Nja, någon relic i egentlig mening handlar det inte om. Snarare någon sorts Trussart wannabe. Den började som en simpel, svart, tämligen trist Tele med vitt plektrumskydd och tanken är att den ska få en heavy metal look, i bokstavlig bemärkelse.

Först ett lager bränd Sienna. Applicerat med pensel och svamp, lagom ojämnt och inte heltäckande. Både den ursprungliga svarta lacken och plektrumskyddets vita syns igenom.



Sedan ett lager metallic och en hel del structure gel.



På med mer metallic. Jag både lägger på och skrapar bort.



Så ett nytt lager bränd Sienna, med lite inslag av orange. Många lager blir det, och varje lager påverkar slutresultatet, då även det som målats över kan skönjas om än aldrig så lite. Skrapar bort färgen på några ställen på prov.



Gul ockra, mer bränd Sienna och orange. Applicerat ojämnt med pensel, svamp, hopknycklat papper och tandborste.



Applicerar mer gul ockra med skvätteknik, svamp och hopknycklat papper.



Och så ett lager metallic igen. Så här ser gitarren ut nu. Den är inte färdig, och jag vet inte hur många lager till det blir innan jag är nöjd eller ger upp.

Ja, men den va inte vacker!
Vilket förmodligen betyder att du har lyckats!

Jag tycker den var skitcool!

Är pisstrött på att se blonda Springsteel teles till förbannelse.

Att det är fejk bekommer mig inte det minsta - Jag gillar fejktuttar oxå.

GIllar man fejktuttar så gillar man fejkguror!
Om inte får man hålla tillgodo med äkta schletna saker från femtitalet o va nöjd mä dä!

.....bara du inte får blodförgiftning när du spelar på den så............

Vad kallas modellen, Union Carbide?

EDIT.) Tror det finns risk att du kommer att återställa denna, åtminstone delvis..... (ungefär som det brukar sluta med fejktuttar, se ovan)

Ser för jävligt ut. Sorry men jag menar det
Gör om gör rätt

asballt, bäste herre!

Jag vill inte kalla det för "fejk". Har väl mer gemensamt med motivlack än med relicering, egentligen. Tänkte att det skulle vara kul att se hur nära riktig rost man kan komma rent utseendemässigt.

Inspirationen fick jag dels från Trussarts rostiga skapelser, dels från fotoboken När tiden byter fot: http://www.bokus.com/bok/9789173247627/nar-tiden-byter-fot-en-resa-genom-det-vastsvenska-rostbaltet/ som visar att rost kan vara riktigt vackert på ett vemodigt sätt.

Frågan är hur pass brun gitarren ska vara. Metallic-färgen jag använder är tämligen silverblank (syns kanske inte så bra på bilderna) och väldigt täckande även när man lägger på tunt. Den brända Siennan är däremot helt matt (vilket riktig rost också är) och ganska genomskinlig i tunna skikt. Tror att jag ska lägga på mer brunt, frågan är bara hur mycket. Sedan kan man ju pilla med detaljer och nyanser i rostflagorna hur länge som helst.

Intressant.. Ser ut som en tele som dragit på sig en exotisk könssjukdom..

(No offence)

Tummen upp! Kreativt och kul. Tror du ska backa på silvret, den ska definitivt se ut som man hittat den efter draggningar i nån kanal.

Vad som helst som inte är normalt är väl coolt, det är ju bara en gitarr.

Ha ha njääää men huvudsaken är ju att du blir nöjd kul med bilder

påmminer om dom där 3 Teles som hittades i en lada där dom stått i 50 år typ....

Men de gick väl i alla fall att göra rena

Första bilden var bäst!

+1

2:a bilden var bäst.

Riktigt snyggt! Jag älskar såna här konstnärliga och kreativa projekt. Om det sedan är relic eller motivlack spelar ingen som helst roll -- det är bara oviktiga namn och förklaringar.

Jag gillar också bild 2-3, men du kan säkert få den ganska "realistisk" i slutändan.
Rost och gammal förfallen teknik/industri är otroligt vackert och ibland sorgligt och känsloframkallande. Jag inspirerades lite av det när jag målade min Tele. I framtiden ska jag måla ännu mer teknikprylar som är på väg att tas över av naturen -- med rost och växter som växer upp ur rören o.s.v.

Kreativt, och spännande att se på! Men jag skulle inte vilja hålla i den av någon anledning.. är kanske äckelmagad, vad vet jag.

+1

Tror nån sagt det förut, men första bilden tilltalade mig bäst. Sen blev det lite för "over the top" för min smak.

Blir lite för mycket av det goda tom för mig .....

Efter ett par ytterligare lager börjar jag nog närma mig slutresultatet. Inser att ytan är väl skrovlig och att jag borde varit mycket försiktigare med Structure Gel, (bild 2) men det är för sent att börja om från början.

Imponerande, du fick till metalleffekten riktigt bra!

Det där ser ut att göra ont efter en timmes lirande.

Ser ut som om man skulle kunna få stelkramp eller blodförgiftning av denna....

Om man bortser från den skrovliga ytan så börjar den se helt OK ut i mina ögon (om än inget mästerverk). Varför inte göra ett nytt försök, för mycket jobb?

Går det överhuvudtaget att spela på den i längden såsom den ser ut nu? Tänker på den ojämna, skrovliga ytan.

EDIT.) Som konstverk på väggen är den dock klart intressant.

Om den går att spela på i längden? Har förstås inte provat än, men ytan är nästan lika obehaglig att ta på som den ser ut, så mitt svar blir nog nej. (Dock är det alls inte lika illa som riktig rost, då ojämnheterna inte är vassa. Man kan alltså inte råka rispa eller skära sig på den. Beror säkert mycket på spelstil, men mysigt blir det ändå inte. Nu spelar jag nästan uteslutande på gitarrer av Strata-typ i alla fall, och tycker att Telecaster, liksom Les Paul, är för obekvämt i längden hur som helst.

För någon som spelar live skulle den kunna funka som en gitarr att ta fram för en enstaka låt, som en gimmick; förslagsvis till ett extra rostigt bluesnummer eller liknande. Hos mig kommer den att vara en prydnad, liksom min BC Rich Mockingbird och några andra guror som ser fräcka ut men inte funkar (för mig) att spela på i längden.

Blev ganska nöjd till slut:



Helga gitarren:



Och här hänger den på väggen:

Nämen se där! på sista bilden ser det ju riktigt bra ut!