Är det bara jag som tycker att gitarrmässan på Fryshuset består av samma handlare som står på samma plats med samma gitarrer till samma priser från år till år? Händer det verkligen så lite på vintage-marknaden i Sverige? Och hur länge är det värt att hänga kvar vid för höga priser när inget uppnbarligen säljs? I princip varenda vintage-gitarr av större dignitet har hängt med så länge jag gått hit och då kan man inte låta bli att misstänka att det är felprissatt.

Yup. De flesta handlarna verkar vara de samma och stå på samma ställe från år till år. Dock så får man ju inte glömma att vintage marknaden är en smal branch med få handlare, så att det flesta handlare är samma som tidigare är snarare väntat än oväntat.

Jag skulle tro att endast 5-15% av gitarrerna är samma som året tidigare. Anledningen till att det upplevs som att det är samma gitarrer från år till är väl för att folk fokuserar på de 5-15% de känner igen och glömmer bort de 85-95% som sålts. Det kan också bero på att folk inte kommer ihåg exact vad de såg året innan, kanske såg de en 63' Sunburst Strata året innan och tror att 65' Sunburst Stratan ett år senare är densamma som inte blivit såld, eller så såg de en 68 Les Paul året innan och tror att 58 Les Paulen ett år senare är densamma etc etc.

Anledningen till att vissa gitarrer står kvar från år till år kan bero på flera saker,
1: dels så säljs inte gurkor för 100K+ varje dag utan det tar kanske flera månader innan rätt person hittar rätt gitarr,
2: dels så har dollarn gått upp med 25% i år vilket också har fått värdet på gitarrerna att gå upp med ca 25% i Europa, vilket stävjar försäljningen
3: och dels så är vissa gitarrer som du säger satta på en dröm nivå.

Jag skulle tro att endast 5-15% av gitarrerna är samma som året tidigare.

Då tror du fel, om du vänder på det förhållandet så blir det mer rätt.

Ingen som köper hårt längre sen Fagerstapojkarna blev blacka.