Kul med entusiaster, detta kommer aldrig kunna bära sig ekonomiskt tyvärr, det säger sig självt.

Det finns absolut kopior som är på nivå, eller överträffar originalet.
Men oftare är det kopieköpares behov av att framhålla för allt och alla hur mycket bättre grejer de har fått för mycket mindre pengar.

"Där går du i din dyra Gore Tex jacka när jag köpte min Ullared Gore Pex jacka som är minst lika bra, troligen bättre, för bara 800:-. Man blir bara lurad om köper märken".

Vilket egentligen betyder.
"Jag svettas och fryser om vartannat för att jag var snål och trodde jag kunde komma billigt undan, det gör inte du. Egentligen är min högsta dröm en riktig Gore Tex jack".

Applicera på vilken sorts pryl du vill.


/Magnus

Det finns absolut kopior som är på nivå, eller överträffar originalet.
Men oftare är det kopieköpares behov av att framhålla för allt och alla hur mycket bättre grejer de har fått för mycket mindre pengar.

"Där går du i din dyra Gore Tex jacka när jag köpte min Ullared Gore Pex jacka som är minst lika bra, troligen bättre, för bara 800:-. Man blir bara lurad om köper märken".

Vilket egentligen betyder.
"Jag svettas och fryser om vartannat för att jag var snål och trodde jag kunde komma billigt undan, det gör inte du. Egentligen är min högsta dröm en riktig Gore Tex jack".

Applicera på vilken sorts pryl du vill.


/Magnus

Fast det är ju inte precis ovanligt med det omvända heller, det är ju mänskligt att försvara sina inköp, inför sig själv och andra, nånstans finns det väl alltid ett tvivel/undran om inte märkesprylen är bättre när man köpt kopian och omvänt om man bara betalt för märket när man köpt märkesprylar... Och det blir ju inte bättre av att ljud är så subjektivt, påverkas väldigt av våra fördomar och att det knappast kryllar av (seriösa) blindtester. Det förvånar mig en del att det inte görs fler sådana bland professionella recensenter men det finns väl ingen marknad antar jag, eller så är det för många parametrar även för de med lite mer resurser.

Jag tycker nog att det är ganska ovanligt åt andra hållet, att kopian är bättre alltså.
Men som jag skrev, det händer och ibland till och med bättre.
Men det är väldigt sällan de är så märkbart mycket billigare då.

Det finns ju ingen som inte vet att man betalar för märket i sig själv. Ett okänt märke skulle kunna göra en gitarr av samma kvalitet som en 20K "känt märke" för kanske 15K. Men ingen kan göra det för 5K.
Det kan hända att en 5K gitarr är bättre än en 20K, men oddsen är inte på ens sida.

När det gäller just instrument så är det så mycket mer än bara kvalitén på gitarren som spelar in i helhetsintrycket.
Det är inte så svart och vitt som med mitt Gore Tex exempel där det ena är bra och det andra verkligt skit.
Jag menar saker som hur instrumentet rent känslomässigt får en att känna, både att äga och spela på, hur det inspirerar en osv.
Saker som kanske i en rationell hjärna är ganska fåniga, men som påverkar hur mycket man plockar upp det och hur länge, och som gör stor skillnad för ens inspiration (det viktigaste delen av allt). Vill man ha en Gibson Les Paul men köper en "whatever" (och även om den som instrument skulle vara lika bra) för att spara lite pengar så kommer det inte att kännas lika bra.

Inspiration och lust att spela är det viktigaste som finns och det får gärna kosta rätt mycket.

/Magnus

Jag pratade iofs om själva argumentationen, att även märkesköpare har ett behov av att framhålla hur mycket bättre märket just de köpte är jämfört med andra, inte bara kopior utan också andra märkes-märken. Fender vs Gibson vs PRS vs Ibanez etc är ju inte precis ovanliga diskussioner, vad man än köper så finns ett behov av att försvara köpet.
Men jag tror inte heller en 5k gitarr är lika bra som en 20k's märkesvariant (annat än undantagsvis), men jag inbillar mig att de flesta inte förväntar sig det heller (idioter finns ju alltid förstås), intressantare för mig är hur t.ex en 5k gitarr skiljer sig mellan Gibson, Epiphone, Vintage etc.
Och jag köper att känslan är viktig när det gäller gitarrer, inte bara märket utan utseende, etc. och ger det inspiration så får det naturligtvis kosta. För mig personligen är det tvärtom, eftersom jag är nybörjare så skulle det kännas löjligt att köpa en dyr Gibson (eller PRS o dyl för den delen), även om jag har råd utan några större problem så skulle det kännas som att stå i skidbacken med svindyr utrusning och sedan åka i gröna backen... Sedan vill jag inte ha en gitarr som jag inte vågar ha framme. Men alla är ju olika, blir man inspirerad av nånting är det ju bara köra på det, bortsett från rena piratkopior så är det ju en ganska ofarlig last att vilja ha märkesgitarrer.

Undrar om du kan utveckla detta tvärsäkra påstående, menar inte att du har fel eller rätt, bara nyfiken på hur du tänker, en liten motivering?

Jag pratade iofs om själva argumentationen, att även märkesköpare har ett behov av att framhålla hur mycket bättre märket just de köpte är jämfört med andra, inte bara kopior utan också andra märkes-märken. Fender vs Gibson vs PRS vs Ibanez etc är ju inte precis ovanliga diskussioner, vad man än köper så finns ett behov av att försvara köpet.
Men jag tror inte heller en 5k gitarr är lika bra som en 20k's märkesvariant (annat än undantagsvis), men jag inbillar mig att de flesta inte förväntar sig det heller (idioter finns ju alltid förstås), intressantare för mig är hur t.ex en 5k gitarr skiljer sig mellan Gibson, Epiphone, Vintage etc.
Och jag köper att känslan är viktig när det gäller gitarrer, inte bara märket utan utseende, etc. och ger det inspiration så får det naturligtvis kosta. För mig personligen är det tvärtom, eftersom jag är nybörjare så skulle det kännas löjligt att köpa en dyr Gibson (eller PRS o dyl för den delen), även om jag har råd utan några större problem så skulle det kännas som att stå i skidbacken med svindyr utrusning och sedan åka i gröna backen... Sedan vill jag inte ha en gitarr som jag inte vågar ha framme. Men alla är ju olika, blir man inspirerad av nånting är det ju bara köra på det, bortsett från rena piratkopior så är det ju en ganska ofarlig last att vilja ha märkesgitarrer.

Undrar om du kan utveckla detta tvärsäkra påstående, menar inte att du har fel eller rätt, bara nyfiken på hur du tänker, en liten motivering?

Jag syftar väl framförallt på Gibson Les Paul Standard och Gibson Les Paul Studio (samt i Fender jämförelsen deras Standard och Special serier) i denna diskussion som jämförelser men jag förstår att man ändå inte kan generalisera så, generaliseringar blir oftast fel, sorry.

Förstår att Gibson Les Pauls är dyrare att tillverka etc vilket förklarar en del att de är så dyra men inte allt. Att den typen av gitarrer (Les Pauls samt Les Pauls kopior) är så dyra att tillverka gör i och för sig priserna hos tex Green och Epiphone än mer imponerande, det gör att det blir en sådan brutal prisskillnad. Men visst, det är summan av alla detaljerna, delarna, träval, setupen, tillverkningen, precisionen etc som gör det och det ska så klart vara vassare på en Gibson Les Paul (vilket jag inte tvivlar på) samt att man betalar en bra slant för märket och tillverkningsland också.

Sedan finns det ju flera tillverkare som faktiskt tillverkar dyrare premium kopior av Les Paul också (inklusive Green själva) och att jämföra dessa mot riktiga Gibsons är säkert en väldigt mycket jämnare mera rättvis match, i många fall anser väl folk att kopiorna faktiskt överträffar originalet men då handlar det nog mer om smak och ljud än att man så enkelt kan planka ner på skillnader i kvalitét. Läste tex en tråd här om någon som var fullständigt lyrisk över sin Greco. På sätt och vis har ju även Green gjort som de större märkena, de har en billigare serie och en dyrare Master serie.

Angående humbuckers vs singlecoil så hade jag fått för mig att gitarrer utrustade med humbuckers är något populärare än singlecoils nu för tiden, kanske i synnerhet av den yngre generationen men detta kan så klart vara helt fel intryck jag fått?

Gibson är ju väldigt stora inom segmentet humbucker utrustade gitarrer och Fender inom segmentet singlecoil utrustade gitarrer. Utbud och efterfrågan brukar ju vara effektivt för att driva upp priser. Jag hade känslan att Gibson generellt är mer eftertraktade än Fenders och att det är en av flera orsaker till det kraftiga prisgapen både på ny samt beg marknaden? Mina intryck kan så klart vara helt uppåt väggarna, men det var så jag tänkte.

Fråga: Är det så att Gibson generellt håller värdet betydligt bättre begagnat än vad Fenders gör? Att komma över mycket fina Fender American Standards (Telecaster och Stratocaster) verkar man kunna göra till drygt ca halva nypriset om man har lite tålamod, är det samma enorma pristapp för tex Gibson Les Paul Standards och Les Paul Studios?

Huvudorsaken till den ofta kraftiga prisgapet kanske helt enkelt är att Gibsons är dyrare att tillverka (av olika orsaker) som ni skriver men jag ville förklara mina tankar/teorier i mera detalj.

Rent marknadsföringsmässigt tror jag att tillverkare som Green ska satsa betydligt mera på att försöka få till seriösa reviews/tester på deras gitarrer. Gjorde både av tidningar, seriösa gitarrister samt publicera dem både på youtube och på webben. Kommer det fram seriösa positiva reviews/tester på deras gitarrer med gott betyg så lär det ha en kraftigt positivt effekt på försäljningen. Det räcker ju liksom inte med att antyda att de håller Gibson liknande kvalité/ljud, det måste upp till bevis. Om nu inte ägarna är så bra att spela gitarr själva (vilket de skriver här och där på siten) så tycker jag de bör hålla den informationen för sig själva, känns något amatörmässigt, låt duktiga gitarrister spela gitarrerna istället.

Kul att det är ett svenskt företag samt att de verkar satsa en del på svensktillverkade pickuper (Lundgren tex).

Marknaden är för liten, troligen liten förtjänst på såld enhet, ingen egen design på produkten, man lägger till ett distributionsled, målgruppen är van att själva beställa på nätet direkt från tillverkaren, finns ett antal byggsatser på marknaden där man har större möjlighet till merförsäljning eftersom de inte är utrustade ens med tex kvalitetsmickar...

Sen att man hållit på i 5 år utan att få en omsättning, trender kommer och går och man måste vara snabbfotad om man ska hänga med.

Låter ju väldigt negativt och dom får väl visa om det är fel resonerat, men jag skulle inte satsa i en sån här verksamhet rent affärsmässigt, därav anser jag att det är entusiaster som gör detta och kanske inte behöver plocka ut löner och annat då kanske det går.

De som importerat tidigare till Sverige och haft egna märken har gjort det som en liten del av en större verksamhet för att addera en sak inte ha det som huvudprodukt

Kanske var lite för tvärsäkert uttalat när jag läser det igen.

Förstår, du har säkert rätt men vi får väl hoppas att du har fel, ändå kul med lite svenska initiativ som dessutom lyfter fram svenska pickuper i en del av sina modeller.

Sedan går det så klart att diskutera hur svenskt det är när majoriteten av alla övriga delar kommer från Asien.

Det finns varken något eget eller svenskt i Guitarnets Green instrument. Samtliga modeller är baserade redan etablerade modeller från Gibson, Fender eller PRS. Det är naturligtvis kul att det sitter Lundgren-mickar på några modeller men det är ju inte särskilt exklusivt eller ovanligt. Hagström, som i dagsläget inte heller kan ses som särskilt svenskt, kör redan några modeller med Lundgren-mickar.

Guitarnet har FGN i sitt sortiment och det är nog där de skall lägga sin tyngd i stället för att försöka uppfinna hjulet igen med halvdana kinakopior. Smålandsstenar lär nog få påhälsning av Luthman/Gibson så småningom också om man fortsätter.

Möjligt att jag missförstår dig men du menar om man kopierar etablerade modeller som exempelvis Les Pauls, SGs, Telecasters och Stratocasters så räknas det inte? För att få godkänt av dig så kräver du att de utvecklar helt nya modeller?

Glassfinger har ju helt rätt, gitarrerna är som fakta exakta kopior på redan etablerade modeller (förutom huvudformen, för då skulle de inte få finnas överhuvudtaget). Det till och med saluförs som Stratocaster, Telecaster och Les Paul (Fender och Gibson varumärken).
Det har ingenting med räknas eller inte att göra, det är mer ett vaket konstaterande, det tillförs inget nytt eller eget på nått sätt.
Och ärligt, att måla av andras tavlor är knappast något man får någon kreativ respekt för, ännu mindre om man inte ens gör målandet själv.

Huvudformen, och hela gitarren, på Green Les Paul är identisk med modeller som salufördes här i landet under namnet Leader tidigare.
Och det är gissningsvis samma gitarrer från samma fabrik. Även då var det att importören själv valde lite om hur halsprofil skulle vara, vilken hardwear det skulle vara, vilken färg det skulle vara osv.

Om jag bygger en exakt kopia på en Volvo V70, och kallar den Blue V70 och det enda som skiljer är att jag har ett annat märke på däcken jag sätter på hade jag nog haft rätt svårt att se det som att jag tillförde något eget till det hela. Av den enkla anledningen att jag inte tillför något mer än att jag försöker tjäna pengar på att erbjuda kopior på andras framgång till ett lägre pris.
Jag har inte skrivit en låt, eller tillfört något kreativt, om jag snor The Look med Roxette men sjunger The Hooks istället heller.

Överhuvudtaget är det ju rätt äckligt att allt detta kopierande av andras grejer ens är tillåtet att existera.
Ännu mer att vi i rika länder utnyttjar folk som har det klart sämre och som får jobba under kass omständigheter för kassa löner bara för att vi skall kunna köpa billiga kopior på saker.

/Magnus

Det ni stör er på är att Greens kopior är för exakta kopior av originalen samt att de tillverkas i låglöneländer?

Men är det inte massvis med tillverkare som gör eller gjort tex Les Paul kopior? Exempelvis ESP, Greco, Ibanez, Vintage, Tokai etc (listan kan sannolikt göras gigantisk)?

Antar att vi missförstår varandra nu, vänligen förklara? Det ni stör er på är att Greens kopior är för exakta kopior av originalen samt att de tillverkas i låglöneländer?

Kolla in skillnaden på hornet på respektive LP-kopia och begrunda huruvida tillverkaren skall kunna hålla en hög kvalitet när man misslyckas så kapitalt med att få det att bli lika. Totalmiss i mina ögon och det skriker B-lag om produktionen lång väg.

Om man släpper igenom instrument som skiljer sig såpass rent utseendemässigt, hur skall man kunna lita på kvalitetskontrollen överhuvudtaget?

I mina ögon är det lika förkastligt när Ibanez eller vem som gör identiska kopior.
Ibanez blev ju uppskrämda och fick lägga ner det.
Menar, att tusen andra gjort det gör inte saken bättre i mina ögon.

Jag bryr mig inte jättemycket om saken, världen ser helt enkelt sån ut, men det är knappast något man får respekt för.
Att kopiera en sak rakt av och erbjuda den billigare till slutkonsument är ju inte en imponerande verksamhet.

Ingen kan väl inte tycka att användandet av folk som jobbar under dåliga omständigheter för dåliga löner bara så att vi som är rika skall kunna köpa billigt är lite äckligt?

/Magnus

Jag kikade runt på Guitarnets sida lite och hittade denna:
http://www.guitarnet.se/sv-SE/gitarrer- ... r-28837325

Den måste vara ruskigt bra om någon väljer att köpa den istället för en Gibson Jr. Prisskillnaden är marginell.

Dessutom bör Guitarnet byta kåpyrajter - maken till mycken, osammanhängande och upprepande text har jag sällan sett annat än hos Billebro. Verkar väldigt amatörmässigt.

Du jämför i och för sig två olika serier, Master Series vs Comfort Series men jag förstår din poäng.

det var ett jävla gnällande i den här tråden. svenskt gitarrforum från dess sämsta sida.
nu jävlar får INGEN bygga en gitarr som påminner om en lp, stratta eller vadsom utan att forum-eliten bajsar på sig...ja, om de inte heter esp, ibanez, edwards, tokai, greco eller ngt annat ball.
för då jävlar ska affärsidé, täckningsbidrag, miljövänlighet, entusiaster, försäljningsprognoser etc. granskas.

visst är sidan inte helt proffsig...men varsågod, börja böla. visst skrattade jag mig harmynt av fergusonanders geniala inlägg , men fel går att rätta...

fattar inte inte hur ni, ursäkta morgans uttryck, surkukar kan lägga ner timmar på att gråta ut i tråden. låt nu green guitars, som jag råkar vara delägare i, göra sin grej! fy fan vad jag ska tjäna feta stålar nu!!

Värsta gnällinlägget hittills.