Hej på er! Är inte här så mycket men tänkte jag kunde dela nåt av det senaste gitarrelaterat.
I somras så köpte jag en 2016 Gibson Firebird V från Japan, jag blev nostalgisk och har saknat Firebird sedan jag p.g.a. pengamåste i mitten på 90-talet sålde (genom Musikbörsen i Västerås) den jag hade köpt ny 1991. Om nån från trakten av Västerås köpte en Firebird V runt 1996 från Börsen i V-rås så var det nog min! Hade nog treble-bleeds monterade och böjda pickupskruvar för att få pickupsen jäms med strängarna.
”Återseendet” var inte helt utan problem, det tog en stund att komma tillbaka till känslan och hur det låter.
(500k volym och -tonkontroller i alla gitarrer om inget annat nämns)
Ganska snabbt stod det klart att den var mer bright än jag kom ihåg att 91-an var; 91-an var middig och klart mer bright än en Les Paul, men mer åt det ”tydliga” hållet än bara bright.

På en del inspelningar finns det t.o.m. en krämighet i halsmicken (en del har jag länkat till tidigare här på Bojen t.ex. min cover av Sultans of swing).
En Sväng https://www.dropbox.com/s/yotertyo2do7abi/En%20svang%20-%20Mats%20Franlund.mp3?dl=0
Bakgrundsgitarren är stallmick helt igenom. Men lyssna när sologitarren skiftar till halsmick runt 03:35, fortsätter så resten av låten. Fan bra!

Började laborera lite. Flyttade temporärt båda pickupsen till en bättre Les Paul -kopia; där trivdes de mycket bra, där kom botten fram och toppen blev mjukare, riktigt bra rockljud med mycket sträng.
Konfirmerade att ’Birden i sig är bright.
”Hmm, jag har ju en massa fullstora humbuckers på lager…”
Så jag routade om stallposition till fullstor humbucker.
I samband med det så upptäckte jag att Firebirdpickupen är monterad lite närmare stallet än på t.ex. en Les Paul eller min Nebelung Riffmeister, så jag routade den åt hals-hållet för att få aningen mer kropp. Halsmicken gillar jag bettet i, har tämjt den lite med 220 pF hot/jord.
Nu efter att ha testat ett gäng pickups i stallet så sitter det lite överraskande en äldre kåpad Gibson 498T där med skruvarna mot halsen. Med skruvarna 1-2 mm ovanför kåpan så har den punch och mycket sträng. Ihop med halsmicken så blir det ett härligt funksound.
En DiMarzio Fantom 90 satt där innan, den hade inte samma värme som 498T som dessutom liksom sitter ihop bättre i distat. Fantom 90 var annars en liten hit faktiskt, blev med på studioinsp.
En kåpad Tonerider Rocksong (skruvar mot halsen) var intressant ljudmässigt, den är nästan 12k och A2 så den har mycket mid. Fick tämjas med runt 300k volympot, där var den oerhört crunchig och rolig att spela snabba typ punkriff med! Gifte sig fint med gitarrens breda midd.
Försökte framförallt att få mer botten i gitarren, men upptäckte istället gitarrens breda mellanregister som liksom bestämde allt frekvensmässigt. Den blir aldrig muddig!

Min huvudstärkare är en egenmoddad JTM45 som fått typ 2204 försteg (bright cap på gain 120p/1nF/2,2nF) och omkopplingsbart 10k katodresistor på första eller andra gainsteget; eller 2k7 + 680nF på andra eller första + andra. Lite likt Dirty Shirley fast DS har mer diskanthöjning samt inte möjlighet till 10k katod på första gainsteg. Ingen konding innan tonstacken! Jag och kompisen Ubbe, som jag initierade modden för, tycker det låter ”bättre” med boostat 1959 försteg (10k första > 2k7 + 0,68u andra) än 2204 tvärtom. Mer noise på första ja, men också mindre kompression och öppnare dist.
Bara på kul så satt vi i ett par JJ 6V6, biasade om och ändrade även till 22k i svansen på PI:n, typ en av Deluxen. Så kör vi nu båda två. Jag har lite annan switchning på försteget men på det hela så är det samma.

Kom på: tror att senare Firebirds har större hals/kropp -vinkel än de tidigare. Kan vara en orsak varför Gibson införde plastunderläggen under pickupringarna fr.o.m. 2017.
Kommer ihåg att jag då försökte få pickupsen någorlunda rätt mot strängarna genom att böja justerskruvarna.
Men med min nya Firebird så har jag monterat distanser under ringarna på halspickup (syns nästan inte) och i stall så blev det enklare med en hög svart ring, ska se om jag får tag på en kromring för snygghet.

Tänker att jag flikar in med det lilla jag har om just Firebird. När jag var 14 år gammal så såg jag Brian Jones med en Firebird och tyckte att det såg fruktansvärt ballt ut. Ljudet hade jag inte särskilt bra koll på. Skaffade en röd Epiphone Firebird, men dessvärre räckte inte utseendet hela vägen. Gitarren var otroligt framtung, och mickarna var väldigt tama och tråkiga. Sedan dröjde det ganska lång tid innan jag fick kontakt med en Firebird igen. Det var för drygt 10 år sedan som jag spelade med ett band där basisten hade en liten gitarrsamling förutom sin bassamling. Och han hade bl.a en sunburst Gibson Firebird som han tog med sig till en inspelning vi hade. Jag fick låna denna för att lägga gitarrspåren på en utav låtarna. Denna Firebird genom en Marshall var helt rätt. Den låt som denna gitarr användes på hade bäst ljud utav de vi spelade in tycker jag. Annars spelade jag huvudsakligen på en Gibson SG vid den tiden. Det har dock aldrig blivit att jag har återvänt till en Firebird, av någon anledning.

Spontant ställer jag mig frågande varför 'A' inte testat en 'normal lindad' Alinico II humbucker -i stallet på sin Firebird? En mick; vars varma karaktär -borde komplettera instrumentets brigthare klangbild. En Tonerider Rocksong har visserligen A2-magnet; men är ju överlindad. DiMarzio Fantom är ju en brumfri P90 -med Neo magnet. 498T är ju Alnico V.

Lizzy Hales signaturmodell: ExplorerBird; har ju exakt, detta samma problem. Gibsons 70's Tribute mickarna -som sitter i den; har ju också A5 magneter. Detta gör att hela instrumentet endast blir en tröstlös orgie i steril treble shimmer. Klangilden i den viktmässigt tunga Explorerbirden -är ju stark, direkt och treblig -lik klangen i en äldre vintage Gibson. I dessa typer av instrument vill man ju helst söka efter mickar som tyglar, värmer -och ger transparens; istället för push, strängseparation och sterilhet. Detta iaf om man inte väljer att spänna tjockare -än 010-046 strängarna som sitter på den orginal från fabriken.

HB -mickar som mina kunder föredragit i Firebirds -för att tygla instrumentets treble peakar; har varit Ex:

- Gibson Classic '57
- Gibson Burstbucker (Alnico II)
- Seymour Duncan '78

Har aldrig spelat på någon Firebird men gillar skarpt den speciella litet skräpiga karaktären med rejäl topp i Firebirds pickuper. Föreställer mig att spolarna med ’bladmagneter’ är orsaken till det Danelectro lipstick-liknande soundet - fast i humbuckervariant då, med två motfasade spolar.

Har Mojotones Johnny Winter Signature Firebird (lågoutput A5) i halsläget på en telecaster (den matchande stallpickupen ligger och väntar på nästa bygge), låter underbart i en tele. Funkar bra med sin skräpiga litet vassare ton till telens ordinarie stallpickup.

Tycker det vore synd att sätta vanliga HB i en Firebird. I synnerhet Classic ’57s.
Gitarrsoundet i öppningspostens länk är hur bra som helst och liret är finfint känslosamt. Men jag lyckas inte höra något samband med ”Sultans of Swing”.

Hej, kul att höra om andras erfarenheter med Firebird!
Nej, jag har inte testat med nån 8k5 A2-pickup ännu, en orsak till det är att jag helst vill ha med kåpa.
Har ingen A2 med kåpa tillgänglig. Får se om jag rycker kåpan på nån typ 8k5 A5-pickup och stoppar i en A2
eller ev om kåpan passar på '57 Classic plus som jag har liggandes.
För igår så lirade jag igen efter ett speluppehåll på några dar och nä, 498:an låter faktiskt ganska platt.
Det kittlade testnerven och idag åkte en kåpad 8k9 A5 neck humbucker från GMF in i stallet med skruvarna mot halsen.
Den passar definitivt bättre, mer klassiskt öppet ljud med botten och "kerrang" med stora ackord.
Lite väl toppig var den innan den fick 220pF hot/jord; där förstår jag vad du skrev om med A5, Jonken.
Nu tycker jag att hals-/stallkaraktären på pickupsen är ganska likartad; stallet en middigare fräsigare variant.

Tack för tummen upp på spelet på "En sväng", Marshall!

To be continued.

Funderade på vad det var för stärkare du spelade på, sedan läste jag....
Gillar både sound och spel, dur'igt på ett sätt som ledde mina tankar till P Green.

Tack!, men låten "En sväng" är inspelad för drygt 30 år sedan, på Tascam 244 porta.
Den finns på YT https://youtu.be/dNdWqf7-37k med mer info.
Att jag tog med den i första posten var för att visa hur '91:an lät, det ljudet jag kommer ihåg.

Då jag har hur mycket tid som helst som ensamstående, och numera pensionär, så fortsatte jag att testa pickups idag.
Jag har svårt att riktigt komma ihåg hur andra pickups lät i 'Birden, så ut med den välljudande "Roswell" från GMF (tror den var halspickupen i setet med en 16k JB-kopia).
In med DiMarzio Fantom 90.
Oj, vad det lät annorlunda; midden flyttades neråt, en hel del av det artikulerande försvann.
"Branggg" i stället för "kerrangg", och den harmonierade inte på samma sätt med halspickupen.
Nä, ut med den.
För att testa Jonkens teori så monterades Gibson Classic '57 Plus, här en långben utan kåpa.
Här kom det som jag har svårt för; en midd som liksom tar över allt, går nästan inte att få odistat med neddragen volymkontroll.
Den har rundare topp och mindre botten än A5 Roswell men den midden funkar inte för mig.
Jag har nyligen testat en DiMarzio 36:th Ann okåpad i stallet på min Nebelung Riffmeister (fet helmahogny, har mycket botten)
och den har samma "syndrom", jag gillar inte den typen av midd, det blir för mycket.

Jag har en Gibson 2013 Firebird 50th Anniversary. Bullion gould om man vill vara märkvärdig…..
Ganska ful gitarr och lät sanslöst dåligt med de keramiska originalamickarna. Riktigt illa……
Behöll guldkåporna och satte i Seymour Duncan, tidiga 80 talare som jag köpte här för typ 10 år sedan, ….
Den gitarr som jag har som låter bäst, och jag har många…………

Vi har alla olika ljudideal som vi utvecklar eller kommer mer underfund om över åren som går.
Jag har aldrig varit särskilt picky om hur gitarren ska låta utan har anpassat mig efter gitarr/förstärkare och eventuella pedaler.
Det är först nu på senare år som jag tror jag börjar fatta hur olika "ljud" gitarrkroppar kan ha inneboende.
Då 1991 så bara accepterade jag och gillade hur olika gitarrerna lät.
Nu så har jag upptäckt hur olika kropparna kan låta. Pickups är en del men inte allt.
Det märkte jag när jag flyttade Firebird-pickupsen till Les Paul -kopian.

Du bor inte så långt bort (Falköping här), vore kul att träffas och jämföra ljud och så nån gång!
Gillar verkligen att ha tid att jämföra och skruva ljud med likasinnade.

https://www.dropbox.com/scl/fi/wxde7nqgc3haomoacua2k/Sultans-of-swing-Mats-Franlund.mp3?rlkey=bgxfpz4xio99jlcxfmud1qkei&dl=0
Här är Sultans of Swing. Finns även på YT. Endast 1991 Firebird.

Låter ju sjukt bra den där firebirden . Men det var något med de där tascamportorna också. Mycket som spelades in på dem lät bara magiskt i sin enkelhet. Om det var tapedist-kompression eller eq:n som funkade som nåpon sorts exciter kanske, fan vet

Man får väl tacka för firebird suget

Sedärja, där var den! Minns den där från någon tidigare publicering, litet mindre luft i den än låten i första länken men låter bra hursomhelst.

Ja, Tascam-portorna med DBX kanske hade ett speciellt sound i sig.
Fostex körde istället med Dolby C om jag inte minns fel, undras om de också hade nåt signaturljud i sig?
Tobbe som hade den enkla studion i källaren uppgraderade efterhand till digitalporta
och senare inspelning på dator med separat mixerbord.
Men han klagade ofta "det är nåt som saknas, det låter inte riktigt rätt"

Hittade en ännu mer välljudande A5 pickup för stallet!
En Tesla Opus 1 (mäter 8k9 i rumstemp) som jag satte kåpa på och värmde med lite extra vax.
Skruvarna mot halsen.
Den gav lite mer botten, growl, och är samtidigt jäkligt fin i midd och topp.
Nu blev det riktigt kul att lira!

Träffade min kompis Ubbe idag för att få liv i hans Vintage Les Paul...
Han vill göra en "bus"-gitarr av den med endast stallpickup.
Jag tog med en DiMarzio '36th Ann bridge som visade sig passa oerhört bra
för hans ljudideal! Väldigt crunchy blev det, och mycket low mid som gjorde
det lite åt p90-hållet här. Lyckat!
Å andra hållet så fick jag med mig en Seymour Duncan APH-2 bridge hem.
Testad i stallet på Firebird så, ja den här kombon av mid och top funkar!
Men ännu bättre med 220pF hot-jord och aningen neddragen tonkontroll,
nog det bästa jag hört där. Ganska rå midd men varmt och aldrig muddigt.
Nu söker jag efter en liknande fast liknande utan konding.
Kanske Lundgren har nåt.

Men NU börjar vi ju snacka här!
Alnico II rullar med en gnutta extra 'riv' i. Detta med en naturlig extra diskant-shimmer i toppen. Strängarna ringer ihop lika naturligt tillsammans -som var för sig. Ger givetvis den klassiska APH-mattan; som gjorde Slash känd i GNR.
Det intressanta i denna kråksång; är ju att dessa signatur mickar faktiskt är mid -scoopade/tappade i EQ. ÄNDÅ accentuerar APH-mickarna mellanregistret i soundet. Hur mycket dessa mickar gör detta = Hur hårt man täljer in med plektrumet på strängarna. En kanon mick; för både komp -som sololir genom en klassisk rör häck. Även ett av de absolut bästa HB-mickarna för Wah Wah-pedaler.

Dessa APH-mickar har en naturlig sweetspot i höjdjustering. Tips: Det skall vara 'tort' och återhållsamt först; och sen skruva upp tills de längsta bendsen sjunger ut och de tighta nypen med plektrumet ger övertonerna. Tänk: PAF; meao: soundet skall sjunga -INTE pusha alls. DÅ blir det rätt!

Basisterna och studioteknikerna älskar ju att jobba med det här soundet. Detta för att det breddar inte ut över annat i mixen + att det kompletterar -istället för tävlar med andra instrument inom samma frekvens områden. Och 'chuggar' man; 'bas pruttar' soundet sällan över heller. Kort: En GRYMT BRA allround mick för överstyrd Rock'n roll. (Ihop med någelunda normal strängtjocklek iaf.)

Halsmicken är förövrigt lika trevlig. Går även framgångsrikt att kompa med också. För sololir; tänk: 'Sweet clild of mine' och 'Still got the blues'.

Gratulerar till ett BRA VAL i stallgropen!

Jag flyttade för drygt ett år sedan och trots försök att hålla saker ihop så sket det sig ibland.
Till det bättre!
Hittade två par Seymour Duncan:s; en gammal Custom 49mm, fick idén att testa den i den feta Nebelung Riffmeister som bara hatat alla andra pickups, jo må sen nu så lät det fan inte dumt alls! Tog bort lite väl mycke botten med en 10nF i serie, och nu är det fett rock, classic rock. Såsom du vill ha å dra på en plexi typ.
Till Firebirden fanns en Custom 5 SH-14, och den passar väldigt bra till gitarrens breda midd, blev bra fet men har brightness ändå.
Verkar som jag har missat Seymour Duncan.

Vad har du för stämskruvar på din Firebird?

Det är Steinberger låsbara.
De som drar strängen ner i mekanismen.
Var lite tveksam från början men jag tycker att de funkar väldigt bra.

Okej! Ja, de ser ju lite krångliga ut vid första anblick. Men de kanske funkar bra när man vant sig vid dem!

Som en händelse går det att råda bot på denna saknad av portaljudet, JHS har en pedal som ska emulera väljudet i en Tascam Porta!
https://jhspedals.info/products/424-gain-stage

Dessutom för den som gillar att löda och inte lägga ut fullt så mycket https://www.musikding.de/424-Preamp-kit
Dock är det ingen DI-utgång på den, enligt sonen som tipsade om den. Det är tydligen någon kändis som använt Portaljudet som dragit igång hypen.

Återgår till Firebirdandet...har en 2018 "femma"..å som du säger halsvinkeln är betydligt större än den non-reverse 65án som passerade under 90 talets början..å ljus så det byttes lite mickar men kvar i mini HB landet...blev en Dimarzio PG13 å passerat Seymour Duncan å någon lite för svag gammal deluxe..men inte riktigt hemma där å vet inte om tiden finns...hade t.o.m.ett Floyd FRX som gjorde den bättre än de lättviks delar som är på original...funderar på ABM men vi får se vad framtiden säger...

Kul å höra! 2018, då hade de väl bytt till vanliga stämskruvar typ Schaller och även fått plastringar under kromen för att tilta pickupsen bättre?

Precis, bytt till Steinberger! tycker de är mycket bättre.