Min ena strata har en g-sträng med alldeles för flack vinkel ner till stämskruven. Konsekvensen blir att den skorrar då den slås an lös. När man frettar så märks inget.

E och B har en måsvinge som vanligt och jag funderar nu på att även sätta ett tryck för G och D. Dock stör det mig estetiskt, men alternativet är att byta hela mekaniken till höjdjusterbara och då drar det iväg kostnadsmässigt.

Frågan är om strängtryck påverkar ton och hur mycket? Har nog alltid haft strängtryck på de två högsta strängarna och det har ju gått bra...vad tycker bojs om strängtryck? Ska man undvika dem om det finns alternativ?

Matte

Det behövs inte så mycket tryck för att få bort det värsta, testa en sån här kanske? Slipper man borra i gitarren och praktiskt också!

Kan du inte pröva att ha ett par extra varv på stämskruven. Kanske inte helt kosher, men ibland funkar det.

Likadant tycker jag det funkar bättre med spunnen G-sträng. Ibland tror jag att konstruktionen är gjord för det, men att man vägrat
ändra med extra strängträd av nostalgiska skäl.

Bästa sättet är att prova på dom strängar där du redan har strängtryck.

Prova spela lite med, och sedan utan. (helst spela in på dator så du kan A/B lyssna ordentligt)

Jag tvivlar på att det påverkar ton i huvudtaget. Förutom att ta bort sitar-ljudet såklart.

Den där Wedgie verkar vara en smart lösning, frågan är bara hur den påverkar stämningsstabiliteten? Tänkte om materialet "håller i" strängarna något, eller om materialet har låg friktion, då funkar det nog, däremot så var den gräsligt ful...

Annars finns det väl bara tre alternativ som jag ser det:
1) Installera ett till strängträd.
2) Flera varv sträng på stämskruven, dock så brukar man ju förespråka så få varv sträng som möjligt pga stämningsproblem.
3) S.k. "staggered tuners". Detta funkar oftast mycket bra och påverkar inte utseendet något.

Annars så kom jag på en idé som jag inte vet om den är praktiskt genomförbar, nämligen att shimsa på baksidan av huvudet, mellan trä och mekanik för att på så sätt få stämskruvsstolpen att inte sticka upp lika högt på framsidan. Detta ger ju samma effekt som staggered tuners. Frågetecknet är om bussningens gängor är tillräckligt många för att lyckas, men det kan ju vara värt att prova?

Kolla( som jag skrev i din andra tråd) höjden i sadelskåran för strängen som skorrar. Strängen borde ju inte skorra utan strängtryck, om resten är rätt. När du trycker ner strängen ovanför sadeln för att få det att sluta skorra, har du stämt ner till normal strängdrag då? Annars jämför du ju två olika stämningar.

Nu har jag testat att linda upp strängen ett par varv till och det hjälpte något. Men trycker jag lite bakom översadeln så både hörs det och känns i resonans att tonen ringer ut ordentligt. En beställning på måsvinge och lite annat ligger nu hos gmf.

De sålde ut fina Gotoh stämmisar som var både låsbara och höjdjusterbara men ändå 500 kr mot 30...det är ändå ingen vintage strata det handlar om så ett litet hål spelar ingen roll. Tack vare den där Wedge prylen så försvann min ovilja till en extra måsvinge rent estetiskt!

Matte

Bra där, stämde ner lite drygt ett halvt tonsteg så det blev nästan i pitch. Sadelskåran ser ok ut över G-strängen, däremot har en liten flisa gått ur spåret på A, så den ska väl bytas vart det lider...

Matte

Måsvinge är bra. Glöm inte att förborra bara och kanske även smörja gängorna med något, typ lypsyl. Råkade ut för att skruven till måsvingen gick av i trät - trots att jag hade förborrat (kanske skulla ha tagit en liiiite större borrdiameter). Smorde inte gängorna med något dock.
Måsvingen kom från en svensk gitarrdelssida.

Bra metod att kolla om energi slinker igenom sadeln. Det har inte bara med strängtrycket att göra, utan också om sadeln är korrekt filad. Om du tittar noga på strängen när du bänder den lite sidledes ser du om sadeln mer fungerar som ett gångjärn eller om den håller i strängen ordentligt. En korrekt sadel ska inte släppa igenom energi bakom sadeln. Strängtryck på 3-4 behövs ofta, mer ju tunnare hals du har.