Jag har precis kommit hem från ännu en tjänsteresa till Kina.
Brukar gå runt lite i musikaffärer på helgerna för att fördriva tid och för att jag trivs i miljön (finns ingen musikaffär i min lilla ort långt upp i landet).

Reagerade på att det numera finns så många "Gibson" och "Fender" på väggarna. Tidigare kändes det mest som att gitarrerna hade en slumpartad sammansättning av bokstäver på skallen..
Jag provade några och blev lite förvånad över hur förhållandevis bra vissa var. Däremot var skillnaden enorm mellan en "bra" och en "dålig". Det var inte alltid så att gitarren med ett känt namn på huvudet var bättre heller.

Jag har inte tänkt köpa billiga kopior som jag sedan säljer som "äkta" hemma, men vad är det som säger att inte andra gör det?
Vågar man köpa en begagnad gitarr på exempelvis Blocket?
Jag har inte alls samma expertis som många andra härinne och kan inte med blotta ögat se om det är en äkta eller en bra gjord kopia..

Finns det något sätt att kontrollera det? Vissa gitarrer var enklare att se med exempelvis mickswitchen på fel ställe medan andra var mer trogna originalen.
Det jag också reagerade på var att en flongny Gibson hade serienummer som indikerar att gitarren är 10-12 år gammal, men annars?

PÅ Gibson är väl den första saken att titta efter om listkanten gör upp lika högt som banden sk. nibs.
Det funkar givetvis bara om modellen har listkant på halsen.
Billiga kopior har det inte.

Sen kolla stallet som på kopior ofta har skruvmejsel spår upptill i stallets stolpe.
Det har inte Gibson.

Sadeln uppe på halsen är ofta väldigt stor på kopior av nån anledning.

Kopior har mm-gänga på pottar, det har inte Gibson.

Det är väl just det som skett på Blocket och andra sidor i över 10 år nu ?

Kanon! Det var precis sån info jag var ute efter, tack!
Jag tar gärna mot ännu mer om det är någon som vet.

Ja, förmodligen är det så. Jag är kanske lite naiv men den här resan var första gången jag reagerade på att det var så många "kända märken" på väggarna. Jag fick bara för mig att det blivit enklare att få tag på kopior nu.
Jag är iofs inte på någon av dom vanliga turistorterna och jobbar så det kanske har tagit längre tid där.

Försök att kolla upp vad en äkta Gibson LP skulle gå på där och jämnför priset på dom som hänger på väggarna!

Är ev. på väg till Shanghai och Nanjing i december.
Har du några tips på gitarrbutiker?

Tyvärr, jag har bara varit i Shanghai en gång och aldrig i Nanjing.

Shoppingstråket Nanjing road kanske?
Jag kan även rekommendera att ta en båttur därifrån, säljs biljetter lite överallt och det ingår en kort bussresa till/från floden.
En timmes sväng på floden Huangpu som går genom Shanghai..

Logotypen på huvudet kan säga mycket också.
Nu har ju gibson själv ändrat den genom åren men om man har lite koll på vilken modell/version som skall ha vilken logga så är det ju lättare. Ofta sitter pricken över "i" alldeles för långt ner på en fake.
Dragstångsluckan skall ha "rätt" klock-form och även inläggen på huvudet skall se ut på rätt sätt.

Om du vill ha lite mer info:
http://guitarless.com/2010/05/buyer-bew ... omparison/

och

http://www2.gibson.com/News-Lifestyle/F ... bsons.aspx

Kanoners, tack för länkarna!

Om man har möjlighet att skruva upp plastluckorna till kontrollutrymmet och mickswitchen brukar man direkt se om det är orginal eller kopia.
På en Gibson är det oftast sån gammaldags kabel med flätad skärm i metall från potarna till mickväljaren och sedan till uttaget, samt att mickväljaren är en öppen switchcraft medans kopian har en billigare sluten switch.

Så här.
Gibson:


Switchcraft mickväljare:



Kopia.


Kopiorna har i stort sett alltid tunna kablar med plastisolering och potar med små pothus.

Sluten mickväljare:


Annars har det tyvärr blivit svårare och svårare att direkt se om det är en kopia eller inte. För några år sedan var det betydligt enklare att se:
Tre skruvar på trussrodluckan. Gibson har alltid två på Les Paul.
För litet huvud till Split Diamond-loggan på LP Custom. (Så är det faktiskt fortfarande. Man kan se att stämskruvarna sitter väldigt tätt inpå split diamond eller att diamondloggan ser väldigt liten ut.)
Gibsonlogga som sitter snett.
Trapeze inlägg på LP Custom.
Rosewoodgreppbräda på LP Custom. (Där skjuter ju Gibson sig i foten nu när dom själva släpper en Custommodell med rosewood i greppbrädan!)
Större dimension på stolparna i Tune o Matic-stallet.
LP Custom utan kantlist på baksidan. (Återigen sabbar Gibson genom att plötsligt släppa en Custom utan just kantlisten på baksidan!)

Jag har haft inne fyra Gibson bara sedan i somras och har dokumenterat en i min blogg (scrolla ner en bit): http://www.peterwesterberg.se/index.php/blogg-content

Hyfsade byggen sett till vad de kostar men de kräver ofta en del insatser för att få spelbara, setupen är obefintlig och bandjobbet är ganska dåligt (tre av dem fick bandslipas).

Setup och bandjobb kan bara bedömas när gitarren är ny, dvs innan kunden fibblat och spelat på den, och nya Gibson körs i PLEK maskinen innan de levereras så det förvånar mig faktiskt , har köpt 4 nya Gibson 2010-2012 och enda anmärkningen jag kan ha är att översadeln ibland har skurits lite snålt , men det kan ju vara för att man tänker att köparen ska ha tjockare strängar , samtliga har haft 009 strängar, fast det står 010 på Gibsons hemsida och och i de så populära 'specar'

Eller är det kinakopior Du pratar om ?

Sorry Mike, jag menade kopior (eller låt oss säga förfalskningar). Skrev Gibson eftersom TS skrev att han sett både Fender och Gibson.

Här snackar vi inte plekning, inte ens bandslip. Jag har bandslipat tre Les Paul (-förfalskning), samtliga verkar vara gjorda vid samma fabrik och den fjärde är en Trini Lopez-rip off (antagligen samma härkomst) som såg lite bättre ut. Banden är bara nedpressade och några har man lyckats pressa ner lite för långt. Kolla bilden på min blogg som visar hur de lyckats kröka ett band innan det pressades i.

Bra och intressant läsning på din blogg. Håller verkligen med om att falskloggade gitarrer är ett gissel, som bara skapar ledsamheter och osäkerhet hos presumtiva ägare. Jag har lite svårt för en del som vill stoltsera med sina kinakopior på olika gitarrforum, när det i förlängningen riskerar att förstöra för alla parter.

/Ulf

Tack för alla tips.
Jag har lärt mig mycket och slipper förhoppningsvis gå på en nit.

Finns det liknande sätt att skilja Fenderkopior från original?

Beroende på att de är så enkla i sitt grundutförande är de svårare att se skillnad på.

men om det sitter skruvar med mm gänga på den så är den garanterat inte tillverkad i USA av Fender

Halsarna har oftast justering av Truss rod på fel ställe och andra detaljer som är fel , men det varierar.

När Du får ett tränat öga däremot (genom att titta på en massa gitarrer av ÄKTA vara) så ser man direkt att det är fake
För lustigt nog lyckas dom inte med det som BORDE vara enklast att kopiera

Kroppsformen + placering av hårdvara

Och det är samma för Fender och Gibsonkopior

Ser den skev och 'konstig' ut så är den just det.

Kopiorna är lätta att urskilja som Mike säger när man tittat på en del äkta gitarrer.
Skulle de börja kopiera så hårt så man inte skulle se skillnad utan att verkligen leta så skulle de bli så pass mycket dyrare att tillverka att det inte är värt det. De blir mycket svårare att sälja ju högre priset är.

Är det nån här på forumet som är van att se Gibsongitarrer som nån gång stött på en kopia som de ej kunnat säga med säkerhet om det är en Gibson eller en fake? Dvs om man får lyfta på mickarna och kolla även kolla in under i kontrollutrymmet.

Än så länge har jag inte sett nån sån gitarr...
Oftast ser man ganska enkelt om det är fake eller ej...framförallt på stall och vol/tonpotars placering. (och om det är en custom på att det ej är ebenholtz greppbräda)

Det finns ju kopior i andra änden av skalan.

Förstår att frågeställningen kanske inte innefattar den där Almqvist L.P. som såldes av Halkan. Finns att beskåda bland sålda gitarrer på hemsidan. http://www.halkans.com/

Vill även minnas att det för 5-10 år sedan fanns en riktigt fin "Gibson LP" på någon av dåvarande musikaffärer i Malmö. Som jag förstod det så lär gitarren ha varit handgjord av en välkänd lokal byggare, dock presenterade man inte namnet i annonseringen men pekade på omständigheterna... Välkänd byggare i Malmö, tja jag vet ju vem jag tänker på.

Vad ska man säga om dessa instrument, säkerligen så pass bra instrument att det skulle kunna leva sina liv utan att segla under falsk flagg.

Det är lite en annan grej, det har gjorts en hel del flammiga replikas även i Sverige genom åren , betänk att innan början på 90-talet (92) gick det inte att köpa en Gibson LP med 58-60 stuk och flammig topp (med undantag för en väldigt limited antal Standard 80 och 'pre historic reissues) Det var brist på dessa under hela 70 och 80-talen , kom ihåg tex att Gibbons hade stora svårigheter att hitta en burst redan 1969.

Oftast har dessa replikas någonstans märkt vem som tillverkat den , men tyvärr har de flesta ändå Gibson logga och det tycker jag känns väldigt oseriöst av de gitarrbyggare som byggde dessa , även om 'kunden krävde ' det.

Finns även kopior som är RIKTIGT bra gjorda , från England och även Österrike , Tjeckien...

Uppseglare är 2 israeler som helt öppet bygger replikor på Gibson och Fendergitarrer på beställning , riktigt duktiga dom med men som sagt oseriöst. 'twotimeguitars' elelr vad dom kallar sig

Jag har sett en LP byggd av en "känd gitarrbyggare i Malmö" och den var riktigt bra även om den inte skulle gå att ta för the real thing.

För 15 år sedan blev jag tillfrågad om en Les Paul som skulle vara en 50-talare och den såg också bra ut, bland annat hade man lyckats få till en fin burst. Några saker såg helt rätt ut, andra var mindre bra. Bland annat hade den en greppbräda som tagits från en 50-talare med crown inlays. Dessvärre hade de inte fått till kantbindningen på halsen riktigt tajt. Loggan såg inte helt rätt ut och tonkontrollerna satt lite fel. När jag kollade kroppsformen mot en annan LP såg jag att cutawayn var för djup; man hade slipat in den så att man kunde göra kantbindningen á la 50-tal (!), eftersom den tidigare haft den breda kantbindningen. Förslaget! Det värsta var att killen köpt/lånat den av en icke namngiven musikaffär som sagt att det skulle var en 50-talare.

Jag hade nyligen inne en kinesisk Fender-förfalskning och där såg man (som Mike Leaf säger) att mycket var snett och skevt. Lönnhals med separat greppbräda, kapslad mekanik, för djup sadelskåra och lite andra konstigheter.

Just nu håller jag på med en kinesisk Trini Lopez som ska vara i Pelham Blue (men är mer vanlig blå metallic), alltså Dave Grohl-stuket. Det mesta är rätt ok men de har lyckats få stallet fel så att det lutar bakåt och en schysst intonering är uteslutet. Jag har pluggat hålen och ska borra nya, denna gång rakt uppifrån. Kommer att lägga ut bilder från operationen på bloggen. Mekaniken är Schaller M6-typ men jag har aldrig känt något sämre, inte ens på billigast tänkbara budgetgitarrer. Frånsett detta är den spelbar, banden är jämnare än på de LP jag haft inne och den låter rätt ball. Återigen mickar från Epiphone och sadeln har samma bredd och strängspridning som på Epiphone.

Alltså har jag haft inne fem kinesguror sedan i somras och talar väl för att det inte är en alldeles marginell företeelse. Att mina kunder börjar med att lämna dem till mig för att få dem spelbara säger en del om kvaliteten. Som sagt; priset är lockande men det krävs en del investeringar för att få dem spelbara och det blir ändå ingen gitarr som kan mäta sig med originalet.