Vad tycker ni om priserna på Gibbarna och Fenderplankorna på mässan?
Inte konstigt att vintagemarknaden är stendöd med de priserna. Halkan måste ha tagit priset i höga priser men de flesta var helt ute och cyklade. man får ju en weekend i Staterna + en fet 50tals Strata för rejält mindre än priserna på mässan.

Jag tycker att hela den här vintage-marknaden är på gränsen till patetisk,det sista tecknet på att rocken är död som ungdomskultur.
Elgitarrer har blivit museiföremål som köps och säljs av samlarnördar och investerare som möjligen spelade "kompgitarr" i något ungdomsgårdsband på 70-talet och nu försöker köpa tillbaka sin ungdom!
Les paul jr för över 50 tusen?!

pudas

Jag har också mina vintageguror "under sängen".
Just prissättningen i Sverige är jäkligt skum. Ibland mer än dubbelt så dyra som i USA.

ingen köper ju dom för dom skitpriserna ändå....om man inte är efterbliven o rik.

Skit samma vilket ekonomiskt värde en gura har. En gitarrist har i första hand guror att SPELA på - inte att HANDLA med. För mig är alla guror ovärdeliga så länge man är ägare till dom och värdelösa när man inte längre har dom.

Det sorgliga är att många av dom fina gurorna hamnar i samlares händer - personer som kanske inte ens kan traktera instrumentet. Vi gitarrister har sällan den eknomin att vi kan skaffa oss topp instrumenten utan istället får vi nöja oss med lågpris originalare - eller i värsta/bästa fall kopior.

Hur kul är det?

[:o)]

<font color="green">If you can bend it you can mend it, if you can't mend it don't bend it - just make shure it's a Fender, Bender!</font id="green">

Jag är kluven till den här frågan. En samlare kan vara bättre än nån gitarrist som inte fattar att ta hand om det de äger, och så att säga nöter mer än vad det borde nötas.
Bara för att man inte är en toppresternade gitarrist spelmässigt så måste man väl ända ha rätt att äga en grym gitarr?
Man hör aldrig nån gnälla på folk som har dyra bilar för att de inte kan köra som värsta rallyproffset.

Mike L vad anser du vara ok pris för en Lp JR DC 1960, lite skruvhål efter svaj, bytta stämmisar, nötta band men helt klart spelbar, fadad. Men övrig original.

Jag missunnar naturligtvis inte samlare att äga gitarrer. Det ena behöver inte utesluta det andra, men jag tycker det är synd att så många fina guror blivit oåtkomliga för gitarrister. Det kan knappast gynna musikvärlden att de åtråvärda exemplaren hänger på en vägg istället för att spelas.

Dessutom är en gitarr konstruerad för att trakteras. Inte hänga på en vägg. En samlare som har 50 guror kan aldrig underhålla instrumenten. Det bästa med en 50-tals Strata är ljudet - vem njuter av en tyst 57:a som hänger på en vägg?

[:o)]



<font color="green">If you can bend it you can mend it, if you can't mend it don't bend it - just make shure it's a Fender, Bender!</font id="green">

Helt korrekt det är därför man är kluven inför ämnet.

Här haglar fördomarna vilt.....

De allra flesta vintage gitarrer är 'players' med lite moddar , ibland omlackade de attraherar oftast 'players'! dvs musiker med lite mer kulor att spendera och som kanske hellre kör på en vintagegura än en CS Reissue...

Listan kan göras hur lång som helst bara med svenska musiker som kör på gamla grejer, men dom kanske inte kan lira då per automatik?

'Samlare' ser man inte så mycket av i Sverige tycker ja, och dom är oftast intresserade av de instrumenten som är i övre skiktet, dvs helt orginal osv.. dessa pjäser är svindyra , och deras ägare ofta drivna gitarrister, även om de såklart inte kan splea på alla samtidigt, ex Dirk ziff som har världens största samling av 'bursts' han är studiogitarrist som bla turnerat med Carly Simon.. + att han är rik som ett troll.

'Gamlingarna' är ju också en grupp, ddvs de som skaffade dessa prylar när de inte var så dyra och kanske spelar sparsamt på dom , ska dom tvingas sälja sina prylar billigt till någon som spelar mer ? låter ju helt korkat.

Priserna sköter sig själva , begär man för mycket så får man inte sälja , och många handlare säljer faktiskt en HEL DEL gamla prylar.
Det är s a s självreglerande i marknaden som för alla andra varor...

Problem med värdering är en sak också, en del grejer är helt enkelt fel prissatta åt båda hållen , beroende på att det är ganska komplex då de flesta gitarrer har reparationer, utbytta delar, olika färger betingar olika pris osv...

Eftersom vintage gitarrer hittintills stigit rejält i precis och oftast är underbara ljud och spelmässigt behöver man nog inte vara 'efterbliven' för att äga en... Inte heller RIK.... (pÅ PENGAR)

Finns en utmärkt vintage pjäs yill salu her på bojen för 10k....

Det är märkligt att allt i slutämndan JÄMT handlar om pengar för de flesta , om du visar en gitarr för någon vem som helst dröjer det oftast inte mer än 30 sekunder innan frågan kommer 'vad kostar en sån där?' Det kan vara så att man faktiskt är genuint fascinerad och förtjust i ett instrument för dess egenskaper i sig , utöver 'värdet' i pengar

men om man betalar dubbla priset för en hackad gammal fender på en gitarrmässa så är man ju efterbliven o rik, eftersom det går att hitta en finare för halva priset om man kollar runt lite.

Nja, jag håller inte direkt med dig om att vintage Gretschar har slagit i taket prismässigt. Har väl en förklaring i att de sällan är så välbyggda och bekväma som äldre Fendrar och Gibsons, men oavsett det så kan man ju fortfarande komma rätt bra undan på en gammal fin Gretsch.

De Vintage Gretschar som jag har testat, verkar ha släppt någon gång i halsinfästningen och verkar vara allmänt dåliga players...[B)]

[url="http://www.theboogiecats.com/"][/url]

Jag köpte en likadan med bytta stämmisar och ganska sliten lack för en spottstyver i USA nyligen. 2500$ fick säljaren när jag prutat klart.

Dude det var billigt som faen.
Då hade man ju köpt alla man sett.

Du skriver inte färgen ... men jag förutsätter cherry eftersom den är 'faded'.... Ligger på runt 4500-5000$ om den är orginallackad...
med dessa 'små meck.
är det omlack eller varit huvudbrott kan man se dom ner till ungefär 2500. För en endast slite orginallack utan skalebrott måste det anses extremt bra pris.

En 59:a i MINT condition gick för 18.000$ nyligen på Ebay...
svårt att förstå, men man måste inse att situationen är lite annan för Juniors än andra 50´s LP.

Det finns ganska många tillverkade, runt 10000, minst och det går s a s att välja mellan olika ex, dessutom är priset i grunden lägre. detta gör att många söker orginal exempalr och betalr en massa extra för dessa . där är det såklart samlare som köper.

Att gitarrer i affärerna prutas ned til halva priset tror jag inte på , då skulle de inte hänga så länge som de gör, alla som köpt något har ju ett ingångsvärde man vill bevaka, varför skulle man ge bott grejerna för. de priser som får anses ganska säkra är 'completed listings' på Ebay , där kan man se vad gitarrerna sålts för i närtid.

Kan inte förneka att jag inte skulle tveka en sekund att köpa något vintage om det dök upp något riktigt, riktigt billigt.
Men som redan har konstaterats så är priserna smått löjeväckande. Samlarna driver definitivt upp priserna i och med att de begränsar tillgången på marknaden. Allt annat resonomang är ren bull. Om det sedan är ett konglomerat i Tokyo, en nyrik gitarr guru eller Rune 55 som köpte rätt gitarr för veckopengen på Sound Side när han skulle starta band i gymnasiet som håller den har ingen betydelse.
De flesta gitarrister som jag känner omsätter sina guror med jämna mellanrum i jakten efter det bästa soundet, fattigdom, dumhet, ren frustration eller av den enkla anledningen att man inser att "vintage" inte är ett kvalitetsbegrepp.....varken för ljud eller spelbarhet. Jag skulle dock vilja se den samlaren som frivilligt avyttrar en 50 tals gura. Sker det ändå så byter man med en samlare eller så lägger en annan samlare vantarna på den.
Att det finns få samlare i Sverige har ingen större betydelse eftersom det är en global företelse.
Jag är på ingalunda vis ute efter att fördömma samlarna. Bara klargöra för hur de påverkar prissättningen.
För mig personligen. Högst medioker gitarrist så roar jag mig fnv kungligt med att försöka hitta den ultimata gitarren i det enorma utbud som finns. Vad som står på huvudet, om den är skitbillig och hur gamal den är bekymmrar mig faktiskt rätt lite.


Bo-Conny Skruvlin

Jo, precis. Han måste få in något "bättre" i så fall. Eller sätta priset 550 000 SEK på sin fiestaröda '62 strata så att han inte riskerar att sälja den.

Någon sa att nämnda strata på mässan tillhörde en "Micke" i The Hives. Han vill nog inte bli av med den, eller så sparar han till en 50's burst...
[:)]


<font size="1">[url="http://w1.702.comhem.se/~u70203681/PurpleHaze.mp3"]<font color="red">"'scuse me, while I kiss that guy"</font id="red">[/url]</font id="size1">
<font size="1">
http://www.myspace.com/marshallkarlsson</font id="size1">

Nicke!

Fint som artist att köpa instrument och kunna dra av momsen.

Det där var en ganska hårdragen slutsats, tycker jag. Dagens nytillverkade, rimligt prissatta gitarrer är bättre än nånsin förr.

Jepp vintage är inte för ungdomarna som faktiskt är de som ska föra rocken vidare. Vintage är för de som är lite äldre och haft sin rocktid redan.

Glömde hörapparaterna hemma.

Han har kanske redan bursts så det räcker, vad vet jag. Prissättningen var ändå löjlig. De vintageinstrument som byter ägare utan offentlig insyn som den på mässor, eller på nätet, går för betydligt lägre belopp. When no bragging is needed, typ.
[:)]



<font size="1">[url="http://w1.702.comhem.se/~u70203681/PurpleHaze.mp3"]<font color="red">"'scuse me, while I kiss that guy"</font id="red">[/url]</font id="size1">
<font size="1">
http://www.myspace.com/marshallkarlsson</font id="size1">

Mike, fullständigt helrätt!!

Pudas skrev att vintagemarknaden är patetiskt. Det är inte priserna utan den här ständigt återkommande disussionen som är helt patetisk.
Har inte sett den här typen av diskussioner inom andra marknader.

Men visst är marknaden, framförallt handlarna, lurig. För några år sedan hade jag min Hagström Automatic med mig på en mässa. Det var många handlare som tittade noga på den men ville inte bjuda mer än 1500:- för den. När man sedan mailar och frågar "Vad skulle en Hagström Automatic kosta om man vill köpa en sådan? " får man till svar att "Du skulle nog få slanta upp mellan 15-20000:- OM du skulle hitta en!" Skitskallar, säger jag!



http://www.myspace.com/magicjohnssonthemeanmistreaters
I´ve paid my dues I've got the right to play the blues.

Glömde hörapparaterna hemma.

Han har kanske redan bursts så det räcker, vad vet jag. Prissättningen var ändå löjlig. De vintageinstrument som byter ägare utan offentlig insyn som den på mässor, eller på nätet, går för betydligt lägre belopp. When no bragging is needed, typ.
[:)]


[/quote]

Micke skall det nog vara.... , vet Du inte att han och Stevie K + Peter Svensson håller på med vintage guror? dom är ju på de flesta mässor , varit i flera år.

på tal om juniors så såldes en 56 TV Model (junior) för 120 k i Stockholm på mässan 2007...

Skulle gärna vilja veta vem som rear ut 50-tals Fender + Gibson OFF THE RECORD... annars brukar det nämligen ofta vara tvärtom . att priserna är så höga att man inte vill skylta med försäljningarna överhuvudtaget

Nä, fel landsända. Namnet Peter Svensson låter däremot mer bekant.[:D]

Ett obehagligt resultat av att priserna drar iväg är att det öppnar för skickliga förfalskare. Det finns helt enkelt för mycket sköna dineros att tjäna.
Att Halkan kör med sina priser tror jag hänger ihop med myten. Det adderar ytterligare status kring ägandet om du har "tjackat den av Halkan" Han skopar upp gubbarna som inte får köpa en HD för mamma men som desperat söker efter ett uns rocknroll i sina liv och som blir ledsna för att "Drutten" och "Svarten" inte jobbar kvar och undrar om nån vet vad "Råddjer" gör nuförtiden. Dessutom så ser Halkans butik faktiskt ut som om tiden hade stannat någon gång på tidigt 70 tal. Tom en del av hangaroundsen har en skön, luggsliten patina. Tror att han skulle kunna kränga burkar med Halkans affär luft. Jag misstänker att Halkan sätter ut snubbarna för att matcha inventarierna, troligen bara en tidsfråga innan de dyker upp i V-jeans. Som den -57 man är så fattar man ju att de jämnåriga som läste läxorna och inte repade med bandet numera har råd att betala ett saftigt överpris för en vintage telecaster. "Du vet en sån där som Ulf Lundell skriver om i Måsfjärten eller vad boken nu hette" Skulle den dessutom vara Mighty mite eller Dimarzio trimmad så är man deffinitivt med i matchen igen. Vad säger ni om den teorin då?
Ser med spänning fram mot när vi börjar handla med gamla Sound Side och Musik Börsen T-shirts och dekaler. Någon som har någon liggande??
Väntar dessutom på att Solid State blir Vintage. Då jäklar skall jag bli rik som ett troll.

Bo-Conny Skruvlin

Upp till bevis, för sjutton! Var kan du köpa en 53:a Telecaster HELT I ORIGINALSKICK (förutom bytta strängar) för mindre än 350 000:-? Eller en dito CUSTOM COLOR Stratocaster från 1965 för mindre än 250 000:-?

Om något är bytt på gitarren sänker det priset, i vissa fall avsevärt. Jag har sett tidiga 60-tals Strator, t.ex. omlackade och har en del bytta prylar <u>men är förträffliga att spela på</u>, som gått för under 50 000:-. Ungefär samma priser som det kostar att få en custom-tillverkad gitarr.

Det egentliga problemet är väl att vi också så gärna vill ha dessa intrument, men vi har inte råd?

Visst är priserna sjuka, men Mike Leaf har ju ändå, som jag ser det, helt rätt i sitt resonemang!

Aktiemarknaden är väl för övrigt också sjuk! Kanske MER sjuk.

Sven-Johan
Rörförstärkartekniker

Hur menar du nu?

Jag tycker så. Exempelvis jobbar jag inom europas största industrikoncern och får ofta känna på, <u>i min värld</u> sjukt sjuka saker som är följder av aktiemarknaden, aktieägarna och värdet på aktier.

I vissa fall finns det likheter mellan detta med aktier och vintagegitarrer (eller antikviteter eller frimärken eller gamla bilar...o.s.v.) men för mig personligen är det mer värt att äga en gitarr än en aktiepost.

Hoppas att du ursäktar, men om du inte förstår eller inte håller med, tycker jag nog att förklara vidare är för långt ifrån ämnet [:I].

Jag vill inte bråka eller så, utan ville bara hålla med Mike Leaf. dessutom ville jag lite fint påpeka att jag ogillar när någon kallar andra för efterblivna när man inte håller med om deras sätt att tänka.

Själv har jag inga jättedyra vintagegitarrer. Jag har några gamla gitarer, men de är players som jag älskar och som jag har för att spela på. Jag hade gärna ägt den Lake Pacid blå 65:a Stratan där priset var satt till 250 000:-, men vaddå? Marknaden har styrt priset så att den är HELT utom räckhåll. Alltså inget att göra något åt. Bara njuta av att få ha hållit i den. Min Custom-tillverkade och mycket patinerade (relikerade) "64:a" Strata är för mig bättre ur flera synvinklar.

Sven-Johan
Rörförstärkartekniker