Ja, man slipper själva spänningsdelaren och den av spänningsdelaren introducerade serieresistansen som äter lite diskant. Är det det som är tricket?

Delvis. Men du ändrar också lasten på föregående steg, så att det blir en variabel gainkontroll (till skillnad mot en volymkontroll, som ju egentligen inte ändrar gainen i steget). Tänk dig att poten ligger parallellt med anodresistorn, så förstår du varför det blir så. Om den ska funka är det bäst om den drivs med en stor kopplingskonding, annars minskar basen när man drar ner pga att tidskonstanten ändras för kondingen (och oftast vill man ju att det ska bli tvärtom)

Jag har svårt att se varför man skulle använda denna variant. Man kan ju inte göra någon form av loudnessfunktion över denna alls som man kan med spänningsdelaren. Man kan ju inte använda kopplingskondinen innan som någon form av baskap heller. Om man inte vill ha lägre bas på lägre gain vilket jag har svårt att se att någon vill ha.
Tummen ner.

Jag tycker nog att den kan ha sitt berättigande i vissa fall, den påverkar karaktären i anslaget, själva knirket i attacken, och även klippbeteendet. Speciellt i andra steget gör den nog mest verkan. Men man måste som sagt veta dess begränsningar.