Är som sagt villrådig... Jag har kommit till sans med att jag bara vill ha de gitarrer/förstärkare/effekter jag hinner bruka.. Vill inte samla utan att använda grejerna också..

Min Marshall class 5:a utgör mina värsta bryderiers fokus just nu.. Ljudet är ett annat än vad min vanliga förstärkare ger, jag är nöjd som fasen med den... SEN kommer problemet.. Jag hinner inte lira så jättemycket och än mindre på två förstärkare.. När jag gör något musikrelaterat jobb så använder jag min andra stärkare för att den är lite mer flexibel och jag kan den utan och innan..

Skall en bra förstärkare verkligen bara användas då och då när den egentligen förtjänar ett bättre öde?

Har ni grejer ni sparar bara för att ni i grund och botten gillar dem, men som ni sällan hinner använda?

Behöver ju inte stålarna heller, så det är ju inte ett skäl till försäljning..

Är den snygg ställ den i vardagsrummet, annars sälj den

Har gitarrer som jag spelar på max ett par ggr/år.
Köpte jag inte gitarrer skulle jag bara bränna pengarna på saker som tappar i värde
så jag ser det lite som en sparform. Köper man begagnat får man ju oftast tillbaka pengarna.
Sålde nästan alla gitarrer förra året när vi skulle köpa hus och fick då loss en bra summa på några veckor.
Tycker alltså att det är helt ok att ha grejor man bara använder då och då. Är ju jättekul att plocka fram en gitarr man inte har rört på ett halvår

Kloka ord Hawa och Burner... (Och ja.. Snygg är den)

Ganska exakt som jag tänker och agerar runt mitt samlande också minus den där delen med försäljning då, men det kan komma om jag nån gång skulle behöva!
Nu i helgen tog jag med mig en Ibanez ar500 från 1982 till repet, har säkert inte använt den på ett år, och djävlar vad kul det är att kunna göra och ha det på det viset

Stärkare har jag bara två som jag använder, dessa skulle jag inte sälja även om jag inte använde dem. Sen har jag en del mindre combos, men inget som innehar något direkt värde eller låter speciellt tilltalande. Jag reflekterar sällan ens över att jag äger dessa.

Pedaler har jag bara de jag använder, resten försöker jag sälja av (även om det går trögt som attan att sälja grejer ö.h.t just nu, trots att det är boutique-prylar). Jag gör detta för att inte ha prylar som tar upp kapital utan att de används. Det blir snabbt pengar av pedaler också (kolla på era pedalbord, jag slår vad om att de flesta lagt ner mer pengar på prylarna ni har där än ni tror, säkert över 10k).

Gitarrer, det är en märklig grej. Det är inte alltid man hittar en gitarr som passar en perfekt och när man gör det håller man gärna hårt i dom, även om de sällan används. I det fallet brukar jag tänka över det hela en månad eller två innan jag bestämmer mig, suga på karamellen så att säga. För det mesta har det slutat med att jag sålt dem och inte ångrat mig sen. Det sista beror kanske mest på att jag haft turen att sen hitta något som passat mig bättre.

Sedan ska man ju också ha i åtanke att ens tycke och smak förändas med tiden. Jag började som 80-tals shredder och slickade hungrigt i mig allt som gick snabbt och luktade chorus. Idag kan jag inte lyssna på hårdrock av den typen (förutom ett fåtal undantag) och jag lirar det inte längre.

Känner en del samlare av gitarrer, Motorcyklar osv. och dom har ofta sagt att dom ser det som en investering för framtiden. Problemet är att nu är framtiden här men dom kan inte ändå sälja. Antar barnbarn får ta vid. Men skänker prylarna glädje så varför inte behålla, står dom i en garderob och sällan kommer fram så sälj.

Behåll den. Du gillar det annorlunda ljudet, och kommer säkert sakna det sen om den är borta. Köp inga mer stärkare, då samlar du inte

Be nån modda stärken Anders, finns skitmånga exempel på välljudande class5:or på YT..
Be nån i högen av rörgubbsen här på forumet.

Precis, håller med dig till 100%. Jag äger också ett gäng gitarrer men mina favoriter tenderar att växla lite beroende på ljudideal för stunden. Ofta så spelar jag på 2-4 gitarrer över en period. Sedan så är det jäkligt gott att plocka fram en gura man inte har använt på länge och förundras över hur snabbt man kommer in i just den gitarrens egenskaper. Som att träffa en gammal vän man inte har umgåtts med på länge. På så sätt så blir instrumentet inspiration i sig.

Låter bra tycker jag faktiskt redan att den gör.. Riktigt bra ton för en spottstyver.. Den mår dock bra av lite pedalassistans..

Jag har ju ganska många gitarrer som jag väldigt sällan spelar på. De flesta hänger på väggen som fina prydnader och det är en skön känsla att kunna ta ner vilken som helst när man blir sugen på omväxling. Ser inte gitarrer som investeringar och har heller inga direkt dyra instrument. Säljer gör jag nästan bara på grund av platsbrist, och hittills har det alltid blivit förlustaffärer.

Känner igen mig i detta, har man en förstående fru kan det bli många gitarrer.
För min del är det inte det ekonomiska värdet som är viktigast för ett instrument, nästan ännu roligare med billiga instrument som man tweakat till, nästan, fulländning.
Man kan ju också inbilla den äkta hälften att gitarrer är bra mycket säkrare investeringar än att ha kosingen på banken…..

Jag är inte mycket för statusprylar överlag. Förutom när det kommer till gitarrer! Då är det som att det växer ut två horn i pannan! Har alldeles för många gitarrer och tycker egentligen att det gränsar till sjukligt samlarbehov. Samtidigt spelar jag på en schleten gammal Marshall-combo som ständigt krånglar och kanske max är värd 6-7 tusen. Motsägelsefullt och ologiskt. Kanske. Gitarrer är hur som helst min religion.

Äger jag något som ger min nån sorts av tillfredställelse att äga så behåller jag det. Detta oavsett om jag använder det eller inte!
Gäller lika mycket gitarrer,stärkare som nåt annat.

Har några gitarrer, pedaler, processorer och stärkare. En del används mer än annat. Jag har upptäckt att just när man sålt iväg nåt man tycker är överflödigt så visar det sig att man kunnat ha användning av det. Bra att kunna "plantera" grejjor i olika repor för att slippa släpa. Behöver inte pengar akut och ser ingen anledning att sälja billigare än vad jag anser som bruksvärde. Då behåller jag hellre. Jag behåller oxå sånt som har ett högt affektionsvärde oavsett bruks eller reellt marknadsvärde. Har dock langat ett hemmabygge (mitt första) som visade sig ha helt fel mensur och blev obekväm att spela med mina korta fingrar. Får jag ett vettigt bud säljer jag det mesta men vissa grejjor kommer jag aldrig att släppa. Är dock ganska lat att annonsera och pusha för det.

skojjar du!? De flesta av mina gitarrer har jag sparat enbart för att det gör för ont att sälja dem. Spelar gör jag mest på min Gibson Bluesking acke, en es-125 (via en gammal Champclone) och en Dobro.

Jag tycker som Burner, ställ den i vardagsrummet. Själv har jag en trasig Gibson GA5 i en hylla på landet, bara för att den är så snygg. Det räcker för mig

Ha ha.. Ja det blir till att spara den, men den får bo kvar i sovrummet.. Tror inte att grabbarna skulle vara så milda med den om den stod i vardagsrummet..

Lirade en bra stund på den i dag.. och fasen vad jag gillar den.. Använder gärna pedaler till den dock, och nästa projekt blir väl att hitta ngt bra, billigt och enkelt pedalbord..

Jag samlar på mig en del i perioder. Sedan har jag en nästan tvångsmässig ( och bra?) regel att sälja av mig grejer jag inte längre använder. Jag ser till att köpa begagnat men även nytt när jag vet att jag fått varan till ett bra pris. På så sätt förlorar jag sällan några större summor när jag säljer bort grejer. Jag har kanske två- tre gitarrer som aldrig kommer säljas pga de helt enkelt är för bra. När man behållt saker tillräckligt länge blir det som en kär gammal vän. Även om de i perioder ligger i dvala i ett case någonstans.

Just nu spelar jag BARA på min AVRI Stratocaster som jag köpte i vintras. För första gången i livet känns det som att jag hittat en elgitarr som förblir min nr 1. Så uttrycks väldigt ofta i diverse trådar här, men det känns faktiskt så den här gången.

2 stärkare är väl inte att samla direkt.
Jag har 4 toppar och 6 lådor, som jag
roterar lite efter humör. Har släppt iväg
en super bass för 2 år sen och en super
lead nyligen. SLen var min nr 1 i många
år och på flera plattor, men kände att
det var läge att gå vidare och när jag
fick ordning på min smallbox från -71
så kände jag att det var dags att ta steget.
Ibland måste man ju förnya sig också
och då kanske enda sättet är att släppa
taget om en gammal trotjänare....

Håller fö med dem som känner att det är gött att
ha en bra uppsättning instrument och utrustning
som man kan plocka fram i rätt sammanhang el
tillfälle.

Det är ju int en samlarpryl , går att skaffa igen , och kostar inte så mycket

om du inte använder den så byt mot en pedal eller nåt du hellre vill ha.

Betydligt värre sits med gamla prylar som dels är värda pengar, dels inte går så lätt att återskaffa

En stärkare är dessutom inte som en gitarr att det varierar mellan olika ex

Det är ju kul med prylar men samtidigt trist och frustrerande med saker som inte används. Jag har ca 10 elgitarrer och det är nog ganska lagom för mig. Hälften används mer eller mindre regelbundet, ett par sparas endast av nostalgiska orsaker och ytterligare ett par används men mindre frekvent.

Stärkare har jag två helstackar (inte helt nödvändigt, men nu har jag exakt det jag vill och länge velat ha, och känner absolut inget som helst behov efter något mera) och en hemmastärkare, det räcker bra.

Man känner väl själv om man behöver grejerna eller inte. Behöver kan ju vara som i att använda eller som i att bara vilja ha av någon anledning, det ena är inte mer berättigat än det andra. Men det ska ju inte bli till ett syndrom, att maniskt köpa/sälja grejer utan att veta varför man gör saker, och sedan ångra sig i tid och otid.

där har du helt fel imo, åtminstone när det gäller gamla prylar... det är ofta tydlig skillnad mellan exemplar av samma stärk, ibland tom markant skillnad.

Absolut så, men det beror väl oftast på hur skicket är, inte på skillnader som nya så att säga, i alla fall är det min erfarenhet vad gäller gamla Fender förstärkare.
Har haft ett antal silver face twins och när jag fixat upp det som behövts (rör, kondningar, element etc) på de olika exemplaren så har jag upplevt dem som väldigt lika varandra.

Den aspektern brukar jag (tyvärr ibland) tänka på, om jag ångrar mig går den att köpa tillbaka? Äldre udda prylar kan det ju vara snudd på omöjligt att hitta. Nyare slit och släng prylar finns det massor av och har dessutom ingen själ värt namnet så dom får gå utan att blinka. (men man kan fälla en tår när ingen ser

/Magnus