Uppdatering från lackverkstan.
Allt går inte alltid 'som på räls' här i livet. Även vi som håller på med sånt här hela tiden -ryker på bakslag då-å-då. Hade en sprayburk liggandes med Gitarrdelars vintage white. Tänkte att det är väl bara att använda upp den på SG:n. Tror dock att burken legat lite för länge hos mig; då lacken inte riktigt vill fastna jämnt över kroppen. Reagerade redan från gå -att det var taskigt med sprutt/tryck/gas ur burken. Beställde en ny burk; som förhoppningsvis vill fastna bättre. Bara att begrunda eländet på bilderna.


/ Jonken

Liten uppdatering i SG -projektet:

Nyanslacken sitter äntligen på som den skall. Gitarren är en sväng hemma för diverse prep för klarlacken + applicering av dekaler. (Som Yngwie sa: Det går inte fort utan de rätta dekalerna på gitarren.)


/ Jonken

Nu börjar den se riktigt frän ut ju! Kul bygge!

Längre top coat torktider mellan varven nu i lackverkstan. Nitro lacken satt dock 'rätt' -kombinerat över dekaler + nyans lack. Detta kommer sakta men säkert...
Måste på några vändor till; innan det är möjligt att applicera logga dekalen på huvet.

Färdig lackat! Hämtade hem SG:n från lackverkstan -för effektivare UV-torkning i sommarsolen.

Torkning i UV-ljus regerar ju fett! Nitrolacken var redo för bearbetning efter nästan rekord kort tid i solen.

Hand polering av lacken; hyffsat klar. Jämnt och blankt. Förvånansvärt hög resonans/klang -bild; blev det också i den här rackaren. Trevligt och lovande.
I valet och kvalet ifall man skulle strunta i reliceringen i nuläget; och bara skruva ihop gitarren som den står nu. Att fucka up/relicera den -kan man ju alltid göra senare om man nu vill...

Rejäl skillnad efter du polerat den jämfört med tidigare bilder.

Onekligen. Den går fasen att spegla sig på ytan nu. Det blir alltid bäst när man hand polerar med textil och klossar -istället för att använda elverktyg. Slipning/polering på SG:s är ju lite små knivigt; då 3D-formen omfattar ytterligare en extra kant -som dessutom är kuvad. Att möta upp kanterna rätt mot varandra i både slipning + polering; innebär egentligen hela skillnaden mellan ett lyckat och ett mindre lyckat slut resultat. Det spelar ingen roll att formerna om träbiten är perfekt innan lack. Lackytan måste vara tjock nog -för att formas sista biten till exakt rätt form. Dvs: Här gäller det att spruta på mycket klarlack -för att slipa/polera av det mesta av det -för att sätta SG-formen.

Och SG-formerna är olika. Den moderna SG-formen har mindre utskärningar -medan den äldre SG-formen har större utskärningar. Jag valde att göra en egen blandning av båda dessa former + köra en egen; mer generös underhorn för lite bättre åtkomst/axcess för vänsterhanden på de högsta banden. Vanligtvis är inte åtkomst något problem på en SG. Men vill man guida med tummen på undersidan av brädkanten (tänk: Nuno Bettencourt); kräver lite mer space vid undre hornet.

Om jag får vara besvärlig...


Kahler och SG det borde bli problem med sustain och döda toner.
Men att sätta i kolfiber stänger under greppbrädan kunde göra susen. Jag vet det är ett jävla jobb.

Men håll det i baktankarna.

Helt rätt. Det blir intressant och se exakt hur tonen på G-strängen landar här.
På mitt bygge har jag valt att förebygga detta med:

-Dubbelverkande dragstång.
-Lite större trämassa på kroppen.
-Inget mick hål för stallmick.
-Den mycket större kontakt ytan (mot kroppen) av det flat monterade Kahler svajjet.
-Den mycket större kontakt ytan (i halsen) av den flatmonterade Floyd Rose översadeln.

Har givetvis kört lite klang tester på gitarren; och dessa är onekligen väldigt lovande. Jag både tror och hoppas -att mitt SG-bygge kommer ha god sustain; helt utan döda toner på brädan. Men man skall aldrig säga 'aldrig'. '-It ain't over untill the 'Coyote' sings-'.

Ursäka den sunkigare bildkvalitén; men: Bussningar för stämskruvarna på nu. Jäklar va tight det var!

Edit: Stämskruvar + översadel monterade också.

Lite fräscht från en skitig arbetsbänk. Knäppte några bilder innan jag tog kväll.

Stallet + strängjord monterades igår. Idag fick jag lite tid över att matcha in micken korrekt: I lutning/tilt -samt över sträng linjerna. (Därför som E-strängar sitter på -på bilen.) Men det här 'tar sig' -sakta men säkert!

-Bilderna gör verkligen inte gitarren rättvisa. Den är BETYDLIGT vackrare i verkligheten.

Jag har en fundering -i detta projekt; som jag skulle uppskatta bojarnas input/expertis på: Placering av den främre axelbandsknoppen.

På standard SG sitter båda axelbandsknopparna i gitarrens genomgående centerlinje. Vilket vanligtvis vore det naturliga ställena att skruva axelbands hållarna i. Dock så har dessa instrument oftast ett fast stall -utan svaj. Min erfarenhet med svaj + två centerlinje monterade axelbands hållare; är att instrumentet har en tendens att vicka/röra sig i centerlinje -när man använder svajet. Jag vill gärna själv ha god kontroll på mitt svajande -och undvika detta fenomén så långt som möjligt.

Jag vänder mig till alla Er som har instrument med dessa specs:

- Båda axelbands hållarna i gitarrens centerlinje.
- Svaj arm/ funktion.
- Gärna erfarenheter av mer avancerad, generös användning av svajet på gitarren.

Det måste finnas flera här som har exempelvis ett Bigsby svaj på sina SG:s. Hur upplever Ni kontrollen i Ert personliga svajade på dessa instrument? Känns det som att man får 'kompensera' i svajandet -pga av att guran vickar över kaggen när man går loss på spaken? Att höra erfarenheter från någon har ett låsbart svaj med center-knopp specs; vore ruskigt intressant.

Nästa fundering: Om man inte har den främre axelbandsknoppen längs centerlinjen på SG: Var är det alternativt smartast att sätta den då?

En 'spetsad' custom del....

Centrum axelbandsfästen har jag lite hatkärlek till.
Bra att luta fram gitarren så man får bättre vinkel på vänsterhanden det är grymt.
Men samtidigt så gör det att man inte ser halsen lika bra.

Föredrar nog främre fästet på ovansidan ala Les Paul.

Vid svaj har jag inte tänkt på om det påverkar eftersom jag inte svajar så ofta.

på hornet, a la Iommi

Hmm, vart tänker du att vänsterhanden då är? i min värld håller en "fast" den där så den inte vickar!...å kroppen är mot äns egna kropp s.a.s....kanske "problemet" ligger där i dess form ..det "viktiga" är att den inte blir framtung kan jag tycka!
På min vinge upplever jag inga problem..den är dock bredare å har ett naturligare stöd av benet om en önskar...på en annan Rickenbacker typ..som igen också är något bredare finner jag inte heller det problemet

Personligen upplever jag -att vänsterhandens 'fok' är på det som händer ovanpå brädan. För mig är det höger under arm som stabiliserar/låser kroppen -mot kaggen. En ganska standard spel position/ergonomi skulle jag säga. However: När man svajar -så flyttar man sin underarm. Och med detta; så släpper man på armlåsningen. Detta skapar sällan något problem på instrument som har ena av axelbandsknopparna ur gitarrens centerlinje. Ex: Strata; som har den främre knoppen ur centerlinje: eller Flying V; som har den bakre knoppen ur centerlinje. Dock på instrument; som SG samt Explorer; där båda knopparna är i centerlinje har en tendens att enklare rulla på kaggen. Detta är vanligtvis inte ett problem -då högerhanden ändå stabiliserar instrumentet i spelposition. Men tvingas man släppa högerhanden från kroppen: Rullar instrumentet. Till och med detta går ju att kompensera och därmed leva med i sin spelstil. Dock adderar man att man genom svajspaksdraget hjälper till att få kroppen att rulla; skapar både ett speltekniskt och spelergonomiskt problem -som är väldigt svår att kompensera.

Allt är givetvis relativt här. Detta ställer givetvis frågor som: Hur använder man svajspaken egentligen? Jag tenderar att tycka; att det finns väldigt få som är duktiga att spela gitarr idag -som faktiskt adderar någonting positivt till sitt spel med svajspaken. Detta beror givetvis på att för få lägger ner faktisk tid i att träna att använda/kontrollera sitt svajande.

Personligen försöker jag konstant och medvetet hålla mitt egna svajande fräscht -samt hela tiden utvecklas inom detta. Är nog bla därför som jag har järnkoll på instrument svaj och hardware. Typ: Vad som verkligen krävs -för att ha en rättvis tremolo palett i sitt instrument kunna utföra svajiga saker av lite mer kvalitet.

Jag bygger just denna SG åt mig själv; bla för att svajet skall kunna användas på tillfredställande sätt. Och skall man kunna göra detta bör man vara noga med att se till att ingen design detalj i instrumentet man bygger skall motarbeta instrumentets tilltänkta funktion. Min personliga spelerfarenhet av ex SG's med Bigsby svaj är inge vidare. Varken i vad jag själv lyckats åstadkomma ur det -eller jag hört någon annan åstadkomma ur denna kombination. Nu när jag tänker efter: Tror jag att jag inte hört en enda gitarrist (med båda axelbanden i gitarrens centerlinje) -som någonsin som imponerat på mig med svajande....

Bigsby är väl en vibrato snarare än svaj av Kahler/Floyd typ.
Tror det blir stora utmaningar göra såna 'dive bombs' eller vad det heter med den
Snarare få lite 'daller' på ackorden samt att om gitarren är framtung får Du ett extra kvarts kilo som bakvikt

Jo; men så är det ju. Bigsby systemet är ju inte direkt designat för annat -än lätt 'pitch shimmer'. Därmed bör man även bedöma dess funktion efter detta. Jag tycker att funktionen i ett Bigsby svaj är på tok FÖR BEROENDE av vilket stall det är monterat bakom. Meao: Hur ett Bigsby i slutändan levererar; hänger ALLTID på kvalité och set up -på stallet och översadeln i instrumentet. Det extra tråkiga med just Bigsby; är ALL felaktig info av egenutnämnda 'Förstå-Sig-Påare' om stallet. Dessa 'FSP' utnyttjar ofta skiten ur att deras aktuella Bibsy stall sitter monterat på äldre vintage instrument. Därav går många mer 'oinvigda' på deras BS-expertis om stallen. Några exempel på genialt hjärndöda Bigsby -kommentarer:

- Ett Bigsby fungerar bara med tjockare strängar.
- En Bigsby gitarr måste vara strängad med just dessa strängar för att fungera.
- Mitt Bigsby ställer aldrig ur sig.
- Hemligheten med mina fina, gamla Bigsby gitarrer; är att jag aldrig behövt skruva i truss rod -bulten i dessa.

Dessa tomtar är givetvis hur noga som helst med att absolut inte köra några större string bends -när de stolt demonstrerar sina Kalle Anka -teorier. De flesta av dessa äldre instrument med just Bigsby -svaj; har ju dessutom en enkelverkande dragstång; som gör att halsen kör back-bow DELUXE -så fort man trycker på armen. Ju tjockare strängat = Ju mer dyker halsen när strängdraget tappas med svajet.

Gällande att använda montera på ett Bibsby som kompensering för neck dive i ett instrument -ger ju visserligen effekt. Men det är ju ett väldigt dyrt sätt. Man kan ju inte låta bli att fråga sig följande:

- Vore det inte både enklare + billigare att tejpa eller limma fast klumpar av stål eller bly i gitarrens inner kammare -för att uppnå liknande kompensations effekt i instrumentets viktfördelning?
- Är det inte smartare + billigare att byta stämskruvar uppe på gitarr huvet -för att minska neck dive?

Kahler SG -projektet går nu glädjande in i sin slutfas. Gitarren är ihop. Det enda som återstår nu -är att tillverka en cover platta baktill -för elektroniken. Jag har material för att tillverka denna i standard pleka plast. Men har valt att inte göra detta i nuläget. Alla Ni som varit uppmärksammare; har nog noterat min speciella fräsning för elektronikkammaren baktill: Den är designad för att hålla fast coverplattan i kroppen med endast 2 st skruvar. Jag försöker som bäst att försöka hitta ett speciellt aluminium material för detta. Materialet kallas för 'Anodized Aluminium'. Det som gör denna process lite knivigare: Är att metallen även bör vara svart till ytan. Denna material i bakplattor hittar man vanligtvis på de dyraste fabriksinstrumenten. Fördelarna med just detta aluminium material är:

- Det dödar mindre sträng vibbrationer i instrumentet.
- Det är strömförande; och erbjuder därmed en naturlig 'faraday -effekt' för elektroniken.
- Materialet kan arbetas och formas med vanliga slipverktyg.

Anyways:
-It's been a long time coming; but: Så här ser gitarren nu ut 'nästan' färdig:

Kul att komma i mål! Ser fin ut!

Ser att du tagit ut ungefär lika mycket trä för kontrollerna som på en vanlig två-mikars gitarr. Är det för att kunna lägga till en mik till i framtiden?

Tack. Jo; iaf delvis i mål då...

Kroppen är helt korrekt 'hel -fräst' på baksidan. När jag gjorde dessa kroppar för några år sedan; fräste jag bara elkammaren på dessa. Jag lämnade allt det övriga öppet (ofräst); då det vid tillfället fortfarande ej var exakt spikat vad jag ville göra med dem. Det enda jag verkade veta redan då; var att jag ville ha elkammar täckplattorna endast med två skruvar -inte de klassiska 4. Detta kan även ha varit någon kunds preferenser. Idén just för hålen på framsidan var jag tvungen att utgå från fräsningen som redan var gjord på kroppen. Jag ville ha volymkontrollen så långt fram som möjligt -samtidigt som jag ville få jacket så långt bak som möjligt. Men precis som du nämner: Nuvarande hål bild passar ju även för en orginal SG hål bild. Den här SG:n blir dock nog lite för bra -för att man någonsin själv skall vilja ändra något på den.

Man är ju så sugen på att åka till repan; och låta riktigt illa med den en stund. Tyvärr sätter vädergudarna stopp för alla sådana planer; då det helt enkelt är för varmt för att anstränga sig för mycket nu...

Ögnade igenom tråden, funderade på om du köper greppbrädorna färdiga eller köper ämnen som sedan sågas mm?

Börjar så sakta få styrfart på min fundering att göra en 2.0 på en hemmabyggd gitarr jag har... Den gången gjorde jag brädan från scratch av ebenholz. Har dock inte tillgång till samma maskiner nu.

Här nere i söder har vi inte lika varmt längre, men jag förstår att det fortfarande är väldigt varmt i norra Sverige!

Det är olika. På denna gitarr gjorde jag det. Har man ej tillgång till maskiner -eller om det brinner i knutarna hos exempelvis en kund: Är det MYCKET smartare att köpa träbitarna mer färdigbyggda. Så att alla arbetsmoment som kräver de riktigt dyra maskinerna -är gjorda. Tänker främst på planhyvling + truss rod fräsning (speciellt om denna skall vara old school smiley -fräst.). Att: -Forma, -limma, -borra, -fräsa osv; funkar ju om man har lite erfarenhet. Vilket du definitivt redan har; då du byggt ett instrument tidigare.
Om jag förstår dig rätt nu; så går du i tankarna på att bygga din andra gitarr: Ej från scratch; utan mer att kopiera lite av 1.0 till en 2.0?

-Jo: Det har faktiskt varit för jäla OLIDLIGT VARMT för länge nu i Norrbotten... (Tacka vet ja kyla: Det går ju att hantera!)

Tillverkade en täckplatta av aluminium till SG:n.
Dessvärre verkar anodiserings processen vara väldigt mycket jobbigare -än vad jag räknade med: https://gdsbutiken.se/2020/10/27/anodisering-av-aluminium/

Självklart! Lite halv-fult; men: Check!

När jag gjorde greppbrädan för drygt 40 år sedan gjorde jag ett frässtål med 12" radie mätt på min gamla SG. Jag gjorde dessutom ett stål som nästan var lika stort, men någon knapp millimeter mindre för att sätta som motvikt i fräsen, det behövdes två stål i den maskinen. Dvs bara det ena stålet var vasst.

Ebenholzen limmades på en typ 2"x3", och på så sätt kunde trät dras genom fräsen. Swisch så var brädan klar! Min svåger som hade den lilla snickeriverkstaden var behjälplig med swischandet, var lugnast så... Sedan, i en klyvsåg sågades greppbrädan loss från 2x3. Sedan var brädan klar att måtta in på gitarren.

Tyvärr missade jag att ta vara på stålen, de försvann senare när verkstaden fick läggas ner pga att Balltorps industriområde skulle bre ut sig...

Så, det får nog bli någon annan metod, det kanske blir köp. Tack för info i alla fall!

Vad gäller tanken med 2.0-gitarren är att ta tillvara de saker som blev bra på den första, (nästan allt), och addera ett svaj. Tänker ett Vega Trem, har av olika kommentarer mm fått en känsla att det skulle passa mig. Den första versionen var ju ett barn av sin tid, år 79/80, en massa mässing och extremt stabilt bygge. Svaj gick bort pga att det käkar SUSTAIN!

Dessutom få bort den halstunga effekten av ett alldeles för stort och massivt huvud, samt extra tunga Schallerstämmisar...

Truss roden tänker jag göra på samma sätt som då, en rak fyrkantsstång, kilstål till axlar som läggs rak en bit ner i halsen. Ingen förböj med andra ord, det skapar bara problem. Förböjen är ett feltänk som jag skrivit här tidigare, man tänker inte på hela sträckan som strängen drar i, man tänker enbart på halsen.

Valnötsträ i hals och kropp, genomgående hals. Vad gäller halsen har jag en bit kvar av samma trä som jag gjorde halsen av 1980, väldigt rak och fin. Dock, den första halsen var lamellimmad, vilket kostar en hel del sågspån. Jag tänker inte göra lamellimmat nu, är tanken. Som det är nu är restbiten 36 mm bred på det hållet som ådringen blir stående, och 50 mm på andra leden. Det kommer med andra ord att kunna sågas bort så pass mycket från baksidan av halsbiten att det kan räcka till "sidorna" bredvid mittbiten, som jag tänker mig att den 36 mm breda biten får bli. Jag har andra spillbitar kvar dessutom. Däremot kroppssidorna kommer jag nog behöva köpa till.

När jag ser på 1.0-gitarren ser jag att ådringen faktiskt ligger ner på lamellerna, de är inte sågade så att de är stående i halsen. Hm, skulle jag ta träbiten på andra hållet blir saker iofs enklare... Frågan är hur viktigt det är med ådringen?

ja, jag ska inte kladda ner din tråd mer, det kommer säkert mer funderingar framöver. Men något sådant är tanken.

Fin gitarr! Men detta är INTE OK

-I hear ya. Ville få gitarren andvändbar snabbare. Får fixa till det där bättre senare.

Lika bra även ta detta på samma 'tangentbord':
Fick slut på motståndskraften idag; och drog till repan med guran trots den här oändliga värmeböljan. Vanligtvis brukar jag typ testa en ny gura under en halv dag. Idag pallade man knappt en jävla timme; innan alla förstärkarrören och min kroppsvärme gjorde arbetstemperaturen OLIDLIG. Men ändå hann jag ge SG:n tillräckligt med smisk -för att spela av en sträng i värmen. Det enda konkreta jag tar med mig från detta heta/avbrutna test är: Svajet funkar kanon -samt att det inte finns några döda punkter någonstans på brädan. Återkommer givetvis med en mer rättvis sound/funktion -reflektion av gitarren; när vädergudarna samarbetar lite bättre.

-This heat is REALLY FUCKIN' UP my schedule!