kan man överhuvudtaget använda vintagebegreppet på en japangura?

Rubrik: det beror på
Meddelandekropp: Självklart kan man det.

JV-stratorna (Japanese Vintage) var ju det från början....

Men allvarligt, de senaste åren har ju de där usla Fendergurorna från 77-80 börjat fått vintagepriser och JV:n är ju tidigt 80-tal så inom ett par år är de nog "vintage". Och vad jag förstår av kvaliteten på JV:na så förtjänar de att kallas vintage- om man med vintage bland annat menar att föremålet har en speciell kvalitet.

Ibanezgurorna från 70-talet är ju oxå ofta bra guror, men de är ju kopior så tyvärr blir de nog inte vintage på samma sätt.
Visst är det ett orättvist öde om man jämför med Epiphone som kopierade Gibsons 335-serie på 60-talet och nu kallas vintage.
Men vem har sagt att världen är rättvis och logisk?
Tyvärr.

Epiphone är ett gammalt fint gitarr märke som konkurerade med Gibson 20-50talet. Och efter att grundaren dött köptes av Gibson i slutet av femtiotalet. Epiphone var ett kvalitets märke och Gibson ville rida på namnet så att säga. Dessutom fick man en massa hardware med vid köpet. Och detta ville man ju dra nytta av. Så man hittade på lite nya elplank designer. Och mallarna till de semiakustiska hade man ju redan. (Plus Epihones mallar).Alla 60tals Epiphoner byggdes av Gibson i Gibsonfabriken av Gibson anställda.
Bara för att reda ut det hela.

Säger absolut inte emot dig Rikardo.
Epi var ett kvallemärke men gitarrsidan var tydligen körd i botten/utkonkurrerad av Fender i mitten av 50-talet när Gibson köpte.
Epi/Gibson-kopplingen påminner ju om Fender/Squire (Squire var ju ett märke ägt av Fender).
Men jämförelsen med Ibanez och Epi är, precis som du antyder, absolut inte glasklar. Det jag vill uttrycka är att vi ibland är lite väl varumärkesfixerade och inte riktigt uppskattar det goda hantverk som Ibanez och många andra japaner stod och står för. Och som borde ge en vintagevibe även på deras grejer.

Var du helt lugn. Det e bara i ankdammen Sverige som vi i vanlig ordning inte hängt med. Vintage..som i eftertraktad.? Visst finns det redan japs som är det,å kanske framför allt egendesignerna.
Ta som en Daion MkXX i fint skick..i krisens spår e det tillsammans med andra av egendesignerna gitarrer som mkt tydligt gått upp i pris.
Skillnaderna e naturligtvis inte gigantiska,men det anmärkningsvärda är att utvecklingen i princip bara pekar i en riktning.
Uppåt.

Här i landet e det fortfarande så att vi till stor del lever av gamla sanningar. Dvs att japanska gitarrer skall vara billiga,för så var det ju på -80talet. Problemet e att resten av världen inte riktigt håller med....

Lustiga e att smaken för vilka japs gitarrer som e...åtråvärda,verkar variera med grafiskt område å kulturuttryck.



Det där tex,i det skicket,passerar idag 2000-3000 dollar på e-bay innan du hunnit säga -"till salu"-. Vacker e den inte...men udda och av många eftertraktade. Kort sagt e det många av de där modellerna som idag inbringar bra mkt mer än de flesta JV;s....utom i Sverige då naturligtvis..

Är inte det där en Urchin?

Jopp. En U-100. Importerad hit från Canada av mig.

http://www.ebay.com/itm/Aria-Pro-II-U-100-early-80s-Neck-Thru-OHSC-NR-/300657957102?_trksid=p4340.m185&_trkparms=algo%3DSIC.NPJS%26its%3DI%252BC%26itu%3DUA%26otn%3D5%26pmod%3D130619521447%26ps%3D63%26clkid%3D6068536143053051788

...som ETT exempel av många...

Finns 3 grundkriterier , vilket kan uppfyllas även på Japsguror,,,,

Faktiskt en egen term 'Japan Vintage'

1 gammalt

2 bra kvalitet

3 Inte producerat i för många exemplar

Är detta uppfyllt så brukar det fungera att få bra betalt

Sen hakar ju iofs alla på samma trend , och ALLT är plötsligt 'vintage' tyvärr..
även 'duke' och sånt skit

Det sista du skriver Mike e ju tyvärr så sant att det e rent löjligt.

Iom det uppsving som vissa av dessa gitarrer ser så skall helt plötsligt ALLT annonseras ut som "vintage" å värdefullt som kom ut ur Japan. Å tyvärr blir nog en å annan dragen vid näsan som effekt. Tyvärr.
Nu senast var det någon mupp som annonserade ut en Vester som ngt japanskt. Jojo...kanske inte helt rätt.

Samtidigt är det också sant att vissa av dem redan sprungit iväg ekonomiskt. Antar att du såg bilderna av min sista.? En Neal Schon. Dem får ju fan en JV att framstå som direkt billig i sammanhanget,och poängen e att som modell sett är den inte ensam om det.

Vad jag försöker säga är att vi i Sverige inte riktigt hängt med. Inom landet finns det definitivt gitarrer av egendesign snitt som idag är dyrare utomlands än här. Helt klart,och skall inte landet på sikt utarmas på den tillgången vill det nog till att vi iaf får upp ögonen för vad som händer här och nu.

Ta bara som tex Daion Headhunter 555 eller Daion MkXX. De är i dagsläget,för fina exemplar,ledigt 3 ggr så dyra i tex USA mot här,å med det i minne att det finns "bilhandlare" även i musiksvängen...så kan det nog vara ide att inse att om det skall finnas ngr MkXX kvar så är det dags att de värderas därefter. Som instrument sett är de definitivt värda mer än 3000 spänn iaf.

Har inte priserna på de gamla Hagström-gitarrerna gått upp en del
sen de där pissiga kina-tillverkade nya kom?
tycker det har sett ut så i annonser iaf.

Även om det inte liknade något annat exakt så kändes både former, "genomgående hals" + knapphysterin rätt mycket inspirerat av BC Rich sent 70-tidigt 80-tal ?

Ja,därom tvista di lärde ehuruvida vem som tog inspiration av vem. 100;an var ju ett senare påfund eg men sammantaget sett kan man nog kalla Urchin resp de aktuella modellerna från BC för alla hårdrockyxors moder.

Min erfarenhet inskränker sig till en Kina-Hagström, men det var definitivt inget "pissigt" med den. Tar man med priset i beräkningen var den väldigt bra. Bytte den mot en Fender-strata, inte för att den var dålig, utan för att det lätt går så med mina gitarrer om de inte är strator från början.

Jag tycker att Hag-priserna har gått ner. Det är väl med Hag som mycket annat, beg marknaden har lågkonjuktur. Sen finns ju alltid samlare och optimister. Om båda kommer överens i samma affär kan väl priset bli vad som helst.

Har bara lyft och petat på en ny Viking. De annorlunda än min från Dalarna. Kändes i finish, och att hålla i, ungefär som den Ibanez AGS83 som vilade hemma. Som beg köp hade jag absolut valt Ibanez Artcore och sparat ett par tusen. Men visst Hagström-namnet får det att lysa i ögonen hos en del.

Min HIII har stigit i värde. Den har varit på besök hos Guitaraddict och fått mitt och andras bristfälliga hantverk åtgärdade. Värdeökningen är teoretisk, för till salu är den inte.

För mig betyder vintage att grejor ska ha något värde. Inte bara vara gammalt.

Möjligen vintage, men inte japansk.

Öh? Flying v och Explorer då?

Jag håller med , Flying V och Explorern från 1958 måste vara urfäderna ...

Tänkte nog inte bara på formen utan halskonstruktionen och den aktiva elektroniken i just din japan som påminner rätt mycket om den som BC Rich kom med 1977?

Beror nog mycket på i vilket land man befinner sig i.

USA tex, kallar man Ibanez rg från sent 80, tidigt 90-tal för vintage. Man kan nog inte stenhårt säga att en gitarr blir vintage vid en viss ålder. Här i sverige existerar knappt ordet vintage och japan i samma mening.

Det amerikanska språkbruket är inflationspräglat; där kallar man 'gymnasium' för 'högskola' ('high school'), 'miljard' för 'billion' och 'docent' för 'professor'.

Alltid när dessa kriterier dras fram slänger jag per automatik fram denna bild:

Man kan till och med ta till S-serien, som i viss mån förfuskats på sista 10 åren, där man hävdar att "Golden Age" 540S/S540 är klart överlägsna det mesta i S-väg man kan köpa idag. Ergo: Vintage 2001:)

Ibanez kom med många egna konstruktioner/designer som blir vintage de här åren, rent generelt är det väl 30 år som gäller för musikinstrument.

Hoppsan, har inte läst alla inlägg om Japan gurorna. (det kommer) Misstänker dock att vi inte på vanligt svenskt maner ska skapa egna regler för vad Vintage guror är och inte är. Mao faller trist nog också DUKE under detta begrepp så väl som många forna Öststat guror och mycket disskutabel kvalitet. Japan producerade under tidigt 70-tal ett stort antal sk LAW SUIT guror. Bland tillverkarna fanns bla Ibanez. De gjorde så förbaskat bra kopior att Orginal tillverkarna fick spader och stämde företagen som gjorde kopiorna. Något som idag gör att ganska många tidiga kvalitets Japaner betingar höga priser. Fram för allt var det Gibson som blev kopierad med Les Paul modellen. Även jazzburkar kopierades med stor framgång tex Gibsons Barney Kessel modell som i Japansk upplaga idag betingar priser på 10-25 tusen. (en fantastisk mdell). 70-tals Ibanez Concord var trogna och fantastiska kopior på Gibson J200 o Hummingbird. Så nog är Japanguror vintage också, vilket är naturligt eftersom samlare redan sedan länge lagt beslag på godbitarna från orginal tillverkarna. Det är ju då alla vi andra på sitt stt tvingas hålla till godo med billigare varianter av dessa obejkt.
Utvecklingen är identisk med den som sker och skett inom bilsamlar hobbyn. Först PV, sedan Amazon numera också 144-244 anses som samlarobjekt. Av samma anledning hänger tillverkarna på genom att lansera små serier av en speciell modell av gura, ex Clapton Strat osv. allt för att attrahera nördar o samlare.

Var det inte det Du just gjorde

Vem behöver begreppet vintage? (Mer än som en direkt översättning av "årgång") Det räcker väl med att säga att den eller den gitarren är av det eller det märket och tillverkad i x-landet år 1970. Eller 1989. Eller 2007. Eller 1958. Eller vad som nu gäller.

Ser ingen mening med ett begrepp som inte klart och tydligt går att definiera. Man måste ju ändå specificera när och var och av vem gitarren är tillverkad.

Så vem behöver begreppet vintage?

De som säljer gammalt skräp på Blocket ?

+ jävla ett!!!! Vi som redan vet behöver det ju inte.

Bra definition:
Vintage = "gammalt skräp".

För den som säljer en fin gammal Gibson eller Fender från tidigt 60-tal säljer den ju precis lika bra med eller utan ordet "Vintage" i annonsen.

Problemet med många av japangitarrerna är att de inte är rock'n'roll. Klarlack, tjocka färglager, snickarglädje, avsaknad av plektrumskydd, en massa knappar och rattar, ibland ett försök till vild design som bara blir disharmoni, tråkiga mickar osv. Hur coolt skulle ett band framstå idag om de spelade på klarlackade, högblanka och mässingsprydda ElMaya, Vantage och Aria? Ett musikinstrument måste nog ha en viss grad av sex-appeal för att bli eftertraktat. Kommer ovanstående instrument någonsin uppfattas som sexiga? Litet grand som gamla Toyota, Nissan och Mazda. Själv tycker jag att gamla Ibanez ofta är litet mer rock'n'roll och dessutom ofta säljs riktigt billigt.

En annan uppenbar faktor är lågprisprylarna från Kina, Indonesien, Korea osv. Bra instrument. Ofta klassisk design, eller ny design av amerikanska företag. De driver också ned priserna på de äkta jänkegitarrerna. Jämför man med t ex hur analogsyntarna blev kultiga och gick från värdelösa till fantasipriser, tack vare att de såldes billigt och köptes av en ung hungrig generation som skapade nya musikstilar, för att de inte hade råd med de nya dyra syntarna. Förutsättningarna för gamla och egentligen bra stränginstrument är betydligt sämre.