Nominerar Beatles och låten Revolution.
Mer spräckt högtalare än så blir det inte.

Gäller orgversionen B-sida till Hey Jude.
Som btw var den första skiva jag fick.
Den och Hep Stars inatt jag drömde eller vad
Den hemska låten hette.

Brukar ju bara höra den här låten i nån rockklassikerradiokanal i bilstereon då och då men det låter allt lite roligare med bättre ljud i lurar när jag lyssnade nu.
Det där med direkt in i mixerbordet (vilket å andra sidan hade gett enorma möjligheter till valfri EQ med bordets parametrisk inställningar )
hade jag missuppfattat lite. Signalen verkar ha gått vidare tillbaka från kontrollriummet till rummet med förstärkare.
https://www.facebook.com/notes/rhoadies ... 106245820/

Läser man på om RR så verkar mycket riktigt en MXR EQ pedal varit nyttjad med mycket mid uppdragen som föreslås.
Och så verkar han gillat att dubba allt flera gånger?

Jodå RR dubbade allt. T om trippel på gitarrsolon.

Accepts gitarrer på Balls to the Wall och Princess of the Dawn är fruktansvärda, framförallt rytmgitarren i introna. Låter som inspelningen är gjord i en konservburk. Märkligt, då man man även i Tyskland kunde få till riktigt bra ljud vilket Scorpions bevisade på Blackout, som jag tycker har ett sound som håller än idag.

För dem som absolut avskyr delay med modulation...

Det sitter rätt mycket i hur man använder det och hur man lirar...

https://www.youtube.com/watch?v=3a7lT54S_R8





Ett gitarrsound jag tyckte sög var Alanah Myles Black Velvet...

Fast den vart en superhit ändå

Tänk så olika man kan tycka. Just ljudet på Balls to the wall är mitt absoluta favorit-hårdrocksgitarrljud! Det låter så argt och samtidigt tungt.

Blackout har verkligen ett bra gitarrljud för den stilen. Men, vad hände med trummorna? Dom är helt fruktansvärda. Odefinierad bastrumma, märklig strypt virvel, och en hihat som låter som en 16 kps MP3a. Jag kan inte förstå hur man kan ha så bra gitarrljud men dåligt trumljud.

Gitarrljudet på Balls to the Wall är inte dåligt i sig, men det där jäkla reverbet låter inte särskilt bra. Dock är trumljudet mycket bättre än på Blackout.

VA??!! Balls to the Wall har ett riktigt bra gitarrljud och Restless and Wildplattan är en de bästa plattor som någonsin har gjorts enligt mig och inget fel på gitarrljudet på den heller. Hur många gånger man spelat de två plattorna genom åren..tröttnar aldrig på dem.

Har nog inte lyssnat på Blackoutplattan på många år. Måste lyssna på den igen. Fanns gott om plattor på 80-talet med dåliga trumljud, oavsett genre.

Amen på den!!!!
Blir så glad att läsa det där, har tagit upp det med dem massor av gånger.
Obeskrivligt hemskt.
På nivån så man vill köpa rättigheterna till musiken och förbjuda dem att använda den.

/Magnus

Äh! Det är ju klockrent. Man får ett omedelbart kvitto på att "Nu blir det en timme himmelskt nörderi". Det är så inarbetat så att de omöjligt kan byta till något annat.

Det ska enligt sägnen var Lennons Casino rakt in en kanal på mixerbordet med VU-mätaren på max.
Har också hört att det ska finnas en Tonebender mellan gitarren och mixerbordet.
Ett utmärkt exempel på ett i grunden vidrigt ljud som på något sätt blir bra i sitt sammanhang.

Som kanske märks på inläggen ovanför detta så är jag en varm anhängare av lite udda, gärna mer än måttligt överstyrda, gitarrljud.

Ett utmärkt exempel är detta klipp. Man kan undra vad Ronnie Wood hade inmundigat innan han skruvade till detta ljud för en liveinspelning av Stay With Me. Men kunde jag få mina prylar att låta likadant så skulle jag inte tveka en sekund.
https://www.youtube.com/watch?v=JtqF0qBqzZo

Hehe, ja, han hade fan rätt ofta så där torra överstyrda distljud med Faces. Det var tufft!
Keith Richards lät i princip aldrig så där (det närmast jag kan komma på är soundboard-bootleggen från Perth, Australien 1973), och när Ronnie gick med i Stones försvann det soundet från honom också. Men Faces är top notch!!!

Vanligt folk lyssnar på låten, och skiter i hur gitarrerna låter. Om de ens registrerar att det är gitarrer med.
Känner folk som inte visste att Prince och Frank Zappa spelade gitarr...

Det som kommer efter oljudet är ju underbart.
Lite efter regn kommer sol.

/Magnus

Pratar ni om Freddie King med "Going Down"?
Ännu ett fall av gammal klassisk inspelning som man bara vant sig med trots dåligt sound. Det har aldrig stört mig.
Men kan väl förstå att som intro till en pod, och om man inte vet vad låten är, så kan man störas av soundet.

Finns ju massor av klassiska inspelningar som har väldigt sunkiga gitarrljud utan att det stör nämnvärt. Led Zeppelin och Derek & the Dominos-plattan är några exempel jag tänker på direkt.

Ja, det är den vi pratar om.
Jag har normalt inga problem med det heller när jag hör hela låten, det låter som det skall göra om man kan säga så.
Men pod lyssnar jag nästan alltid på i lurar när jag är ute och går eller nått och då är det rakblad i örat.

/Magnus

No shit Sherloock!?

Klart fan folk skiter i gitarrsound rent allmänt, men nu var ju frågan om gitarrsounds som man inte diggar ( läs topic )

Min ironi i det hela är att det finns oändligt mycket gitarrljud som man hemma i vardagsrummet eller replokalen skulle
såga totalt, men det kan funka väldigt bra för låten och produktionen..

Trodde man fick nörda här....

Ingen av dem "vanligt folk" är på gitarrforum och nördar heller.
Olika saker för olika människor och olika platser.

Vad du är kan tänkas prata om här så är det knappast för vanligt folk.

/Magnus

Det är lite lustigt ändå, jag tyckte den här tråden var kul och intressant så jag har försökt komma på fler exempel på risiga gitarrljud, men lyckas inte. Det är nog så att den mesta musik jag gillar har gitarrljud som känns "rätt" i sammanhanget trots att de kanske är sunkiga, vassa, överprocessade eller vad det nu kan vara. Finns ju många exempel på gitarrister som tappat sitt coola sound lite grann, typ som att Clapton låter tråkig nuförtiden, eller att Keith Richards 1975 inte hade samma feta ljud som 1969, men det är ju fortfarande bra eller okej. Mötley Crües 80-talsgrejer lät tunt och lökigt (i våra moderna öron), men det var ju ändå rätt för dem. Finns väl massa andra sunkigare pudelrockgitarrer, men de är kanske bortglömda, de som inte var bra på sin grej. Ofta tycker jag att bristerna, till exempel ett tunt ljud, gör att det blir mindre överdrivet och maxat för öronen att lyssna på. En del modern rock är ju för "bra" producerad för sitt eget bästa.

Ja, kontexten gör allt. Om man tog ett gitarrljud från Layla-plattan och satte in det på Claptons senaste album så skulle det låta absurt dåligt.
Men getingar-i-en-plåtburk-sounden på Layla hindrar åtminstone inte mig från att tycka att skivan är fantastisk. Öronen och hjärnan köper att den är inspelad för 50 år sen och låter som den låter.

För att ett gitarrsound ska upplevas som sunkigt (av mig i alla fall) krävs det nog att det verkligen sticker ut från kontexten eller övriga produktionen/ljudbilder genom sin uselhet. Och såna exempel är svåra att komma på när det gäller professionella inspelningar.

Så du tycker att detta gitarrljudet låter tunt: https://www.youtube.com/watch?v=asvaMvNJ7T4 (Mötley Crue - Looks that kill) och detta är fett https://www.youtube.com/watch?v=EJRdDhnTRoo&list=PLiN-7mukU_RGbkLwK8g0SIBCAwLlgKwnb (Rolling Stones - Gimme shelter)?
Är du säker på att du inte förväxlar basen och gitarren i Stones-låten?

Oj, så bra Rolling Stones bästa låt är. Och gitarrljudet perfekt - fett eller inte. Varför nämns ens dessa två prestationer i samma inlägg?

Hehe!
För det första: båda gitarrljuden är kanon. Soundet på Mötley-låten är grymt. Om det är fett eller inte är nog lönlöst att diskutera (menar man fett = bra eller fett = tjockt?). Jag tror egentligen att det jag tycker brukar vara tunt på Mötleys låtar är basen. Det var väl sportsligt av Nikki Sixx att inte ta så mycket plats, men jag tycker han kunde ha köttat i lite mer med mellanregister och volym. Men det ingår väl i deras sound att det ska låta som det låter. Och det är lite det jag menar när jag säger att modern rock går åt andra hållet och fyller ut ljudbilden lite väl mycket.
När det gäller Stones så tänkte jag spontant mest på deras live-sound, så t.ex. Get Yer Ya-Ya's Out-plattan - det var tungt och fett. Sen blev det till stor del nasalare och fisigare mot mitten av 70-talet. Men hur som helst så blir det som att jämföra äpplen och päron. Och ofta så är "tunga" skivor från slutet av 60-talet egentligen inte så feta i ljudet rent objektivt sett, men de upplevs kanske som tunga. T.ex. Black Sabbaths tidiga grejer?

Som du säkert vet fick Keith alla sina bästa gitarrer av G-märket stulna i Frankrike 1970, de ersattes med instrument tillverkade av F-märket
Man bytte också kompgitarrist från en 'fet' till mer 'fisig' 1975

Nja, de körde fortfarande övervägande på Gibson efter stölden (som var 1971).
Visst, ett par Fender blev det som inte fanns tidigare – Keith körde Brown Sugar på en Strata och några låtar på sin Tele som skulle bli känd under namnet "Micawber" 1972, men annars spelade han på flera Les Pauler, och '73 var det hans röda LP Jr DC, en custombyggd Ted Newman Jones med nån sorts humbuckers, Telen och en vit SG Custom (och säkert lite andra). Mick Taylor lirade bara på Bursts (1969 var det mest SG).

Kirk Hammett, nästan alla leads. Speciellt i de snabbare partierna. Har inget att göra med vad han använder, bara det att han är så dålig på att lira så det låter skit. Sedan så dränker han allt med wha wha hela tiden, gör inte saken bättre.

Finns ljud jag ogillar från bra gitarrister, vars musik jag gillar. (Gillar Metallica ändå också, ska tilläggas).

Ritchie Blackmore hade inte alltid det trevligaste ljudet med sin strata när han spelar leads. Soundet på "Burn" t.ex är patetiskt spretigt och tunt. Inget som faller mig i smaken. Synd på en så jävla skön låt.

John Petrucci misslyckas totalt med sitt sound ibland. Hela plattan "Train Of Thought" har ett sunkigt sound på rytmgurorna. Mesa Boogie Roadster/Roadking (minns inte vilken exakt) som han totalt misslyckats tämja basen på. Låter riktigt dåligt i mina öron. Annars grym platta.

Tycker han misslyckades kapitalt med leadsoundet på albumet "Dream Theater" också. Vilket få ses som en prestation med tanke på att han nog använde en Mark 5 på den. Ska fan inte gå att få så dåligt sound ur en sådan stärkare. Vet fan inte vad han gjorde där. Också synd, då det också är ett bra album.

Det är nog det enda jag kan komma på från gitarrister som jag ändå lyssnar på. Man har ju stött på många sunkiga ljud men nästan alltid så är det från gitarrister som man ändå inte lyssnar på.

Petrucci har blivit notorisk för att placera mikrofonerna sjukt långt ut från mitten på högtalare. Därför han numera har det där överdrivet tjocka, mörka och luddiga ljudet. Det och lite väl mycket delay (och det kommer från någon som älskar delay).

Hans bästa ljud var från Images and Words fram till Scenes from a Memory.

Aa. solot i låten "Fatal Tragedy" är så det ska låta när man shreddar med en mesa mark-stärk. Där snackar vi. Går ju att få jävligt bra ljud ur rectifier-stärkarna också, men Petrucci är inte så bra på det. Tycker egentligen bara att han har lyckats på albumet "Awake". Annars är det mest skräp när han använder dessa.