Ok,jag förstår,the real deal går inte att återskapa i dina ögon och du kanske har rätt,men utan att prova själv så kan man ju faktiskt inte göra mer än att gissa...
Ja,Tim Shaw designade åt Gibson som tillverkade,ungefär som Seth Lover...resultatet blev väl inte riktigt lika bra tyvärr...men rätt dyra på Ebay är dom verkar det som.

När jag skriver handlindar så menar jag egentligen småskalig tillverkning,med eller utan maskin varierar nog,men 5000 varv tråd lär man nog ha nån form av mekanisk hjälp med
Dom flesta av dom firmorna kör inte så hårt med reklamen,men dom tror på vad dom gör,uppskattas av många och har oftast kvaliteer som slår mycket från dom stora tillverkarna på fingrarna,det är bra jobbat tycker jag,även om en real deal PAF oftast är bättre...

Nej så är det inte, men om man verkligen vill ha soundet av en 57-60 PAF så verkar det enklast att införskaffa en sån, snarare än att prova
dussintals kopior. Varför dom inte lyckas 100% vet jag inte , eller det kanske dom gör, men du har ju själv testat riktiga PAF?.

Innan den här vågen kom , och internet mm så var de flesta övertygade om att det var på detta sätt, men nu är allt är genomlyst och det finns
en del eldsjälar därute som gör en bättre produkt än G så är det väl ganska osäkert och upp till spekulation och tyckande.

Ja,absolut,införskaffa ett par är det optimala,men kanske inte det enklaste om man vill veta att man får rätt ex o.s.v och så är det är väl bara priset som är utmaningen,..Ja efter att ha testat 3 par PAF i olika gitarrer och jmfrt med vad jag själv har i mina gitarrer i min egen förstärkare så står de i en klass för sig,men jag har ju inte testat allt,långt därifrån,vi får väl se var det äventyret slutar Kanske finns det nåt lika bra,det räcker,det behöver inte vara bättre i alla fall

Jag har varit inne på det här med grad- respektive artskillnad mellan mickar.
Här är en jämförelse mellan ett par sena PAF:ar och ett par potentiella "fusk-PAF:ar":
https://m.youtube.com/watch?v=oKakPtKaSWo

Mickarna såldes på Ebay som äkta vara som det mekats lite med....
En mick har annorlunda base plate, en PAF-dekal ser fejk ut och pole piece skruvarna i en mick var fel.

Vad tycker ni, hör ni en grad- eller artskillnad mellan mickarna...?

Ja,tydlig skillnad särskilt halsmicken
Set 1hals lät som jag minns,klar och jämn och fin,set 2 hals muddigare och faktiskt lite skit,typ distortion,uppfattades ngt hetare också
Bridge set 1lät bra men ngt brightare än vad jag upplevt tidigare men den klara rena tonen fanns där
Bridge set 2 lät betydligt bättre än sin halspartner,men ngt mörk och inte så jämn i övergången till diskanten,men kvalitetsmässigt kändes det ljudet betydligt bättre än halsmicken set 2...
Lite od hade vart bra att höra med också samt att spelet var lite ojämnt i attacken

Du nämnde förresten nån double white voodoo länk,hittar inte den,kan du länka?

Om jag minns rätt är PAF:arna set 1....
Tycker själv att bridge set 2 låter bra...



Prova den här: http://www.smalltimeleroy.com/voodoo-paf.html

Vilken tur Jo stallmicken set 2 funkar säkert bra,det brukar bli ännu tydligare med lite od hur micken funkar i vissa avseenden

Tack för länken,vi hörs

Här finns massor, men mycket intressant, att läsa om gamla PAF och senare kloner;
http://www.tonequest.com/files/TQRJan09_proof.pdf

Jaha har bara börjat läsa, spännande o verkar som om jag får äta upp påståendet om färg haha

Nä , där har Du nog rätt , färgen på spolen (eller snarare avsaknad av färg) har ingen inverkan på ljudet , påstår någon det så
kan man inte ta nåt dom säger i övrigt på allvar heller.

Däremot så var ju det under en specifik period 1959 , så är det skillnad är det snarare pga att man gjorde något anniorlunda under den perioden.
Jag vet att en del av de hetaste PAF är just Zebra eller DW

Läste någonstans, kanske i ToneQuest, att färgen har en marginell betydelse då olika pigment i platsen gör att kapacitansen i hela micken förändras beroende på med vilken sammansättning man färgar plasten med.
Låter inte helt osannolikt tycker jag, men att i en blindtest avgöra om det är zebra, svarta eller vita bobbiner………

Läste igenom den första gubbens försök att klona PAF, han verkar ju ha varit riktigt seriös i sitt försök och ändå inte nåt fram riktigt, lite lustigt att man på 2010-talet, mitt i hi-tech åldern, inte kan kan apa efter vad man gjorde på 50-talet

Ja,men de gjorde ju å andra sidan inte två mickar som var exakt likadana på 50 talet heller- så vilka parametrar ska de klona?- vilket säger rätt mycket om de många variabler som i slutändan påverkar tonen i en mick (redan utan att dra in bobbinfärgen i resonemanget ) och det är ju precis det dom här erfarna gubbarna också kommit fram till...inte ens två av deras egna mickar låter ju exakt liika även om de är mer konsistenta än på 50-talet....
Det är alltså nästan lika lite en exakt vetenskap idag som det var på 50- talet vilket kanske kan ge en lite mer balanserad syn på saker och ting.
Men deras ödmjukhet och distans till micktillverkning gillar jag,de blåser inte upp myterna de gör dem bara mer förståeliga och realistiska,både kring gamla mickar som till sina egna.
Tack för artikeln Goran

Vill man ha mer av yttersta intresse, för mig i alla fall, så Googlar man:
tonequest report pdf

Många fantastiska artiklar....

Det är ett misstag från början i hela tänket att göra en mick som låter som på 50-talet, dels för att dom var olika, dels för att
dom inte ens lät som de gör idag när de var nya.

Så man borde kanske koncentrera sig på att göra den att låta så 'bra' som möjligt, men det blir också knepigt då
smaken bekant är som baken.

Vore intressant om dom kunde tillverka en paf klon som gick att justera frekvenserna på med en trimpot eller kanske en av polskruvarna.
Så var och en kunde ratta in sitt perfekta ljud.

Denna diskussion har funnits så länge jag kan minnas , mitten/slutet av 70-talet typ. När man testade en gammal 335 eller SG med PAF i mot en
då nyare gitarr så var ju skillnaden ganska stor , mest för att gitarren lät bättre , så även mickarna.
När jag jobbade i musikaffär runt 78 fick man uppleva detta och testade många olika varianter.

Skillnaderna var mycket större än idag om man tar en CS modell och jämför. Inte lätt att komma ihåg 35 år senare HUR det lät, men jag komemr ihåg att man reagerade på skillnaden.

Då kunde man direkt urskilja vintagegitarren , nu är det mer små nyansskillnader , oftast så små att det knappast kan vara värt att forska i det , om man nu inte är besatt av ämnet.

Men det är ett intressant ämne och nörderi i kvadrat

Det är väl egentligen det dom gör,försöker få dom att låta så bra som möjligt och så används PAF som den naturliga förlagan p.g.a sina kvaliteer,jag har svårt att se att det skulle vara ett misstag,bara ett utslag av naturlig nyfikenhet och utvecklingslust..mähända fåfängt men troligen inte,det finns fler och fler mickar som låter mer och mer likt det dom försöker efterlikna.
Det är ju f.ö precis samma strävan som pågår inom studiomikrofonsutvecklingen bl.a,att finna magin från 60-talsstudion eller symfoniorkestern uppmickad med endast 2-3 mickar

Men,t.ex Harmonic Design har ju som devis:"It's not a PAF. But it makes you forget why you wanted a PAF in the first place" - Fred's Guitars
We don't just copy an old PAF. Our Humbuckers were designed from the ground up to sound better than that and we've come out on top in various magazine comparisons precisely because of the tone and response, not because we tried to copy some 1950's assembly-line product.
Lite annorlunda,dom pratar ingenting om magneter eller k-värden heller...Jag gillar dom skarpt men nu efter min lilla PAF-resa gillar jag dom lite mindre Funderar på att avvaxa dom och se vad som händer

Hur vet vi förresten att PAFmickarna låter så annorlunda idag mot när dom var nya?

Det vet man inte , men om det nu tom är skillnad i ljudet pga färgen i plasten (enligt vissa) så kan man nog förutsätta
att en magnet på 55 år bör ha ändrats i sina egenskaper åtminstone något, säkert har även tråden påverkats av tidens tand.

eftersom de flesta är ense om att de lät olika redan från början, främst pga skillnader i antal varv så blir det toretiskt omöjligt att
göra en exakt kopia på 'orginalet' eftersom det inte finns något orginal.

Man kan ta en av de PAF man tycker låter bäst och plagiera den , men då har man genast en PAF som låter annorlunda än den andra killens som
kopiera den han tyckte lät bäst.

Så att påstå att man har den mick som låter mest som en riktig PAF tycker jag känns missvisande.

Just magneten skrev du själv att de åldrades och påverkade ljudet tidigare men det hör alltså till avd spekulationer i så fall..
Enligt artikeln verkar ju inte Tom Holmes tro på magnetteorin efter att själv ha testat
Sen är mitt intryck av de flesta kända seriösa PAF-tillverkare att de gör så gott de kan utifrån att själva ha lyssnat på och dissekerat ett antal mickar och konstaterat faktum,inga låter exakt lika och sen försöker de göra en så trovärdig mick som möjligt utifrån det,som plockar upp 50-60-talsviben...
Om dom sen säljer in sin produkt som ett snäpp vassare än konkurrenternas betyder inte det att dom inte vet att en PAF kan låta på olika sätt,det är bara marknadsföring.
Hela Gibsons gitarr-reissueindustri bygger ju på drömmen om ljudet från förr f.ö

Läs igen, jag skrev att man nog kan förutsätta att magneten ändrat karaktär efter 55 år, men att det inte går att bevisa.
För att konstarera det skulle man behöva kontrollmätt en magnet 1959 , och sen mäta samma magnet igen 2014.

Jo,men det var den understrykna formuleringen jag hade kvar i minnet...

Dave Stephens bl.a verkar f.ö vara hyfsat framgångsrik med sina kloner,vore kul att höra i verkligheten,även Tom Holmes,Jim Rolph och Timbuckers låter riktigt lovande på ljudprov,vore också kul att testa,det är ju trots allt mkt stor skillnad på pris mellan nytillverkade och gamla PAF

En liten rolig anekdot ang PAF:ar.KÄnner en herre som har en LP "Black Beauty" -59:a,3 mickad värsting.Äkta prylar,ingen ri eller nåt!!
Iaf,när han gjorde en uppdatering av gitarren på -70talet så bytte man mickar och slängde originalen,"lät ändå skit" resonerade man då!!!
Där sjönk den gitarren med ett antal tusenlappar
Detta är helt sant,har själv sett den....


//Robban

Ja det är väl känt, Gibson fabriken gjorde själva mycket reparationer på 70- talet och dom tog ibland och
kastade all hårdvara , ibland lackade man om gitarren också utan att kunden begärt det.

Jag tror det slutade vid övergången till 80-talet för jag kommer ihåg när jag jobbade i musikaffär 78/79 och då
var det redan en del värde i Pre-csb Fender och gamla Gibson med tillhörande PAF mickar , jag kommer ihåg att vi hade
en SG/LP Standard inne ned PAFS och den var rätt ordentligt prissatt (för den tiden) dyrare än en ny LP i alla fall.

Billigare modeller som Juniors , Melody makers etc var dock väldigt lågt värderade.

Ibland slängdes inte mickarna som plockades ur utan man kvittade att man fick behålla dom mot rabatt på arbetskostnaden för att löda i DimarziosVet att vi hade en hel binge på lagret med mickar , främst T-toppar.

Alla LP som såldes nya satte vi i Dimarzios i om inte kunden absolut avböjde, även P90 modeller (Pro deluxe) frästes upp och fick DM

Varför gjorde ni så ??

Chefen gillade merförsäljning, och mickarna som satt i ansågs allmänt 'sämre', speciellt P90 dom var avskydda.

Många kunder ville ha en guld elelr svarta LP Standards, men det fanns bara Sunburst, däremot fanns det gott om
Pro-Deluxe i både guld och svart , det var den mest eftertraktade LP på den tiden , dock med P90 mickar i.

Ja , sen kan man ju räkna ut resten....

Custom sålde vi inga nya , de var extremt dyra.

o dimarzio var nytt o ballt
minns själv när jag köpte min första lp-kopia på tidigt 80-tal, minns inte om det var skruvad hals eller inte..men det var dimarzio mickar i -VIKTIGT!!

Så var det, och man stoppade DiMarzio överallt, det viktiga var att få hög output, teles, strator "skändades" också.
Jag hade en 1962 tele där jag bytte ut stallmicken mot en het DiMarzio, och förlade sen originalmicken... Sålde telen i slutet av 70-talet, med DiMarzio, sen hittade jag originalmicken några år senare, det var kul!

Trevligt med lite anekdoter och egna stories...

När det gäller output (läs DCr) så är det som sagt lurigt.
Tror jag nämnt nånstans att jag har en meckad PAF som mäter runt 7,2k,
och det är mer pulver i den än många andra mickar jag har.

Sen (rätta mig om jag minns fel) var DiMarzio-mickarna man satte i då inte direkt high output.

En klon jag testat, och som jag har ett specialbeställt set av, är Leslie's.
Tycker att dom låter rätt bra.

http://www.youtube.com/watch?v=Uxt1PRLvr2Q

Här är ett test jag gjorde:

http://www.youtube.com/watch?v=aUcMDep3EX8

bra artikel http://revolutiondeux.blogspot.se/2012/ ... heory.html
teori om att man använde främst alnico 4 i gamla paf.
Ni som lyssnat er sönder på gamla paf, kan en alnico 4 vara anledningen till ljudet ni hör i en bra paf ?