Enkel fråga med många svar misstänker jag. Vilket är bästa sättet att stränga en gitarr om man vill minimera problem med att den stämmer ur sig?

Jag brukar egentligen bara ha strängen relativt slapp och jag för in den i hålet (inga assosiationer tack )böja till den & sen veva på, dra lite i strängen uppåt för att tänja den och sedan stämma den.

Jag strängar så här:



Men jag brukar inte ha lika mycket sträng upprullad som på bilden.
Snarare ett halvt varv eller så.
Sedan töjer och drar jag ganska rejält i strängarna tills de sätter sig och slutar stämma om sig.
Är det fortfarande problem efter det brukar det i allmänhet vara en dåligt skårad sadel som spökar.

Jag brukar Linda strängen spänd ett varv runt stolpen sedan in genom hålet mellan strängvarven på andra sidan och dra åt sedan stämma upp då låser strängen sig själv och det blir minimalt med varv på stolpen.obs gäller bara strängstolpar utan skåra och hål upptill (fender) då stoppar jag ner den lagom avklippta strängen i hålet och stämmer upp det har alltid funkat kanon för mej

Jag brukar ge strängen tre-fyra varv på stolpen, varav minst ett varv som självlåser strängen.
De ospunna strängarna ger jag lite extra låsning med ytterligare ett varv genom hålet.

Jag kör som Paul Guy rekommenderar: http://www.guyguitars.com/sv/handbok/strangar.html#st%C3%A5l

Det har fungerat finfint för mig de senaste 10-15 åren.

Optimalt? Jag vet inte, men gör i alla fall så här:
Jag gör aldrig en sådan där "kärringknut" som låser fast strängen efter att jag fört strängen igenom hålet på stolpen.
Håller stämningen ändå.
Blir bara irriterad när jag ska stränga om en gitarr där någon knutit fast strängen eftersom den blir så jobbig att få av.

2-3 varv på stolpen ungefär, mindre på de spunna.

Det är precis så jag gör lättare att förstå när man får bilder

Jag gör också ungefär som Paul Guy.
Vad gäller Fenders så ser jag till att det blir några extra varv på D och G-strängarna, om de inte har eget strängträd, gör at det blir lite mer tryck över sadeln (vilket kan behövas).

+1 på Urban.

+1

Jag resonerar som Goran. Några extra varv ökar trycket mot sadeln. Men jag har ganska många varv på alla strängar. Men då måste man hålla emot hela tiden när man lindar upp strängen, och stretcha den ordentligt innan gitarren är färdig att spela. Annars kan det nog bli lite instabilt i stämningen? Det tar ju en bra stund att byta strängar på detta sätt. Men jag började göra så här i början av 70-talet när jag spelade på en Strata -65, och var väl då den ende i stan som kunde göra skydives med en Strata utan att stämningen gick ur?

Med ett Floyd kan det vara bra att ha lite extra sträng däruppe, för råkar man slita av strängen är det oftast vid stallet den går av. Och har man nu ingen extra sträng med sig till repet: bara att öppna sadelskruven, dra ner lite sträng, bort med stumpen i stallet och sen låsa fast den nya änden. Stäm upp, stretcha och lås sadelskruven.

Dessutom: i den sk skäggtråden talades det nyligen om att Gibson har "rätt" vinkel på huvudet, och att japanska 335or har en mindre brant vinkel, vilket skulle ge sämre ljud. OK, om det nu är så: vinda upp ett par extra varv på alla strängar, så blir vinkeln brantare, och ger mer tryck på sadeln.