Oj det var oväntat men inte förvånande. Vila i frid.

Det var väntat för min del. Kände på mig att han skulle dö snart och när jag känner på mig något så brukar det stämma. Senare årens musik har inte varit så mycket att lyssna på men så blir det för nästan alla till slut. Man får lyssna på det som var bra och mycket var jävligt bra.

Trist

Trodde han skulle hänga med ett tag till faktiskt.

RIP

Jäklars!
Som jag gillade Black Sabbath under 70-talets första 4-5 år, från det att jag såg ett program med dem på TV1 Pingstafton 1970. Blev helt såld, hade aldrig hört något liknande, lyssnade mest på CCR då. Programmet spelades in på en Luxor rullbandare med växelspaksreglage.

De fyra första albumen är fantastiska - särskilt det första och Vol.4 - och de två därefter följande är inte dåliga heller, även om Sabotage är ganska annorlunda soundmässigt.
De var viktiga under mina tidiga formativa år, sedan kom annat, men de finns alltid i mitt hjärta!

Såg dem aldrig live med hade fixat biljetter till en återföreningskonsert i Malmö för 10-talet år sedan (2012?) men Bill Ward hoppade av, samtidigt fick Tony Iommi lymfom. Och jag fick pengarna åter, inte ville jag se dem utan Ward.

Ozzy var ju påtagligt märkt av sin Parkinson i komplikationsfas och hade varit så ett tag. Det var fint att han kunde hålla ihop sig och framträda på den sista spelningen för ett par veckor sedan. Mer än vad Jeff Lynne mäktade med på sitt håll.

Trist som attan!

Blev helt tagen av Paranoid när den kom, och till jul hade farmor gått iväg till Brodman och köpt Master of Reality
Ett presentkort på födelsedagen några veckor senare och jag köpte första plattan oxå
Nu hade man 3 Sabbath plattor

Har alltid älskat dom 5 första plattorna genom alla år oavsett vilka perioder jag befunnit mej i
nr 13 e helt ok tycker jag, däremot plattorna med Dio har jag skippat
Så för mej ere Ozzy forever
Sabbath e nog anledningen att jag började spela gitarr som 15-åring, Electric funeral på en sträng och jag var fast...

Tack Ozzy

RIP. En av de absolut största.



Ja, det var väntat, tyvärr. han kände sig nog klar efter sin avslutningskoncert. Då stänger kroppen ner omedvetet (eller medvetet) om man är gammal och sjuk.

John Michael Osbourne R.I.P.

Sorgligt när Godfather of Metal gått ur tiden.
För mig har han alltid varit störst, ända sedan jag hörde han som typ 13-åring, även om jag idag lyssnar mer på annat så är han störst.
Köpte på mig alla plattor med Ozzy och Black Sabbath som tonåring och har fortsatt köpt på mig så jag har en skaplig samling.
När jag var yngre gillade jag de fyra första Sabbath mest, idag gillar jag de fyra sista innan han fick lämna bandet mer.
Tycker han alltid har haft bra band genom åren och klämt ur sig bra plattor även om 2000-talets inte håller samma kvalité.
Skönt för han att han orkade genomföra Back To The Beginning i Birmingham, han sjöng ju bättre än Forge och Axl i alla fall.
Inte oväntat att han gick bort efter detta farväl, trodde bara inte det skulle bli så snart, fick han hjälp tro???
Tråkigt hur som helst, men han har verkligen levt livet med mycket galenskap och alltid bjudit på sig själv och på bra musik.

R.I.P Ozzy

Tråkigt men väntat.

RIP Ozzy

Jag reste runt i Indien tidigt 2000-tal. Minns att jag var inne i en liten, liten skivaffär i Kochi där de inte hade särskilt mycket västerländsk musik. Men de hade "No more tears" med Ozzy som jag köpte på kassettband och lyssnade på med min Walkman. Så när jag hör "Mama, i´m coming home" och de andra låtarna från den plattan så väcks mycket minnen till liv!

Jag gillar inte metal speciellt med Sabbath första var ett bombnedslag, håller den fortfarande högt.
Helt klart en av de största i genren, om inte den största.

En av väldigt få musiker som gjorde bra musik hela sin karriär. Många blir sämre med åren, tappar gnistan liksom. Men Ozzy var en som aldrig gjorde det. Lika bra, om inte bättre solokarriär. I ett halvt sekel i princip.

Eller hur. Och då är där ändå ett par covers på den plattan.

Ozzy Osbournes unika talang och personlighet -kommer för alltid att ha sin givna plats i musik historien.

Ozzys var en sångare som förstod sin egna plats i ett komplett bandsound. Hans sångstil var ju inte direkt att; kristallen sprack -om man säger så. Men hans timing och takt i hans fraseringar; var helt unika. De komplimenterade verkligen alltid just låten. Det handlade helt enkelt inte om att addera fler toner -utan få den som lyssnar att känna efter mer -med färre dito. Att bygga ihop ett gemensamt bandsound med Ozzy på sång; måste ha varit nära en uppfriskande upplevelse för med musikerna. Att para ihop Ozzys sång till de andra instrumenten var i princip alltid lika enkel och precis process; då den aldrig svävade iväg i försök att framstå bandets stjärna. Man skulle enkelt kunna säga att Ozzys sång var alltid en del av bandriffet. Och det var format av oändliga timmar av riktig sylt/jam -i replokalen.

Det var inte förrän Sabbath packade ihop -och Ozzy gick 'solo'; som verkligen visade vilken gudabenådad BAND-musiker Ozzy Osbourne faktiskt var. För honom att kladda ihop bra material var aldrig något problem. Och hans arbetssätt -som fortfarande var strikt bandbaserat gav körsbäret på toppen; som lyfte hela grejen. Under sina vingar skapade Ozzy ett klimat för övriga musiker; att mer aktivt delta genom hela processen i musiken. Denna frihet födde kreativitet; som i sin tur gjorde att musiker bidrog -och utvecklades såväl individuellt och som grupp i hans band. Folk som inte förstår på vilken nivå denna frihet var; har nog missat Album som: 'Diary of a madman'.

Att Ozzy varit med och utvecklat sounden på gudabenådade gitarrister är nog mer fakta -än fiktion. Några exempel: -Toni Iommi, -Randy Rhoads, -Jake E Lee, -Zack Wylde. Var på musik kartan var egentligen dessa herrar innan de lirade tillsammans med Ozzy? Ett CV som är så fuckin' långt förbi imponerande -att det nästan är på gränsen till overkligt! Att utveckla andra musiker med sin talang; är nog det högsta interna utmärkelsen man kan få av musikerna man spelar med.

Genom åren man levt; har det flera gånger hänt: Att man blivit så jävla 'paff'; att man varit tvungen att stanna biljäveln i en parkeringsficka; eller köra time out tecknet -för det fantastiska som öronen smeks med. I mitt liv har Ozzy Osbournes musik stått för flera av dessa. Helt otroligt egentligen.

You certainly left us Your mark in this world Ozzy.
RIP John Michael Osbourne.