Ja, det är väldigt intressant. Men jag tycker inte man kan säga att hiphopen är historielös för att det går halvdant för Public Enemy. Just det bandet kanske har varit dåliga på att kontinuerligt locka en ny publik på samma sätt som Metallica gjort? Nu är inte jag nån fena på hiphop, men det finns kanske andra gamla hiphopare som det går bättre för? Sen kan man ju för all del fråga sig vad Metallica gjort sedan 1992 som varit så bra?

Jag minns inte i vilken tråd jag tjafsade med nån om att de unga idag som lyssnar på hip hop har noll förankring till tiden före 90-talets mitt men detta, saxat från ett Facebook-inlägg är verkligen huvudet på spiken:

"I går spelade Public Enemy på Trädgår'n i Göteborg. Public Enemy är ett hiphop-band som varit pionjärer, inte bara för hiphop, utan även för DJ-kulturen, för s.k. "crossover"-musik, och de har alltid haft ett tydligt politiskt budskap och ett stort engagemang för svarta amerikaners frågor. När jag i våras läste att de skulle spela i Göteborg tänkte jag att det kommer bli väldigt utsålt. I dag läser jag i Göteborgs-Posten att det var endast 200 personer där. Inte nog med det, publiken omnämns som "en brokig samling semesterfirare"!
Hur kommer det sig att ett av det mest legendariska hårdrocksbandet (Metallica) säljer ut Ullevi, medan ett av det mest legendariska hiphop-bandet lockar endast 200 personer? Jag fattar ingenting. Jag trodde hiphop var populärt?"

https://www.sverigetopplistan.se/

Försök har gjorts tidigare med stora hip hop artister från USA men det har nästan alltid ställts in och skyllts på andra orsaker när det visade sig att det handlade om allt för dålig biljettförsäljning. Inte ens Eminem lyckades sälja tillräckligt med biljetter här och ändå var hans skivförsäljning väldigt bra. Hip hoparna verkar inte ha någon större konsertkultur helt enkelt.

Var den här spelningen nu? Mitt under Coronapandemin?

En god vän myntade uttrycket ”hjärndöd musik för hjärndöda människor”. Det får man tolka som man vill, jag ger mig inte in i en diskussion om musiksmak.

Men finns det ens hip hop:are idag? Min bild är att man inte längre titulerar sig som något på det sätt man gjorde förr? Då kunde man ju vara popsnöre, hårdrockare, skejtare osv. Nu för tiden tycks man mer lyssna på musik utan att man nödvändigtvis måste klä sig därefter?

Nu handlar det inte om smak utan kultur. Precis, jag sa ju att jag inte ger mig in i en diskussion om musiksmak.

Hip hop är så populärt idag att det närmast är att betrakta som mainstream. Och mainstream-modet är väl visst hip hop det med. Min vän avsåg just att mainstream är ”hjärndöd musik för hjärndöda människor”.

Tror inte hip-hopen är historielös och jag håller inte heller med om att hiphopen inte säljer konsertbiljetter. Vill jag se Public Enemy live? Usch nä

Hiphop har gått igenom många olika perioder och stilar, men det är framförallt det dåliga som har spridit sig ner i de flestas öron. Hjärndöd musik för en hjärndöd generation?

Nej - hiphopkulturen är nog inte historielös. Frågan är väl hur relevanta Public Enemy var när detta begav sig. Iron Maiden var inte särskilt relevanta 1995 när de spelade på Kåren.
Nu har Maiden, Kiss och Metallica blivit nostalgisk familjeunderhållning och det är nog inte deras historiska relevans som gör att de drar fullt på Ullevi.

Jag tror inte hiphopen hamnar där. Det skulle vara väl lökigt att ett gäng 60-åringar står och skriker "Fuck the Police..." (NWA) eller "Fight the Power". Men deras historiska relevans kan man nog inte skoja bort hursomhelst.

Iron Maiden var inte särskilt relevanta 1995 när de spelade på Kåren.

Förutsätter inte hela tråden att gemene hiphop:are har samma musikhistoriska intresse som du själv?

Krasst kan konstateras att vi alla är olika intresserade av musik och även olika aspekter av musik.
Anekdotisk bevisföring: Jag pratade med en tjej som sa att hon var väldigt intresserad av musik, varpå jag frågade vad hon lyssnade på. Svaret var: ja, men typ det som spelas på radio. Vi kan väl konstatera att det svaret inte riktigt rimmade med min bild av vad musikintresse är. Men jag har även insett att jag inte är normalen.

Har du läst mitt inledande inlägg? Specifikt då jämförelsen mellan att historiskt viktiga hårdrocksband säljer ut Ullevi medan motsvarande inom hip hop-en drar 200 "semesterfirare". 55.000 "anekdotiska bevisföremål" med historisk förankring på Ullevi vs knappt någon på Trägår´n. Hänger du med?

Om man vill och orkar kan man även bottna frågan i en klassanalys, monetära förutsättningar osv. Kör hårt!

Är det inte så enkelt att grejen med att gå på konsert till största delen handlar om att se artister musicera? Inte "sjunga" (prata) till inspelad musik. Vad är grejen då liksom?