Det här rig rundown avsnittet var riktigt intressant att se. Så kolla gärna hela. Men här är iaf ena gitarristens pedalbord. Dom spelar ju varje kväll, många låtar och alla tänkbara stilar. Och på pedalbordet sitter fem gamla bosspedaler från 80-talet..:

http://www.youtube.com/watch?v=liN7d2PD ... age#t=526s

Nästan ännu värre är att andra gitarristen kör på en crate powerblock. En transistorstärkare som man själv använder som backup:

http://www.youtube.com/watch?v=liN7d2PD ... ge#t=1384s

Länkarna funkar inte för mig i alla fall.

Ta bara själva video länken.

/Magnus

Ja, verkar sjukt skumt att länka till det där klippet faktiskt. Av någon anledning hoppar det in till typ 6 minuter varje gång. Även på vanliga videolänken:
http://www.youtube.com/watch?v=liN7d2PDN30

Funkar för mig. Om man dessutom tittar från början, visar han sina 50-talsgitarrer. Länkarna är tidkodade till 526 och 1384 sekunder.

Nä, nu funkade det kanon.

/Magnus

Det är ju fantastiskt hur ogenerat han förhåller sig till sina refinish, rewounds, halsbyten osv! Det är nog många som inte skulle ta i de där gitarrerna med tång och provoceras av deras blotta existens, men inte han. Han bryr sig bara om schyssta instrument att lira på. Ingen mojo i prylarna inte, den besitter han själv.

Precis! Härligt att se. Och stärkaren tyckte han att blev varm så den har han uppochner. Skön inställning till prylar. Kör på det som funkar och if it ain´t broken..

Blir det inte lite så med en gitarrist som dels började lira långt innan original-/vintage-hysterin fanns (och därmed köpte gamla billiga instrument och "fixade till dem" på ett sätt som passade honom) och dels har som huvudsyssla att saker och ting ska fungera, låta bra och fylla sin funktion, snarare än vara fräcka eller dyra. Han behöver inte så mycket image, han behöver låta bra och ha instrument och utristning han trivs med och som är driftsäkra. Rimligen av samma anledning som den andra gitarristen kör på sin Crate-låda.

Det där var kul att se, sköna typer.

Rent av underbart att se deras prylar, är det bra och gör jobbet så är det bra och gör jobbet oberoende av vad det står på grejen eller vad den är värd.

/Magnus

Säkert så som du säger men helt säkert också en erfarenhet av att ha provat alla grunkor och pedaler som finns och inset att i det stora hela, musiken, så spelar de där lilla värsting delayet, "rätt chip" i TS pedalen osv rätt liten (om ens någon alls) betydelse.
Menar, det är lätt att vara anspråkslös när man redan varit igenom allt och redan har alla speljobb man kan önska sig.

Svårare när man är oerfaren och verkligen tror att det är där "det" sitter.

/Magnus

x

Här är en till där gitarristen faktiskt nämner varför de är de prylar det är.
(När han kommer till capos, slädes osv).


http://youtu.be/499Uky4wO9I

/Magnus

Jag var där tidigare i höstas på inspelningen av Letterman på Ed Sullivan Theatre. Hamnade på första parkett precis framför husbandet. Helt otroligt samspelta, men det kanske man blir efter 20-30 år tillsammans...

Det första jag såg när jag satte mig var hans 1955 Stratocaster. Otroligt vackert instrument!!

Å så hon som väljer gitarr efter vad som passar kläderna...
Underbart.
Där fick visst alla prylbögar stå med lång näsa.
Vilka proffs!

Hur får du det till det (tolkar det så)?

De är ju ute efter helt olika grejer, en prylnörd jagar ett perfekt ljud (eller något de hör i skallen).
Dessa letar efter okay ljud som funkar till mycket och som håller.
Det är ju två helt olika världar, helt olika mål de försöker uppnå.

Lite som holdsworth som letar efter sitt ljud och bara det.
Medan dessa letar efter ljud som kan vara "close enough for rock n roll" till 100 andra snibbars gitarrljud.
Det krävs helt olika verktyg för de två målen.
Ett är inte mer ädelt än det andra.

Har man massor av bra gitarrer så spelar det ju ingen roll vilken man tar, då kan man ju välja en som passar kläderna, den är bra den också.

/Magnus

Tror du fattar vad jag menar.
Kolla kommentarerna till klippet...

Kuriosa om Sid McGinnis: han ringdes in för att lägga om David Knopflers kompgitarrer på Dire Straits tredje platta, Making movies, efter att David lämnat bandet mitt under inspelningen. Han blev erbjuden att fortsätta i Straits men tackade nej. Ny gitarrist i Dire Straits blev istället Hal Lindes som i sin tur lämnade 1984.