Är det som jag inbillar mig eller har inte denna fråga blivit väldigt mycket vanligare på senare tid? Den finns allt oftare som kommentar i säljes-annonser här på bojen. För bara några få år sen var det sällan som någon frågade.

Är vi inne i en trend av överdriven vikt-fixering?

Jag tror att det är en del av hypen. kanske en del av relic hypen, light weight ash, mahogany etc

Jag vet inte om jag upplever att det blivit vanligare faktiskt. Så länge forumen har funnits och man haft möjligheten att ställa frågor publikt så har det ju alltid varit väldigt mycket frågor om detaljer. Det blir så när människor med specialintressen säljer saker till människor med specialintressen. För 20 år sen när man läste radannonser i dagstidningar var det ju snarare "Fender Stratercaster, vit med brun hals, solosträngen sönder annars fint skick, 5000 kr p.o.k." och då var det kanske inte lika vanligt att en av följdfrågorna handlade om vikten.

Jag tycker frågan är högst relevant när det handlar om 70-talsstrator, i synnerhet från ca 1976 när det blev vanligare med ask (som förmodligen egentligen inte alls är ask utan nedsmälta nazitanks som man sedan gjutit gitarrkroppar av) just eftersom många är så tunga och döda.

Högsta mode. "Lätt och resonant". På 80-talet skulle det vara tunga, med sustaiiiiiin. (Har väl delvis att göra med gubbifieringen av gitarrismen, ryggen säger ifrån.) En lustifikation i sammanhanget är att man pratar om lätt mahogny och samtidigt hypar Hondurasmahogny, vars främsta företräden är att det är tätt, lättpolerat och, just det: tungt..... Men jag tycker ändå att det är bra med viktangivelser, för det ger en fingervisning om tonegenskaperna, och hur man kan matcha en styv hals med en lätt kropp och vice versa.

Hur lång är den?

Påminner mig om Kurt Olssons klassiska fråga till Patrik Sjöberg: "Vad är det bredaste du hoppat?"

Utan att kunna presentera några empiriska studier tror jag ändå att frågan är vanligare 2012 än t.ex så nyligen som 2008.

Detta går förstås att kolla upp för den som har tid och intresse. Det är ju bara att gå igenom bojen-annonser under Säljes - instrument från tjugohundra-några-år-sen och och jämföra med idag.

Jämför t.ex oktober 2008, 2009, 2010, 2011 och 2012.

x

För egen del så tycker jag det är en relevant fråga. Jag tycker att tunga instrument är jobbiga att bära under ett rep eller gig - bekvämligehet alltså. Sen finns det ju en viss korrelation mellan vikt och eftersträvansvärda tonala egenskaper hos t.ex. en telecaster.

Jag håller med Groth faktiskt. Relationen vikt/resonans har varit på tapeten sedan 70-talet när jag började lira. På den tiden kanske man inte brydde sig så mycket, utan kunde hänga på sig en Strata med "gjuten kropp av gamla nazitanks". Men nu när man är vid 50-strecket så har åtminstone jag fått problem med både rygg, axlar och nacke. Därför har vikten fått kraftigt ökad betydelse. Jag kan helt enkelt inte hänga en för tung gura på axlarna - inte om jag ska stå upprätt en längre tid. Det faller på sin egen orimlighet. Så när jag började intressera mig för lättare gitarrer, blev det lite av en aha-upplevelse när insikten om den ökade resonansen, sustainen och - framförallt - komforten gjorde det möjligt att faktiskt fortsätta musicera. Jag vet att jag inte är ensam om att ha gjort den här "vikt-resan". Alternativet hade varit att helt enkelt sluta spela. Jag ryser vid blotta tanken!

Jag tror det har med att köparna är mer informerade nuförtiden pga Internet, själva frågan om vikt har ju existerat många årtionden, men jag kommer inte ihåg att jag reagerade eller ens tänkte på vikten föränn runt slutet av 90-talet , sen när man väl blir medveten om det så är det väldigt viktigt.

Detta kan appliceras på en mängd andra attribut såsom.... Motsånd (kohm) i mickar, radius på halsen , olika trämaterial i kroppar, olika lacker mm

Idag är allt 'specat' per minsta millimeter ända ner till vilket lim som använts , detta fanns inte i kataloger innan Internet, men iom att det nu presenteras
av tillverkare så tas det även upp i annonser, " vilken radie är det på halsen, är det 7100 band ,Polylack ?" osv osv....

Förr tog man ner en gitarr och testade , och funderade inte på detaljer på samma sätt.

Samma gäller för övrigt andra produkter som tex TV mfl , listan på 'specifikationer' är oändlig men det kanske behövs nu när man har 88 Tv kanaler istället för 2 ?

Frågan är ju relevant, speciellt när man köper en gitarr man inte kan testa på förhand. Jag tycker inte att det är speciellt mycket större fokus på vikten i dag än för 20 år sedan. Få har väl egentligen gillat riktigt tunga gitarrer.
En skillnad är väl att utbudet är så mycket större i dag. Skulle man ha en "Fender" på 70-talet så fick man svälja att den vägde 5 kg. Det behöver man inte i dag.

Jag gillar tunga gitarrer. Det hänger nog ihop med alla billiga skitgitarrer man hade när mn växte upp. En Les Paul var dyr, lättspelad och tung!
Nu i vuxen ålder har jag avverkat mängder av gitarrer och struntar egentligen i vikten så länge jag gillar gitarren.
Kan dock konstatera att allt som oftast gillar jag tonen bättre i en tyngre gitarr än i en lätt ändå.

+1 på den. Det som kan förvirra konsumenten är väl att de egenskaper man tillskriver lätt vikt inte alltid är korrekta, det finns lätta gitarrer som varken är resonanta, har sustain eller är mjuka i tonen, liksom det finns tyngre gitarrrer som har allt det. Och vice versa. Och tvärtom. Att studera lite elementär fysik kan hjälpa, t.ex. så finns det en motsättning mellan vikt och sustain, men man måste också ta träslagens olika egenskaper i beaktande, liksom förhållandet mellan halsen och kroppen.

Håller med Urban här, föredrar tunga gitarrer, hänger förmodligen samman med att jag haft min svarta strata sen den var ny 1979, den första riktiga gitarr i min ägo, efter några riktigt skräpiga Sigma och Hondos.
Har ett 20-tal gitarrer och gemensamt för de solida gitarrer jag verkligen gillar är att de har en viss tyngd och därmed (verkar det som) den ton jag gillar, nu har jag ingen som väger 5 kg men över 4 väger de nog allihop jag föredrar.
Exempelvis föredrar jag min 79a framför JVn som är tunn i tonen (och lätt), nu hade jag 79an som enda instrument i över 20 år innan jag började samla så smått, så man är nog präglad på en viss ton som verkar höra ihop med vikten.
På senare tid har jag lirat mer och mer semi & hollow gitarrer vilket är annorlunda och ger en viss viktbesparing men även här tycker jag att tyngden på instrumentet påverkar min upplevelse av ton, lirar jag akustiskt så spelar det ingen roll eller till och med så föredrar jag min lätta es120 men så fort en stärkare blir inblandad så föredrar jag den tyngre as93an eller thin line telen, men de har ju stock så....
Min rygg är rätt kass så jag försöker verkligen hitta instrument som är lätta och motsvarar mina krav, but not yet, under smekmånaden med SGn så trodde jag att jag hittat en gura med en ton jag vill ha men senaste gången vi repade så övergav jag den för Baja telen, SGn var alldeles för nasal för min smak, kanske p90 mickarna spelar in här.
Man är ju en riktig nörd också

En del ställer ju frågor utan att veta varför. De har lärt sig, på bojen kanske, att man ska ställa vissa frågor helt enkelt.
Jag har ingen åsikt om det egentligen, men ibland kan det bli komiskt om man själv ställer en motfråga.
Exempel:
-har gitarren några döda punkter?
-vad menar du? Menar du om halsen har det?
-ehhh jo så atteeee...

Eller när man får ett wall of text mejl med frågor, och när man lyckats pricka in positiva svar på alla frågor får svaret att de inte är intresserade ändå. Det är min favorit.

Sålde i våras en fin 4,4-kilos strata från -79. En del av annonstexten var "...skönt tung och gedigen..." Det var inte bara säljsnack, det var faktiskt en äkta åsikt om den...

Men om man inte gillar tunga gitarrer då?

Ska man då strunta i det och ändå gilla den ?

Tycker det är en högst relevant fråga att ställa. Jag vill då inte ha en strata på 4 kg, förstör hela spelupplevelsen imo
Hade varit grymt om tysken visade lagersalon med de individuella exemplarens vikt i rullgardinsmeny och att man kunde välja exemplar online när man beställer
Finns på tex Sweetwater.com

Finns på Wildwood Guitars också, de tar sig tid tom att spela in YT video med var och en av exakt, även om de har 10 stycken av en och samma modell/färg så får du se en video för varje med vikt etc.

Det jag kan tycka är lite märkligt är när man som enda tecken på intresse för ett instrument drar iväg frågan "vad väger den" och inte ett ord mer.

Mats

Allting sitter i vikten, ingenting annat!!

Just det, och i fingrarna!

Men, då gillar du ju inte gitarren, per definition?

En bra säljare kan konsten att vrida attributen till sin fördel oavsett...



Tänker på fastighetsmäklare.....

"Trivsam orginalkänsla" = Stora renoveringsbehov

Jag gillar också tunga gitarrer, men om de sedan har resonans så är det ännu bättre. Tycker tyngden ger viss fasthet i ljudet, och inte så mkt sträng (hur det nu går ihop med resonans, tror vi har för få ord att beskriva med...) och ofta en bra sustain. Uppvuxen med LP som man är...Men min gamla 335 var tyngre än min LP Custom (båda 70'nåt) så hollowbody behöver inte betyda lättare. Har nu till viss del ändrat mig så jag tycker (=tror på ) att halsen har mer betydelse för ljudet än tidigare. Tror det var Jonken som beskrev detta i ngn annan tråd.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med den markerade raden.
Gillar man inte tunga gitarrer så gillar man inte tunga gitarrer.
Vad jag menade är att det är en hel del andra saker som är viktigare för mig än vikten som t.ex ljudet, spelbarheten, utseendet, priset, vilket ha-begär gitarren väcker osv..

Som Du vet varierar det kraftigt från bit till bit, eller träd till träd om Du så vill, förr tog man bara topparna´ av fullvuxna hundratals år gamla träd , och det är riktigt lätt trä. Det man nu ser ibland som 'honduras' vet jag inte riktigt vad det är för något , men det är tyngre än tex den mahogny som Gibson numer tar från Fiji till sin Custom Shop. Men lättare än det som komemr från madagskar (nu generellt)

Så att påstå att Honduras generellt är tyngre än annan mahogny vet jag inte om jag håller med om

Jag tror att en stor anledning till att folk ställer mycket frågor ang specar är att det är fler som köper gitarrer utan att ha provspelat dem.
Och anledningen till det är ju att det är enklare nu med alla annonssidor och forum...
Förr åkte man ju mest till de lokala gitarraffärerna eller handlade på annonser inom bekvämt bilavstånd...

Ja , det fanns inte ens 'specar' innan Internet , så det mesta av detta är nyuppfunnet , visst fanns det olika tråd, magneter, och allt annat redan från början men jag kan inte komma ihåg nånsin att det pratades om detta utanför den extremt lilla krets som redan då höll på med denna hobby. Finns ju böcker redan från 1981 (tex Gibson Electrics) som är sprängfylld med fakta , men jag tror inte gemene man brydde sig alls.

Det var strata eller LP som gällde, möjligen Maple eller rosewood...

Jag jobbade extra i musikaffär i slutet av 70-talet början av 80´s och jag känner inte igen detta med diskussion om halsprofiler , vikt mm. Man tog guran och provade om den kändes bra eller ej