Nu blir man nyfiken...

Har du lust att berätta mer om vad du kokat ihop?

/CM

Njae, egentligen inte har lärt mig genom åren att om man avslöjar precis vad man tänkt göra så bildas det genast långa köer med folk som ska prata ur en det man tänkt göra, eller så vill dom pracka på en sin "take" på grejen. Det jag märkt är att om man håller sin idé för sig själv och genomför den fullt ut så kommer väldigt många tycka "fan va ballt" när de väl ser slutresultatet, vilket naturligtvis känns så jäkla mkt bättre för den som vill förverkliga sin dröm.

... men om det blir som jag tänkt kommer det väl upp en tråd med bilder, rätt vad det är...

Hej!

Om det hade varit lite mer pengar än 25k hade jag ringt Johan Gustavsson... Men annars vet jag inte.
Skulle nog kontaktat Sandén eller liknande för att bygga en riktigt bra parlour gitarr. Annars Olav Loef kanske? Bor i Finland, men pratar svenska, räknas det ?

Mvh Daniel

+1 på gustavsson !!
riktigt grymma grajor..

Visst, en Bluesmaster vore nice, men då räcker inte 25K långt...
Har faktiskt funderat i dom banorna, men då måste det säljas en hel del prylar, och det är ju jobbigt...

mm... kring 25 är nog gränsen för mig, tror jag.

Har Du tänkt på att en gitarr under 3 kg med en TJOCK hals tenderar att bli väldigt framtung?

OM inte 'byggaren' själv tar upp såna här saker så kanske man sitter med en riktigt obekväm skapelse när det är klart
och tvingas till extrema åtgärder för att fixa till det, för han lämnar väl knappast öppet köp?

Vad betalar man för en sån gitarr? 25 tusen lär ju inte räcka långt när dom tog över 40 för de handbyggda som 'serietillverkas' .

Andra kända gitarrbyggare tar ju åtminstone 50+ för en custom byggd modell.

Bara nyfiken.

Ja, vikten kan du ha rätt i, funderade lite på det själv, men Arne vet säkert vad som fungerar, kanske måste man gå upp till 3,5 kg eller nåt, men det är acceptabelt.

Summan 25' kan du nog också ha rätt i att den inte räcker. Fast man vet inte, utan avancerad burst, en satans massa kantlister/inlägg i brädan och med en platt enkel kropp så kanske priset inte behöver bli så astronomiskt.

Är det bara jag som gillar 5-10 år gamla gitarrer....då vet man att de håller, de är sas inspelade, och inte lika motsträviga som de nya??

Nä... men hellre 35-50 år gamla i så fall.......

Mina nuvarande Gibsons är -61 ,-65, -70 , -71

Ingen yngre än 42 bast

Min SG Standard 61 och 65 Special dräper vilken nyare gitarr som helst , custom shop, custombyggd , eller vad du vill....

Grejen är att man kan köpa en Custom Shop Junior/special för 13-14 tusen begagnad , som i princip också är handbyggd, och dessutom behåller sitt värde.

Enda anledningen som jag skulle ens tänka på att lägga 25 tusen på en 'custombyggd' gitarr är om de 100 varianter som finns färdiga inte passar , dvs om man vill ha något helt annat. Problemet med att dessa gitarrer inte finns redan är troligen att det är väldigt fåsom eftertraktar dom, andrahandsvärdet blir i princip 0 speciellt om man sätter sitt namn på huvudet typ.

Är man medveten om det och vill köpa 'grisen i säcken' , för lite så är det ju som Poxxed och Magnus skriver så är det u ett helt ok beslut att ta. jag lägger hellre mina 25 k på en vintage LP Junior /Special som jag kan testa innan köpet.

Säger absolut inte att det är fel att beställa en gura , men man bör vara medveten om vad det innebär...

Du har förstås rätt; om man tycker att andrahandsvärdet är viktigt ska man inte beställa ett custom-bygge. Men samlarmarknaden handlar ju om helt andra saker.

"Grisen i säcken"-argumentet tror jag däremot är väldigt överdrivet. Finns det till exempel någon alls här på Ljudbojen som beställt ett custom-bygge och blivit besviken på allvar? Poängen är ju att man får precis det man vill ha. Risken att det blir ett så kallat "dött" exemplar torde vara liten, då det ingår i byggarens kompetens att välja rätt träbitar. Mer eller mindre serietillverkade gitarrer från Fenders eller Gibsons custom shop räknas inte.

Inte heller tror jag att det måste handla om speciellt udda instrument. Inom den klassiska musiken spelar nästan alla som har råd på custom-byggen, vilket knappast beror på ovanliga önskemål.

Själv uppskattar jag nöjet att få vara med om hela processen från början. Det skapar en speciell relation till instrumentet, jämfört med att köpa något serietillverkat. Och det är förstås ett slags affektionsvärde, kanske inte helt olikt det nostalgiska skimmer som omger en vintage-gitarr, fast ändå helt annorlunda.

Har tänkt en hel på just det som du tar upp, och är medveten om att när bygget är klart - om jag går vidare med det - så kommer andrahandsvärdet vara litet jämfört med vad nypriset blir. Därför måste man ju ha nån sorts rimlig gräns för vad bygget får kosta. Blir intressant att se vad det begärda priset blir....

Jag såg nyligen en beg strata "ihopsatt" av Arne med delar troligen från Allparts (eller likvärdigt), inte ens hans namn på den, däremot ett intyg, 10.500 SEK och det kommer dom med all säkerhet att få för det var en jävla bra gitarr och många som ryckte i den. Den hade en väldigt tjock hals, typ 1 tum jämntjockt. Så något andrahandsvärde på 0 tror inte jag på när det gäller namnkunniga byggare typ Arne eller Malmberg, om det inte är fullständigt utflipprade specar.

Håller dock med dej om en sak, inte heller jag förstår folk som beställer t.ex en custombyggd LP som i stort sett har standardspecar.
Naturligtvis skulle jag aldrig beställa custom om det vore någonting som fanns i standardutbudet. För min del är det en önskan om rejält tjock hals och även rostfria band (samt lite färgval och småkrafs när man ändå får, men det är sekundärt).

Men nu har jag inga stålar, så det är helt hypotetiskt .

EDIT.) Som tur är finns "Mekanot" Fender och alla eftermarknadstillverkare, det löser problemet till en rimlig slant för de flesta med lite udda önskningar angående specar.

Jag vet inte att jag läst att någon gått ut offentligt me att dom blivit besvikna, men hur dom eg känner vet man ju inte.

Chansen att det skulle bli en dålig gitarr är som Du säger minimal, men det behöver inte heller betyda att det färdiga resultatet uppfyller mina förväntningar , det är lite av en chansning , speciellt om man kör en egen design, egna träval etc.

Då får man själv ta konsekvensen om man 'tänkt fel' eller det inte blev riktigt som man tänkt sig.

Har man råd att chansa med 25-40 tkr eller vad det blir , som kanske går att säjla för 10-15 senare så är det ju inga problem. Men jag och många andra sätter in i ekvationen vad man investerar mot vad man kan få tillbaks om man tröttnar.

Jag räknade ihop att jag ägt i alla fall 50-60 Gibson och Fender sen år 2000 , alla utom 5 har sålts och jag har gått plus i alla fall på det totalt sett , ändå lyckats få prova mig fram bland alla dessa gitarrer.

Åter igen , jag dissar absolut inte dyra custombyggen , men jag tycker man ska vara medveten om alla faktorer när man går in i det

Grisen i säcken är kanske lite överdrivet men det är ju ändå så att man inte vet vad det blir förrän det är klart.
Det blir väldigt sällan dåligt som "usel gitarr", men det är inte superodds på att det blir ett drömexemplar heller.

Jag har inte några egna customgitarrer som jag är direkt missnöjd med, men av ett helt gäng är det bara två jag helt 100 nöjd med (som är så bra som en gitarr skall vara för att den skall bli en verklig player).
De bästa gitarrer jag spelat har varit vanliga, men ovanligt bra, fabriksexempler.

Jag har vänner som har customgitarrer som jag skulle vara extremt missnöjd med, helt platta gitarrer.
Några av dem är missnöjda själv också, fast det har kommit smygande på dem efter ett tag.
Har en vän som fick en gitarr byggd av Mr PRS själv och den är helt kass, ser ut som en dröm och låter ingenting.

AK gitarrer är en helt annan historia. Där blir custom oftast väldigt, väldigt bra instrument.
Byggteknik och kunskap gör mycket större skillnad där än på elgitarrer.
Även burkar.

Har man tur är kanske 1 gitarr på 100 riktigt, riktigt bra (och en på tusen ett drömexemplar).
Har aldrig räknat, mest en mellan tummen och pekfinger grej.

/Magnus

Du kanske har rätt, men jag får inte ihop det rent logiskt: gitarrbyggare kan alltså bygga bra akustiska custom men inte elektriska, jag kan inte förstå rent logiskt varför det skulle vara så?

Är det resonans som du upplever saknas? Är endast en av 1000 träbitar tillräckligt bra? Eller blir själva tillverkningen helt lyckad i endast 1/1000 fall?

Och är det inte lite fråga om smak vad som är en riktigt, riktigt bra gitarr? Det finns ju många stories om folk som testat världsartisters instrument utan att bli det minsta imponerade . Speciellt set upen brukar ju kunna vara rent undermålig och väldigt egendomlig i vissa fall.

Och vad ska man säga om gitarrer typ Danelectro? Set upen kan ju vara perfekt och den kan vara rak och fin, men med LP-mått mätt så antar jag att den kommer att klassas som dålig? Men är det verkligen så?

EDIT.) Kommer också att tänka på Nysse som sågade sönder en Rickenbacker med motiveringen att det var en dålig gitarr.

Jag skulle nog beställa delar från Warmoth och skicka dem till Guitaraddict för montering/bandslip osv.
Hade jag haft lite mindre pengar hade jag förmodligen gjort jobbet själv och varit halvnöjd tills jag tröttnat och skickat skiten dit i alla fall.

Utan att vara någon kunnig AK kille så tror jag att det är att byggkunskapen spelar mycket större roll där än på en elgitarr.
Få alla ribbing, spänst i locket, rätt tjocklek på trä osv osv osv.
Har även fått för mig (efter prat med byggare) att det är lättare att förutse träets ljudegenskaper där (och att byggteknik påverkar ljudet i mycket större utsträckning där).

Självklart är "drömexemplar" subjektivt, väldigt subjektivt rent av.
Även något som påverkad av vad man har i resten av ljudkedjan och ännu mer, hur man spelar.
Till exempel en snubbe som har ett ljud med lite topp tycker att X gitarr är perfekt medan en kille med ett ljud med mycket topp tycker gitarren är bright. Vilka mickar man har i osv. Hur och var man slår an med plektrumet osv.

Nej, inte tvunget resonans, det är bara en av alla faktorer.
Frekvensmässigt som man vill ha det, hur gitarren sjunger, hur övertonerna i ljudet lever, hur jämn den är i resonans/sustain (volym, balans, osv) på hela halsen, hur dynamisk den är, hur den svarar på färgningar och nyanser i ens spel osv. Massor av såna små saker (skulle ta en vecka att skriva alla).
Även alla såna saker som håller stämningen, stabilitet, känslighet för väder osv.

Helt enkelt en pålitlig gitarr som sjunger rätt och lever i tonen.


Ett drömexemplar har alla i samma gitarr.
En väldigt bra kanske bara saknar lite på någon av dem.
En dålig kanske bara har en av dem.

Även om en sån gitarr som har allt inte är optimalt för allt man kan tänkas göra så är den ändå, i mina ögon, en bättre gitarr än en som gör just den saken bättre.
Att gitarrens "brister" gör att den blir perfekt för ett specifikt ändamål, till exempel som en gitarr som saknar mycket övertoner (liv) blir perfekt för att spela hårt distade riff (för att de får harmonier att spreta mindre).

EDIT: danelectro är en sån gitarr där dess "brister" gör att den blir väldigt bra till vissa saker.


/Magnus