E det ngn som har koll på varför prisbilden e såpass hög som den e på just Daion å framför allt då i USA?

Om vi undantar lycksökare verkar ju tex power Mk XX dra in över 2000 dollar på ebay mer eller mindre kontinuerligt.
Ngn har väl tom passerat 3000 tror jag på sistånde?



jesper@gofastparts.se

Jag tog mig friheten och letade i Japan efter Daion. INGENTING!!! Jag hittade inte en enda. Ebay USA hade en bas och sjutton tidningsurklipp med Daionreklam. Inte världens vanligaste märke, alltså.

Daion var ju Yamakis housebrand.
Såvitt jag vet helt handtillverkade gitarrer,vilket går igen när man kikar lite närmare på dem.
Hantverket i dem känns tydligt att det kommer från översta hyllan.

Samtidigt e det ju så att Daion iofs gjorde ngr futila försök att tillverka div kopior som mig veterligen aldrig slog igenom,medans dera egendesigner då gjorde i större grad.

Oavsett var det en lite obskyr tillverkare av gitarrer,å ngn jätteproduktion var det nog aldrig tal om.?

Det jag reagerar över e att det kan sklija ganska stort i begärda pengar för tex Headhunter och framför allt MkXX beroende på var i världen man hittar dem.
Den engelsk talande västvärlden verkar ha högst prisbild på dem å jag undrar varför.

Runt 20 000 spänn för en gammal japsyxa i snitt känns....annorlunda kan vi säga men verkar vara en realitet för exen som inte e totalt körda i botten.

Daion tillverkades mig veterligen fö bara mellan -79 å -84.

Deras ackar betingar i "vanlig" ordning vad gäller japsgitarrer avsevärt mindre än deras el dito vad det verkar,men det gjorde iaf en MYCKET obskyr dubbelhalsad stålsträngare åxå.
Bara sett bilder på den men...udda e den...[:D]



Som kontemporär konst får man nog säga att Daion som fabrikat vågade lite mer än många andra å en del av deras designer e ju enormt lyckade i sin tur.
Se bara på MkXX...mkt vackrare än så e nog svårt att få en gitarr.
Vidare var de mycket tidiga med tex sånt som compound radius på brädor mm(återigen MkXX)

jesper@gofastparts.se

Frågan kvarstår från min sida.
E där ngn som har koll på varför just Daion betingar såna pengar som de gör vs de flesta andra japsyxor.?

Fyller på med lite bilder av mina egna för att göra tråden lite roligare.
De flesta gillar ju bilder..[:D]









jesper@gofastparts.se

Enkelt- snorbra, egna och ovanliga.

I Sverige har vi nog dom billigaste än så länge och förhållandevis många dessutom.

1100$ är väl det dyraste jag sett- för ett så där ex.

Brukar ju inte heller vara mer än kanske max tio per år på Bäjen

Håller med du till grad Tobbe,men vad e det som sätter dem i en liga för sig själva vs många andra vintage japsgitarrer som i MIN mening e lika bra.?

Den där extremt misshandlade Headhuntern vi spana på via ebay sist tror jag gick för 1700 dollar.
Ett totalsargat ex där halsen uppenbart varit av å vart ditlimmat igen av ngn som inte begrep att göra färdig jobbet.

Det tycker iaf jag e orimligt många pengar för en skadad japansk gitarr.
Sen får den vara hur bra,hur ovanlig å hur egen den vill.

Du vet vad jag menar...

Bortsett från det håller jag i mångt å mycket med dig,som vanligt,i dina reflektioner.
Det ÄR bra skit.

Bara det att det finns det andra japsgitarrer från eran som e med å de betingar normalt inte samma stålar.
Än.

Min fråga e alltså,vad e det som gör den skillnaden?
Enbart designen?
Kan vara bara jag,men det känns långsökt...

jesper@gofastparts.se

Mojo- som i allt som rakar i väg i pris.

Samtigt så har XX en unik känsla av gedigenhet som står lite över många andra TOTL gitarrer(imo)- lite som Mercedes dörrljud- spelar egentlien ingen roll men det känns liiiite bättre.
Hur logiskt är det att vissa årsmodeller av Gibson kostar fantasi.
58 skitdyr, 59 otroligt dyr. 60tals SG nästan human.. Logik.....

De e fan våkkert....[:D]


Ja.
Det ligger ngt i det du säger Tobbe.
Varför just de engelsktalande länderna i första hand då?
De e ju uppenbart dyrare där än här tex.
Vad e det vi inte "hunnit ikapp" än?
Det e ju samma som prisbilden på vissa av vad man kan kalla customshop Ariorna.
Som tex Gerry Cott eller NS...
Var ju erbjuden en NS av första issuen av en japan för motsvarande 5500 dollar för en tid sen,å dessvärre e ju det idag billigt!

jesper@gofastparts.se

Det är ju som med bilar- vi importerar billigt och tror att det ska vara billigt jämt. Ett tag så dränerades Sverige på finRaggarbilar, Historiska Ferrarisar, Volvo PV/Amazon och Porschar mfl- bara för att det var extremt billigt här.

Har man tur kan man få tag i en XX för 3-4000 här medans dom kostar +10k på IIIbäj. Vi hänger inte med här i vår lilla ankdamm.
Gissar att dom inte blir billigare heller. Samma sak med Maxxas- osäljbara här men dyra på Bäjen


Jag tänkte på en sak och jag gissar att det var samma för dej- första gången jag höll i en fin XX så blev jag helt bländad och omedelbar GAS inföll. Jag gissar att jag inte är unik....

Tror att förklaringen till prisökningen ligger där och att dom som ville ha dom nya är numera stadda i kassa samtidigt som det finns förhållandevis få.

Återigen e vi på samma sida i boken Tobbe.

Grejen e...
Här i landet ligger priserna still-mer eller mindre.
Vi har iofs sett en smärre uppgång på dessa alster iom Matsumoku tråden,men lika förbannat e den prismässiga utvecklingen trög i Sverige vad avser japsens egendesigner.
Viktigt i sammanhanget e ju att utvecklingen internationellt inte gäller dem ALLA precis utan snarare så långt i olika varianter russinen i kakan.

Under tiden vi sitter å leker "jante" med de svenska prisbilderna fortsätter prisutvecklingen vad det verkar att bara skena internationellt.
Å...iom det e det du e inne på inte långt borta.

Jag vet personligen av tyska,belgiska samt holländska "scouts" som sovrar den skandinaviska marknaden efter tex gamla highend Arias.
Å..nationalism i all ära,men om ngn får tex 2-300% mer betalt av en dusk än av svensson så kan iaf jag inte klandra säljaren.
Ser det snarare som förståeligt eftersom skillnaden e så stor.

Samtidigt e det bland landet samlare inga konstigheter att betala stort för tex gamla teles,strattor,pållar osv.

Mkt märkligt,men som du skriver...ankdamm.
För grejen e att den utvecklingen är INTE en dagslända vad avser de här gitarrerna.

På sitt sätt jävligt synd om landet utarmas sakta men säkert på dem i min mening,å det av en rad av skäl.
Ett av dem e att många många av det här landets musiker garanterat tog sina första ackord på en Matsumoku,Fuji eller Yamaki tillverkad gitarr i ngn kommunal musikskola en ggn i tiden.

Jaja..jag gillar dem,å lär som effekt enbart skaffa fler när tillfälle ges.[:p]

Men...förstår den svenska marknaden kring detta gör jag INTE....
Skillnaderna behöver verkligen utjämnas,å ju förr desto bättre.
Antingen får jänkare mfl sluta upp att tex ge mellan 2 å 3000 dollar för en vettig MkXX eller så får vi sluta sälja dem för 3 lappar.
Ngt annat e ohållbart,men det e väl som vanligt...."vi vet bäst"...*asg*

jesper@gofastparts.se

Men Fan Jesper vem vill ha en japan gura om man inte heter Magnus [:D][:D][;)]

Skämt o sido så gjordes det många fina guror i Japan, även om dom inte alltid lyckades göra en gura som såg bra ut.

Men tycker det är komiskt att Aria hade en LP med en hals infättning på 80:talet som nu Gibson slår sig på bröstet för o säger det är inovativt,,,[:D]

Häls
Owe Johnson
http://www.amphealer.se

Samma sak med 339, dvs 335 med förkrypmt kropp.
Såna byggde Greco redan i mitten av 70-talet.


I'll call the cops on my own self, figure out a way to please those men
I'll play detective, I'll play bloodhound, sniffing up clues with my nose in the mud

Owe.
Jag kan inte annat än hålla med dig.
Det exprimenterades friskt med både lösningar och designer i japan vid tiden å det var definitivt inte alla som var varken bra eller något att ha.

Daionen ovan anses väl generellt som ett undantag.
Både vacker å mkt mkt välbyggd.
Kan väl säga som så att det inte e ngn större diskussion var tex Paul Reed Smith hämtat inspiration.

Med det sagt,ja.När japanerna fick till det e det i min mening instrument av absolut världsklass.
Vid tiden många ggr mycket bättre alster för pengarna än motsvarande årgångar Gibbe,Fender osv som vid brytningen 70/80 i min mening kan vara rene skiten.

Där japsarna lyckades lyckades de som jag ser det på riktigt.
Ta bara designen av Aria PE av de äldre årgångarna.



Med ett penndrag förändrade man Lespaul designen totalt till ngt jag personligen tycker e bra mycket vackrare men samtidigt mer praktiskt iom att man får åtkomst till de högre banden på ett annat sätt.
Baktill med "belly cut" osv.
I detta fallet inte en PE utan en LS700 transition.





Designen å totalintrycket av den e både nättare å mer kvalitativt än en vanligt pålle från tiden i mitt tycke så jag e väl inte direkt förvånad över att de kostar pengar internationellt när de e från de högre serierna.
Så inte i Sverige.
Än.




Ta som din egen doublecut pro vs en vanlig pålle.
Personligen tycker jag din double a sanslöst vacker,å att den kan leverera med dig bakom spakarna e jag förste man att skriva under på.
Mao även den en undervärderad gitarr i mitt tycke.

Det jag då ställer mig lite frågande till e varför prisbilden för VISSA av japsarna haltar så förbannat i Sverige.?

Meeeeeen...de e la som Tobbe e inne på antar jag,å man får bara hoppas att vi inte vaknar för sent.
Nu e det med att sälja ngt av det ovan inte speciellt intressant för min del,så i så måtto e jag bara tacksam att de fortfarande går att hitta såpass billigt i landet.


Fredrik.
Visst e det så.
Japsen höll på med mycket fanstyg å får väl för eran till stor del anses som platsen där det "hände" ngt utvecklingsmässigt.
Att sen inte alla ideer var bra...nej,men se det har varken Gibsons eller Fenders ideer varit varenda ggn heller.[;)]

jesper@gofastparts.se