När jag skulle skriva om pluggen Elysion för Studio.se ville jag ha med lite musik och då blev det så här.
Gitarren är en James Tyler Classic inspelad direkt med en Fender Tone Master Pro.

https://soundcloud.com/mats-nermarks-tunes/red-vera

Mats N

Pampigt symfoniskt stycke. Monumentalt.

Har inte lyssnat på sådant sedan halvfjerserne men inget jag fortsatte med, smittades av bebop-bacillen som gör en litet rastlös…

Jag får associationer till den tidens Kaipa. Har aldrig lyssnat på Yes, Genesis eller Camel men kompisen hade deras plattor så jag slapp inte undan helt; de var väl i denna stilen. Symfonisk pop eller rock.
Tempot är helt klart Pink Floyds men här är väl färre blå toner än vad de brukade ha, å andra sidan är här en vidare harmonik än hos dem.
Prydligt och välgjort med härligt gitarrljud i vanlig ordning. Stort elyseiskt sound generellt, med mycken efterklang.

Tyler & Tone Master Pro är en god combo i de Nermarkska händerna.

Tack, Marshall!
Alltid roligt med insatta kommentarer.
Kaipa lyssnade jag mycket på och de var dessutom väldigt bra live. De var rätt ofta och spelade på Västgöta Nation i början på 80-talet då jag läste i Göteborg.

/Mats N

Hej, jag gillar det här. Mer än mycket annat som du lagt ut här på Bojen.
Jag kommer att tänka på att det här skulle kanske platsat på Ashra "Correlations" (Manuel Göttsching) album som en slutlåt där.
Liknande gitarrljud och rundhet. Du kanske kunde ha varit lite mer äventyrlig i spelet, men det är ju jag det.

Med tanke på hur olika stilar jag lägger ut är det inte konstigt att vissa låtar faller någon i smaken mer än andra. Kul ändå att jag prickat in något du gillar!
Ashra är nytt för mig men skall givetvis lyssnas på utan dröjsmål. Tack för tipset!

/Mats N

Ashra var ju i stort sett Manuel Göttschings soloprojekt men var i min mening extra bra på grund av att han samarbetade med en riktig trummis så att det blev som en hybrid av synth och analog sound. Tänk lite som Kraftwerk men med riktig trummis (grovt räknat). Manuels SG sound är grymt!

Gillas här också. Jag tyckte dock de sparsmakade långa tonerna funkade bra i sammanhanget och bra ljud. Som Marshall konstaterade låter sologitarren nog lite mindre blått än vad Gilmour brukar göra men inget fel i det.

Lite OT så kom jag att tänka på att du ibland skriver att du lyssnat på Lee Ritenour och en lite kul anekdot i samband med just Pink Floyd är att
Gilmour körde fast rejält när han skulle lägga solo på den kända "Another brick in the wall"
Och av någon anledning så anlitade de just Lee Ritenour för att hitta på soloslingor som skulle funka till solots slutdel. Tror fö Lee spelar akustisk gitarr på Comfortably Numb och något mer spår också..

Sedan använde Gilmour delar av Ritenours solo som bas för det han sedan spelade in på skivan. Kanske inte är någon nyhet precis men en lite udda grej som kan vara kul att känna till. Finns någon intervju på youtube där Lee berättar om det.

Tack, kul att få veta!