Med tiden blir de nog bara färre & färre. Jag pratar om musiker som verkligen föredrar att använda single coil -mickar till såväl; överstyrda komp sound -som solo lir.

Att fixa till ett juste sound som överdriver -med vanliga SC-mickar; innebär ju allt som oftast att man får ta det onda med det goda. Och med "det onda"; snackar jag givetvis om större rundgångskänslighet & brum mm. Frågar man Ex en kille som rutinerade gitarristen Robin Trower; så är det inge snack om vad han tycker ger det absolut bästa överstyrda soundet: En Strata + En Marshall topp med låda. Och de är väldigt många fler som tenderar att resonera på detta sätt. Men de spelar ändå på andra typer av mickar pga att de anser att faktorn av "det onda" (rundgång & brum) -är för stor nackdel i frågan. Och detta svar leder ju onekligen en direkt till den logiska följfrågan, -och tillika det intressantaste i hela resonemanget: Hur mycket extra rundgång & brum är olika gitarrister villiga att stå ut med egentligen?

Men ändå tenderar iaf jag personligen att uppskatta live uppträdanden lite mer; där en -eller flera gitarrister verkligen har cohonez att köra rått på SC-mickar. Visst får dessa snubbar jobba lite mer med volymkontrollerna på sina gitarrer för att tygla "det onda"; men samma gitarrister tenderar överlag ofta att ha ett riktigt, riktigt bra gitarrljud också! Att köra stackade SC's -eller Jr-HB's blir aldrig riktigt samma grej när det gäller det riktigt levande soundet; detta tenderar att höras speciellt på rent ljud -där soundet antingen är för brett & odistinkt eller för vasst, sterilt och spik (mitten definierat). Dock ger gamla hederliga, enkla SC-spolar alltid ett underbart "levande" ljud ur hyggliga rörstärkare.

Det finns egentligen två välbekanta stigar när det gäller att få fram "äldre" (vintage) levande ljud:

- Att mata ett varmt instrument sound -in i en "vassare" rörstärk. (Tänk Ex: En LP in i en Orange stärk).
- Att mata ett vassare instrument sound -in i en varm rörstärkare. (Tänk Ex: Strata in i en Marshall stärk.)

Och adderad bredd i soundet fixar man genom att addera fler toppar -eller cabbar ofta av samma sort -och micka upp med fler än en mick.

I en modern värld pratar man fortfarande om de åtrovärda "vintage" soundet & prylarna, -men generellt är de modernare, över-fläskiga soundet som börjat ta över mer och mer hos yngre musiker.

Alla idag som verkligen lirar "old school" -med SC's eller P90's; hur länge till kommer man att fortsätta att göra detta? De flesta svarar nog garanterat: Forever!!! Men det kommer en dag då alla idag "mer rutinerade" blir tvungna att lämna över stafett pinnen till nästa generation musiker här i världen. Hur kommer egentligen soundvärlden och se ut då...?
Personligen tror jag att det största problemet är att yngre musiker inte riktigt förstår att det går att få ett riktigt FETT distat ljud ur SC-mickar. Men detta ställer lite krav på prylarna man använder för att få fram det rätt. Ett levande & brett ljud som ändå låter bli att trampa in på basens -eller keyboardens EQ-register; som i sin tur öppnar för ett gemensamt "band-groove"; där alla instrument tillsammans är en lite större del av helheten -och att det är just helheten som gör hela grejjen så mycket fetare, maffigare & intressantare att lyssna på.

http://www.youtube.com/watch?v=IQ_PBGQnPaM Randy Hansen doin' some tribute oldies for the master himself...

- Jag vet inte: Är jag helt ute och cycklar här, eller...?


/ Jonken

http://www.youtube.com/watch?feature=pl ... pbOE&t=159

Jävligt intressant spörsmål! Dessutom tycker jag att allt som reducerar brum i form av noiselessmickar (Lacemickar delvis undantagna IMHO) eller noise gates tar så mycket av karaktären på ljudet och dynamiken i detsamma att det förlorar själsligen på det hela.. Jag kan vara ärlig och säga att live är min tröskel rätt låg för oljud, men hemma tål jag ju lite mer om jag vet att det är något som inte går att åtgärda..

Jag älskar ljudet av en singlecoil in i en skitig Marshall. Glasigt och fint men varmt och snyggt!
Däremot så är jag helt allergisk mot oljud. Jag är dock lika allergisk mot stackade mickar. så jag försöker med konstensalla regler vad gäller skärmning/jordning att få vanliga singles att bli tysta. Funkar väl rätt hyfsat utom mot rundgång...

Personligen har jag aldrig haft problem med rundgång på single coil mickar , bara brum.

Finns inget fetare än en vintage Junior/Special in i en Marshall på rejäl volym.

Tyvärr låter inte reissues lika bra.

Gillar iosf en bra humbucker men vänder alltid tillbaka till singelcoil, den sista tiden uteslutande P-90 pga den knuff som dessa mickar besitter.
Nu spelar jag inte genom några high gain maskiner men jag spelar på hyffsat hög volym genom gamla 4-håls Marshalls och Hiwatt förstärkare(fullt skaft, med attenuator när det krävs) Jag har aldrig upplevt problemet med brum som alla pratar om gör single-coil gitarrer omöjliga, visst brummar det men genom att anpassa hur du står placerad mot förstärkaren kan du i princip släcka ut allt brum när det är nödvändigt. Jag är så van vid detta så jag ser det inte som någon orsak att försaka den vinst i ljud man får med en single-coil pickup.

+1

Intressanta funderingar.

Jag älskar singlecoils och tar gärna lite oljud de gånger jag vill spela med det ljudet.

Men jag tycker inte att man "vinner" något med singlecoils, inte med humbuckers heller.
I mina ögon är de helt olika raser av samma djur sort, typ.
En singlecoil kan inte göra det en humbucker gör och vise versa.
Jag vill ha båda ljuden.

Skulle jag bara få välja en av dem skulle jag ta humbuckers, bredare användningsområde i mina ögon (öron).

Lite lustigt är att det singlecoils är bäst på, tycker jag, är överstyrda ljud (allt från lite till väldigt mycket överstyrning).
På rena ljud vinner humbuckers med hästlängder (dock inte outputmonsterbenny).

/Magnus

Tveklöst SC!

Överstyrt tycker jag SC låter roligare och rent klingar enstaka toner
finare. Har inga problem med lite brum....

Tycker man blir mer sårbar med SC både rent som överstyrt och det
gillar jag...


Spelar man nedstämd Metall eller Jazz skulle jag nog välja HB..

Förr i tiden när jag spelade in i studio ofta , så la jag oftast kompet med en humbuckergitarr och solona med Strata.

Gillar verkligen min Les Paul, och det är den som används til 90%.
Men halsmicken på en strata är svår att slå..

.

Nä.... körde min Mary Kaye strata med Texas Specials rakt in i en Marshall 1959 plexi med Power brake och det distade rejält fett.....

du kan höra det här :

https://myspace.com/jackaloperide/music ... 1-18510866

En till:

https://myspace.com/jackaloperide/music ... 0-18510865

.

Tack , Joe Perry gillar jag skarpt , han är sloppy men bra.

100w plexi på fullt spett - 6 db är det på inspelningen , inga pedaler mm

Ja, det skönaste ljudet jag har hört är väl stratahalsmick. Men av någon anledning spelar jag mest på stallmick...
Kanske dags att dra upp treble på stärkaren och använda mer halsmick.
Men måste också nämna Lollars wide range humbucker i halsläge, det är en mick som låter mumma!

.

Jag har gått över till the Dark Side och stoppat Kinman brummfria i mina mest använda gitarrer (strata och Tele). Tycker att dom låter väldigt bra och jag slipper brummet och bruset. Sen kör jag alltid nån pedal för att få till rätt drive-ljud, oftast en fuzz, t.ex AM Sunface eller en PTD Minibone.

Detta spelades in på en Fender Custom Shop stratocaster , Mary Kaye blond askkropp med Lönnbräda, mickarna är Fender Texas Specials

Jag använder egentligen inte vanliga single coils (har en strata men den står mest i sovrummet), däremot P90 en hel del. Fattar inte hur man kan störas av brummet, det hörs ju inte när man spelar, och när man inte spelar drar man väl ned volymen eller stryper ljudet med stämpedal eller liknande?

Förstår inte riktigt frågeställningen heller, varför skulle soundet single coil i överstyrd stärkare dö ut? Det är ju fortfarande en grundpelare i rockmusikens ursprung och folk kommer fortsätta bli influerade av det under låååång tid framöver. Dessutom så säljer ju Fender fortfarande hyfsat av sina klassiska modeller så vitt jag vet, så verktygen kommer ju inte försvinna heller.

Kul! Sånt här gillar jag! Det är alltid kul att höra vad ni gör för musik med prylarna vi pratar om. Är Powerbrake:n original eller moddad? Vad körde du med för högtalare?

/CM

För att svara på trådskaparens fråga: Jag får inte nyare Gibson P90 (från 07) att funka med särsklit mycket dist. Om jag överstyr mer än lite lätt spräck, så känns det som de kvävs eller spyr (Jag får samma beteende oavsett vilken förstärkare jag provar med), så jag kör med SD Custom Soapbar som jag gillar och som funkar att överstyr lite mer. Synd eftersom jag helst vill ha Gibson-pickuper i den gitarren.

Men till heldistat blir det humbuckers (oftast PAF-varianter) för att det inte bli "kvävt" och grötigt. Men då är det ackordsspel vi pratar om, till solon är det inga problem. Brum och brus har jag aldrig haft problem med utom möjligtvis med stratan ibland.

/CM

Detta är faktiskt en ganska vanlig irritations -grej när det gäller Gibbar med generösare hals-tilt-vinklar.
Detta beror ofta på tre saker:

1.) P90-mickens lutning i förhållande till strängarna.
2.) Mickpolernas justering är överlag för låg -eller att polernas Arc inte överensstämmer med strängarnas radius.
3.) Skumgummistöttningen under micken; vars funktion är att fjädra upp micken är lite trött och funkar dåligt.

Testa att lossa helt på skruvarna som håller micken i kroppen. När dessa är loss ifrån kroppträet; testa om det finns lite plats i mickkammaren att luta micken lite mer emot strängvinkeln. Det kan ibland vara lite för tight i mickhålet för att kunna göra detta. (Det går dock oftast att bara försiktigt slipa bort lite lack på de längre sidoväggarna i P90-kamrarna -för att luta micken mer.) Vad en korrekt lutning gör; är att orda till magnet fältet mer korrekt emot strängarna. För att fästa micken i rätt lutning måste de gamla hålen för skruvarna pluggas igen; och nya rätt vinklade hål borras dit. Borrmärkena för de nya hålen får man genom att vinkla micken som man vill ha den och lätt knacka till på de lösa monteringsskruvarna genom micken. Sedan är det bara att borra nya, lutande hål med strängarnas tilt vinkel som guide.

En P90-mick; är egentligen en singlecoil mick. Detta innebär att den endast mår bra av adderad "snap". Mer "snap" får man genom att höja upp mickens poler. Mängden "snap" som man vill addera till mickens grundkaraktär; bestämmer man själv. Denna justering styrs av två saker: Polernas höjd i kombination med mickens höjd emot strängarna. Detta innebär ofta lite tweakande; men man upptäcker ganska fort att den optimala sweetspotten (där micken låter/funkar bäst), -mycket sällan är där man tror att den är.

En skumgummistöttning under vilken mick som helst (oavsett fabrikat eller modell) -suger alltid! Testa gärna att helt riva bort skumgummistöttningarna under micken -och slänga in några lite styvare fjädrar under istället. Man tror inte att detta kan spela så stor roll som det i verkligheten gör! Den styvare stöttningen under mickarna medför två saker:
- Micken reagerar otroligt mycket bättre på höjdjusteringar.
- De styvare fjädrarna trycker micken & kåpan emot undersidan av skallarna på monteringsskruvarna. Dessa skruvar är skruvade direkt i kroppens grundträ; vilket medför att mer av de naturliga strängvibbrationerna i träet i större grad kan fås med i mickens soundkaraktär. Det finns folk som säger att detta inte spelar någon roll. Och jag säger: Testa och bedöm själv.
Vill man samtidigt passa på och ta bort kammarresonans på micken undersida; kan man enkelt klippa till en matta av skumgummi (med hål för monteringsskruvarna) -som man lägger i botten/golvet i mick kammaren. Har micken öppna, ovaxade lindningar; kan man även försiktigt dra eltejp över den öppna koppartråden. (Rekommenderar inte denna operation för personer som känner sig det mista osäkra; då det är mycket lätt att få spolbrott ifall man inte har full koll på läget.)

Gibsons P-90 låter i princip alltid guld när de får möjlighet att funka som de skall.


/ Jonken

Powerbrake är Marshall PB100 orginal , lådan en 4x12 med Vintage70 element i.

Demon är typ 12 år gammal.

Gamla gitarrer och mickar låter alltid bättre, speciellt när det gäller P90. Om det sen beror på mindre halsvinkel, träet eller själva micken ska jag låta vara osagt. Men stor skillnad är det.

Har just nu en 65 SG Special med stoppstall och orginal P90, ingen halsvinkel alls knappt och den går från en varm snäll ton till skrikande och ylande bara man jobbar med volymratten , körs på fullt spett i en 5w Marshall Class 5 hemma.

Provade en nyare LP Junior direkt efter och det var inte i närheten.

Visst spelar även det äldre, torrare träet osv in: Inge snack on det!
Dock det intressanta här vore ju: Hur skulle LP Juniorn låta med ovan nämda tweaks?

Min gissning är:
Inte precis lika bra som "gamla bettan"; men definitivt REJÄLT mycket närmare iaf.


/ Jonken

Håller med dig i allt du skriver förutom en liten sak på slutet. Jag tycker två singlecoils är roligare för rena ljud än t.ex två spolar från två olika humbuckers är.

Jo, på Les Paulen i fråga (R6) sitter P90sarna snett som du beskriver och problemet här är att kaviteten är trång, så något måste göras för att mickarna ska kunna vinklas rätt. Tyvärr så brukar fräsjobb haverera andrahandsvärdet, vilket är lite trist även om inte jag har några planer på att sälja den. Men jag blir nog så illa tvungen eftersom det är en bra gitarr som vore kul att optimera. Jag kommer i så fall börja med att byta tillbaka till Gibson P90 i halsläget. I stalläget brukar SD Custom Soapbar funka bäst för mig, så den får bli kvar, men måste vinklas rätt.

Var hittar man lite styvare fjädrar? Jag har bara de som följer med mina mickar.

/CM

Jag brukar säga så här åt mina kunder: Har du investerat i denna gitarr för att använda den inom musik och spela på den -eller att samla eller göra affärer med den?
Om svaret är "spela"; lägg ner samvetskvalen och satsa denna energi istället på att få instrumentet att funka optimalt för dina egna behov.

När det gäller styvare fjädrar; så måste man egentligen klämma och jämföra dessa för att hitta rätt. När det gäller fjädrar för P90-mickar; måste man ta i beaktning att avståndet mellan mickens botten och golvet i mickfickan blir ganska kort. Min personliga favorit är en styvare, konisk -lite längre SC-fjäder (ca 17-20 mm lång). Den sämsta fjädern man kan använda; är en rak, o konisk HB-fjäder -där fjädringsvägen tar stopp för tidigt.

Här hittar du bra fjädrar: http://gitarrdelar.se/product_info.php?cPath=85_128&products_id=845

Första gången du skruvar in skruvarna efter att du borrat nya hål: Droppa in lite stearin eller parafin i de nya hålen -och skruva/nöt in skruvarna utan mick & fjädrar. På detta sätt tar du bort onödigt motstånd ifrån skruvarna -när du senare monterar micken med de styvare fjädrarna. Monteringsskruvarna för P90-mickar är små & tunnare. Med för mycket motstånd är det väldigt lätt att förstöra spåren i skruvskallarna.


/ Jonken

Jonken: Jag är av samma uppfattning, men när man har några gitarrer så är vissa sådana man vet att man aldrig kommer att sälja och andra är sådan som man köper för att använda, men som man kanske ersätter med ett ännu bättre ex av ungefär samma sak och då vill man inte fullständigt pajja försäljningsvärdet på den. Min Gold Top är en sån gitarr. Den är bra, men jag vet att OM jag i framtiden stöter på en gammal Les Paul med P90 och jag har råd, så köper jag en. Men nu tror jag i o f inte att en liiiten urfräsning som gör att man kan vinkla pickuperna rätt gör så stor skada på värdet. I alla fall inte om någon köper den för att spela på. Men den är bra och den kommer nog att stanna. Den är rätt praktisk att ha live, eftersom den kan ersätta flera andra gitarrer. Om jag fick ur lite klarhet ur den, så skulle jag kunna spela ett helt set på den alternativt skulle den kunna vara backupgitarr till allt annat. Jag repar nästan aldrig med den, men använder den alltid live eftersom den är lättspelad, mångsidig och inte minst snygg...

Så det blir till att fräsa då. De är ju lite obehagligt, men vår andra gitarrist är duktig på sånt, så då får vi bara lura ut hur man ska göra för att minska risken att det går en guldflaga i toppen. Eller man kanske kommer undan med att fräsa från någon millimeter under toppen? Får kolla efter och mäta.

Tack för tipset om fjädrarna. Men om jag förstår dig rätt så ska inte skumgummit under inte ta i micken, utan bara se till att luften under inte rör sig? Idag så sitter mickarna spännda mot gummsulorna under P90-isarna precis som på mina andra P90-gitarrer.

/CM