...verkar kunna lira rätt bra!

http://www.youtube.com/watch?v=pZBVBerH_pI

några fler tips på coola akke klipp?

http://www.youtube.com/watch?v=6lbvSBNLLoo

Såg han live i Linköping för ett par år sedan, riktigt bra framträdande.

han är grymt bra

Jodå, helt klart en hyfsad gitarrist. Här är en annan sida av hans plinkande, lite mer finstämt:

http://www.youtube.com/watch?v=-soDhmJDH9A

Han är en mästare.
Här är ännu ett exempel på vilket fantastiskt ljud han kan få i sin akustiska gura.
0.35 och framåt:
http://www.youtube.com/watch?v=0gTO-Jyv ... =endscreen

Japp han är en mästare!, indeed!...

Är det bara jag som tycker att han uppenbarligen är väldigt teknisk men också väldigt intetsägande rent musikaliskt?

Jag har sett honom live, och han är absolut inte intetsägande. Tvärtom, väldigt musikalisk. Min åsikt.

Jag tycker att det blir mer av ett cirkusnummer än musik när Tommy Emmanuel går låss på sin gitarr. Men som entertainer, showartist är han lysande
med sin gitarr-akrobatik!

Kan hålla med här, dessa ekvilibrister tröttar ut mig omedelbart, dessa virtuosa gitarrister typ Tommy Emmanuel som tycks göra allt med en klackspark men ändå aldrig berör - tröttar mig snabbt! Jag saknar känsla som vissa andra har så det räcker och blir över och som spöar såna som T E med hästlängder. På mig imponerar inte gitarrister av denna kategori - känsla slår teknik - tveklöst!

Tycker...
//BoB

Jag tycker att Tommy Emmanuel är ett lysande exempel på hur man kan kombinera känsla och teknik. I mina ögon/öron blir det inte mycket mer musikaliskt, det kan förstås bli musikaliskt på andra sätt. Jag lyssnar lika gärna på när Robert Pete Williams eller Bukka White spelar som Tommy Emmanuel eller Blind Blake, det är bara olika uttryck, olika tekniker.

Nej, jag också . Lika trallig och urvattnad som Claptons akustiska jolm.

+1 ger mig ingenting , typ cirkusnummer

Bra, då är det inte mig det är fel på! Min avsikt var inte att starta upp den gamla "känsla vs teknik"-debatten, bara kolla hur publikum ställde sig i just detta fall.

Jag gillar honom, och inte pga teknik. Tycker att han har massor av känsla. Inte minst pga att han ser ut att tycka det är jävligt kul att spela gitarr.

Håller med där, det är bara massa toner hela tiden och showande. Jätteduktig och säker. Men det blir för mycket, tycker jag.

Smaken är som baken helt uppenbart. Jag har svårt att tänka mig någon som spelar med mycket mer glädje, känsla och uttryck? Lika delar ren njutning av bra musik samt sätta-hakan-i-backen imponerad de gånger jag sett honom. Bara för att det går undan behöver det inte vara okänsligt för det, tycker han blandar det väldigt bra.

Man får ju ta det för vad det är. Hastigheten och effekterna är ju en del av showen. Han blandar både finstämt och mindre finstämt i sina uppträdanden.
Enligt mig, täcker han många musikstilar på akustisk gitarr (stålsträngad). Jämförelsen med Claptons ackelir förstår jag inte alls. Det är ju ljusår emellan dessa.

Jag gillar det. Andra gör det inte, och man FÅR tycka olika.

Skulle säkert vara en riktig upplevelse att se och höra live, men inget jag skulle lägga på skivtallriken hemma.

Han var en av mina elever för två år sedan.
Glad och rätt inställning men hade dock otroligt svårt med timingen.
Vi slet och kämpade och till slut kunde han lira "House of the rising sun" hyggligt.

Väldigt ihärdig kille- pendlade fram och tillbaka mellan Australien och min lgh i Sthlm.

Det tar alltid emot att ta bladet från tungan och säga till någon- "ledsen, men det här med gitarrspel är nog inget för dig. Finns det ingen sport du kan ägna dig åt?"