Ingen fabrikstillverkad köttbulle kan någonsin vara godast! (rent objektivt då)

Tillsammans med Jagger så måste nog Keith vara Rocken allra största låtskrivare, både vad gäller kvalitet och kvantitet! Som gitarrist är nog Keith värdens bästa i just Rolling stones. Ca 1:10 in i klippet visar Keith vilket handlag han har på sin Telecaster!
http://www.youtube.com/watch?v=qAzqSYQ9X9U

Nu håller jag med dig helt.

Fast ICAs är goda

/Magnus

Jämför hur många gånger han spelat riffet rätt så får ni lite perspektiv. Dessutom är han en gammal man, det kan vara svårt få fingrarna lyda då.

Jag tyckte nog tråden lutade mer åt Mick Taylor som världens bästa gitarrist i Rolling Stones?

otvivelaktigt är det så. Rent objektivt

1+ Till Magnus !
Håller med dig, även om jag en gång faktiskt hört Keith lira rätt bra
En extra + för att du skriver så bra och lyckas sätta ord på mycket av vad jag själv många gånger känner inför Keith

för att återkomma till ämnet, själfull lirare eller bara full, att missa introt på introlåten nummer ett på det viset är ju rätt ruttet. Om Keef gör det för att reta MJ, är det rätt dålig respekt för alla som pröjsat dyra biljettpengar för att uppleva något bra. Spelar liksom ingen roll att man har en 50-årig karriär att falla tillbaka på.

Det finns bäst före datum även på liveartister, även om man respekterar vad dom har gjort 1960-2000. Tycker han att det är OK att lira så, eller inte märker det, är bäst före datumet passerat.

Jag kanske är lite naiv, men jag är inte helt säker på att det är felspelat. En variant bara, maskera lite, gör publiken förbryllad. Tycker faktiskt att det låter intressant, om än lite skevt.

Skulle Dylan gjort likadant skulle ingen komma på tanken att kalla det felspel, man hade bara utgått från att han ändrat och gjort en ny version.

Det där stämmer och gäller för de allra flesta grupper som lyckats inom rock

Som trådskapare vill jag bara uttrycka min glädje över att vi Bojare lyckas förvandla en ganska trivial tråd till en akademisk diskussion om vad som gör en gitarrists och bands storhet. Ibland undrar jag om ni är Lundensare allihopa.
Mitt inlägg är: Keith är Keith, men han är så mycket bättre än det han presterar i parken. Eller borde vara mycket bättre.

F ö finns det en teori att det är Keiths sjal som ställer till det i första klippet. Den trasslar in sig i/dämpar strängarna.

Ibland har jag i min bekantskapskrets hört någon säga "Det där skulle jag också kunna göra...". Det kan gälla olika saker så som teckningar, akvareller, oljemålningar, gitarrspel... Listan kan göras låååååååååång. Men någonstans i min cyniska tankevärld seglar den numera döda NASCAR-föraren Dale Earnhardt slagkraftiga spot on-citat, "Second place is just the first place loser". Och i min bok står det skrivet att Keef placerade sig på första plats vilket per automatik förpassar oss andra till loser-fållan. Säkert är det ganska många gitarrspelare runt om i världen som kan göra det Keef redan gjort men han var först med att vara Keef på gitarr.

Minns vad ni hört, läst eller sett om britten Roger Bannister och jakten på drömmilen, han blev först under fyra minuter (3.59,4). Att australiensaren John Landy inom ett par veckor gjorde 3.57,9 spelar liksom ingen större roll då Bannister var först. Utan att googla, hur många av de tolv amerikanska astronauter som vistats på månen kan ni namnet på? Själv gjorde jag en blek insats, kunde bara tre men jag prickade givetvis in nummer ett.

Intressant jämförelse med tanke på att det är Keith som är uppe och härjar i träd...

Min farfar sa alltid:
"De största experterna sitter alltid på läktaren."

Håller helt med!



Här värjer jag mig helt emot begreppet "som det skall vara". Det är när man spelar "som det skall vara" som man är en studioräv eller en imitatör utan personlighet och utan innovation. Jag håller med om att Vai och Satriani är bra på att spela "som det ska vara", och det är därför de ofta är så tråkiga. Satriani + Jagger på 80-talet var på gränsen till fruktansvärt (även om det knappast var enbart Satrianis fel).

Keith Richards spelar sällan som "det ska vara", och det är därför han har personlighet. Det är iofs en sanning med modifikation, eftersom han har imiterat sig själv de senaste 40 åren och spelat ganska mycket som han själv och Jagger tycker att Stones ska låta utifrån mallen som cementerades på 70-talet. Det är därför de känns mycket som ren showbusiness på scen idag. På andra sidan "spektrat" har vi t.ex. Bob Dylan som snarare fixerat sig vid att spela helt tvärtemot hur det "ska vara", med blandade resultat kan man kanske säga. Och i fallet Frank Zappa så är det lite själva grejen att gitarristen spelar som det "ska vara", det vill säga som Frank Zappa dikterar, och då hänger det mycket på Zappa att göra det bra, intressant eller innovativt.

Men jag skulle vilja påstå att när det gäller Rolling Stones så har i stort sett alla medlemmar, men kanske framför allt Keith Richards och Charlie Watts, hela tiden spelat lite annorlunda mot hur det "ska vara". I början av 60-talet försökte de spela rhythm & blues så autentiskt som de kunde, men det blev ändå lite "fel" eftersom de var så annorlunda personer/musiker jämfört med Howlin Wolf. Efter det så har de snott diverse stilar och spelat dem lite "fel" men hela tiden med sin stil.

Jag har en polare som får krupp på Charlie Watts, eftersom han inte spelar efter trummisarnas mall

Både Charlie Watts och Ringo Starr spelar typiskt för någon som är självlärd och fortfarande nybörjare efter massa år. Inget fel i det, det funkade skitbra i början av deras respektive bands karriärer fram till slutet av 60-talet när de slutade. Sen när de fick för sig att de var musiker på riktigt blev det bara patetiskt och allmänt osvängigt.

Charlie Watts är väl jazztrummis från början, jag har en skiva han spelat in med storband, det är jazz och inte alls dåligt.

Han må vara en annorlunda rocktrummis, men helt oskolad eller avig tror jag inte att han är.

Vem var skolad i rockmusik på -50 -60talet? Fanns liksom inga musikskolor eller institut som höll på med sånt, alla var oskolade eftersom de bröt helt ny mark.

Att sitta 50 år senare och tycka att Rolling Stones inte spelar skolad rock enligt boken känns lite fel.

Det är det jag alltid sagt. Att spela jazz på heltid är ej bra för hälsan.

Jag brukar säga detsamma om rock

Mmmm.... men alla kan spela rock.

Jag brukar säga detsamma om rock [/quote]

Mmmm.... men alla kan spela rock. [/quote]

Menar du alla gubbar

Den gillar jag, rätten att spela fel ligger i sakens natur när man spelar live - syntetiskt perfekta framföranden är ett senare påfund där artisten ifråga mimar - tråkigare kan det inte bli. Leve livemusiken med rätten att spela bra ibland och dåligt ibland!

//BoB

ibland blir jag helt säker på att du bara trollar

Nä men vadå? Jag dyrkar tidiga Beatles och deras stämsångpop med rackligt trumspel. Samma med tidiga Rolling Stones när de spelade "garagerock". Sen fick Beatles för sig att käka svamp och spela music hall-musik, något Ringo inte klarar av enligt mig. Och Charlie Watts är inte tung och svängig nog för arenarocken som de började göra efter Gimme shelter. Allt efter det är högtravande skit. Sista bra Beatles är Revolver.

Ja, du har väl hört Lennons klassika uttalande om Ringos betydelse i The Beatles, " han var rolig"
Charlie Watts är ju ingenting. Keith Moon markerar varenda slag hela tiden.

Såvitt jag vet så är John Bonham självlärd och fortfarande ansedd som en av de bästa trummisarna!? De flesta musiker är självlärda och INTE skolade, så din tes haltar..

Jag tror inte Vinyljunkie menade att betona just självlärdheten. Jag håller inte helt med honom om att Ringo och Charlie blev så dåliga/tråkiga i slutet på 60-talet (Ringo var ju kung på Abbey Road, och Charlie låter fantastiskt på Exile On Main Street och har sina stunder även senare), men visst finns det något amatörmässigt över dem båda. De har ett visst egensinnigt sväng (eller vad man ska kalla det), men egentligen är de ju väldigt ovirtuosa och Charlie är ganska osvängig och stel. Varken Ringo eller Charlie är mångsidiga. Keith Moon var ju helt klart ett snäpp vassare, och snackar vi om Ginger Baker och John Bonham så känns de rent musikaliskt/tekniskt mycket tajtare, svängigare och proffsigare. Samtliga jag nämnt är ju ändå självlärda, så vitt jag vet. Men det är klart att det handlar jättemycket om smak vilka man gillar att lyssna på. Gemensamt för dem alla är att de har en egen stil (det är typ skitlätt att pricka Charlie, Ringo, Ginger, Keith och Bonzo i ett blindtest) och har bidragit till att utveckla rockmusiken.

Vem vill ha en 'skolad' trummis med examen från en musikskola? finns dom ens?

Kalle Sändare fick stort A för ett break i Statens Batteristskola..

http://open.spotify.com/track/2UYbLHaIap2B5qXOl5S1Yr

Jag lyssnar inte på stones hur de låter idag, lyssnar istället på
Get yer ya'ya's out eller Brussels Affairs