Nej, jag köpte ingen gitarr... jag ville bara att ni skulle få chansen att sätta fredagsgroggen i halsen.

Jag köpte en stenkaka från 1953 med Les Paul och Mary Ford. Så tekniskt sett var påståendet sant, dock möjligen något vilseledande.

ha ha! coolt! men jv va ball Lp´n va !

Första gången jag ser en gammal LP med inlays som är lika gröna som på en LP Classic.

Nä... dom är rätt , ska se ut som en gammal bojares tånaglar i färgen.

Vad ÄR det för instrument som gör de hypersnabba fillsen? Mandolin?

Skitbra låt också!

Min första tanke var att man laborerat med bandhastigheten när man spelat in. Och att det är en vanlg gitarr.

Det är nog Les Paul som kör sin elgura, ska kolla i boken men jag tror dom gjorde den här massor av ggr live ,
och det var ingen mandolin inblandad.

Han var rätt flink i fingrarna gubben även upp i åren , kolla tex detta klipp från 1966
runt 1.20 börjar köra dom där fillsen som är lite av hans signaturlick.

Hans 'Pulverizer' hjälper nog till också.

https://www.youtube.com/watch?v=rp4N910QaNY

Jo, just detta sysslade LP med en hel del.

Alla som hållit på med bandspelare känner direkt igen ljudet av inspelning på halva hastigheten mot den normala uppspelningshastigheten.

Les Paul var ju otroligt långt före sin tid när det gäller teknik. Live körde han och Mary med en hel del förinspelade spår på band. Han styrde bandspelarna från kontroller på gitarren. För dåtidens publik var det ren magi. De snabba licksen är nog en mix av spår inspelade i både normal och halv hastighet.

Det mest imponerande med de gamla inspelningarna är att de är gjorda med sound-on-sound teknik. Les och Mary fick lägga sina spår ett i taget (kunde vara 20-30 st på en låt). En enda miss så fick de radera och börja om allt från början...

Jag har inte satt mig in i hur LP gjorde sina pålägg, men han måste väl ha använt två bandspelare? I så fall behövde han väl inte radera något annat än versionen med det senast gjorda pålägget?

De tidiga inspelningarna var soun on sound, dvs direkt in på samma kanal på bandet. Läste in intervju med Les när han berättade om hur Mary höll på att bryta ihop fullständigt då tredje försöket att spela in How High the Moon misslyckades efter att någon i hotellrummet spolat i toan (låten blev sen en av deras stora hits).

How High the Moon innehåller en hel del dubbing, det ska enligt LP själv varit 14 spår på samma band, spelades in 1953 i Jackson heights , NY , inte hemma hos LP och MF som inte gjort sin nya studio ännu.

Det var 7 tagningar av MF's sång enl Robb Lawrence.

Man får ha i minnet att LP hade stor humor och ibland skarvade/hittade på saker han tyckte var kul.
Jag tror den toagrejen var en sån. Singeln sålde nästan 2 miljoner ex.

Japp , 2 rullbandare.