Kan det vara så att det sitter en alnico 5 magnet i den?

Har upplevt detta med grecos screamin 82 mickar, lågt i k men låter mycket.
De har ganska lågt värde i K, så förmodligen inte mycket tråd. Vilken sorts tråd-ingen aning, men kan väl tänka mig vanlig 42. låter jävligt vassa "screamin" o det stämmer ju att de ska göra med tanke på lite lindning och stark keramisk magnet, vilket de ju har

Nej, det sitter en gammal lång magnet i micken....

Jag har testat att byta mellan A2,A3, A4 och A5 både i gamla mickar och kloner,
och tycker mig inte höra några dramatiska skillnader (förutsatt att magneterna inte tappat laddning eller blivit avmagnetiserade).

Såvitt jag vet skiljer sig A2-A5 på så sätt att de olika legeringarna kan hålla mer eller mindre magnetism,
vilket i sin tur inverkar på en micks output och resonans peak/sound print.

Om jag minns rätt brukar resonemanget kring mickar gå ungefär så här:
Om man vill ha lite mer drag i en mick kan man linda på mer tråd och/eller välja en starkare magnet.
Problemet är att ju mer tråd som lindas på (jf. DCr) dessto "muddigare" blir micken,
vilket till en viss nivå kan kompenseras med en "starkare" magnet.

Det är här nånstans woodo'n kring lindningstråd, om det är PE, isoleringsskiktets tjocklek,
variationer i tjockleken och hur lindningsmönstret ser ut börjar....
Krysslindning, eller vad en del micktillverkare kallar "scatter wind",
är en gammal teknik för att lindningstråd inte ska ligga för parallellt och påverka högre frekvenser.

Här är en bild på en gammal (lite gråare) PAF-magnet och en nyare kort:


Häller man järnfilspån på ett papper över en magnet ser man skillnaden mellan en kort respektive lång magnet.
(Gibson kompenserade för det genom att normalt använda A5 i short magnets.)

Jag tror att det är nyttigt att tänka sig in i hur det var på den tiden (1955) när Gibson konstruerade humbuckern för att förstå
lite hur saker kom till och varför. Det fanns inga 'distade' ljud tex. Det man hade som mål var att få gitarrmickarna tysta i första hand.

Det övriga , med vad de flesta såg som en förbättring i ljudet, fick man på köpet. Gibson hade ju bra resurser och duktigt folk redan då att
lösa detta problem, däremot är jag ganska säker på att man inte var så detaljerade i ljudet som idag , helt enkelt för att kunderna var inte det.

Ville man ha ett annat ljud i gitarren så vred man på förstärkaren, och att 'byta mickar' det tänket fanns helt enkelt.
Och det fanns heller ingen eftermarknad för gitarrprodukter och ingen konkurrerande mickar att jämföra sig med.

Man ska också ha i åtanke att fortfarande in på 50-talet hade industrin problem att leverera vissa delar och material, plast var ett helt nytt
material dessutom. Man tog gärna lite av vad man hade till hands när man tillverkade så länge det inte gick över gränsen så produkten
ändrades eller försämrades för mycket. Av den orsaken är det inte så konstigt att man hittar en mängd olika magnettyper i PAFs samt att
man tog kortare magneter vid ett tillfälle.

Jag tror inte alltid man ska utgå från att det var av hänsyn till ljudet man gjorde förändringar , kan lika väl vara kostnadsbesparingar , leverantörsbyte och
andra orsaker. Att man tex kontruerade mini humbuckern för att man vägrade fräsa om kropparna på P90 GT'n som kom 68 är ju också lite kul.
Där brydde man sig inte om att kunderna efterfrågade den större humbuckern, dom fick nåt som liknade i ljudet men var tysta i alla fall.

Att man satte fel 'patent nr' på mickarna 63 är ju också märkligt , och att det fortsatte in på 70 och 80-talet när man stämplade in det. Där borde man ju haft
möjlighet att korrigera detta misstag, om det nu var ett misstag?

Men vänta lite nu... Epiphone körde väl med minihumbuckers redan i slutet av 50-talet? Och de satt ju även på Firebird från -63.

Jo, det var väl snarare micksargarna som designades för att rymma och passa den redan existerande minihumbuckern (epiphone design och konstruktion) i LP med original fullbucker fräsning!

Det var till början p90 kåpor som sågade ur där man satt EPI mickarna, och dom var ju inte frästa för stora HB utan P90
EPI micken fanns som sagt redan och även Mini HB i Firebird, vad jag menade var att det var nytt i en LP och man inte lyssnade på vad kunderna ville ha.

Första serien av 68 LP såldes ju, men därefter hade Gibson klagomål, vad kunderna ville ha var en LP Standard med fullstora HB och gärna i Sunburst.
Vad Norlin gjorde 1969 när man tog över var istället att designa om hela gitarren med stora huvudet,pannkakskropp, mini HB och clownlackad både fram och bak.

Jag tycker man missade hela grejen här, och det tog ända fram till Nashville 75 när man började någorlunda få still på Lp'n. 70-talet var fasansfullt för 'Gibsonites'
Att flerbits mismatchade toppar med 3 delar , lackade i natural eller som på ARTISANEN , det var ju så långt från yrkesstolthet man kunde komma.

90-talet tycker jag var det bästa årtiondet....

Japp, så var det, Norlin era pankakskroppar och 3-delade toppar är ju så fula så man baxnar, men en del av dem lirar riktigt gött.
90-talet var ett bra årtionde, men inte var det väl bättre än 50-talet? Du menar, förutom 50-talet va?

Bäst av årtiondena efter 1969 menar jag.

Man lanserade Classic modellen samt Historic serien, fick stil på den valiga standarden och kom med en del intressanta nya produkter också typ Studion.
Flying V 67 gjorde man en reissue på som var lyckad. Priserna låg lite högt i Sverige pga hög dollarkurs dock.

Sent 90-tal började det gå åt pipan med alla 'faded series' lågbudgetprylar, Epiphone reissues samt modeller som 'Junior/Special' osv
Var en övergång från att ÅF var en massa mindre lokala musikaffärer till stordrift som MF och GC där de dikterar villkoren för tillverkarna.

Det kan ju vara kul på ett sätt att alla kan köpa en Gibson då de funnits nya under 2000:- , men för märket ser jag eg ingen framtid, de kommer säkert köpas upp
av GC eller någon annan och sen är det totalkört med tillverkning i Kina och hela faderuttan.

Usch då, en riktig domedagsprofetia
Jag har en av de där faded varianterna från 2010 eller 11, 60s tribute SG, tycker faktiskt den håller väldigt fin byggkvalietet, visst, finishen blänker ju inte men tonen kanske tjänar på den tunna lacken, och några andra drawbacks kan jag inte hitta på den faktiskt. Väldigt liknande känsla som i min gamla es120 från 65 om man jämför med all annat jag äger, (Fender, Ibanez, Godin etc) ganska unikt.
Jag vet inte hur ekonomin ser ut för Gibson, men visst har dom ett fint varumärke att bygga på, och den där unika Gibson känslan, borde funka tycker jag, men snart kanske allt är made in Kina, vad vet jag.

Det sägs att man satte fel patent nr på mickarna av misstag för att humbuckern fortfarande var en ny konstruktion och man ville försvåra plagiering/kopiering på deras uppfinning. Tydligen var detta ett vanligt knep inom många olika brancher..

Ja, men det var ju bara att skaffa en och skruva isär den? Inga hemligheter där.
Och jag tycker dom borde kunnat korrigera det 1975 när dom började stämpla bottenkåporna och eftermarknadsmickar redan fanns på banan.

Förresten, finns massor av bra info intervjuer mm om PAF micken i Robb Lawrence bok 'The early years of the Les Paul legacy' , typ 15 sidor bara om PAF micken.

Jo jag har också en SG Melody Maker från 2012 , köpt ny för 1999:-, helt ok gitarr. Men varumärket anser jag vara lite kantfilat och jag hoppas
inte GC köper Gibson som det ryktats om länge.

Får se hur länge dom kan hålla emot att producera i Asien med Gibson loggan, nu är det ju fritt fram för piratkopiorna.

Jag håller på o pillar lite med ett "PAF versus Patent No" klipp.
Blev nyligen klar med PAF-delen, låter lite "honkigt" eller vad man nu ska kalla det....

https://www.youtube.com/watch?v=5A0R4jpuNKk&feature=youtu.be

låter lite svinbra kan man kalla det tycker jag..

Plus ett! Riktigt trevligt ljud

Tackar o bugar, min plan är att ha jämförelsen klar i helgen...

Här kommer jämförelsen (PAF VS Patent No).....

https://www.youtube.com/watch?v=WRcNp93L3Y0&feature=youtu.be

Båda låter skitbra.. Kanske att jag föredrar PU1 en aning, lite mer bett. Men båda låter ju vad jag anser vara "PAF".

Mickarna låter lite olika, men jag tycker också att dom har en del gemensamt.
PAF:en mäter som sagt 7-7,2k och Patent No 8-8,3k, fast "volymmässigt" är det ingen större skillnad.

I det här fallet använde jag en Olympus slipsmik från 70/80-talet och en Sennheiser MD 421-U,
(när- och lite distansmickat m a o) sen in på en liten Behringer mixer (1604A) och därifrån till en FOSTEX MR8-HD.
Enkla och lite halvgamla prylar med andra ord...

Nästa gång blir det kanske Timbucker's VS PAF,
vem vet...

Detta kommer säkert låta som ett märkligt och lite provocerande första inlägg - en stor del av magin tror jag är PAF tillsammans med högkvalitativt trä från 50-60-talet, med därtill lim gjort av organiskt material etc. Hela ekvationen är jättesvår att replikera, speciellt i dagens värld med bristande råvara och cost cutting i en värld med egentlig skyhög inflation.

Visst finns det sämre och bättre vintage gitarrer (dvs gibson och fender t o m 65) men ett gott exemplar från den gyllende eran är Mycket svårslaget. Har ägt över 20 st reissues historics (2003 till 2007, slutade därefter med den meningslösa jakten), fina gitarrer men kan inte jämföras med vintage LPs, äpplen och päron helt enkelt. Hjälper inte med att montera på PAFs.

En P90 goldtop 52-57 eller en "staple alnico" custom 53-57 har mycket mer gemensamt med en sunburst PAF.

Håller med Mike Leaf att PAFs på vift borde återförenas med sina donatorer..

Kul med en Svensk vintage-kanal!!!

Gillade verkligen no1 bäst,mer kärna i tonen den andra överstyrde lite för mycket....tappade lite av kärnan i tonen tycker jag...

Har förresten beställt mickar av Jim Rolph för nån vecka sen...Han menade att senare paf inte alls lät som de tidiga...Han gör själv replikor från 57-61 el 62...Otroligt detaljnördig man f.ö
Återkommer i ämnet

Hurdana Pat No är det från vilket år ungefär?

Åter igen ett lite knepigt uttalande , då båda varianterna lät olika individuellt redan som nya.
Speciellt 'inte alls lät'

Skulle vara kul att spela in 5 tidiga me lång magnet och 5 med kort magnet, och sen skulle han på plocka ut vilka som väilka i blindtest

PU1 är Patent No....

1963-64...?

Cool, kan ju vara att den har fler varv som gör att den får lite mer bett i tonen även om det inte påverkar outputen nämnvärt?

Låter jävligt bra i alla fall.

Jo,jag håller med,det lät kategoriskt från hans sida och det är nog vad han är,samtidigt som ett 40 minuters telsamtal knappast ger utrymme för alltför detaljerade analyser,han ville inte heller försöka beskriva ljudskillnaderna mellan sina egna mickar i särskilt detaljerade ordalag,annat än i outputhänseende,men han har åldern inne för att faktiskt ha kunnat bilda sig en rätt bra egen uppfattning sedan långt tillbaka,han verkar vara runt 65-70-strecket och har pysslat länge med mickar,hans egna är vad jag förstår ljudmässigt replikor på mickar han själv äger fr resp år,att sen inte två gamla paf låter likadant komplicerar ju kategoriserandet en del,men det blir spännande att höra hur de låter...Han lindar åt ett antal rätt kända musiker,utan att göra nån stor grej av det,marknadsföring är inte hans gren,snarare ryktet,verkar det som. Lite Tonequest om J.R i länken
http://www.mylespaul.com/forums/pickups ... quest.html

Där ser man...Vad tycker du själv irl?

Välkommen i klubben...

Att gitarrer låter olika och att material spelar roll ställer nog många upp på,
men sen blir det lite komplicerat. Vad ska egentligen "kopieras", går det att "kopiera", osv.

Jag tänker mig att det idag finns flera "hantverkare" som bygger gitarrer , minkar mm,
som låter väldigt bra. Ett exempel är Florian Jaeger, ett annat en israel som jag just nu inte kommer ihåg namnet på...: (