Har fått kommentaren av en säljare att han inte ville slipa band etc på en gitarr från tidigt 60-tal, för att den då skulle förlora i värde. Detta hade en gitarrmek sagt till honom.

Dvs göra gitarren mera spelbar skulle sänka vintagevärdet?

En annan sak som diskuterades var en binding som hade börjat att lossna, och stack ut något. Även denna skulle inte åtgärdas, för att det skulle sänka värdet.

Att värdet sänks om man lackar om och byter delar är för mig självklart, men setup och mindre reparationer??

Vad säger alla gurus?


/Lennart

http://www.specter.se

Klart man ska laga det som är trasigt.

Exakt, som strata-svaj som inte håller stämningen till exempel...
och den där stallpickuppen, Humbucker och Floyd!!!!

Japp! orginal är för gubbjävlar

________________________
Marshall JMP Lead ´72

Marshall JMP Lead ´73 Folkesson

Malmberg 4x12" ´72

Jag menar att en vintage gitarr bedöms efter spelbarhet och ljud också.
Är tex. banden slitna så måste den bandas om. Sitter bindingen löst limmas den fast. Det sänker inget värde. Snarare höjer.En en vintage gitarr som spelar och låter bra är värd mer än en dålig.

Band är ju en "förbrukningsvara" så jag kan inte förstå vad en bandslipning skulle göra för skada på värdet. [:)]

<font size="2">/Janne i Själevad</font id="size2">

varierar från fall till fall, tex vad som är gjort tidigare på gitarren, vilken modell etc. klart att om den är ospelbar så är ombandning ett faktum.

Det bästa är att tänka till innan man gör något, sen finns det också en massa löst 'tyckande' gällande detta ämne...

Tack för infon, det känns naturligt att det borde vara så för min del, men jag har förstått att vintagepuritaner inte alltid tänker rationellt...

Kan ju också vara ett försök att argumentera varför man ska acceptera ett högt pris även om gitarren inte är i toppskick. "Den är ju HELT i original, stränghöjden är som den var från fabriken".[:D]


/Lennart

http://www.specter.se

Förstår inte riktigt problemet ....äger jag en orörd ospelbar gitarr och trivs med att den hänger på väggen eller står i bankfacket finns det ju ingen anledning att tex. banda om den...däremot är det, vid en försäljning, ju upp till den nya ägaren att göra det om han/hon vill göra det. Det är ju också upp till en ev. köpare om han/hon vill betala extra för att den är orörd. Helt klart går det ju inte att argumentera mot att en helt orörd gitarr är "mer" orginal än en som är renoverad på ett eller annat sätt...vilket värde som finns i detta är dock tveksamt. Jag äger en oskruvad Vox AC30 -62 som börjar låta lite illa...ställa undan eller fixa till??? Jag kommer att fixa den, men naturligtvis spara alla utbytta delar och absolut inte göra några ingrepp eller modifieringar som gör skillnad från "orginalskickat"

Den sista dåren är inte född än

precis, det varierar från fall till fall... sen vad ordet 'värde' betyder också, för de flesta endast pengavärde, men det är ju ett värde i att kunna gigga på bra prylar också.

Tack för alla synpunkter!

Anledningen till att jag frågade är att jag inte kan tänka mig att köpa en gitarr bara för att titta på den, den ska vara fullt spelbar. Och för mig är det självklart att en spelbar gitarr är mer värd än en ospelbar.

Den säljare jag diskuterat detta med hävdade bestämt att det var ett helgerån att fixa till gitarren, och den gitarr han hade till salu borde betinga ett högre pris då felen inte var reparerade...

Om det var så att säljaren hade rätt, att jag skulle klanta till det med att fixa till spelbarheten så borde jag glömma att köpa gitarrer nära original, och bara leta efter "players", dvs bra gamla gitarrer i ej originalskick.


/Lennart

http://www.specter.se

Finns väl en liten poäng i det... man köpa 'upp' sig i både modell och årtal genom att ex köpa en 'refin'. man behöver ju inte heller vara lika rädd för lackens välbefinnande, gitarren i övrigt har ju samma egenskaper som en helt orginal , kanske tom BÄTTRE om den blivit spelad mycket.

Det är det den gamla tesen om 'Player' , 'dealer' , 'collector'
vilken är du ? man kan ju vara alla 3 om man önskar men det är rätt ovanligt.

Helt klart Player, de gitarrer jag köper behåller jag, och de ska vara riktigt bra. Har "bara" fem gitarrer i nuläget.

Har sålt en gitarr, vilket jag ångrar, och ångrar också att jag INTE köpte en LP Custom 55´ som var omgjord till 57´, med tre PAF-ar (om de nu var det). Den såg ut precis som en Peter Framptongitarr, alla likheter i övrigt oaktat.

Anledningen till att jag inte köpte var att den inte var i original, något säljaren hävdade. Lätt kollat genom att skruva loss en mik. 10 tkr 1981 hade nog varit mer idag...


/Lennart

http://www.specter.se

Samma här....

Ombyggda P90 customs är förvånansbärt billiga i dagsläget , speciellt om dom är routade och ev omlackade. Runt 4-5000 $

dom är billigare än motsvarande Gt från samma år och har ju Tuneomatic från första året 54.

Skulle lätt kunna ha en sån med creme P90 och R/T bricka, skulle vara coolt....

Ojdå? Jag trodde att den skulle hamna en bra bit upp, tre PAFmikar etc. Jaha, ja, då var det inte någon större förlust i ekonomiska termer i alla fall...


/Lennart

http://www.specter.se

3 orginal PAF i guld med kåpor = + 4-5000$ [:)]