Nu är man ju inte precis Jerry Cantrell; men hans Blue Dress -gura är väl BETYDLIGT mer 'vågad':
https://www.ultimate-guitar.com/articles/features/the_story_of_jerry_cantrells_rampage_blue_dress_guitar-153614

-Snyggt silver V. Sjörövar blues..?


/ Jonken

Mer ett statement att inte "lira" för snyggt! "Sjörövar blues" är också bra! ... dålig bild..är solblekt Guldflake...tyckte det "behövdes" bild bevis!

Det där gillar jag: "Ett statement att inte 'lira' för snyggt". Lite åt det hållet som jag gärna 'vibbar' detta SG-bygge. Ett instrument som inbjuder den som spelar på den; att 'Go completely off the reservation' -med den. Den här gitarren kommer onekligen att besitta samtliga verktyg -för att kunna göra just detta. Nu gäller det bara att svida till utseendet rätt på den.


/ Jonken

Öglade genom denna tråd igen. Lite dimmig stämning måste jag säga. Ett bidragande deltagande i en dialog av denna typ; gör man effektivast genom att köra som i poker: 'Lämna känslorna vid dörren'.
Känns onekligen som att det är lite läge här -att klargöra lite mer ingående vad Kahler svaj egentligen är och hur det fungerar.

Modeller:
Gällande jämförelsen till Floyd Rose: Är det viktigt att inte jämföra äpplen och päron här. Precis som Floyd Rose -finns även Kahler i olika kvalité varianter. Dvs: Olika ton och sound. Kahler har olika modeller för samma antal strängar: -Flatmount, -studmount -och multiscale. Och sedan strängalternativen från 6 upp till 10 strängar alternativen ovanpå det här.

Kvalité/Material:
Beställer man ett Kahler stall (från Kahler); ges man möjlighet att välja vilken typ metall man vill ha på svajet -i stallets mer viktiga delar: Kammen och rullarna. På kammen har man man valmöjligheterna: -Aluminium, -Mässing eller -Stål. Rullar kan man välja: -Teflon, -Mässing eller -Stål. Kort: Man kan rakt av individuellt form sy sin akustiska klangbild på svajet. Sedan är Kahler nästan ensamma om att ej debitera extra för vilken nyans/färg man vil ha på sitt svaj. Alternativen är 4: -Krom, -Svart, -Guld -eller Svart Nickel.

Funktion:
Kahlers konstruktion består av en rullkam -istället för den klassiska vickplattan man hittar på ett FR. Den stora skillnaden i svaj funktionen; är att sadlarna/strängarnas utgång mot gitarrmensuren ej ändras vid svajning. Detta med för att instrumentets intornation behålls -istället för ändras som med FR. Denna jämnare pitchfunktion -gör att stallets svajfunktion tekniskt mer fungerar som ett Bigsby -svaj. Det är väldigt mjukt och väldigt exakt. Med detta sagt besitter stallet en ENORM utväxling; vilket gör att man kan även gå 'completely bananaz' -med det. Detta dock med mycket över medel högre pitchkontroll över noterna. En sträng -eller en ters = samma sak. Det är inte på 'röta' Ex Glenn Tipton och Kerry King når sina äckligt höga och kontrollerade pitchar här. Stallets klackar störs ej oavsett svajande (i motstats till standard vick funktion). Detta medför även att strängens naturliga strängtryck mot sadeln/rullen förblir stabilare -i jämförelse. Och detta medför att mindre strängvibration dör ut i vid svajning. Känslan är lite mer som att ha en inbyggd sustainer -när man sliter i spaken.

Användningsområde:
De flesta ser nog på ett Kahler svaj -som den 'Svarta Ankan i dammen'. Detta ofta för att monterat ser svajet HELT FEL ut på många gitarrkroppar. Och detta kan jag faktiskt relatera till. Även jag tycker att ett Kahler passar bättre till vissa gitarrtyper. Den andra vanliga biten med Kahler synen hos många; är att det endast är en ful hairspray kvarleva från 80-talet; och dess användningsområde är då endast detta skit. Detta tänk är dock HELT uppåt väggarna fel.
För att förklara vad jag menar: Skall jag berätta om ett återkommande probelm i världen som goda splemän vill att gitarr tekniker skall åtgärda: Många -Jazz, -Counrty, -Rocka Billy, -Blues, -Rock (and the list goes on..) ÄLSKAR sina Bigsby svaj. Men de har ett problem: Hur de än modifierar; håller skiten inte stämningen vid större svaj pådrag -eller blir sur av större bends. Det är nästan som att flertalet av dessa vill spotta upp sin lunch -när man erbjuder dem lösningen: Kahler. Detta antingen med låsbar översadel -eller med kvalla låsbara stämskruvar + alternativt en rullöversadel (Jeff Beck) eller nollband. Det standard efterföljande som får dem att fundera: -Spela det du upplever att du har problem med på din gitarr -följt av: Gör samma sak på den här gitarren med Kahler svaj. Det är inte bara att det funkar och håller stämningen; utan även känslan och adderingen av den extra klangen som helt plötsligt finns där. Här brukar jag dock rekommendera -att INTE i första läget gå och montera ett Kahler exempelvis i deras dyra Gretsch. Däremot: Att investera i en mindre dyr Gretsch gitarr som passar dem; och vi monterar ett Kahler på denna gitarr istället. Ofta efter detta blir denna nya kopia deras No1 gitarr både live och i studion. Då har man förstått detta. Efter detta blir det fler gitarrer att modifiera -i kombination med att deras fina orginal får mindre och mindre speltid. Viktigt att även notera här: Dessa 'omvända' spelmän går alltså ifrån att bokstavligen spy åt allt vad ett låsbart svaj innebär -till att verkligen 'hitta hem' med ett. Det är konstigt hur något slutar att vara så fult och äckligt när det är precis det man ovetande sökt efter.... Det är dessa gånger man är som stoltast över att vara en instrument tekniker.

Kahler tillverkar även världens bästa svaj för bas (2400 Series). För många är detta likställt med lobotomi -varning: Ja; varför i H behöver man ett svaj på bas..?! Svaret är: För tonen och klangen. Ett bastant bas stall i mässing -med större kontaktyta över kroppen; ger nämligen en ENORM uppgradering i AK-klang på en bas! Tonerna blir monstruösa, långa + äckligt tighta på instrumentet. Detta svaj ställs oftast in backsroppat (dive only). Och då får ägaren själv välja ifall denne vill skruva dit darr spaken eller inte. Tillskillnad från synen av Kahler på elgitarrer; blir basar (i mitt tycke) snyggare med ett Kahler svaj på. Pionjären här är helt klart Les Claypool: Och hans Thompson basar.

Pris/investering:
Ett Kahler svaj är dyrt. För ett Kahler Flatmount 7300 -stall hos tysken får man verkligen gräva djupt i plånka-lädret: Ca 4500 spänn kostar det. Och detta är den billigare modellen. Ett Kahler i riktig metall skickar ekonomin ännu djupare ner i graven: 6800 spänn. Och då ingår inte ens översadeln. Kort man köper ett kungligt bra, komplett Floyd för en fragment av pengarna.

Kahlers 2 olika grundkonstruktioner:
Dessa är stud mount (LP style) och flat mount. Studmount hakar man fast på stränghållaren fästen. Flat mount monteras med full kontakt över kroppen. Den klangmässiga skillnaden mellan dessa två alternativ är oerhört stor. Båda låter och fungerar kanon; men stud mount bli mer 'ytlig' i klangbilden jämfört med flatmount -som verkligen går 'all-the way'. Jämför vi detta mor Ex Floyd Rose; måste man uppgradera ett floyd till max; med sustainblock + woodinserts -för att detta ens skall hamna i samma 'damm' som ett flatmount Kahler i klang samt ton. Detta har att göra med kontakt ytor och klang överföring. När det gäller maximal sustian och klang överföring; passar inte alltid 'max' alla. Faktum är att ofta är det återhållsammare alternativet bäst. Speciellt om det inte är allt på 10 man spelar. Ex: Rocka Billy funkar är det alldeles nog med studmount, brass cam och tefonrullar. Detta ger det där varma naturliga soundet. När det gäller klassik rock funkar mässing sadlar bättre. Och är man tight 'pinchharmonic maniac' -är det stål all-thö-way som gäller. Just det: Ett kahler svaj är den exakt samma -varje sig man skall montera detta på en höger eller en vänster planka. I rullkammen hittar man två hål att montera svajarmen i -beroende på preferens. Och även då: Inga problem att gå reverse 'SRV' med spaken -ifall man gillar sånt.

Service/Maintnace:
Ett kahler stall nöts väldigt lite. Detta om man tar hand om det förståss. Det behöver lubas upp då och då. Detta är dock väldigt enkelt att göra med vanlig smörjspray. Ex; med 5-56 burken man hittar hos de flesta bensinmackar. Beroende på vilka rullar man har på sitt Kahler -i kombination med hur 'vild' man är på att spela: Är livstiden på rullarna väldigt lång. Känner man dock att stallet inte returnerar 110% -lyfter man bara på strängen och snor rullen under den 180 grader. Då är man åter god för lika många mil man kört igen; men kan vara på sin plats att beställa ett set nya rullar från Kahler då.

Montering:
Att montera ett flatmount Kahler svaj på en gitarr är ett jobb för ett proffs. Mensuren på insrumentet mäts till den den främre väggen för infräsningen. Men själva stallplaceringen utgår ifrån de bakre montering skruvarna/hålen. På ett Kahler svaj kan man även justera in sin egna strängspacing/strängbredd -på stallet. Man behöver inte ha en F-speced/wide space/trembucker för stallet. En standard spaced funkar precis lika bra. Detta ger även möjlighet att matcha iin äldre Filter'Tron mickar eller P90:s exakt.

Ett Kahler stall med cam funktion -erbjuder även en liten del balanserad anslagsfunktion. Dvs: När man slår riktigt hårt på strängarna -fungerar rullkammen lite grand som en Evertune gör: Den fjädrar. Det här gör alla typer av flytande svaj. Skillnaden varför detta fungerar bättre på ett Kahler; är svajfunktionen är mycket mjukare + att stall sadlarna sitter solitt kvar i sina korrekta intonations lägen; trots att kammen fjädrar mot strängdraget. Detta medför att man blir inte sur -fast man våldtar det. Men både på gitarr och bas måste stallet vara justerat flytande -för att få ut fulla effekten av detta. Kahler gör inte detta lika exakt som ett Evetune stall gör; med separata, flytande fjädringar åt varje sträng. Men Kahler gör en tiillräckligt stor del av detta, för att det verkligen märks -när man spelar.

Ett modernt Kahler Tremolo kan (utan någon som helst modifiering) ställas in på tre olika sätt: -Flytande, -Dive only, -Låst (hardtail.)

https://kahlerusa.com/


/ Jonken

Fascinerande, hade aldrig kunnat föreställa mig i min vildaste fantasi att det fanns flertalet gitarrister som gör på detta sätt med sina Gretsch,
åtminstone inte i modern tid. Blir sugen att testa på grabbens Epiphone SG men det är klart att kostnaden avskräcker, först hårdvara för 5-7 papp
sen arbetskostnad för installationen, kanske 4-5 till?

Så är det. Men om det är ett studmount Kahler; bör inte arbetskostnaden alls bli så hög. (Man behöver bara fräsa lite undertill -mellan stolparna på kroppen. Själva passningen/positioneringen av stallet är liksom ganska klar redan. Är det däremot ett full-contact flat-mount Kahler du funderar på till en SG; blir det lite mer jobb med att räkna ut allt -innan fräsning. (För detta måste man även tillverka en upphöjning/distans -mellan stallet och kroppen -för att höja upp stallet ifrån kroppen lite mer. Jag skall faktiskt i närtid tillverka sådana. Håll ett öga på denna tråd. Jag kommer att lägga ut bilder på detta.)
Gällande kostnader: Kahler USA tillhör de få som fortfarande har en VÄLDIGT bra -och kvalitativ support. Skriver man till dem brukar de inte alls vara 'omöjliga'. Min erfarenhet; är att man köper 'de rätta' grejerna från dem billigare; är vad Ex Tysken betingar...


/ Jonken

https://www.youtube.com/watch?v=VP7ORLHzQcY&list=PLnVTikqaIUq1EOT8vtIgNLE4QhMHKIwbT
https://www.youtube.com/watch?v=NYIhMdW7YU8&list=PLnVTikqaIUq1EOT8vtIgNLE4QhMHKIwbT&index=2
https://www.youtube.com/watch?v=Sl1BjBU0jng&list=PLnVTikqaIUq1EOT8vtIgNLE4QhMHKIwbT&index=3
https://www.youtube.com/watch?v=njSWjOhGUoI


/ Jonken

Här finns en del förklaringar om moderna Kahler. Kul att se skaparen själv i promo. Jfr, för flera år sedan såg jag en video där en av de amerikanska micksäljarna sjäv demade en SG med P90 mod. De är nog stolta över sina företag. Själv ser jag svaj mest som besvär.
Att göra ljud är en sak men att spela själv klarar jag inte än.

Intressant, Jonken!

Som jag pratat om tidigare i en annan tråd har jag en ide´ att göra en version 2.0 av min main gitarr som jag byggde för dryga 40 år sedan, och då med svaj. Jag köpte min första gitarr med svaj 2015, och svaj kändes direkt helt rätt för mig. Det var då en Ibanez RG med Edge-stall. Dvs ett Floyd i stort sett.

Jag tycker dock att det är väldigt stumt, och har inte trots flera försök fått det till att funka med mjukare svep i darret, så att säga. Kan säkert vara ngt med fjädrarna, kanske. Jag köpte nämligen en Sandberg strata 2020 som jag fick till ett mycket trevligare svajande på, två fjädrar och flytande. Låsbara stämskruvar etc. Den känslan skulle jag vilja ha i ett svaj till min 2.0.

Min nuvarande gitarr, 1.0, har ett hardtail DiMarzio mässingsstall, med en cm tjock mässingsplatta försänkt i baksidan av valnötskroppen för att dra strängarna igenom.
Det är med andra ord en väldigt lång sustain.

Om Kahlersvajet är mjukare, och dessutom bevarar klangen från gitarren bättre låter det som ett klart intressant alternativ. Tyvärr dräller det inte av gitarrer med Kahlersvaj att testa precis...

Som sagt, intressant info, tack!

Varsågod.
Om det är det mjukt svep du är ute efter; kan du även om-montera ett befintligt svaj. (Om det är ned fräst -i kroppen är detta svårt.)

Låt mig förklara:
Det är egentligen tre saker som har störst inverkan på vilken mjukhet och svep ett stall av Floyd Rose -typ ger:

1.) Positionsmässigt: Ju längre fram -mot brädan man borrar stolphålen för sitt Floyd = Längre bak på stallplattan hamnar strängarnas korrekta intonerings punkter. Detta ger ett mjukare svaj; med ett större utväxling och svep. Nackdelarna med detta är: Att stallets vilande nollpunkt blir 'känsligare' samt 'oroligare'.

2.) Ju kortare stall block man har under plattan = Ju mjukare blir svajkänslan.

3.) Fjädrar. Ju mjukare -samt färre fjädrar man har mellan stall blocket och tremoloklon = Mjukare.

Jackson (USA) har ju alltid föredragit -att montera sina OFR lite längre fram i på sina kroppar. Detta ofta i kombination med ned fräsning och korta stall block. På ett Ibanez EDGE; är det själva stallet som är olika jämfört med ett traditionellt FR. Här sitter strängarnas utgångar i sadlarna lite högre/längre ifrån eggen på stallplattan; vilket ger en högre utväxling samt gör svajandet mjukare.

Men om det är ett nytt svaj; med mjukast möjliga utväxling Du vill investera i -är det tre som sticker ut:

- Parker Nite Fly tremolo (Typ; väldigt svårt + dyrt att hitta). Detta stall är vick platta med rullfunktion -istället för det klassiska eggen.
- Vega Trem. Ett Strata tremolo med vick -funktion.
- Kahler med cam rullfunktion.

Bifogar 3 bilder av tre klassiska high end instrument -med låsbara svaj; som visar bla monteringsskillnaderna.


/ Jonken

Tack Jonken för input!

Det där Vega Trem ser ju väldigt trevligt ut, "Less is more". Inte så klumpigt. Här är en tjomme som testar det, och han har förstås fått ett svaj eller två... https://youtu.be/7CI5Hkw0QvY?feature=shared

Oavsett verkar det ha en trevlig flytande känsla. Det är kanske inte precis så jag skulle använda det, men det verkar inte dumt alls.

Hittar en del Kahlerfilmer med förstås, men de pratar ju så XXXX mycket! Inte så mycket spel, och det som spelades var väldigt shreddigt, och det är inte så jag tänker. Jeff Beck är ju det mest smakfulla man kan göra med ett svaj. Ser dock ur som det kan vara en mjuk rörelse även i Kahlersvajet.

Det kan väl kanske vara så att Kahlern behåller mer av tonen? Eller är det inbillning?

Här är ett bättre clip på Vega Trem: https://www.youtube.com/watch?v=478yy9m5EYI

Sant. Det är tyvärr väldigt skralt med bra Kahler klipp.
Ett Vega Trem och ett flatmount Kahler; är ganska lika i svajkänsla. Skillnaden är nog att Vega Trem håller stämningen jäkligt bra -med ett Kahler är nästan omöjligt att stämma ur om man kör den tillsammans med en låsbar Floyd nöt.

Är det dock Jeff Beck som du i första hand siktar på; rekommenderar definitivt Vega Tremmet före Kahlern. Med detta sagt: Det är INGA PROBLEM att lira Beck -style med ett Kahler.


/ Jonken

En liten uppdatering i SG-projektet.

En hel del kund jobb + att man varit förkyld som fan; har medfört att jobbet med SG'n har fått stå åt sidan lite. Håller som bäst på med huvet på den. Skallen modifieras till att acceptera en Floyd Rose R3 översadel. För detta valde jag en fanér av rosenträ/rosewood. Fortfarande lite arbete kvar med detta; men det 'tar sig' sakta men säkert.


/ Jonken

Eftersom det är en helt annan vinkel på ett Gibsonhuvud än Fenderskalle kan jag tänka mig att det är svårt att inte ha låsbar översadel eller rullsadel?

Har för mig att det är 17 grader på Gibson, och Fender är ju nästan rakt. Halsvinkeln gör ju gott för sustainen. Om man tänker sig ett typ Flying V-huvud, ned strängarna rakt mot stämskruvarna från översadeln, skulle det kunna räcka med låsbara stämmisar då? Bennöt tänker jag då. Kanske rullnät? Har lite svårt för de låsbara översadlarna, av någon orsak...

Jag ser inte att det skulle finnas några hinder -för mig att montera: Ex en rullöversadel -med låsbara stämskruvar på den här gitarren. Personligen är jag lite 'tvärt om' mot dig här: Jag har en förkärlek till instrument som håller stämningen riktigt, riktigt bra. Det är som att dessa typer av instrument bara flinar åt en -när man verkligen går loss ordentligt på dem och säger: -Really? -Is that all that You got wimp...?

Det är alltid många som ofta påstår att deras instrument håller stämningen 'no problemo'. Men när det verkligen kommer till 'kritan' -brukar detta allt för ofta inte riktigt visa sig vara sanningen. Efter ärligt test brukar det istället låta så här: 'Den håller stämningen bra för det jag lirar på den'. Vilket givetvis är ett långt hopp från ursprungspåståendet. Jag tror att alla som skruvar/mekar med instrument har ganska god koll på hur man får ett instrument ostämt. Ett instrument som fixar dessa grejer -utan att stämma ur sig: Är vad jag personligen klassificerar till instrument som håller stämningen 'no problemo'. Än har jag inte stött på ett enda instrument med låsbara stämskruvar -som ens kommer i närheten av en låsbar översadel när det gäller stämningsstabilitet. Och här vill jag själv tycka att jag ändå har lite 'kött på benen' -för att backa upp detta argument.

Men även stämning är ju faktiskt en preferens. Kort: Hur ostämt tillåts det vara innan det räknas som ostämt; är olika för många. För mig är det enkelt: ostämt är ostämt: Punkt! Dvs: Det är antingen stämt eller så är det ostämt. Måste man kolla sin stämning mellan låtarna under gigget; berättar ALLTID SAMMA sanning: -Antingen stämmer instrumentet ur sig hela tiden -eller att den som spelar på instrumentet är orolig för att instrumentet inte håller stämningen. Orkar inte ens nämna de som skiter i att de är ostämda -bara för att det är ett mindre party-gig. För mig är sånt här = Du kanske har häftiga prylar; men det är inte rätt prylar för vad du håller på med.

Erfarenhet har lärt mig följande: Precis samma grundprinciper gäller för låsbara översadlar -som vanliga, ej låsbara översadlar. ALLT handlar om material kontaktytor (montering). Dvs i mitt tycke låter inte den traditionella skårade översadeln bättre; än en låsbart översadel gör -av samma kvalitet.

När det gäller huvudvinklar och grader; är detta det 'klassikst tveggade svädet':

Mer brytvinkel på gitarr skallen; ger mer strängtryck på nöten -som ger mer klangöverföring från strängen till nöten: Men samtidigt mer friktion -som i sin tur medför att strängen har större tendenser fastna -istället för glida mer obehindrat i nöten osv, osv... (Den här sången är ju äkta klassiker): 'My baby sings -but it won't stay in tune -and i got the Blues'.....

Jämför vi detta mot en Floyd nöt: Här pressar/låser vi istället strängen mot sadeln. Friktionen skiter vi i -för att strängen ska ju inte glida genom skårorna. Brytvinkel spelar endast en roll för strängarnas utgång -mot stämskruvarna; inte till själva svajfunktionen. Stämskruvarna är svaj funktions mässigt ej ens med i ekvationen -när nöten är låst. Varje gång man trycker svajet i botten -kommer den tillbaka i noll läge perfekt stämd. Kort: En låsbar nöt ger ALLA fördelarna -och eliminerar ALLA av nackdelarna.

Det finns inga hinder i att lira exempelvis Blues på en gura med låsbart svaj. Man behöver inte ens använda svajet -eller skruva dit svajarmen. Endast att backstoppa det hårt ala EVH; så att den inte dyker när man kör sina monster bends på brädan. Eller helt blocka svajjet om man så önskar. Ett Kahler låser man bara -alternativt ställer in dive only. Resultatet blir i princip så solitt; att man nästan kan skippa stämapparaten på pedalbordet. När nya strängar har dragit ut sig färdigt; är det bara att köra HELA GIGGET på samma gura -UTAN att köra konstant fingermyra på stämskruvarna.

Få tillverkare är 110% perfekta rakt igenom när det gäller deras produkter. Här är givetvis inte Kahler något undantag. Både Kahlers standard locking nut + Stringlock Pro suger nämligen kratta. Vad dessa nötter har gemensamt; är att de är designade att kombinera i funktion tillsammans med en traditionell översadel. Detta fungerar inte; då friktionsproblemet genom översadeln kvarstår. Denna problematik känner Kahler själva givetvis till; och erbjuder även en låsbar översadel av Floyd -typ: String locking nut. Dock prisspannet: Från 60 dollar upp till 160 dollar för dessa nötter; är ju lite väl magstarkt. Speciellt när man kan köpa Ex en smidd Schaller nöt i varfri radie för 50 Euro i Tyskland.

-Ett låsbart svaj är lixom en 'No brainer'; ifall man ställer de absolut högsta kraven på stämningsstabilitet i sitt instrument.

DÄREMOT: Att få till en rättvis klangbilld + ton -ur ett instrument med låsbart svaj: ÄR EN ÄKTA KONST. Man; måste ha varit med i matchen ett tag + besitta förmågan att kunna mer än läsa manualen och 'tänka utanför boxen' -för att fixa till dessa saker.


/ Jonken

Här är en klassisk modifiering -av ett Vintage 2300 Kahler stall. Back-in-the-day; hade dessa stall en upphöjning/ett trapp steg på stallplattan. Det var alltid irriterande -när intonationspunkterna för stallet; medförde: Att sadlarnas höjdjusteringsskruvar hamnade precis vid 'trappsteget'. Genom att plana ut detta trappsteg -på stallets bas/botten -platta; gjorde att man eliminerade detta problem. Här är en bild när jag just gjort denna modifiering -på mitt SG-stall:

Moderna Kahler stall är plana hela vägen. Dvs: De har inte detta 'trappsteg'.


/ Jonken

TACK för synpunkterna Jonken!

Nu har jag väl egentligen för liten erfarenhet av Floydade gitarrer, har en Ibanez RG505 = 550 med enbitshals från -94. Ibanez egen variant på Floyd, Edge. Sitter DiMarzio Evo-mikar (Steve Vais signaturmikar) i den, samt en Area 58 i mitten.

Denna har jag haft uppe här förut, och då funderat på att byta kropp på den till något mer stabilt än basswood. Inte så svårt att uppnå iofs...

Strängseparation och briljans är inget vidare, och jag misstänker att det är tänkt att vara så, med tanken att gitarren ska spelas vrålfort genom en stärkare med ingen headroom på full dist ungefär. Bra om tonen dör snabbt då!

Å andra sidan har jag en Sandberg Californa, stratta med låsbara stämmisar och ett vanligt tvåpunktssvaj som låter riktigt bra. Ännu bättre blev det när jag bytte nöten till bennöt, istället för den delvis ihåliga plastbiten som satt där. Klar och distinkt ton, ringer länge!

Då är det rosewoodgreppbräda och basswoodkropp på Ibanezen, och lönnbräda och alkropp på Sandbergen. Och ja, Sandbergen kostade begagnad det dubbla mot Ibanezen, men Ibz brukar ju vara väldigt prisvärda.

Och då har jag en känsla av att det är Floydet som spelar roll på något sätt på den tonskillnad som finns.

I det ljuset kan jag tycka att det är OK att göra ett litet uppåtryck i svajspaken före jag ska spela ackord, då brukar eventuella ostämdheter som uppstått under solot ha rättat till sig. Tips från en intervju med EVH i Guitar Player från tiden före han hade Floyd i sin Frankenstrat, och det funkar oftast väldigt bra!

De låsbara stämskruvarna måste förstås användas på rätt sätt, ca ett kvarts varv på stolpen, inte mer.

I mitt fall är det alltså ton före stämning till en rimlig gräns.


Om jag kommer till skott och bygger min version 2.0 av mitt tidigare bygge, och då har Gibsonvinkel på huvudet förstår jag att någon form av rullnöt etc behövs nog. Men vad gäller frågan varför jag inte jublar över Floyd så är svaret det ovan sagda. Rätt eller fel, som sagt jag kanske vet för lite.

Det kanske beror på det du säger, om att kunna justera ett Floyd.

Så är det. Precis som med bensadeln du uppgraderade till -i din Sandberg Strata; så kräver Även en Floyd nöt liknande mängd 'kärlek' när det monteras. Den stora skillnaden med en FR-nöt; är ju att man slipar stål istället för ben. Kontaktytan i ALLA Floyd nötar är ju ALLTID annat än plan. Detta medför att nöten ej har optimal kontakt -i hyllan på halsen. Detta ger en ytlig + orolig ton/klang bild. Precis på samma sätt som en sämre monterad -eller komprimerad vanlig nöt gör. Att man får jaga nålen på stämapparaten; brukar vara en klassisk indikering på detta problem.
Pratar vi Ibanez -och EDGE-svaj; tenderar TOP LOCK -nötterna att vara del shimsade under nöten -för korrekt stränghöjd mot F-bandet. Och detta är ju givetvis rejält prutt -dåligt. Speciellt med kombinationen med en grumligt klingande basswood kropp. Efter en sån här Floyd -erfarenhet; är det lätt att förstå folket som tycker att låsbart svaj suger. Det intressanta i det här är att: EDGE -svajet är faktiskt riktigt, riktigt bra. Felet är att det endast är taskigt monterat på en lökigare träbit.

När en översadel är optimalt monterat på sin hylla; både funkar det och låter suveränt bra. Att får det så; handlar om många saker: Men de två viktigaste av dessa är:

A.) Maximal kontaktyta mellan nöten och hyllan.
B.) Att nöten är tiltad rätt. (Den skall inte luta framåt -utan vara rak med brädan. Custom: Ju mer bakåt -mot huvet nöten lutar = Ju mer naturlig strängtryck får strängarna på nötens viktiga strängutgång utgång mot brädan. Ökad strängtryck ger ex precisare naturliga flageoletter i strängarna. Ännumer custom: I en låsbart nöt kan även sträng kontakten modifieras -för antingen större strängkontakt -eller högre strängtryck mot brädan. Men denna modifiering kan ENDAST utföras av VÄLDIGT ERFARNA instrument tekniker.)

När man fixar sånt här; är det viktigt att hålla koll på mensuren på gitarren; så att man ej ändrar den. Kort avståndet från nötens utgång till center F-band -skall vara samma. Ex: Mensuren på en Ibanez är: 648 mm (25.51"). Detta ger alltså avståndet från nöten till F-bandets center: 36.33 mm. Avståndet skall vara samma på bas -som diskantsidan. Bara att hålla koll med ett digitalt skjutmått.


/ Jonken

Tackar!

Ja, nöten är shimsad, men rakt över. Det är dock en shims med lite urtag i som gör att hela ytan inte ligger emot, men jag tror att det är en originalshims. Däremot är stränghöjden något för hög, men inte så pass mycket att shimsen kan tas bort. Det finns mer att ta på bassidan än diskantsidan. Jag har inte kollat just nu hur nöten ser ut på undersidan, men jag misstänker att det är en massa färg om inte annat, så där är ju en sak att ta bort. Att sedan slipa ner till ett bra läge MED shimsen kvar misstänker jag är det valet jag har? Om jag inte ska köpa en Schallernöt förstås...

Nöten är för övrigt kilformad, dvs strängarna lutar automatiskt bort från halsen. Så där bör det inte vara några problem.

Det sitter en "stång" tvärs halsen precis ovanför nöten, som det verkar godtyckligt hur långt ner jag skruvar den, det finns ingen distans som visar när det är rätt monterat. Jag har skruvat ner denna så att det helt klart är en skarpare vinkel över nöten, dvs mer tryck.

Just nu ska jag repa lite inför repet med gubbarna i morgon, ska bli kul...

Vill man ha klangen -samt funktionen ur en lås-nöt: Är ALLT lack, poler damm och annan skit mellan träet och nöten ett BIG ASS: -NO!-NO!
Än idag har vi techs SÅ SVÅRT att förstå: att SÅ MÅNGA etablerade tillverkare är SÅ TAFATTA i att montera en låsbar översadel på sina egna HIGH END produkter?? Och samtidigt; så lyckas samma företag klockrent montera sina traditionella; ben och grafit -nötter klockrent direkt mot träet i halsen?? Synnerligen ett evigt mysterium...

Som jag nämnde i tidigare inlägg: Att kontakt optimera en låsbar nöt är en konst. Och att precis samma grundprinciper gäller för detta -som för en 'vanlig' ben översadel: Maximal kontakt yta mellan översadel och hals. När man planat sin hylla på halsen -samt planat botten på sin nöt; har man oftast en för låg stränghöjd för strängarna. Slutsats: Nöten måste upp. Amatörerna köper metall shims. Proffssen använder riktiga träshims; och planar detta shims till önskad höjd. För de som är lite händiga; och vill testa DIY: Brukar jag rekommendera: -Köp ett hals shim istället. Ett sånt här: https://gitarrdelar.se/hardvara-ovrigt-shims-hals-c-85_411.html
Klipp -eller såga ut ditt shims ur biten. Forma bilten efter nöten och måla den till passande nyans; med exempelvis en permanent tushpenna. Superlimma fast ditt shim på hyllan i halsen under tryck. Är det en bakmonterad FR-nöt: Flippa halsen och använd de existerande hålen i halsen som guide -för att borra genom shimmet. Montera över nöten; och kolla höjd. Den optimala höjden för stängarna får man fram så här:

-Se till att trussrodden på halsen är justerad så att halsen är helt rak (-eller till den bow man föredrar) under strängdrag.
-Tryck ner E-sträng på första F-bandet. Notera/uppskatta/mät strängens avstånd till nästa bandstav (#F/Fiss).
-Tryck ner E-sträng på tredje bandet G. Notera/uppskatta/mät strängens avstånd till F-bandet.
-Repertera samma sak på låga och höga E-strängen.

Målet här är att ha ett likvärdigt strängavstånd på lösa E-strängarna mot F-bandet; som avståndet till #F/Fiss -när man höll strängen tryckt mot F-bandet.

Dock innan man börjar att slipa på hyllan; slipar man kontaktsidan/undersidan på sin låsbara nöt helt plan. Alla ytor skall vara helt plana. När nöten har full kontaktyta mot hyllan vickar/skiftar den inte; hur/var man än trycker på den. (Detta alltså o skruvat/o monterat; endast när man lägger den på sin plats -i hyllan).

Bra verktyg för detta är:

-Superlim
-Själv häftande slippapper -av samma typ som man planar bandstavar med.
-Plana klossar att fästa Själv häftande slippapper på.
-En finare, rak plan fil -som har en plan o räfflad lodrät yta/kant invid en räfflad yta.

Bara att: -Slipa testa, -slipa testa, -slipa testa; tills man är nöjd. På ett floyd går det ofta att bara haka av fjädrarna baktill -för att haka av svajet: Samt haka på det igen för test.

Edit:
Förfarandet är precis samma sak för sträng höjd -justering på vanliga översadlar. Fast skillnaden där är; att man använder strängfilar i sadelskårorna istället.

Lite disco inspiration for all that rubbin': -That's the way, -aha-aha; You do it, -aha-aha, -That's the way, -aha-aha; i like it, -aha-aha... (-Keep on movin' that booty.)


/ Jonken

Tack Jonken för info!

Jag har ganska "mycket" askfaner i garaget som blev över när jag gjorde en rorkultsförlängare med ask/teak växelvis fanerat. Dvs mycket vad gäller att shimsa gitarrnötter, räcker en livstid för det ändamålet. Det är ju rätt färg och hårt trä, så det borde bli bra.

Jag har Titebonds hide glue, det borde väl vara väl så bra som superlim? I och för sig, när jag ser ytan som shimsen ska limmas mot ser jag att vissa delar vill man nog inte ha något överflödigt lim på, och då kan det vara enklare att ta superlim på precis de ytor det gäller.

Här är ett foto på ytan, det är inte särskilt jämnt, och det är en grop ner till dragstången, dit vill jag inte ha ngt lim.




Nu är det lite annat, av varje att fixa med, så det kanske inte blir löst just idag...

Ber om ursäkt för massvis med 'delay' här. Mycket annat har (som vanligt) kommit emellan; vilket lagt lite 'bromskloss' -på Kahler SG-projektet.
Men jag hann dock med att jobba lite på gitarren igår -och idag. Allt trä jobb är klart på gitarren nu.

-Fräsning för Kahler stallet är klart.
-Fräsning för stallmicken är klar.
-Alla kanaler i kroppen borrade och klara.

Det enda som återstår i träväg; är egentligen att borra hål för jack och potar. Men detta är något jag alltid gör efter lack -vid slut montering. Samma sak med slut slipning av stränghöjden för den låsbara översadeln.
Jag tillverkade en distans för att höja upp stallet. Dock tror jag inte att den kommer att behövas; då jag medvetet valde lite mindre tilt -när jag limmade på halsen.

Nästa steg är att gitarren skall porfyllas -och lackas.


/ Jonken

Uppdatering:
Nu är kroppen betsad mörkbrun; och porlfyllning pågår. Valde denna gång att använda en tysk epoxy porfyllare -som penslas på den rena/betsade träytan. Denna bets härdar/torkar hårdare -jämfört med den traditionella trä pastan som bla Gibson använder i sin tillverkning. Dessa bilder är just när porfyllaren har penslats på; dvs: Innan kommande slipning.

Gitarrens slutliga kulör kommer att bli vintage white. Denna mörkbruna underkulör är vald -för att verka i den efterföljande relicerings processen på gitarren.


/ Jonken

Ett stycke pärlemor krona limmad -på huvet:


/ Jonken

Skall fortsätta detta SG-projekt snart. Ber om ursäkt för dröjsmålen; men annat har som vanligt kommit emellan. Som: Prisvärd vinterlackering.
Har tillsammans med min kulörsprutande polare; experimenterat lite -och knåpat ihop ett händigt lacktält. Konsumenttesten av detta är hittills väldigt goda och positiva.

Här är några färska bilder från lackbåset; där det pågår full aktivitet -med att applicera de sista klarlacklagren Ernst P 'knotter' över en custom Crosby -style Jax Firebird.

Denna speciella, röda kulör som läggs på här är från Nitorlack; och den heter 'Torino Red'. (Den röda bilkulören från Ford Torinon i serien/filmen 'Starsky & Hutch'.)
Värt att notera: Trots att detta är äkta, ren nitrocellulosa lack som sprutas på här -i torr, norrbottninsk vinter klimat: lägger sig klarlacken ganska jämnt här. Vilket är VÄLDIGT GLÄDJANDE nyheter!


/ Jonken

En lite dum fråga kanske Jonken, lacken läggs på med riktig lackspruta, det är inte sprayburk?

Ser fram emot mer info om ditt projekt!

Lacken här lades med lackspruta.
Är och ränner lite denna vecka plus halva nästa. Lovar dock info pm detta Firebird - projekt.


/ Jonken

Äntligen hemma igen!

Har kört tester på lacktorkning i UV-ljus. Detta så pass framgångsrikt -att denna Firebird var 'god nog' för slip och polering. Slipade + polerade gitarren igår. I morse sattes den ihop. Efter lunch drog jag till repan levde lite rövare med den. En uppkäftig räzer -planka -som inbjuder att spela 'over the top'. Kroppen har 'modifierade' Firebird lnjer -för bättre access för det höga banden. Annars är detta i princip en klassisker -med klyka/trappsteg på framsidan såväl som på baksidan av kroppen. Och: Jo; fan: Den åker. (Hoppar över superlativen denna gång.)

Gitarr recept:

-Mahogany kropp
-Mahogany hals (limmad)
-Mensur 24.75 tum (standard -ej Gibson short.)
-Rosewood bräda (14 tum rak radie.)
-Vit kantlist runt bräda + skalle
-Sharkfin inlay i pärlemor
-Äkta nitrolack. (Nitor kulör + Ernst P Blank.)
-Schaller Lockmister 6 (Non-recessed)
-Schaller wood insterts (stall stolpar)
-R3 nöt
-Schaller M6 knoppar
-Stallmick: Modifierad Seymour Duncan Screamin' Demon humbucker (bytt till keramisk magnet).
-500K volym pot , switchcraft out jack, braided wire.


/ Jonken

Kool! gillar när micken är så långt bak det bara går...blir någe i schimret...e någe specielt med röda gitarrer

Jo; det blir väldigt mycket tightare sound ur micken om man har den närmare stallklackarna. Övertonerna blir direkta och naturliga -istället för difusa och 'blurriga'. Kort: Man flyttar kontrollen till sina, egna spelande fingrar.

Onekligen: Det känns lite 'devil -varmare' med röö.


/ Jonken