Nu vet jag att det finns en å annan bland oss som e hemma i RIKTIGT gamla apparater,men för mig är detta nytt å se..
Det var/är utan tvivel en inlärningskurva inblandat då.



Apparaten vi talar om är en Philips 461V från vad jag fått fram 1938,och en sak är säker..såväl utformning som begrepp som säkerhet såg förbanne mig annorlunda ut då!



Det vi talar om är alltså en gammal radio,som är tillverkad i Holland i detta fallet. I detta fallet då dessa radios tillverkades vid olika Philips fabriker lite varstans,men som jag förstått det var det i huvudsak så att de maskiner som hamnade i Skandinavien tillverkades av Philips Eindhooven.
Hm.

461V. Att googla det gav ju inte ett skit kan jag säga,men det gjorde det att googla 461A. Men se..en 461A har varken samma röruppsättning eller topologi,så vafan pågår?
Mjo.
När jag så petar av bakstycket på den här grunkan så finner jag NÄSTA typskylt,å se den säger 461U å se 461U finns det servicemanual att finna till efter lite bökande med nosen i internets virtuella backe.
Å mkt riktigt stämmer saker å ting helt plötsligt mot schema..



Det rör sig då om en "allspännings apparat". Dvs,den här kan man koppla in lite hipp som haver se,och det då tydligen som effekt av att det med växelspänning var inte vardagsmat. På många håll i världen användes likspänning se..
Som sagt,nu e ´re fan gammalt på riktigt



Mm. När man så studerar schemat för en 461U ser man snart nog att ena sidan av HT går..rätt i chassiet! Öhh...vart de fan inte riktigt kloka?!?!
På det är det så att chassiet isolerats genom att man använder backelit till cab och rattar mm. Okeeeeeey...

Mao är det då så att för att kunna använda den här prylen så får man alltså snällt hålla ordning på vad som är nolla och vad som är fas i väggen. Säkringar i sin tur...kan ni bara glömma. De kan ni fan leta i månen efter..
Mjo. Elsäkerhet har tagit ngr kliv framåt sedan där här maskinen kom i dager. Det e då fan ett som e säkert.
En kvalificerad gissning är att ngn varit okunnig kring detta och bara kopplat in apparaten i ett modernt uttag,det satt en sådan kontakt på nätkabeln,åsså har man garanterat fått fräna effekter! Förhoppningsvis har väl en säkring löst ut i elcentralen..



Men se..den har åxå ett par små lösningar som jag tycker är rent fantastiska i ljuset av maskinens ålder.
En av dem blev jag varse då det visade sig att utgångspentoden,ett CL-4,var ledset och det råkar förhålla sig så att jag har fått en laddning RIKTIGT gamla rör å i den högen finns då iofs inga CL-4 men väl CL-2.
Å..se det skiljer lite i specs dem emellan. Det ena vill se 33 volt i glödspänning och det andra 24V.
Okey? Ja,det utgör ju ett av problemen om man skall byta dem emellan. Det hör nämligen till saken annars att såväl pinout som effekt...ja pinout e identisk å uteffekten skiljer 1w. Dvs mellan 8w å 9w.
I sin tur skall ett CL-2 ha rätt exakt halva skärmgallerspänningen mot ett CL-4. Dvs 100VDC vs 200VDC,å se DEN biten vet vi ju ett smidigt sätt att hantera
(*nudge nudge* Alex)

Men? Glödspänningen?

Mm. Då är det så att dessa apparater tillverkades för att fungera under ganska varierande nätspänning. Vid tiden var det tydligt inte lika klart vad som kom ur väggen... Å se i DET har jag idag fått lära mig något nytt som jag faktiskt tycker e lite fränt. (Eller rättare sagt SVINFRÄNT! (Japp..så mkt nörd har jag blivit))
VDR´r osv e vi ju bekant med,men..om jag säger ordet "barretter" till er då?
(Vet inte vad det heter på svenska)
En "barretter" är en flaska med uppgift att vara en form av konstantströmsbegränsare se..med påföljd att i fallet med en C8 barretter så är märkspänningen för glöden för det aktuella röret helt underordnad egentligen(CL-2 alt CL-4) så länge den kedja med seriekopplade flaskor som ligger på glöden överstiger 52VAC i vad de vill se totalt. Sug i er den! Från 1938!

Å det finns fler små finesser i en sånhär.. För mig är detta en ren historielektion. Å japp..det sitter allt elektrolyter i den för glättning. 32uF*2 no less. Samma form av "tornlytar" vi ser i div tyska mfl maskiner hela vägen in på 70tal..

Denna maskinen är nu,såvitt jag kunnat bedöma,förvisso katodbias styrd men vid tiden hade man helt uppenbart koll på det med negativ förspänning med för såväl CL-2 som CL-4 har detta angivet i datablad (avseende negativ förspänning in på g1).
Å jorå..databladen för var å ett av de 5 rören ombord finns att ta del av online. Snart 80år efter att maskinen tillverkades

Om ngn är intresserad så säg till för då lägger jag på ena eller andra sättet upp den PDF som servicemanualen ligger på.
Finns som sagt både ett å annat att lära i detta fallet,som sagt..historia då.

Barretters kan ni iaf läsa om;

http://www.r-type.org/pdfs/c1.pdf

..där.

Vad jag ev gör av den återstår att se. I ärlighetens namn är jag kanske inte sådär jättedriven att meka med den varför jag överväger att lämna över den till ngn som är. Den som lever får se.
Det spännande ligger för min del i att förstå konstruktionslösningarna..som mkt riktigt är rena historielektionen.
Bara att fatta PSU delen av schemat va..

Min o brorsans första gitarrstärkare var en liknande, fast kanske 40-tal. Med korgfront och så hade vi målat den orange faktiskt. Så kör gitarr på den.

Nah.
Denna e allt så gammal så den får förbli en radio. Den e charmig som den står i mina ögon.

Får se var det tar vägen som sagt. Inte bestämt mig för om den ens e ngt för mig att bita i. å som jag påtalat ovan,det intressanta för min del fn ligger i att ta del av lösningarna. E i vart fall ingen överdrift att konstatera att det såg annorlunda ut förr.

Vänta nu... menar du att de med flit har gjort chassit strömförande och för att skydda användaren så använder man bakelitrattar och sånt som isolatorer för att skydda personen som vill ratta?

Galet...

Ja.
Detta är ( nog) en s.k. allströmsapparat, som gär både på DC och AC. Följatligen saknar den nättrafo,
rörens glöd ligger i serie ( med ett passande stort motstånd) och B+ är nätspänningen likriktad.

F.ö. byggdes praktiskt taget allla svartvida TV apparater på detta sätt, mest för att spara in på nättrafo.
Följden blev att tv-apparater använde "P" rör, som alla drog 300mA i glöd och som seriekoplades, tillsammans
blev det nära 200V.
För (små) radioapparater utvecklades "U"-rör som drog 100mA i glöd och som kunde seriekopplas.

Det stämmer att de var avsedda att funka även på likströmsnätet.
När jag började jobba med elektronik 1955 fanns det på vissa ställen i Lund fortfarande 120VDC i vägguttagen.
På bakstycket fanns en varningstext om att endast fackman fick ta av bakstycket.
Av samma anledning var hålet till rattskruvarna fyllda med vax.

De tidiga Philips-modellerna hade ett regulatorrör för 120 Volt och ett annat för 220 .
Har för mig att de hette C2 och C8, men kan ha fel.
Det är ju rätt många år sedan man höll på med dessa grejor.

Tyvärr måste jag påstå att såna här apparater - och speciellt av märke Philips - gör sej bäst som dekorationer, med nätsladden avklippt inne i chassit. Dom är 100% livsfarliga. Enda alternativet är att riva ut rubbet ur dom, bygga nåt som är åtminstone halvvägs modernt i chassit och återanvända höljet - som ju är fantastiskt vackert.

C8 och C9 är konstantströms flaskorna Ingvar
C8 för de lite högre spänningarna och C9 för de lägre.

@Ballz.
Jaou. Vi står på samma sida där. Grunnar en del på hur kunna säkra skiten bättre,för mkt riktigt..som de står är de inget man skojar med. Korrekt.

@Peter.
Nja. Denna har allt lindningar på ingående. Men snarare som drosslar än ngt annat (mao för avstörning).

Tycker den e cool jag! Å lite inspirerad blir jag allt.. Som sagt,detta var lite av i elektronikens barndom ändå,och det var ju just det där med elsäkerhet som sagt. DÄR kaaaaaan man säga att det brister en del med moderna mått mätt. E i vart fall ingen lögn.

Robert,Ingvar,Peter mfl.

Grunnat lite mer på detta,och gör fortfarande... Det med hur apparaten spänningssätts känns fan inte bra. Alls.
Att inte ha en "normal" PT i den känns verkligen som ett försök till kontrollerat vansinne,och givetvis är det jag tänker i banorna av nu elsäkerhet.

Att renovera en sånhär för att man KAN... Mjo. Jojo,men se så kommer det med etik in också. För..det kan ju mycket väl vara så att någon tar hand om den nerför vägen som INTE vet vilka förbehåll som följer med,å se då kan katastrof ske på bråkdelar av en sekund.

Sanningen att säga har jag faktiskt redan handlat på mig lite frisk kabel,lytar osv... Men.. Ah,jag vetti faen jag.
Tycker detta blev mer till ett moraliskt och etiskt dilemma än ett praktiskt faktiskt.

Som det heter,bara för att man KAN betyder inte det att man SKALL. E två skilda ting det.
För jag menar,dyngar man dit en PT i ngn form (typ en mindre toroid) så e ju maskin fan inte original iaf. Å inte betingar den några större pengar där den står,å knappast lär den göra det i fungerande skick heller.
Samtidigt..ÄR det historia..

Mmm.

Hej igen!
Radion är troligen mer värd i originalskick.

Jag gömmer aldrig när jag fick 220VAC i mina båda händer. Det var en allströmsradio som jag skulle reparera.
Hade schassit utplockat från lådan och höll på det med ena handen.
Med den andra handen skulle jag ändra läge på arbetslampan, som var en vanlig modell på den tiden med en inbyggd nätsladd som följde lampans olika leder.
PANG!
Jag kunde inte släppa greppet om lampan och radion!
Jag hade lite tur eftersom chocken gjorde att jag flyttade bordet med min kropp, så att nätsladden åkte ur väggen. Pust!
Gissa om jag hade ömma muskler nästa dag. Men jag hade starkt hjärta. Bytte sedan ut nätsladden på arbetslampan då isoleringen var borta på ett ställe.

Sicken grunka, Jesper Iaf, jag har en kasse med gamla skumma rör jag fick av en arbetskamrat som hade fått dom när han hjälpte till på en radioaffär i Gbg för många år sedan. Får sticka ner huvet i påsen å lista upp vad för nåt som finns där. En del liknar iaf de i din "gamling".

/Mats

Du kan ju alltid donera den till Radiomuseet. De kanske saknar just den modellen ...
Och det här med allströmsapparater, detta var "best practices" på den tiden !!

Men, pöjkar, vare sig eran brödrost, hårtork eller borrmaskin har väl nån trafo?
Vadan denna ängslan?

Ja, och många gånger låter de ju bättre än en del förstärkare med nättrafo. Min äldre bror kallade från början säkerhetsbältet i bilen för "fegsnöre", parafras på det för trafo kanske är "feghärva"?

/Mats

Iofs sant Martin,men eftersom jag har ngn svag ide långt bak i skallen om att man isf skulle koppla dit ett telejack med så känns det med trafolöst och brist på galvanisk avskiljning lite sådär för att säga som det är.

Jag har noll koll av er andra killars teknikkunnande men fasen vad sexiga de gamla burkarna var! Vi snackar nån sorts för-modernism där räta vinklar ännu inte var allenarådande. Härligt tråd!