1959 Reissues är dyra, speciellt Murphy Lab. Men så här dyr har jag aldrig sett tidigare. För några år sen så låg en äkta 1959 på runt en miljon.
Men en reissue? WTF?

https://reverb.com/en-se/item/32949224- ... qOaEwYnO1o

25-30 år sen.

Var inte många år sen jag såg såna för runt miljonen. Ok, kanske 10 år sen, tiden går så fort, men definitivt inte 25 år sen. Senast jag såg en på Reverb så låg den på 6 miljoner har jag för mig.

Svårt att generalisera, Om vi pratar om en hyfsat orginal 1959 LP Std (inga halslagningar, refin etc) med 'normalt' flammig topp så låg dessa på
c:a 250-350k $ redan 2004. Sen spelar ju valutakurs etc in men snarare 2-3 miljoner än 1.

Många ex har varit kända sen länge och har en viss 'status' bland samlare, dyker det upp en helt okänd Burst så blir många med all rätt
misstänksamma.

Sen finns det massor som kan dra upp eller ned priset, begärt pris är heller inte alltid säljpris. Många affärer med så här dyra gitarrer
görs som byten där fler instrument ingår.

Kollar på begagnade Les Pauls ibland. Ofta har man bytt elektronik och satt i andra mickar. Jag trodde att det var bra kvalitet på elektroniken i en Gibson Les Paul Standard t ex. Och kan inte Gibson göra humbuckers som ger det rätta Les Paul-soundet? Burstbucker 1 och 2 tex.
När jag läser om PAF mickar så var det Seth Lover som designade dom. Han jobbade hos Gibson och man satte dom i Les Pauls. Finns ju andra tillverkare som gör humbuckers av PAF-typ som man sätter i sin Les Paul. Lundgren, Fralin osv. De kanske också jobbade hos Gibson på 50-talet? Vad fan vet jag.

När jag lagar mat från helfabrikat eller halvfabrikat vill jag ofta tillsätta någonting själv. Kan vara en hackad vitlöksklyfta, lite vin, några droppar Tabasco eller någon deciliter matlagningsgrädde. Blir det godare? Det är en smaksak. För mig är det själva känslan av att jag har gjort det själv.

Med gitarrer vill jag dock oftast (om än inte alltid) att det ska vara så original som möjligt. Men jag förstår att det finns folk som behöver ändra gitarrerna på samma sätt som när jag lagar mat. Det måste ju inte nödvändigtvis betyda att gitarren måste ha varit dålig från början.

Nej, det betyder snarare att Gibson inte kan göra en Les Paul som funkar rätt och låter rätt. Tur att det finns de som vet hur man gör elektronik och mickar. Borde inte Gibson anlita nån av dom?

Lycka till med att försöka definiera "rätt". Det finns minst lika många "rätt" som det finns gitarrköpare.

Ja, förr så tyckte gitarrister att en Les Paul var rätt precis som den var. Men det var då det.

Det var innan det fanns en massiv eftermarknad med hundratals olika mickar och dessutom tillgång till Internet då detta exploderade.

Du har DELVIS rätt och delvis fel

Jag jobbade i musikaffär i slutet av 70-talet och vi gjorde i princip inget annat än bytte ut standardmickar (oftast mini HB)
på nya LP till Dimarzio. ALLA ville byta även på fabriksnya gitarrer som sågades upp för detta ändamål.
DÅ på den tiden stämde ditt påstående, man var 'omodern' och lyssnade inte in vad kunderna ville ha.

Gibson har varit väldigt sena på bollen, det dröjde ända till 1980 innan man skapade den första limiterade PAF-replikan som gick att köpa
med dekal och allt i sambande med Standard-80 modellen......

När man trodde sig göra 'rätt' 1990 med att sätta heta keramiska mickar i nya Classic-modellen så togs det inte emot heller
och en ny våg av mickbyten tog fart, därav släppte man en ny replika av Paf 1991 (Classic 57)

Vad gäller dagens utbud så är mickarna alldeles utmärkta och finns ingen annan anledning att byta annat än personliga preferenser.
Man kan inte låta kunderna 'välja' typ av mickar vid köp av ny gitarr tyvärr av praktiska skäl.

Jag har både BB1,BB2, BB3 . C57 och senast Alnico 4 Custombuckers orginal i mina gitarrer och de fungerar och låter kalasbra.
490/498 låter också bra.

Orsaken att dagens köpare måste byta mickar är dels fåfänga, dels den ständiga sökandet efter det perfekta ljudet, vilket aldrig kan ta slut då det kommer nya
produkter hela tiden

Jag är övertygad om att det finns vissa gitarrägare som verkligen måste byta mickar alldeles oavsett hur de låter från början. I deras öron blir det såklart bättre, men jag är tror att det ofta är en psykologisk grej. Man vill helt enkelt åt känslan av att ha gjort det själv. Och kanske tycker man att man har överlistat Gibson (eller vem som nu tillverkat gitarren).

Men inget ont i det, om inte musik har med psykologi att göra vill jag nog inte vara med.

Jag hoppade av den karusellen för länge sen. Nu sitter det så bra mickar och hårdvara på gitarrerna (Gibson) att det inte lönar sig för
min del att göra åverkan och lägga ut extra tusenlappar på det. Vissa grejer byter jag gärna men helst om det går att reversera utan skador.
Det gäller nya gitarrer, är det redan moddat så spelar det ingen roll.

Det ÄR kul att skruva med grejer, en del av 'hobbyn' för många även mig men kan vara bra att det inte tar över så att säga...

Inte för att jag bryr mig egentligen om 'värdeminskning' och sånt utan för att det känns enklast och man behöver inte fundera på att hela tiden 'jaga' senaste prylarna.
Jag har väl så 'enkel smak' att jag nöjer mig med en gitarr för 25-45 tusen...

För de som är ute efter det perfekta ljudet finns ju andra saker också som nog ger mer utväxling än byte av mickar, tex val av förstärkare man spelar igenom.

Brukar väl vara lite mera sofistikerat trollande från din sida vanligtvis eller?

Du har ju faktiskt aldrig spelat på en Les Paul.

Sant. Men trodde alltid att Gibson visste hur man gör en Les Paul som låter som en Les Paul.

Vet inte. Aldrig känt mig speciellt sofistikerad.

Orange drop capacitors har jag ofta sett att det sitter i en Les Paul. Jag har alltid fått en känsla av att det är kvalitet när det står att det är såna i. Paper in oil har jag också ofta sett. Låter som att det är bra grejer. Kvalitet.
Men de kanske inte funkar som de ska. Eftersom folk byter elektronik. Jag trodde de flesta körde fullt ös, men de kanske är Joe Bonamassa och använder ton och volymkontrollerna hela tiden.

Min dyraste gitarr är en FGN. Den är från Japan och jag har läst att amerikanska gitarrer har bättre elektronik. Det sitter åtminstone amerikanska Seymour Duncan-mickar i den, så det är ju rätt. Dock så vet jag inget om resten av elektroniken. Det är kanske billiga minipottar, ungefär som på mina andra billigare gitarrer från Kina och Indonesien.
Gibson har amerikansk elektronik i sina. Men det finns säkert bättre och dyrare amerikansk elektronik som borde sitta i en riktig Les Paul. Eftersom folk byter ut elektroniken.
En Gibson Custom Shop Les Paul 57´ Reissue Murphy Lab kostar ca 65 000:-
Bridge and Neck Pickup
Custombucker Alnico 3

Controls
2 Volume, 2 Tone, CTS 500K Audio Taper Potentiometers, Paper-in-Oil Capacitors

Vilken elektronik och vilka mickar skulle ni välja till en sån gitarr?

AI-översikt
För en Gibson Custom Shop Les Paul '57 Reissue med Custombucker pickupar, som redan har kvalitetskomponenter som CTS 500K Audio Taper Potentiometers och Paper-in-Oil-kondensatorer, skulle ett rekommenderat val vara att behålla den befintliga elektroniken för att behålla originalets sound och kvalitet. Om du ändå vill byta, kan du överväga att uppgradera till andra hochwertiga komponenter som andra typer av Paper-in-Oil-kondensatorer, som förfinar ljudet, eller använda högre kvalitet på pottar som Bourns, för att få en jämnare kontroll och bättre respons.
Varför uppgradera?

Förbättrat ljud:
Val av komponenter, särskilt kondensatorer, kan påverka ljudet och ge en ny dimension av detaljer och respons.
Bättre känsla och precision:
Högkvalitativa potentiometrar (pottar) ger en jämnare och mer exakt kontroll över volym och ton.
Personlig anpassning:
Du kan välja komponenter som passar just din spelstil, vilket gör att gitarren låter och känns som "din".

Vilka mickar?

Behåll Custombucker:
Om du gillar det klassiska och varma ljudet som Custombucker-pickuparna ger, är det ett utmärkt val.
Alternativ till Custombucker:
Burstbucker 2/3: Om du vill ha en något varmare och fetare ton kan dessa vara ett bra alternativ.
Seymour Duncan JB/Jazz: Dessa är populära alternativ som kan ge en mer modern och kraftfull ton.

Vilka kondensatorer och pottar?

Kondensatorer:
Orange Drop: Dessa är kända för sin hållbarhet och jämna ljudåtergivning.
Sprague Vit Q: Ett populärt val för att få fram det bästa ljudet ur en Les Paul.
Mindre värden: Om du vill ha ett varmare och tydligare ljud, kan du använda kondensatorer med lägre värden.
Potentiometrar (pottar):
CTS: Dessa används av många gitarrtillverkare som standard för sina Les Paul-modeller.
Bourns: Ger jämnare och mer exakta kontroller.
EMG: Erbjuder ett brett sortiment av kvalitetskomponenter för alla typer av spelare.

Varför folk byter elektronik

Förfinat ljud:
Många gitarrister byter komponenter för att förfina och anpassa ljudet på sina instrument.
Personlig preferens:
Vissa föredrar ett speciellt ljud eller en specifik känsla, och väljer därför komponenter som passar deras personliga smak.
Byggkvalitet:
Vissa komponenter i billigare gitarrer, även de som tillverkas i USA, kan ha en lägre kvalitet som gör dem oönskvärda för gitarren.

När man bytt mickar och pottar i sin Les Paul, hör man stor skillnad i en mix då?
Live?
I studion med alla trollerikonster?
Eller hade Standaren dugit gott precis som den var?

Testa vet ja!

Nää. Har varken pengarna eller möjligheterna.
Bättre att de som är bättre på sånt här och har erfarenheterna ger sin syn på saken.

Varför skulle man vilja byta 'pottar'?
Dessa låter endast pga värdet (kohm) och själva fabrikatet mm spelar ingen roll.
Möjligen kan man kontrollmäta om de verkligen håller 500 kohm som de är märkta.

I en mix och om det gäller gibsons olika standard mickar så är det nog bara själva gitaristen som spelar som hör nån skillnad..eller om man spelar in med olika mickar och efteråt lyssnar i jämförelse. Skillnaden brukar vara minimal.. är nog mest man själv som märker nått medans man spelar. Men i övrigt.. tycker alla gibsons mickar har varit bra.. kanske inte de heta keramik mickarna som kom i classic serien i början av 2000-talet, eller burstbucker pro. Men det är bara min smak, andra tycker annorlunda o vem vet, kanske jag hör annorlunda om nått år.

Min gibson kom med lundgren heaven 57 mickar, lågt lindade o alnico 4.. var för skrikigt för mig. Slängde i burstbuckers men var ändå inte helnöjd, var ändå sugen på alnico II pro som då hamnade i den istället, satt som en smäck. Har dock burstbuckers i en gammal greco och där är de grymma. Vad jag vill komma till är att egentligen är detta finlir och nånstans hade jag kunnat vara jättenöjd ändå, även med heaven 57:orna. Bara skruva in stärkaren lite annorlunda . Men även att mickar låter lite olika i olika gittarer, även om det är 500 pottar och det mesta är rätt lika. Vad som skiljer här vad gällde burstbuckers var en greco med plastlack och stall med ben direkt nedskruvat i kroppen vs en nyare gibson med sliten cellulosa lack och stallbenen nedskruvade i gibsons metall”pluggar” eller vad det nu kallas. Sen är väl träet olika .. och kanske metallen i stallet och stopbaren.. Som med alla gittarer. Allt detta kan man tycka är viktigt eller bullshit såklart

Jag tror ju att de flesta Gibson med mickar av PAF-typer låter "rätt", som en Les Paul ska låta. (Om det inte är Burstbucker Pro då, verkar vara många som inte gillar dom. Jag har sett många klipp på Youtube där jag tyckte det lät bra, men det är säkert annat när man hör det i verkligheten)
Och att det är bra kvalitet på elektroniken som sitter i. Så jag blir förvånad när jag så ofta ser att man bytt ut mickar och elektronik. Om jag skulle köpa en Gibson så vill jag att den ska vara helt original.

EytschPi42 bytte mickar i sin FGN Expert Flame, till Kloppmann. Det lät annorlunda, men han tyckte inte att det nödvändigtvis lät bättre. Men han sa att det är nåt med att veta att man "uppgraderat" till nåt dyrare. Jag föredrog originalmickarna, lät varmare, med Kloppmann tyckte jag det blev för bright.

Andertons gjorde en shootout och Danish Pete sa om en Les Paul Standard 60s att det inte kändes dyr, den kändes inte som en Gibson. Han sa senare att han tror det beror på att han är van att spela Custom Shop. Jag förstår att de oftast är bättre, men de kostar mer också.
Han tyckte FGN kändes bättre och att "the nut was cut much better". Det är deras dyraste LP, den är ändå biligare än en Gibson Standard. Sitter Seymour Duncan Whole Lotta Humbucker i och det är nog riktiga grejer. Amerikanska. Dock så kan man inte se nånstans vad de använder för elektronik, så den är nog av sämre kvalitet. Nåt asiatiskt.

Jag har ingen aning faktiskt. Jag har mest haft billiga gitarrer, och inte funderat på att byta på dom heller. Den jag haft längst kostade 2000 för 15 år sen och den funkar felfritt fortfarande.

Många byter ut elektronik mot vad som känns bra, tror det ska göra skillnad med pip condisar osv men är nog mest snakeoil

Pete gillade säkert inte den smalare halsen, var ju en std 60:s och de cs han spelat var till 100 % 57-59or.
Men visst cs ÄR ju dyrare så klart de känns lite annorlunda överlag.. kag gillar ju min std classic 60 bättre än den cs jag hade, bra ex bägge två antar jag men föredrar den smalare halsen

Det kan finnas goda skäl att byta grejor på en elgitarr oavsett ålder eller pris.

Ibland är potar tröga att vrida på, ibland för lätta att vrida på, ibland är de som av/på knappar, ibland "oinspirerande" att ratta på, ibland är den faktiska resistansen för låg och ibland för hög. Ibland har mickar för låg output, ibland för hög oputput, ibland är för de vassa och ibland för luddiga. Ibland räcker inte bredden på ett stall för intonering, ibland böjer sig stall pga strängtrycket, osv.

Man kan tänka på det som funktionell personifiering....

När det gäller standard lp så handlar det mest om de som kom med 300 pottar istället för 500..om man pratar ljud. Vet faktiskt inte vilka och när de kom med 300k. Men ofta byter folk ut fullständigt bra grejer helt i onödan. Att man byter ut trasiga slitna grejer tror jag inte bummer var inne på. Vem hör skillnad på paper in oil mot sån där brandgul grej egentligen? Framförallt inte om man som jag aldrig rör ton-kontrollerna

Inte många, eller kanske ingen alls....

Nu kan man köpa en Gibson USA Les Paul Custom som inte är tillverkad av Custom Shop!
https://www.youtube.com/watch?v=exaP36-Ez6c

Jag har läst att Custom Shop främst är för de som måste ha det periodkorrekt. Men en vanlig Custom från Custom Shop har också lönntopp. 56 000 kronor. Så var inte originalen från 50-talet byggda. Vill man ha en helt i mahogny så kostar en 57 Reissue 70 000 kronor.
De lägger väl ner mer tid på en Custom Shop förstås, men är en Custom så mycket bättre för genomsnittsgitarristen? Man får ju trots allt nitro på de här nya USA, precis som på Custom Shop. Kanske är mer periodkorrekt nitro med Custom Shop. Bättre ton.