Ingen unik video kanske, men hej hopp vad dålig den här grabben är! Det roliga är att han samtidigt omringas av en hejdundrans massa utrustning. Visst man kan ha en tjock plånbok, men det är väl ändå lite märkligt att han inte under prylsamlandets gång lärt sig spela bättre bättre än så här??

http://www.youtube.com/watch?v=4oIe788UmyQ


Eller någon som känner igen sig?

han köper och säljer prylar

Gitarren behöver en set up. och han hade nog varit mkt bättre med gitarren högre upp. Huvudsaken är väl att han har kul.

En typisk ljudboj'are med andra ord

Känner ett par snubbar som spelade gitarr som tonåringar och sedan lade ned detta.
Sedan när de fyllt 45-50 och blivit framgångsrika i arbetet, antingen som egna företagare, eller som VD på något bolag så får de en riktigt fet plånbok och tar tag i sin gamla hobby.

Då brukar det se ut på det där sättet. Har sett det mååånga gånger.

Ser inga problem i det. Har man stålarna så är det bara att köpa! Det finns inga krav på skicklighet för att köpa dyra prylar.

Man kan inte köpa att kunna spela. Det är en viss skönhet i det.

Japp +1 på den.

Alla kan inte lära sig, alla har inte tid att lära sig ordentligt om man ens vill det. Folk köper ju dyra golfklubbor utan att kunna spela golf också. Eller köper dyra bilar fast de är usla förare. Så det är välan lugnt, så länge ens ekonomi inte kraschar.

Man kan inte köpa dyra gitarrer utan pengar fast man är grym på att lira, är en viss skönhet i det.

Det motsatta mot hur man själv tänkte i de yngre tonåren alltså.
Då kände man att skulle man köpa en les paul skulle man också kunna spela bra.
Man hade en idé om att man var tvungen att förtjäna att få spela på en dyr gitarr.

Det blev lite konstigt sedan när punken kom.
Man såg att både The Clash och Sex Pistols spelade punk på Les Paul Custom! (Basisterna på Fender Precision.)
Speciellt i The Clash var det provocerande med ett politiskt band med arbetarklassvärderingar som spelade på allt annat än arbetarklassinstrument.

Självklart får man vara hur dålig man vill och äga hur mycket man vill. Jag tycker bara det är lite konstigt. Äger man så mycket prylar borde det väl grunda sig i ett brinnande intresse. Jag tycker att ett visst kunnande borde infinna naturligt på resans gång bara. Tydligen inte här...

Helt underbart, jag tror att han sover j***gt gott om nätterna (bara det är värt en löning).

/Ulf

Underbart! Som att nån köper värstingskidor och flådiga italienska skidkläder för att sedan ploga sig ner i gröna backen.

ja har dyrare prylar än vad min skickligtnivå är på fast har iofs en ledbandskada i armen som försämrar fingrarnas funktion rätt så mycket sedan snart 3 år tillbaka, så har något att skylla på

Eh, det är ju skoj att samla på dyra prylar även om man inte är grym på att spela. Jag ser inga problem med samlandet, men det kanske är för att jag själv är skyldig.

Ja, eller som att ha en Porsche Carrera och inte veta hur man kör med fyrhjulssladd ... ehh vänta vad var frågan nu igen?

Jo, men lite så är det. Om jag ber att få prova en 20000kr gitarr i en affär önskar jag nästan att de kan lämna mig ifred, så jag inte avslöjar mig...

Å andra sidan så känns det rätt bra att kränga på sig en 1500 kronors-gitarr och KUNNA leverera.
Inte för att jag inte har mycket prylar, men det hänger inte bara på prylarna om det ska låta bra.
Kan man lira så funkar nästan vilket skit som helst.

Intressant !

Jag ansåg hela uppväxten att om jag skulle spela på en riktig Gibson, skulle jag "antagligen" känna:
-"Jaha, få se nu då, om du kan spela ordentligt".
Det löste sig genom att man aldrig hade råd med en Gibson.

När man till sist "kanske skulle ha råd", visade det sig att originalen höll en minst sagt ojämn kvalitet.
Go figure !

Som den underdog man är född till, håller jag mig ännu till kopior.
Hellre 10 kopior som jag vågar använda, än 1 på banken.

...eller kanske inte...
...eller...
äh !
Jag tycker som alla andra. Fråga dom.

Haha åt Lasse!

Gitarren är trots allt bara lite trä och metall och förstärkare kvittar för 50+'arn Agneta som är ute med "tjej"-kompisarna hör tamejfan inte någon skillnad på om det är en Mesa MkV eller en V-amp in i PA't.

Oavsett om man kan lira eller inte så är det ändå bra att soporna med mycket stålar köper dyra prylar, för då fortsätter gitarrtillverkarna att prångla ut nya tingestar. Vem fan köper en sån dyr 100'000 kr-signatur-Gibson-Les Paul? Jo såna som snubbarna i videon. Good for them.

Intressant ämne, indeed. Ös på nu, gubbaahhh! \m/

Tycker att jag aldrig lärt mig spela riktigt bra. Tror det är för att jag började för sent (vid 16). Men det är fan så mycket roligare att spela dåligt på en Gibson än på en Epiphone. Och jag tycker faktiskt att jag spelar något mindre dåligt på dyrare gitarrer.

Så jag hör nog till dem som börjat samla prylar i 40-50-årsåldern.

Men jag lägger inte ut några demoklipp på YT. Kanske borde börja med det...

Om man antar att det inte är några fysiska problem på en billig kopia så kan man enligt mig - omöjligt spela sämre på en billig kopia än på ett svindyrt original. Stränghöjd och sånt går alltid att fixa, men tror man att dyrt är = bra (spelmässigt) så kan man knappast justera en billig gura i spelbart skick.

Hoppas jag gör mig förstådd. Känsla går aldrig att omsätta i pengar, delvis pga att det är personliga preferenser som sätter ribban, men även det man ser, så ett blindtest skulle vara kul att utföra faktiskt. En BaCH med Gibbamickar mot en äkta Gibba. Kan någon höra/känna skillnaden. Min gissning är NEJ.

Jag ser ingen motsättning, man väljer det man känner för och inspirerar en. Är man nöjd med BaCH, Spider IV och en Yoyo-pedal, så är det rätt val för den personen. Mycket av grejerna låter bra idag, men en del grejer funkar bättre i mina öron än andra. Men det går också för en ringa penning skaffa sig spelbara prylar.

Om jag fick erbjudandet om tio top notch stärkare (som i videon) med tillhörande cabinet och en säck kvalitetspedaler så skulle jag tycka att det vore hur kul som helst. Jag skulle inte bli bättre på att spela men det skulle vara j***gt kul (värt en del).

Jag tycker också att videon mer är rörande än att jag skall komma med pekpinnen och tala hur det borde se ut. Killen verkar helnöjd och det är värt massor.

/Ulf

Fel. Musik är nämligen inte enbart fysik. Det är en rejäl dos psykologi också. Därför blir ett blindtest meningslöst. Kan möjligen funka för trummaskiner.

Om jag blir glad över att min gitarr är tillverkad på Gibsonfabriken i Tennessee så spelar jag lite bättre (eller Ok, mindre dåligt)

Men det gäller ju just mig. Kan mycket väl förstå att någon annan blir mer inspirerad av att veta att gitarren bara kostade 5000 i stället för en likande för 15000 med ett visst namn på skallen.

Bryr mig inte ett dyft om vad det står på skallen, så länge gitarren känns och funkar
bra och låter i närheten av vad jag vill.

"Bättre" dvs dyrare utrustning gör mig inte bättre som spelare. En liten egoboost
kanske, men det var det. De flesta icke-gitarrister ser och hör ju ingen skillnad ändå.
Om man som jag bara spelar 'på kammaren' så är det verkligen skit samma.

Jag skulle förstås inte ha nåt emot att äga ett helt gäng med svindyra gitarrer, men
det är mer samlaren i mig som talar.

Hallå eller!
Hela idén med Bojen är väl att det är kul med prylar!?
Jag känner gladeligen igen mig i att man har för mycket prylar kontra talang. Men vadå? Det luktar jantelag lång väg om man inte ska få köpa en Gibson förrens man har skivkontrakt, turnéplan och en youtubevideo med 100 "gilla" markeringar....
Klart man blir bättre av nya grejjer. eller glad i varje fall

Kolla in den här snubben. Han borde ha ett konto på Bojen!
http://youtu.be/PgahEooCbtUA

/V

Har gjorts redan ett antal ggr, den som spelar på instrumentet känner skillnaden , det räcker väl?

Ge mig 15 nya Bach och en ny Gibson LP och jag plockar ut Gibsongitarren direkt i ett blindtest , ingen tvekan. Räcker att lukta på den , Bach luktar nämligen inte vanilj.

Kom igen! Det är en prylvideo; en "kolla in min nya gitarr"-vidoe, inte en "kolla vilken duktig gitarrist jag är"-video.

Han lyckas ju faktiskt demonstrera hur gitarren låter, och något mer utger han sig väl inte för att göra? Rolig är han också, när han beskriver instrumentets färg...

Och jag håller med Jean; här har vi nog en ganska typisk ljudbojare.

Nu börjar det bli intressant!

Tja man kanske inte nödvändigtvis hör skillnaden det håller jag med om. Men det där med känslan vet i tusan...

Jag kan inte justera gitarrer för fem öre ena. Det blir alltid bara knas haha. Så en dålig justerad Gibson känns ju oftast inte lika illa som en dåligt justerad Bach. För en dåligt justerad Bach är inte kul. Däremot går det ju att få ut musik ur den såklart. Gibsonen har ju bättre grundförutsättningar. Iaf lurar jag mig det. (Japp jag lämnar in för service!)

Sen tror jag att det också beror på hur tillförlitlig ens spelstil, eller kanske ännu hellre ens teknik är, spelar en stor roll. Du Forsman borde ju vara bannad när det gäller teknik och känsladiskussioner i och med att du lirar tekniskt bättre aspackad (vilket jag sett på tuben och då är det ju sant ) än gemene bojare någonsin kommer göra, även säkerligen efter hundra år. Det är ju bara att ta sig för skallen eftersom du lever ju i en helt annan värld. Detta är verkligen inget påhopp utan mer ett humoristiskt konstaterande.

Fast nu inser jag att det handlar ju om blindtest (och om det är verkligen exakt samma förutsättningar så vet i tusan) och jag beskriver ju nått annat men har jag skrivit så här mycket på Ipadshelvetet så ska det fan postas ändå haha...

Sorry för svamlet!

+1 Men vi som e taskiga på att lira måste ju ha nåt kul...
Jag e nog bättre på att meka än spela också