Ni som spelar på SG gitarrer, ja egentligen alla DC gitarrer med axelbandsknoppen vid halsinfattningen på gitarrens baksida, hur tycker ni det funkar? Hänger gitarren bra eller...….?
Jag köpte en Gibson SG för ett tag sen efter att uteslutande spelat på strator och les paul liknande gitarrer i många år. Hade liksom glömt hur illa jag tyckte dom kändes att spela på ståendes!

Denna SG är något halstung, inte så farligt, men likt förbannat måste den stöttas med handen så inte halsen pekar ned mot golvet. Men det värsta är att hela gitarren även vrider sig kring sin längdaxel så att gitarrens front viker sig mot golvet så att man följaktligen inte ser gitarrens greppbräda när man spelar!

Någon som känner igen problemet? Någon som löst problemet?

Jag har haft 2 st, och det är den gitarrmodell jag tyckte sämst om. Ändå vill jag ha en igen. Mest för att Zappa spelade SG.
Läste om Rolf Wikström, som spelar så hårt så att hans SG's inte höll. Han gillade Malmberg bättre.

Har haft ett par SG, och de har varit riktigt sköna att spela. La av med dem p g a cellulosaklibbet - inte ergonomin. Mina var lite halstunga, men inte så mycket att de tippade. Det där med att kroppen tippar utåt, känner jag inte igen. Du håller väl dessutom högerarmen över gitarrkroppen, när du spelar?

Problem för andra är ofta lösningar för andra. Vissa vill att instrumentet "kan rulla" framåt. Mindre vinkel vrider mindre på vristen. Det här är musiker som inte har ett behov se ytan på brädan. De hittar där med -eller utan hjälp av kant prickarna på halsen. Ett smart sätt för denna typ av modifikation; är att använda halsinfästningsskruvarna ovanpå hals plattan: Bara att byta till en lite längre halsskruv -och köra axelbands knoppen mot halsplattan. På detta sätt slipper man borra ett nytt hål i kroppen.
Sedan har vi de som vill ta bort 'rullet'. Denna typ av modifikation kan göra på två sätt: Antingen flytta den främre eller den bakre axelbandsknoppen ovanför instrumentets genom gående centerlinje. Att flytta den bakre ger Flying V -känslan -och att flytta den främre ger Strata -känslan + medför att man enklare kan se brädan.
En SG är ju en konstruktion -som är naturligt framtung i halsen. En instrument typ; där instrumentets ergonomi reagerar absolut mest på Ex: Vilken vikt man har på sin stämskruvmekanik. (Lättare pressbussningsmekanik gör stor skillnad här.) Framtungheten kan också till viss del kompenseras -genom att flytta den främre axelbandsknoppen från hälen -upp till baksidan av det övre hornet. Notera att jag sa "baksidan" här. Man vill undvika att borra i kanten -i traditionell Strata manér på det vassa hornet. Istället vill man borra så långt fram man törs på baksidan av detta horn. Detta innebär ett nytt borrhål -men blir snyggt och ger effekten/modden man är ute efter. Enda nackdelen i det här om man kör med exempelvis straplocks; är att man måste vända på sina grejer -på axelbandet -då det blir tvärtom där...

En SG är också en gitarr typ; där man hellre vill ha lite tyngre vikt på stallet och stränghållaren. Detta av två anledningar: Balans och ton. Balansen i en SG blir alltid bättre genom att addera vikt -så långt ut på motsatt sida som möjligt. Att addera vikt här i en SG här innebär ofta inga problem då instrumentet har en kropp som är trävolymmässigt mindre -och därmed väldigt lätt. Detta innebär samtidigt tonmässigt att soundet blir lite diskantigare -än fett; trots att dessa instrument oftast är byggda i tonalt mörkare mahogany trä. Mässing stall och stränghållare är de rätta grejerna om man vill göra sin SG grymmare i ton, -balans och vikt.


/ Jonken

Jag har på min SG bytt stämskruvar till Grovers samt bytt till mickar som inte är kåpade, vilket borde ha gjort den något mer framtung. Men har trots detta inte upplevt de problem du beskriver. Ändå är den väldigt lätt i kroppen, åtminstone jämfört med mina andra gitarrer.

Har ingen aning om det har någon betydelse, men jag använder uteslutande lätta axelband i typ nylon. Sådana som går lätt att få in i hardcaset utan att tas av. Kan valet av axelband påverka?

Yes. Ett fetare axelband som inte glider över din axel ger en stabiliserande effekt på framtungheten.


/ Jonken

Intressant. Fast nu var ju just mitt svar och fundering till TS att jag INTE upplever dessa problem, och jag använder ganska tunna axelband. Som rätt ledigt glider över axeln.

Jag har förvisso bara ägt två SGs men båda var halstunga och dök mot golvet om man inte höll i halsen. Detta kunde jag förstås åtgärda genom att ha ett axelband som inte gled över axeln men känslan av att gitarren ville dyka ner fanns ändå kvar. Man kunde inte riktigt slappna av på samma sätt som med en LP i alla fall.

Om du kollar in de flesta klassiska SG-snubbarna så har de gitarren ganska högt, Angus, Derek, Duane, Zappa osv. osv. och då blir framåthävet ett midre problem. Den hänger bäst på magen och inte på kodden. Det är också väldigt få SG som har beltbuckle-rash och om de har det så sitter det oftast längre in på kroppen.

Om man ska va tuff och ha gitarren lågt så är inte SG:n optimal. Det funkar bara för Rev. Billy G.

Jag har provat denna mod och är inte helt nöjd, frånrullningen försvann, men gitarren känns betydligt mer halstung efter omplaceringen...…..pest eller kolera!

Jag har haft minst 20 SG och bara upplevt framtunghet på ett par st. Har gitarren långt ned också.

Ja den byggdes ju med det långa svajstallet orginal så det är så den fungerar bäst.
Först på senare år man började med vanlig stränghållare av Stopbar-typ.

Likaså dom feta halsarna med en brant halsvinkel, man har gjort våld på orginaldesignen ganska rejält.

Smart! nu ska jag bara hitta en frän halsplatta att bulta fast på min SG med limmad hals...
Sorry, jag var bara tvungen

Att byta stämmisar från Grover till Kluson var medicinen för att bota hals-dyket på min SG.

/ Jonken

Min SG är nog den modell som är allra längst bort från originalet, en 70-tribute med mini humbuckers och lönn hals. Så något "Angus vrål" är inte aktuellt, snarare Malcolm Crunch då! Och plankan är påfallande tung! Tyngre än mina strator!
Åter till problemet/Tråden!
Jag har kommit på att en stor del av problemet med att gitarren rullar ifrån är kopplat till användaren, nämligen en utpräglad rondör! Kan det vara så att SG främst är ämnad svältfödda rockstjärnor, taniga som kyrkråttor och inget för oss småfeta gubbar med höga biinkomster från vanligt dagsarbete?

Lönnhals! Där har du nog en stor anledning till halstungheten!
Jag har ägt två äldre SG med svinlätt mahogny i kroppen och de var ganska halstunga.
Så jag föredrar faktiskt moderna SG. Tyngre trä i kroppen gör att jag inte får samma halsdyk.

Apropå rondör eller inte kan man ha gitarren nedanför magen.
Fast man får öva på att spela med gitarren så långt ner då förstås.

Har haft några SG, gillar modellen; designen är bland de snyggare.
Alla har varit besvärande framtunga utom Jr & Special, som båda har stämmisar med plastvred. Specialen (CS) har jag behållit.

Har också testat Derek Trucks-modellen, som har rätt stor skalle men också ett tungt metallrudiment av ett svaj bakom stränghållaren. Gitarren var inte framtung men kändes tyvärr El Cheapo på något sätt; ingen CS-kvalitet, obehagligt platt baksida på halsen.

Där har du nog problemet som påpekades tidigare, lönnhals som säkert väger en hel del.
Tråkigt när Gibson bygger gitarrer lie på måfå, och blandar material. Troligen marknadsavdelningen som bestämmer
produktlinjen och sen kliar sig gubbarna i skägget när dom ser specen, WTF?

Hade själv en EPI Flying V med superlätt trä i kroppen typ balsa med Korina faner, sen en tung lönnhals.
Den dök på huvet när man släppte halsen. Blev lite bättre när man flyttade bakre axelbandsknoppen ner på insidan av övre vingen, nästan till mitten.

Verkat tyvärr nästan bara vara Custom shop numer som verkligen 'bygger' gitarrer. Har 2 st CS SG hemma nu och båda har perfekt balans.
På din gitarr, släng på ett Bigsby B5 kanske om du gillar dom, men det adderar ju också mer vikt totalt.

Jag gjorde det på en SG Std från 2000 jag hade som var aningen tung i halsen, det blev bra.