Så vad är egentligen rimligt pris för en gitarr? Man får såklart skilja på massproducerade och handgjorda.
Båda kan ju bli precis lika bra.
Jag skulle nog säga att massproducerade egentligen inte behöver överstiga 10000 kr, men kanske uppåt 15000 ifall det är något riktigt fancy bananas med den. En handgjord till egna specs borde inte överstiga 30000 kr enligt mej. Kanske lite extra för lite super-extra grejer.

Det som gäckar mej är framförallt massproducerade gitarrer som kostar typ 20-30.000... Det är helt galet.
Nu har jag inte provat dessa gitarrer, men Rasmus By Suhr misstänker jag är sjukt bra. Dom har fått en nästan identisk behandling
som dom dyrare gitarrerna av Suhr, och dessa kostar alltså ungefär 9500 kr. Det känns som ett VÄLDIGT bra pris för den genomgång dom fått. Många dyrare gitarrer än så verkar knappt ha blivit kontrollerade innan försäljning; bara å gå till valfri musikaffär och prova någon Fender strata och tänka "vem fan betalar 25000 för den här skiten?". För det är ofta den känsla jag får av Fender Strator innan man själv har hunnit pilla med setupen. Klart dessa instrument går att få till någonting riktigt jävla bra men nä, betala 25000 för det är bara idioti. Finns strator för runt 10000 kr lappen som förmodligen är lika bra (fast sämre fixade innan leverans haha).

Ååååå... Rant! Jag tänkte framförallt på märkes-customs. Typ Fender Masterbuilt. Jag har inte testat dom, men priserna är orimliga för vad man får. Det är fortfarande bara trä med metall, elektronik och strängar på.
Warmoth gör jävlgit bra grejer, min huvudgitarr är Warmoth och den gick på under 10000 och jag fick precis vad jag ville ha.

Rant som sagt

VAd tycker ni är rimliga priser för gitarrer egentligen?

Rasmus tillverkningen är nedlagd.
Jag tycker man får mer för pengarna om man köper en gitarr från tex Suhr eller Tyler.
Fenders och Gibsons CS gitarrer är ibland rent löjligt dyra men det finns uppenbarligen
folk som vill ha dem ändå.
20 000:- för en bra masstillverkad gitarr är helt ok tycker jag. För en custom shop gitarr
kan jag tänka mig att betala lite mer.

allt från 1000:- till 1.000.000:- beroende på vilken gitarr det är.

Mina egna jaktmarker är mellan 5000 och 50.000 i de flesta fall.

Jag tycker det är tokigt när man kokar ner de till vad 'materialet kostar'
för det är så otroligt mycket mer i ett instrument som motiverar ett högre pris
och det är andra faktorer som gitarrister köper för än löpmeterpriset på träet.

Ska man se det ur den synvinkeln på en ny gitarr så är väl 1000-10.000 max
oavsett handgjort eller ej, de flesta 'massproducerade' gitarrer är ju till stor del också handgjorda

På gamla gitarrer kan inte formulan tillämpas då de material som användes då knappt finns längre , eller ofta är olagliga.

Ett rimligt pris är när det finns ett pris som både en säljare kan tänka sig att sälja för och en köpare kan tänka sig att köpa för. Finns båda dessa förutsättningar kan det bli affär.

De som tillverkar gitarrer (eller bilar, tandborstar, ostar eller flygplan) vet naturligtvis vilket pris de kan sätta på varan och och ändå få så många köpare att de kan få den lönsamhet de tycker att de vill ha. Ibland kan det löna sig att sätta ett högre pris och ibland ett lägre.

Men om det finns någon (eller tillräckligt många) som vill betala detta pris så är priset rimligt.

OK, veckans gitarrer är inte värda priset-rant.

Kan väl tyckas att vissa modeller är överprisade, liksom vissa är väldigt mycket gitarr för pengarna. Men statements som "Jag har inte testat dom, men priserna är orimliga för vad man får" är väl ändå inte så genomtänkta? Hur kan du ha en åsikt om orimlighet om du inte testat?
Din Warmoth med delar för 10.000:-, hur många timmar spenderade du på den, förutom pengarna? Även om din tid är gratis för dig själv, får du inte det timpriset om någon annan skall göra det och leva på det.

Det är väl med gitarrer som t.ex. tävlingscyklar. Är det rimligt att betala 80-100.000:- för en top notch racer, när du kan köpa en för 10.000:-? de extra 70-90 KKSEK som vissa är beredda att betala, ger lite till i känsla och kanske prestation. Är det värt det? För vissa, ja. För andra, fullkomligt meningslöst. Ungefär samma med gitarrer, med det tillägget att ton och känsla i ett instrument uppfattas väldigt subjektivt. För att nå det där lilla extra, tar det rätt många timmar i handjagad justering, sortering av trämaterial o.s.v.

Helt omöjlig fråga att besvara, enligt min mening.

Hej.

"Det finns ingen gratis lunch i en marknadsekonomi."

Jag vill bara inflika att "lpstd" är på rätt spår, vi lever i en marknadsekonomi och priset på en produkt blir vad säljare och köpare kan komma överens om, och det betyder att en vara kostar precis så mycket man kan få för den med en rimligt stor försäljning av produkten och en rimlig förtjänst, går inte det inte, slutar man med produktionen.

I priset ligger så mycket mer än materialet produkten består av, en massa mjuka parametrar bundna till produktnamn och annat, som vem som äger och syns med produkten osv. osv. Fender och Gibson och några till tar bra betalt för dessa mjuka värden som följer med deras produkter och det finns tillräckligt många som är villiga att att betala för dem.

Man får virke, lack och hårdvara av allra hösta klass till ett gitarrbyggae för 10000, men sen skall instrumente formas ur detta och det ställer vissa krav på den som bygger för att resultatet skall bli bra, och tyvärr är det inte lätt. Det kräver både kunskap och skicklighet, och det i sin tur kräver många års träning och utbildning vilket också kommer att ingå i priset, så det kommer att kosta.

Har byggt en hel del och vet hur svårt det är att få till ett bra instrument.

Mvh,
26rednef

Innan när jag bara ägde och spelade Gibson så hade svaret varit 15-30k beroende på gitarr, beggat eller nytt. För min egen del så kan jag konstatera att man blir lite fartblind, dvs man vänjer sig snabbt vid en högre prisbild och Gibson är absolut ett av de märken där man får betala en ganska hög kostnad för varumärket och "känslan". Detta blir än mer tydligt om man provar en riktigt bra japansk gibson-kopia som oftast är väldigt mycket billigare utan att nödvändigtvis behöva vara sämre. En annan sak är att det är jävligt mycket navelskåderi och tyckande vad gäller bra(dyra) gitarrer. Jag tröttnade lite på hela grejen med Gibson och sålde min sista les paul custom för något år sedan, även om jag trodde att den gitarren skulle begravas med mig. Om någon hade sagt till mig för 15 år sedan att du kommer sälja dina gibson-gitarrer och köpa Ibanez istället så hade jag nog blivit våldsam. Idag så skulle jag säga att ett rimligt pris för en bra beggad gitarr är upp till 10k. Min nuvarande absoluta favoritgitarr betalade jag under 5k för. Vilket kan jämföras med min gamla favorit-gibson som jag pröjsade ca 25k för. Det konstiga är att jag inte saknar den.

Precis så mycket köparen har lust att betala. Numera kan "lågprisinstrument" vara mycket prisvärda, dvs bra instrument beroende på nya produktionstekniker. En cadfräst mojäng kan vara lika bra eller bättre än ett halvslappt hantverksjobb och nya material kan ha mycket goda egenskaper för ändamålet.
Jag är för snål för att köpa märkesgrejjor när jag kan hitta liknande funktionalitet för lägre priser och vintage har jag inte lust till för jag skulle inte kunna använda dom på ett avslappnat sätt. Dessutom skulle jag hela tiden oroa mig för stöldrisk osv om "värdet" skulle vara högt.
Mitt problem, därför att jag snöat in på Hohner g3t, är att dom börjar vara svåra att få tag på beggade till rimligt pris. Har två stycken (svart och vit) men skulle vilja komplettera samlingen med en Oil. Om någon känner till en sån till försäljning till rimligt pris så hojta.
Har lite "vintage" prylar jag råkat komma över billigt. En Vantage 790, en sessionette stärk och en gallien krueger ml250, tidigare modellen, som är skitbra. Funderade på att sälja av men inser att jag nog inte får så mycket slantar för dom så jag behåller. Använder dom faktiskt av o till. Rätt skönt att ha några olika grejjor man kan plantera i olika repor och slippa humpa utrustning varje gång man ska repa eller jamma.

Hej.

Om plankan är cadfräst eller huggen ut för hand med järn gör ingen större skillnad för slutresultatet och oftatst är det små detaljer som avgör hur känslan blir när man spelar den, och vilket namn det är på plaststickern på headstocken har en väldig betydelse för alltför många och tyder egentligen bara på att för många inte har särskillt bra kunskap om vare sig speladet eller instrument.

Mvh,
26rednef

Låter väl rimligt , hur svårt tror Du inte det är att få till 100.000 bra instrument i så fall? med en materialbudget på 5000:-/st

Nä , vad har det med 'speladet' att göra?

Det enda vettiga svaret på din fråga är: SÅ LITE SOM MÖJLIGT, så länge den håller stämningen och banden är ok.

Min absolut värdefullaste gitarr är en Ibanez JEM777LNG. Den är lika bra rent spelmässigt som det hopplock av Ibanez-delar jag strax är klar med där totalsumman ligger under 1500kr.

Rimligt? Nej, men för mig är den ena gitarren mojo för mig och den andra bara en jävligt juste gitarr.

Svår fråga men en gitarr är väl värd så mycket som man är villig att betala.
Är det en gitarr jag blir inspirerad av får den kosta vad den vill, kan jag lösa det så köper jag den.

Men man får sällan en bättre gitarr för att man betalar mer än 20-25K.
Över de pengarna är det annat man betalar för än hur bra gitarren är.
Rent generellt menat.

Det finns många bra billiga gitarrer idag, ibland, när de är grymma exemplar, är de lika bra som en "inte så jättekul" dyr gitarr. Men de är aldrig lika bra som en riktigt bra dyr gitarr.

/Magnus

+1 på den!

Visst är det så, av samma anledning kör folk dyrare bilar än Dacia och köper kläder på andra ställen än GeKås. Sen kan det ju också vara så att man är ute efter ett speciellt sound, tex Les Paul genom Marshall, och då är ju det vettigaste att köpa just de prylarna.

Rätt märke på gitarren har med psykologi att göra. Och att musik har en koppling till psykologi tycker jag för min del är ganska tilltalande.

Jag gillar gitarrer som heter Gibson och Fender och betalar därmed gärna mer för dessa.

Såvida du inte blir pålurad en falskloggad gura...

mvh lågbudgetfilosofen

Så länge inte vet om det spelar det ju ingen roll... dock får det förödande verkan om/när det upptäcks

O neeej, allt det där som var så bra när jag trodde att jag spelade på en Gibson/Fender är plötsligt dåligt nu när det visade sig att gitarren var falskloggad!

Förlåt lpstd, jag kan inte låta bli att retas, du har säkert asballa gitarrer!

Min mest "värdefulla" gitarr är ett hemmabygge med unik design som även frugan lagt sin hand på med en utsökt marmorering (svart carerra) av kroppen, -familjeprojekt. Den var fullständigt ospelbar pga min otålighet och bristande kunskap i ihopknåpandet. Blev dock något helt annat när jag 800 kronor senare hämtade ut den ifrån en kunnig gitarrtekniker (Benty) som lött om lite, bytt sadel och gjort en ordentlig setup. Numera kan jag störbomba hela veckan utan att den stämmer ur och låter jävligt mycket bättre efter lite elektronisk handpåläggning. Om jag sålde den är jag tveksam att jag skulle kunna få ens i närheten av vad den är värd för mig.

Asballa var ordet. Absolut!

Vissa går igång på klisterlappen på skallen och andra går igång på reaprislappen, det är väl bara två olika saker att gå igång på?

Shit vad mycket svar...


Loggan verkar väldigt viktig för många som sagt. Jag är inget undantag, såklart. Men det är ju vad man känner så fort man ser en gitarr. Ser man två Flying V gitarrer och den ena har Harley Benton på loggan och den andra Gibson, så vet man ju i princip att den förstnämnde borde kastas i en brasa. Men inte ALLTID. Jag har agerat producent åt ett band vars gitarrist körde Harley Benton flying V som lät okay och kändes riktigt bra att spela på. Men den stämde ur sig hela tiden. Så inspelningsmässigt funkade det okay, det lät ju bra utåt men själva processen var en plåga.


Jag har också logge-flukt. Ser jag en Fender och Squire bredvid varandra, så går jag först fram till Fendern. Men det handlar lite om min erfarenhet med dom, av dom Squires jag testat känns ofta Fenders lite vassare. Inte alltid dock.
Den bästa stratan jag spelat än något skumt hopplock av vissa okända delar som min polare har bytt till sig. Den kan nog inte någon tänka sig köpa för över 500 men shit, det ÄR den bästa stratan jag spelat på.


Iförsig, vettefan om det sistnämnda är "rätt" i sammanhanget... Kanske borde koncentrera sig på nya gitarrer, producerade som handbyggda. För att sätta ihop fantastiska gitarrer av olika delar är ofta ett billigt sätt att äga ut det mesta som finns å köpa nytt.

Min absolut mest prisvärda Fender är en japanTele som jag gav 2500 kr för (tyå 5-6 år sedan)
Min absolut bästa kopia är en Greco ES 335 som jag gav ca 3200 kr för (typ 2-3 år sedan)
(Om man undantar den Gibson ES 335- 78 som jag gav 8500 kr för- fyndpris- för 10-12 år sedan) är min Gibson LP studio -84 som jag gav 10 papp för (för typ 10 år sedan) min bästa affär.
Mer ska begagnat inte behöva kosta om man letar lite och har tålamod.
Betänk att detta var när priserna var högre än idag. Kan tänka mig att det går att hitta ännu billigare Gibsons nu.

Som många har sagt, så är väl det pris en tillräckligt bra kostar som är rimligt, i kombination med vad man har råd med.

Jag gillar gitarrer som kostar emellan 20-30 000:- Vad man sedan betalar för dem nya eller begagnade är en annan sak.

En Hamer Special P90 kostade något sådant på slutet, men här i Sverige låg att begagnade en bra bit under 10. De flesta Pro-serie Gretsch kostar emellan 20-30, Les Paul R6, R7, R8 ligger också där och begagnade R9:or brukar gå att hitta där. Samma gäller de få PRS-modeler jag gillar och gissar att Fender Time Machine-modeller ligger där också (även om jag kanske oftast föredrar bättre HPD-varianter framför Fender-original när det gäller nya Fender-modeller).

Jag gillar den här kategorin bra mycket mer än de som är billigare, samtidigt tycker jag att går att göra fynd för nästan ingenting ibland, som t ex sonens Ibanez RG350 som är en riktigt bra gitarr, även om utseendet inte kanske inte funkar för den som passerat 40. Andra fynd jag stött på är Gretsch Electromatic-serie och PRS SE, men det finns naturligtvis en massa skojiga alternativ även för den mindre budgeten. Men det jag själv tycker är rimligt för ett högklassigt instrument om man har jobb och har gitarrism som största intresse är 20-30 000:-, helt enkelt eftersom det är vad jag gillar kostar.

/CM

finns bara ett vettigt svar på frågan: Det pris köparen är villig att betala.

Eller samma svar på frågan: vad är en rimlig längd på ett snöre

7995 kr.

Man kan dra en parallell till bilar också. Man behöver inte nödvändigtvis kunna köra en värstingsportbil för att köpa en, right?
Samtidigt så kan en van sportbilsförare köra skiten ur en billig gammal sketen 740 liksom.
Är det värt pengarna för ett dyrt instrument? Ja, har du råd och vill så köp för fan.
Sen kan jag tycka att en del instrument är lite löjligt dyra, som vissa PRS-gurer t.ex. men om man tänder på en dyr modell och har råd, så visst. Jag har inte lagt mer än 18k för någon gura och jag spelade inte bättre på den än på min billiga BaCH-tele.
Bägge är fullt fungerande instrument, även om den ena var 10 gånger så dyr. Värt pengarna? Näe, men jag var kåt på'n.
Sålde den senare. Jävla skitgura. En Les Paul naturligtvis.

Rimligt pris? Finns inget. Det är upp till var och en.