Kollade lite gamla kataloger på nätet, bland annat den här från 1972:



Värt att notera är att Fender själva nämner sin tjocka plastlack som ett försäljningsargument, och det blev en liten ögonbrynshöjare... med tanke på vad folk tycker om den idag så fick jag för mig att det alltid uppfattats som något negativt.

Men så kanske det inte alls var? När vände isåfall opinionen kring "Fender thick-skin high-gloss finish"?

de flesta förändringarna i design, etc som gitarrentusiaster förfasar sig över var när de kom 'produktförbättringar' [:)]

Vad tyckte konsumenten på tiden det begav sig? Jag lutar ju åt att tro att plastlackerna välkomnades med öppna armar eftersom den är mindre känslig och mer slitstark än cellulosa.... men jag kan ha fel.

Fast inte av vintagefantasterna , de fanns ju redan då. Säkert inte helt av de proffesionella musikerna heller

Många handlare + leverantören var ju måna om att inte få in en massa garantiärenden , ex krackelerade lacker, vridna halsar etc så dom välkomnade säkert nyheterna i de flesta fall.

Både Fender och Gibson har ju fått ta tillbaka de flesta ändringar under 80-talet pga press från 'marknaden' och japanska kopiornas segertåg på 70-talet

Stämmer väl med "vanligt folks" inställning åtminstone kring slutet av 70/början av 80-talet - man var ju så less på allt gammalt junk oavsett om det var ärvda möbler eller instrument. Nytt & blankt & "helt & rent" skulle det vara!

Det här med lacken tror jag att jag fick upp ögonen för när jag skulle bygga en Double Eagle stratakopia(c.a. `84/`85), jag satte ihop den för lite test olackat & fick den sedan lackad av en kompis som gick målarlinjen. Snyggt var det, men ljudmässigt saknades en hel del - den var helt enkelt "dödare" efter lackningen.

När opinionen vände - vete 17, det faktum att Fender använde "photoflame finish" kring `94/`95 säger väl att opinionen inte sagt ifrån tillräckligt högt än. När kom thinskin-lackade instrument?

You´ve got your radio turned down too low - TURN IT UP !!!!

I 90% av fallen sa handlar sa kallade "produktforbattringar" om besparing.

Man hittar pa nagot som drar ner produktionskostnaden och sedan lyfter man fram en bra egenskap utan att namna eventuella forsamringar.

Man ska alltid komma ihag att det ar den som gor jobbet billigast som vinner kontraktet!! Aven NASA tillampar den metoden[:)]

http://www.guitarshowsouth.se

Fenders övergång till tiltbara tre bultar från 4 bultars infästning lanserades som produktförbättring. Nu kan man ställa in halsen! när den förut var tvungen att vara rätt fästad från början......[B)]

Skulle tro att övergången till plastlacker mest berodde på att själva cellulosa lackprocessen är svår och mycket tidsödande, med långa tork och poleringstider, jämfört med plastbaserade (t.ex. p.u) lacker. Sen är ju p.u.tåligare också.

Bortsett från alla ljudmässiga faktorer förståss! [;)] Paul Guy har skrivit en hel del om gitarrlackning på sin hemsida, och han var väl inte helt övertygad om att alla uppfattade skillnaden mellan cellulosa lackat och modernare lacker.

John Suhr sade:

"Urethane and Polyester breath every bit as well as nitro. The Fenders from the old days were never sealed with Nitro anyway, they used Catalized finishes like Fullerplast, not Nitro, then then
use Acrylic lacquer for many colors and only used nitro as a top coat. If Acrylic urethane never "breathed" then we wouldnt have problems with fret sprout and necks would never need a neck
adjustment, All manufacturers can have these issue regardless of Polyester, urethane or lacquer. It isnt what the paint is but how hard and how thick, it is the application that matters, you can spray
polyester thick or thinner than nitro. You see Polyester on $30,000 Olson acoustics which are amazing instruments.

I have seen nitro finishes WAY thicker than our polyester. For those of you who want it as thin as posible we now offer acrylic urethane top coat we call thin skin, it shrinks faster, scratches easier
and is a little bit thinner than our normal finish, it is also more water white clear. Just like anything else it is the application, Polyester can be amazing. Jim Olson changed because
he liked it better. Many larger guitar companies and even small companies dont know how to spray or buff polyester and keep it thin. It requires MUCH more skill than spraying/buffing Lacquer.

Nitro gets soft when it gets hot,".

.

Om vi kopplar ihop detta med vad Mike och Haraldrig sagt om besparingar; övergången till trebult kan väl OMÖJLIGEN vara en besparing? Det är ju ett mycket mycket mer komplext system.

Fyrbult: 4 träskruv. Borra och skruva ihop.

Trebult: 2 träskruv + 1 "maskinbult" + 2 runda metallplattor (den ena gängad i centerhålet för bulten, den andra med ett mindre hål borrat och en insex-stoppskruv för att bestämma vinkeln mot föregående platta) + 4 st träskruv för montering av dessa plattor + extra fräsningar i halsficka och halsklack.

Man måste ha haft förbättring i åtanke här, även om det nu slog fel... för någon besparing är det ju sannerligen inte. [:)]

Skruva själv bara fast en hals på en gitarrkropp så får du se vad som händer...Tror nog att noggrannheten som krävs för att det inte är inställbart senare(möjligheten att rätta till fel) kostar mer pengar.
Med ditt resonemang torde Gibsons med set neck-bara att limma ihop-vara billigare att tillverka än skruva dit fyra bultar också[:D]
Gibsons är smarta -limmar istället för skruva[}:)]

Tilten var helt klart ett försök till produktförbättring från Fender, man såg ett behov av att kunna justera halsens vinkel för att kunna göra exaktare setup. möjligen kunde man då slippa fräsa lika exakt då det fanns justermån senare , men jag tror orsaken var att det var en 'feature' snarare än att man gjorde det av besparingsskäl, det kostar massor att ändra i en process också

vad man sparade mest på tror jag , är billigare materialinköp , billigare trä helt enkelt även tråd till mickar osv...

lacken... kan ha varit flera positiva faktorer att man ändrade, färre lacklager sparar tid , krackade ej + billigare + hälso/miljö/säkerhetsskäl , kanske tyckte man att det gav snyggare resultat också. Eller vart Nitro förbjudet helt

När det begav sig så lanserades det som en feature, men många såg det som en försämring (förbillning?) då 4 bulten hade bättre kontakt med kroppen än en som dinglade på 3 bultar med tilt i mitten

Hej! Jag är ny här och har också undrat lite över det som TheStoryteller frågar om i starten av denna tråd, jag läste här; http://www.caraguitars.com/fullerplast.asp han säger att ALLA gitarrer är doppade i Fullerplast (med allt vad detta tydligen innebär??). Är det någon som kan klargöra för en undrande hur detta funkar, skall man skita i hela diskussionen cellulosa kontra poly-lack?? Jag hänger inte riktigt med...[xx(]

Fender använde from 1963 fullerplast som 'sealer' innan man la färglagren på gitarren, därav menar han att diskussionen om att 'Nitro' 'andas' och därmed skulle göra tonen i träet bättre är missvisande

Mångfasetterat problem detta... Fender körde polylacken som 'thick skin' när man startade med den , och det kontrasterar mot den tunna Nitro lack som fanns på Vintage gitarrer. Därav blev många skeptiska till plastlacken

Om diskussionen är 'tonrelaterad' tror jag med befog man kan åpstå att om man lackar lika tunnt med plastlack som en vintage Nitrolack så är det troligen inte hämmande för tonen i gitarren.

Skall man vara 'vintage correct' använder man Nitro BÅDE som sealer , färg och 'top coat' . Man hettade dessutom upp den nästan till kokpunkten för att förtunna, rent livsfarligt.

Finns många anledningar som modern gitarrtillverkare att inte använda Nitro, bla miljö och hälsopåverkan.

Tack för svar! Skall man då sluta sig till att "vintage" betyder pre-'63 i lackhänseende??

Ja det tycker jag, om det gäller Fender! beror ju på vilka referensramar man har , alla har olika uppfattning om vad som är vintage och ej, jag tycker väl iofs att en 66/67 strata kan kallas vintage också , men lackmässigt tog det slut när dom doppade dom i plast... Eller åtminstone känns de tidgare lackerna roligare tex på 3-tons SB så ser ju mycket mer Grain i det gula på en tidig 60-talsgitarr än en 64-65 som är mer täckande

Känns om att förändringarna som kom runt 64 och sen efter försäljningen til CBS JAN 65 inte gynnade märket något vidare

Samma sak på 50-talet då dom började med Rosewood brädor för att lönnen blev smutsig och snabbt sliten...

Med mitt resonemang? [:)] Nu förstår jag inte riktigt hur du tänker; att limma är ju den mest komplexa och tidskrävande (och därmed troligen den dyraste) processen i och med att det måste bli bra direkt och är icke-reverserbart.

Tror nog att Fender klarade av att fräsa rätt vinklar i halsfickorna, det är ju en baggis i sammanhanget. De såg väl ett behov av justering ändå kan jag tro.

I min erfarenhet sa ar det inge tonala skillnader i lacksorter sa lange lacken ar tunn. Det brukar jag ha som en mattstock men det ar troligen ingen hundraprocentig sanning.

Basta moderna lack jag nagonsin sett ar Fender Japans high end Strator. De ar lackade precis som 50tals Stratorna. De har inte heller nagon fullertonliknande gegga underst.

Sen ar det ju fult att gora som Fender och Gibson gor idag, lacka tjock plast och sen lite cellulosa pa toppen....I alla fall om man kallar det lacquer som de gor.

http://www.guitarshowsouth.se

Gretsch var också duktiga på "produktförbättringar" på 60-talet, ta Hilotronmicken som marknadsfördes som en ny utvecklad pickup, i verkligheten tog man bara bort en coil ur Filtertronmicken.
Ett annat exempel var Gretsch padded back "för bättre komfort" hette det, var bara ett sätt att lättere komma åt elektoniken i gitarren.

Strålande tider för refin-gitarrer från tiden efter -63 alltså.[:D]

Vad gäller 3-bult & micro tilt neck så är det en produktförbättring på pappret; problemet var väl att man slarvade med utförandet på 70-talet. Dagens micro tilt Fenders är OK eller? Jag menar rent objektivt...

<font size="1">[url="http://w1.702.comhem.se/~u70203681/PurpleHaze.mp3"]<font color="red">"'scuse me, while I kiss <i>that"] guy"</font id="red">[/url]</font id="size1">