Grattis till den du! Vet att du under en längre tid har varit sugen på en och denna är ju snyggare än min lp tribute 1952:a. Snyggt med brunt case, trodde att dessa bara levererades med det vanliga svarta. Jag upplever liknande det som du beskriver, resonant och twangig. Tycker också att min är akustiskt volymstark. Vi är ena lyckliga gold top ägare...

Lacken/färgen på denna ser 100% rätt ut för en 52/53 , det har Gibson ibland haft svårt att få till.

Stallet är dessutom omgjort så det är lägre och man kan dra strängarna över stallet , bra jobbat denna gång.

Håller med om lacken/färgen, men beträffande stallet menar du omgjort i förhållande till äkta 52/53 eller menar du i förhållande till tribute 1952 (från 2009)? Undrar eftersom man på tribute 1952, så vitt jag förstår, följer Les Pauls egen konstruktion där strängen löper på ovansidan. Men som sagt, grymt snygg den där 60th Anniversary LP:n

Om Du kollar på edn gitarren så sitter mickarna ganska djupt i gitarren. På Tribute modellen så står dom ganska högt. orsaken 52 att man drog strängarna under bryggan var för att hålla ned höjden på mickarna , de kom annars så högt att man 'såg under kjolen'. Modern halsvinkel och det gamla stallet funkade aldrig.

Vad man måste komma ihåg är att Les Paul var inte en gitarrdesigner , hans enda 2 saker han gjorde var guldfärgen + stallet (som inte var anpassat till gitarren ) Vi får nog vara tacksamma att Gibson deignade gittaren och inte Lester....... 1968 krävde han att få göra en egen design och detvar recording(personal som tyvärr inte sålde alls.

Både Tribute 1952 och 60th Anniversary har 5 graders halsvinkel, som Gibson-newbie undrar jag är det "modern halsvinkel"?

Tycker inte att jag på bilderna kan se att mickarna sitter djupare på 60th Anniversary, vore intressant med lite mätdata. Exempelvis avstånd underkant sträng till top, vid stallet och alla 6 strängar. Höjd på p90, alla fyra hörn båda mickarna. Kanske lite tjatigt av mig men jag är seriöst intresserad i denna fråga, nyfiken rent av…

5 grader är modern vinkel , 1952 hade dom c:a 1 grad..... Gibson hade problem med Les stall pga att det var för högt , troligen pga att Les inte räknat med att Gibson ville ha toppen välvd.

När man måttade ut stallet och halsvinkeln så blev det typ 4-5 grader vinkel om man skulle ha en acceptabel stränghöjd och strängarna lagda på ovansidan av stallet som Les tänkt.

Dock innebar det att P90 mickarna kom väldigt högt upp , kåpornas längd räckte inte ens till utan de svävade i luften , det enda alternativ man såg i det läget var att dra strängarna under stallet och sänka vinkeln på halsen så mickarna kom ner i gitarren.

Detta tyckte sen Les var ett misstag av Gibson och han bytte själv bort sitt eget stall på de gitarrer han fick för de var 'ospelbara'.

Det var 2 saker Les designade på orginal GT'n , guldfärgen och stallet.
Stallet får ju ses som en misslyckad lösning på den gitarr den skulle sättas på.

Förr gjorde man ofta 'neck reset' på gamla goldtops där man helt enkelt lossade och ändrade halsvinkeln, nu finns istället alternativa trapetzstall som fungerar att köpa , tillverkade av tex Joe Glazer.

Om mickarna sitter i gitarren på de reissues som nämns här och det har 5 grader halsvinkel måste stallet vara kompenserat/ombyggt, annars skulle stränghöjden bli enormt hög.

Gibson hade ju redan Tuneomatic klar och patenterad 1953 för att sätta på Custom modellen, man ville dock inte sätta den på Goldtopen av någon anledning och tog istället ett Junior stall och satte på 53 utan att ändra halsvinkeln, fötterna på den var dock så tunna så den vek sig varvid man ökade på halsvinkeln i flera steg fram till 1955 när den fick Tuneomatic den också.

Stallkonstruktioner och halsinfästningar har alltid varit ett problem för Gibson att få till, tänk tex på SG när den lanserades med 'cykelstallet' som fick bytas ut redan året efter.

SG hade typ 5 olika halsinfästningar 61-63, LP Special fick micken flyttad bakåt 59 pga svag konstruktion.

Problem även med Tuneomatic, man fick vända klackar eller hela bryggan för att få intonering att fungera , strängarna tog i bakkant osv.

Munspelsstallet på 70-tals SG är också en designmässig katastrof som bara blev 1-2 år gammalt.

Även moderna reissues har dom problem med ,CS SG med Vibrolan har dom misslyckats med kapitalt pga att man använt den moderna varianten i kombination med vintage halsvinkel , vilket ger inget strängtryck alls.

I konsekvens av detta har ju de flesta av deras 'reissues' ett stopsstall istället för svaj som det var på orginalen , 67 Flying V , SG 61 Reissue , Firebird osv finns massor av exempel.

Ungefär som om Fender skulle ha hardtail på hela american vintage serien av stratocasters.

Bra genomgång där Mike, har dock ytterligare en fråga, menar du att p90-mickarna på min Tribute 1952 (näst snyggast! )) och LadyLucks 60th Anniversary (snyggast! ) sitter på olika monteringsdjup?

Ska försöka hinna mäta upp min gitarr, förhoppningsvis har LadyLuck möjlighet att göra detsamma, "måste" få veta...

Vad jag kan förstå så är halsvinkel densamma för båda gitarrerna, 5 grader (var hittar jag gradertecknet på iPhone?).

Jag vet inte , men jag är ganska säker på att Gibson gjort om stallet så det är lägre än på en orginal 52.

Är dock tämligen säker på att det var orsaken man drog strängarna under bryggan , det är den teori som Robb Lawrence stöjder , och han var personlig bekant både med Les Paul och de på Gibson som var med på den tiden, Ted McCarty och Julius Belsson mfl.

Ska försöka mäta lite senare ikväll och även ta lite bilder från bra vinklar!
Halsmicken har jag nästan nere parallellt med toppen och stallmicken står ganska högt.
Nörderi är roligt!!

Tack för komplimangerna om gitarren Granis!
Har som du nämnde letat en tid efter en Goldtop med p-90 och nu när denna kom ut så kändes det helrätt, så det var bara att slå till!
Gillar verkligen looken med trapeze-stall och det funkar ju hur bra som helst. Är riktigt nöjd med denna gitarr.
Det enda jag skulle kunna tänka mig att ändra på är att byta plektrumskydd till ett vanligt utan text, gillar det bättre.
Rosewood-brädan är väldigt mörk och snygg, tror ni de kan ha färgat den??

Har mätt lite stall och mickar som du begärde Granis.
Vid stallet så är det 20 mm från top till sträng (ovansida av sträng) på bassidan och 18 mm på diskantsidan.
Stallmicken är 13 mm hög på bassidan och 11 mm på diskantsidan.
Hoppas det hjälpte lite iaf:)

Här kommer lite detaljbilder också:

Nu finns det minsann ytterligare en 52 Tribute modell! :
http://www2.gibson.com/Products/Electri ... ibute.aspx
Lite lustig kanske!?

Den är ju snygg den där å!

Jadå den är snygg! Från huvudet och ner!

Min mätserie: 20, 18, 13, 13 (mm)

På min Tribute 1952 gäller: Vid stallet så är det 20 mm från top till sträng (ovansida av sträng) på bassidan och 18 mm på diskantsidan.
Stallmicken är 13 mm hög på bassidan och 13mm på diskantsidan.

Dock ska såväl jag som ni förhålla er mycket kritiska till mina mätresultat då mätningen företogs med en Hultafors. Jag får plocka fram lite mer precisa doningar när tid ges.

Ok, det skulle jag kalla identiska mått faktiskt! Gött. Tror inte våra stall skiljer sig nämnvärt mer än lite till utseendet. Är din greppbräda också så mörk som på min?
Länge sen vi såg en bild på din gitarr Granis67! Kanske dags för en nu!?

Dom nya stallen ser ju klart lägre ut än dom gjorde 52 , ser nästan ut som dom sitter i bussningar i kroppen ?

Men dom gamla vialde ju direkt på toppen?

Min har defintivt bussningar i kroppen till stallet!

Tror dock inte Granis tributemodell har det!? För mig att det låg på kroppen när jag testade den för några år sen!

Inga bussningar på min Tribute 1952, benen med höjdjusteringshjul vilar på toppen med stallet ovanpå.
Blir iofs "fula" märken om man nu bryr sig jag bryr mig föga!

Du har skarpa ögon och bra minne.

Vill bara inflika vilken grym gitarr Ladylucks gt är. Testade den igår när jag köpte en stärkare av honom. Suverän resonans och vilket twang den hade!!!

Kalle