Precis. Det är en sak att vara en duktig musiker. Men att lämna ett så stort avtryck -som bokstavligen omformar hur hela efterföljande värden ser och använder instrumentet: DETTA är typ; 'God level'. En nivå som VÄLDIGT FÅ är kapabla att uppnå under en livstid.

En intressant liknelse med Jimi och Eddie: Båda två skapade sina sound genom att vrida upp förstärkarna till max.

Jag ser inte heller hur någon i framtiden skall lyckas med något banbrytande igen. Idag liras det mindre på unikhet; och mer på ettor-och-nollor. Detta blir tyvärr endast; 'perfekt' -och 'själlöst' -oavsett musikgenre. Världen är inte längre intresserad av att se någon bygga upp det. Världen tar sig bara tiden till att syna det färdiga resultatet EN GÅNG; varefter alla är redo att ge hela grejen antingen en 'like' -eller inte... -That's about it. -Go figure....


/ Jonken

Men är det inte just det som genierna gör? Ser det vi andra dödliga inte ser (eller hör)? Det dyker säkert upp någon vad det lider.

71 år senare kan man köpa en Fender American Ultra Luxe Vintage Stratocaster.

41.000 för 2 hopskruvade bitar av billiga träslag.

Men den har ett långt coolt namn. På 50-talet fick man nöja sig med en Fender Stratocaster.

Jag såg en demo av den där gitarren. Helt galen prislapp såklart. Men om jag hade varit studiomusiker hade den helt klart varit ett bra alternativ! Bra att kunna blanda Hb och single coil på det sättet

Nog ingen specifik. Det var ljudet och att jag ville åt det i studion som fick mig att vilja ha en (och skaffa det).
Underbara gitarrer.

/Magnus

Vilken färg valde du? HB i stall?

Så är det definitivt. Soundet sitter givetvis i fingrarna. Ändå är det svårt och se hur det skulle vara möjligt efter 70 bast; för någon idag: Att trolla fram någonting så unikt ur en Fender Stratocaster som: -Jimi, -Eddie, -Hank, -Jeff, -Ritchie, -Dale, -Yngwie etc, etc gjorde back-in-the-day. Dessa personer spelade inte bara instrumentet -utan var stor del i att förädla -eller personifiera instrumentet för sitt eget unika sound. Det är givetvis många fler kända musiker idag som personifierat/customiserat sina Strator idag. Det låter givetvis annorlunda; men dessa sound är endast en färgning av sånt som nämnda spelemän redan gjort.

Jag har nyligen fått kämpa hårt; för att få en Fender Stratocaster signatur låta och fungera som Ritchie Blackmores Strata gjorde under Rainbow -eran. Detta åt en kund som vet EXAKT hur det ska vara. Jag har nästan åkt skytteltrafik mellan mellan min arbetsbänk -och hans replokal + hans studio. Igår kom vi glädjande nog i mål med gitarren. Vad jag försöker att säga med det här; är: Att de exaktaste nyansskillnaderna i olika Strata -sound är monstruöst stora/omfattande; för någon som är expert -och hör skillnaderna. Man är verkligen nere på monekyl-nivå för det sista avgörande procenten som krävs!

Summa summarium: Jag har svårt att se någon lägga ner tid och pengar i liknande process; för att erhålla ljudet av en modernare musikers personliga gitarr ton/sound.

Eddie var Killer på Stratta nästan bättre sound än Jimi.


https://www.youtube.com/watch?v=12D0tMz ... rt_radio=1

Att rangordna talangfulla musiker -handlar ALLTID om bedömarens färgning: Dvs: Tycke och smak. Men en väldigt intressant detalj -eller röd tråd bland de stora namn som 'formade' Stratans användningsområden inom musiken back-in-the-day; var att SAMTLIGA dessa hade sitt egna unika sätt att hantera oljuden orginal instrumentet ger. Ex: Ritchie Blackmore var nog extremast i detta avseende; när han sparkade/flyttade/vinklade om sina Marshall staplar mitt i låten -på scenen.

Såklart har du rätt!!!

Men jag försöker få er att öppna ögonen för annat än Eddie Van Halen, Kiss och Malmsten.

Och det är säkerligen fel gjort av mig att tvinga mina intressen på andra.

Men jag försöker lite vänligt att så frö...

Ja, men poängen är att det är ju ingen annan levande person som hör detta. Dock nog bra utdelning för en noggrann kund att träffa en likasinnad
man kan dela nörderiet med. Det som du själv beskriver är att de monstruöst stora skillnaderna är just små nyansskillnader (1%).

Att så frön e ju bra. Min mening var ju absolut inte att lägga käppar i den processen.

Jag håller inte riktigt med här. Jag skulle hävda följande: Personer tror inte att skillnaderna alls existerar förrän man upplever dessa själv.

Det är alltid intressant med folk som vet exakt vad de vill. Vissa kallar detta för 'nörderi' -och andra kallar detta för helt andra saker. Fri värld -och allt det där. -No problem för min del.
Och bara för klar göra: Min personliga åsikt är att skillnaderna är jättestora. Ju närmare gränserna man navigerar livet; ju viktigare blir de sista procenten.

Bra att det finns dom som kan sitt intresse i molekyldetalj men det blir också jävligt kostsamt för att typ endast kunna diskutera med likasinnade människor och det är väl en bra sak med experter även om vanlisar inte hör någon skillnad mellan olika gitarrmodeller. Jag är intresserad men inte på den nivå av där val av bäst ljudande lödtenn är viktigt .

Jag vill påstå att det inte alltid är eftersträvansvärt att höra nyansskillnader som inte andra hör. Jag har genom åren förstått genom att läsa här på bojen att det finns bojare som hör skillnader som inte jag hör. Jag kan förstås inte vara säker på att det verkligen är så, detta kan ju förstås också tendera att bli ett kejsarens nya kläder-syndrom.

Men för mig är det viktigt att inte försöka jaga skillnader som jag inte hör, ser eller känner. Tillräckligt bra är tillräckligt bra. Jag har ändå mer än tillräckligt att fylla upp mitt liv med. Och jag är tillräckligt gammal för att inte behöva låtsas.

Bravo, håller helt med! Små nyanser får andra grotta i.

Skillnader kan även märkas med en stämapparat om man själv inte hör det. Då syns det på stämapparaten blir stadigare eller fladdrigare.
Jonken har nämt det och där snappade jag upp det och när jag fräste om en halsficka som inte såg så kul ut för att testa, så upplevde jag en skillnad i ljud typ mera fokuserat (men ljud är svårt att bedömma om det är placebo eller inte pga tidsskillnaden) men på stämnålen var det tydlig skillnad att den blev helt plötsligt väldigt stabil efter fräsningen av fickan.

Det tyckte jag var kul och intressant.

Har aldrig testat det efter byte av stämskruvar eller stall eller liknande men antar att även det bör påverka.

Me ingen i publiken av alla 3 som brukar komma på våra gig lär knappast höra skillnad

Var och en blir salig på sin tro. Det viktigaste är väl att bli salig - eller "inspirerad" med ett annat ord. Då blir det roligare att spela.

Vad jag försökte få fram men misslyckades med, var att det kan vara roligt att 'mickla' med någon som har samma detaljkänsla, tex kund och 'meck'
som tillsammans nördar ner sig i detaljer. Sen om ingen annan förstår eller hör skillnad kanske inte spelar någon större roll

Exakt så, kul ska det vara.

Håller med. Roligt att "nörda" tillsammans med någon.

Uppskattar Ditt inlägg här 'R'.

Kul med iaf någon som verkligen testat -och kan relatera. En stämapparat som förstår/fattar/hör en positiv skillnad -parallellt som personer (som troligen iaf aktivt spelar på sitt stränginstrument) ignorerar detta som 'nörderi' och 1%...?! Jag tycker att denna typ av ignorans -kombinerad med envishet endast är... Om man från 'gå' vägrar att höra -eller fullt förstå fakta: Det absolut o genialaste man kan göra i ett sådant läge: Är ju att klassa andra som faktiskt kan höra/förstå skillnaderna som skrock. Återigen: dessa skillnader är EJ 1%; utan OMFATTANDE.

Och vidare: Om man som spelar inte alls är mottaglig för nyans skillnader i funktion och sound i musikinstrument: Är det endast ett slöseri med resurser att investera i ett dyrare kvalitets instrument. Detta om man verkligen väljer att basera sin idégrund på Ex: Att publik längst bak på ett överstyrt balls-to-the-wall-party gig inte hör någon skillnad. För denna tes stämmer ju: FÅ av alla skuttande fyllare där kan ju inte relatera till skillnaden. Inte ens om samtliga instrumentet genom alla set i hela gigget är ostämda. Ett tips från coachen om detta är nivån man eftersträvar: Betalade denne lir-chef mer än 2000 kr för sitt NYA instrument -är denne definitivt blåst big time.

Jag upplever egentligen effekterna av denna trångsynthet och ignorans hela tiden med olika band eller musiker i olika studios. Folk som inte ens KAN/lyckas få sina fina instrument stämda längre ner på brädan. Det här är inte bara ignorans; utan ofta ren okunskap. Man har aldrig vetat om det -eller bara kanske hört talas om det; men ej brytt sig om att alls sätta sig in det: Då man tycker att guran har ju funkat kanon över hur många livespelningar som helst! Men i en riktig inspelningsstudio blir man ju synad DIREKT! Förbi 7:e bandet blir det surt: En ÄKTA långhyvla klassiker! -Jaga nålen på stäm apparatena i en kvart på studiokrita; och ÄNDÅ stämmer skiten inte när man är färdig..? Betala för mer tid för att man har inge annat val än att auto tuna stränginstrument spåren -för att de skall överhuvudtaget funka att användas i deras egenskrivna låtar?!! Dessa är ett axplock av klockrena, konkreta exempel på folk som tror att skillnaderna: -Hörs endast av hundar, katter och vargar: Att dessa är endast 'skrock' eller 'nörderi' -kapabla att maximalt kan påverka 1%.

Avslutar så här: -Det någon mäktar med anser denne vara fullt tillräckligt för dennes egna behov; -fine! -Dissa dock ALDRIG på de mer öppna och nyfikna som strävar längre..

Jo, men varför köper man en Rolex eller en Ferrari när det finns billigare alternativ. För att man kan och allt handlar om status för många.

Det var ju du själv som skrev detta:

"Man är verkligen nere på monekyl-nivå för det sista avgörande procenten som krävs!"

Du skrev 'det sista' men det var kanske mer än 1% eller menar Du att de sista procenten gör typ 90% av slutresultatet?
Du kan kanske tydliggöra vad du menar...

Och ja, det finns frekvenser som hundar katter och vargar hör som inte Du ens gör

Sant. Men tyvärr blandar vi ändå ihop äpplen och päron här. Dvs: Vi pratar och två olika saker.

-Gällande Blackmore Stratan; talade jag om specifika kund specs i sound preferenser. Dvs: Här pratar vi om att anpassa/personifiera Blackmore soundet till att fungera tillsammans med kundens personliga preferenser. Ex: Denna kund föredrar andra typer av strängar på sina Strator -än vad Ritchie Blackmore gjorde på sina Strator under Rainbow eran. För att få allt detta att fungera -innebär att man är inne på monekyl-nivå i små detaljer.

-Det jag och Bojaren 'rifle' pratade om var nödvändiga grundläggande saker i funktion -som ett stränginstrument är beroende av för fungera optimalt. Där 'r' nämnde bla kontakt optimering i halsficka.

Nuförtiden gäller inte ens den analogin längre eftersom alla nya elbilar är snabbare än alla gamla sportbilar och alla smartwatches är bättre än alla gamla Rolex. På liknande sätt kommer min Rusta-strata alltid vara bättre än en Fender-strata som behöver en bandslip och setup.

Ja säkert, eller hur
vaknade du sen?
Rusta-stratan är unik i sitt slag, men inte på ett bra sätt

Nja, sanning med modifikation.
Snabbare från rödljus och stillastående, 150-200 eller snitslad bana är en annan utmaning.