trevliga bekantskaper skulle nog innefatta Guthrie Govan, John Mayer, The Edge, Doug Aldrich, Marco Sfogli, Bonamassa och Wayne Krantz.

Man har nog influerats av väldigt många genom åren, men om man verkligen lyssnar på hur man låter och hur man skriver musik så är det nog Ace, Dregen, Gilmour och Iommi i en konstig blandning som man hör mest av.
På senare år är det nog Zappa och Ollie Halsall som influerat mig mest.

Kul att någon nämner LaLonde!

David Lindley - Kaleidscope tiden
Peter Green - Peter Green på wahwah är kanske det bästa jag hört
Danny Kirwan
Eric Clapton - Ändast till 1970
Eddie Hazel - Tidiga Funkadelic skivor
Roy Buchanan - En av de personer som får en Fender att låta bra.... hehehhe :tongueincheek
Jimmy McCarthy - Cactus
Leslie West
Frank Zappa - Zappa i Acid rock mode är vilt ...resten bryr jag mig inte i ...
Jimi Hendrix - Dolly dagger suger men inte de tidiga låtarna
John Cipollina - Quicksilver messenger service är kanske min favorit utav alla
Gary Duncan - Quicksilver messenger Service

Robert Quine (Richard Hell, Lou Reed)
Tom Verlaine (Television)
Sylvain Sylvain (New York Dolls)
Marc Ribot (Tom Waits)
RL Burnside
Hubert Sumlin (Howlin Wolf)
Mick Ronson (Bowie)
Micke Vesterberg (Garbochock, TT Reuter, Underjordiska Lyxorkestern, Stry Terrarie)

Utan att på något sätt göra anspråk på att jag skulle ha lyckats lära mej att spela som någon av dessa (men jag har ändå lyssnat mycket på dem):

Chris Spedding (min första gitarridol)
Tom Verlaine/Richard Lloyd
Jeffrey Lee Pierce
Martin Belmont/Brinsley Schwarz
Frank Black
Dave Gonzalez (Hacienda Brothers, Stone River Boys etc., Varning countrybaserad musik

Finns ju en hel del jag influerats av som folk redan skrivit om... Gilmour, Neil Young, Josh Homme, Hendrix, Fripp och så vidare. Och så influeras man ju faktiskt av allt man hör, medvetet eller undermedvetet. Tänkte ta några som jag inte såg nämnda i tråden och skriva lite mer ingående om.

Mark Knopfler (ok, jag såg att han nämndes, men vill skriva om honom ändå): Är väl nästan anledningen till att jag började spela gitarr. Vilket sammanhang man än hör honom i verkar han alltid lyckas med att vara 100% musikalisk, utan att låta nåt annat komma i vägen.

Tom Morello: Jag har aldrig varit kompis med stallmikrofoner av nån anledning, inte heller humbuckers. När jag började lyssna på rage against the machine och hörde hur tunga hans riff lät på halsmicken av en tele insåg jag att det inte var mig det var fel på.

John Frusciante: Lite samma sak som med Knopfler där, alltid musikalisk utan att låta annat komma i vägen. Men hans musik handlar om så mycket mer än bara gitarrspelet.

Michio Kurihara: Fantastisk oljudsmakare som han också alltid lyckas vara musikalisk. För er som inte hört: http://www.youtube.com/watch?v=J8Rm0HhpGPA

Ska försöka, inte helt lätt detta. Kommer garanterat att glömma flera

1. SRV- hörde solot på Bowies Let's Dance och blev helt knockad! Det fick mig att söka bakåt till Kingarna BB, Albert men Freddie fick jag från nr 2

2. Clapton- fick en dubbel lp Backtracking med en bra introduktion till hela hans karriär så långt i mitten av 80talet. Ville lära mig allt på den tiden

3. Gary Moore- brorsan var stort Lizzy-fan, han var äldre och vi hade bara en skivspelare i huset...mycket tacksam idag för det jag fick höra då. Fastnade för GM och följde hela hans solokarriär.

4. Mark Knopfler, fick mig att våga släppa plektrumet och spela med tummen/pek/långfinger. Spelar så grymt smakfullt också.

5. Yngwie- inte för att det hörs i mitt spel, men jag minns hur jäkla impade vi var av Rising Force plattan. Satt med en kompis och försökte plocka arpeggios och fraser...för mig gick det sådär men den andre killen lirar med Ledin idag....

6. John Mayer- en rätt så komplett artist/musiker...bra låtar, grym att höra live (hoppas få göra det en dag...)

7. Thomas Johansson, min gitarrlärare på gymnasiet. Stort Blackmore-fan, men kunde spela allt! Han visade vägen till Larry Carlton och jazz/fusion.

8. Robben Ford- Talk to your daughter-plattan kom precis rätt i tiden för mig då jag ville vidare från blues och in i jazzen. En fantastisk musikant.

Les Hunt
Michael Schenker
Ace Frehley
Steve Hackett
Tony Iommi
Ian Crichton
Alex Lifeson
Dave Meniketti
Jukka Tolonen
Jan Akkerman
Frank Zappa

Roth
Schenker
Van Halen
Moore
Rhoades
"Svart mera"
"Lizzy som ide"

Då det började...nu,

Landau som ger en funderingar......http://www.youtube.com/watch?v=2ygSs7a--xA

Chet Baker för färg....http://www.youtube.com/watch?v=IgbPHTBiAVQ

Ufo med Schenker...http://www.youtube.com/watch?v=aatjerFCRP8

jag såg nåt klipp med John Frusciante på Youtube där han nämnde att en av sakerna han influerats av är en massa gamla svarta RnB-gitarrister ifrån 50-talet eller nåt sånt.

Ja det låter ju trendigt och 'bra press' , saken är att han TROLIGEN influerats av Kiss och andra artister som var stora när han växte upp. Tror inte han lyssnade på Robert Johnsson när han var typ 15 , men som sagt vem vet ?

Jag tolkar det som att han misslyckades då?

Jag glömde också några, man får nog tolka det som att du INTE var så influerad som du tror, annars hade Du satt honom bland de första på listan

Nä nä nä Possessed om jag får be..

Influerad så som att det (kanske) hörs lite i mitt eget spel:

Slash ( ve och fasa, övriga bojare river sin gubb-flint!)

Fast Eddie Clarke

Glenn Tipton/KK Downing (men mest Tipton, känns bara som att det inte går att nämna den ene utan den andre)

Imponerad/Inspirerad av (alltså på så sätt att jag gillar deras gitarrspel minst lika mycket som deras låtar/musik):

Hendrix
Uli Jon Roth
John Norum
Yngwie (fast nästan ingen hel skiva, utan utvalda delar)
David Gilmour
Leslie West
Hank Shermann/Michael Denner
...typ en miljon till, fast ovanstående får väl anses vara några favoriter.

Äh, släpp loss nu Lövet! Sjung med i refrängen:

Sommaren är kort....


Matte

Den största influensen av de alla var Blackmore. Jag tillbringade stora delar av det senare 70-talet genom att inte bara försöka planka låtarna, utan även hans väldigt säregna spelstil.
En annan stor influens var Staffan Astner. Bästisen brorsa var god vän med honom och det var alltid en högtidsstund att närvara när Astner jammade och gav goda råd. Av honom lärde jag mig hur viktigt det är med en bra ton och sjysst vibrato. Fan vad man fick slita för att hitta rätt: oavsett vilket finger som tar tonen så måste det finnas ton och vibrato. Jag är honom oändligt tacksam för det idag.

Givetvis fanns gitarrister som Schenker, Johnny Winter och Rick Derringer ständigt närvarande.

En annan stor inspiration var Uli Roth. När han kom ut med sina soloplator så slet man förtvivlat med att plocka ut låtar och solon. Tack vare honom fick jag nån slags förståelse för "modes".

Nästa influenschock var Shawn Lane. Jag visste att han var bra men när jag såg honom live på Rackis -95 så blev man helt "dumbfounded". Han hade fan i mig allt. Skittrevlig att prata med också. Jag har försökt att snappa upp en del av honom men det är liksom en helt annan nivå.

Förutom dessa finns hundratals ytterligare som ger mig inspiration: vad skulle gitarrvärlden vara utan Hendrix, Gilmour, Page, Richards, Holdsworth, Becker, Bettencourt, Van halen, etc, bla bla...

Sedan finns det grupper som har varit en stark influens även om de inte är så kända för sina individuella gitarrister som Jethro Tull (världens kanske bästa band), Judas Priest, Thin Lizzy etc...

Jag skulle vilja påstå att Motley Crue är allt annan än 'dynga' både då i början på 80-talet och nu, faktum är att dom spelar snortajt på 'Saints of Los Angeles' Tommy och Nikki sätter faktiskt ribban rätt högt när det gäller rock/glam band. Live är dom ojämna främst pga Vince som är lite oberäknelig eller hur man ska uttrycka det ......

Sen är ju smaken som bekant som baken delad......


ps Ratt och Winger kan gärna strunta i en comeback.....

Oj. Finns ju så många.. Men ska försöka välja de som jag tror spelat mest roll för hur jag spelar och låter.

Eric Clapton. Från dess att jag såg honom lira med "The Dirty Mac" i filmen Rolling Stones Rock'n'roll Circus. Slogs direkt över hans "flyt" och elegans i spelet, samt hans jämna fina vibrato. Återkommer fortfarande till hans spel och gitarrljud på 60-talet.
Jimi Hendrix. Strata och fuzz. Souliga funky komp. Blues blandat med psykedelisk frasering, och total frihet i sin improvisation.
Kenny Håkansson. Alltid varit en gigantisk Kenny-fan. Alla hans perioder. Hans vibrato (utan svaj) när han lirade på Dag Vag plattorna var det första jag börde planka och utveckla mitt eget utifrån. Även hans sound med Strata, Fuzz och Echolette eko har påverkat mig väldigt mycket. Går fortfarande gärna och tittar på Kenny när han lirar någonstans i stan.
Stefan "Pygge" Björklund. Blev helt knäckt när jag först hörde hans bländande snabba spel ihop med hans fantastiska ton och vibrato. Och tajming att dö för! När jag sedan fick reda på att han spelade på gehör över dessa jazzföljder och knepiga taktarter blev jag ännu mer paff. Idag har jag lärt känna Stefan lite och han har varit hemma hos mig och vi har suttit uppe och lyssnat på musiken han plockade mycket ifrån. Mahavishnu, Return to Forever, Larry Carlton etc.
Peter Green. Också en snubbe som ständigt återkommer med sin ljuvliga ton och ibland sorgliga, ibland så eldiga och passionerade spel. Så fort jag pluggar in en Les Paul i en Fender stärkare med ett ordentligt stänk reverb så tänker jag på Greeny.
Keith Richards. The RIFF king! Say no more.

Finns ju hur många som helst till, men det var några viktiga snubbar för mig..

Jag glömde denna gigant, håller hög klass fortfarande...
Jerry Cantrell

Tony Iommi, Billy Gibbons, Ry Cooder

... och alla andra åxå.