Det har inte hänt nåt här på nästan två månader, så nåt måste man väl hitta på

Har kommit över en mängd gamla rör, bl.a ett antal 6AS7. När jag googlade runt så upptäckte jag att det verkar vara "en grej" att bygga hörlursförstärkare utan utgångstrafo med detta rör som slutsteg.
Jag hittade bl.a nedanstående schema.
Nån som har erfarenhet av nåt liknande? Och är det nödvändigt med så här omständig strömförsörjning? Likriktad glöd är säkert bra, men tre trafon..?

Hej,
tre trafon är sannolikt "då man hade dem"

Man har högre spänning till förröret men troligen kan man klara sog med en B+
Likriktad glöd kan hjälpa att få bort en sorts brum men sannolikt behövs det inte här.

Känns som man puzzlat ihop från vad man fick tag i. Ser att 6AS7 drar en formidabel 2.5A i glöd och det är singel glödtråd så inte humbucking och steget är single end.

Det jag undrar är säkerhet här. Poppar utgångskondingen har du katod DC ut och poppar även röret har du full B+ ut. Eller missar jag något?

Jo jag tänker att man väl borde klara sig med en B+ linje så länge spänningen ligger nånstans kring 120V, och en glödlinje.
Kanske en balanspot vore bra om man kör med AC på glöden?
Tänkte att man borde kunna hitta nån lämplig trafo t.ex i Hammonds sortiment eller helst nån toroid.

Det där med säkerheten ja, det är nog bara kondingarna mellan öronen och katodspänningen. Det finns kanske något ytterligare sätt att säkra det?
Har sett att det säljs såna här s.k. OTL hörlursförstärkare även kommersiellt.
Vet inte riktigt varför man har parallella kondingar på utgångarna, blir det kortis i en av dem lär väl inte den parallella göra någon nytta.

Jag skulle knappast använda oktalrör i försteget om jag får för mig att bygga, troligen nån 12A_7 variant.

Nu är ju schemat ritat av en som gärna överdriver och inte har riktigt klart för sig.
Utgångskondensatorerna bör dmensioneras efter den impedans som hörlurarna har,
och för 800 ohms lursr är några uF tillräckligt. Lägre värden gör ochså risken för
problem mindre. Parallella (electrolyt)kondensatorer är snarare för att imponera på kompisarna.
Likaså kommplingskonensatorerna är enormt överdimensionerade.

Jag antar ( gissar) att en B+ på 200 + 250V är tillräckligt för att lineariten i rören skall bli hyfsad, beror
naturligtvis på vilka rör man väljer.

Bygg och delge resultatet !

Tackar, får kolla efter lämplig trafo och göra ett nytt schema. Så fort som möjligt innan jag får för mig att komplicera audiodelen med tonkontroller, flera rör m.m.
Jag lär i varje fall använda 6AS7(GA) eftersom min lilla stash är upphovet till projektet.

Om det är det mest optimala röret för ändamålet vet jag inte.
Det tycks ha ansenlig kapacitet att dra anodström - och glöd som nämnts. En liten bastukamin. Men så ser det säkert coolt när man monterar det på ovansidan

12AY7 kunde kanske vara en kandidat till försteg? Läste nånstans att det blir för lite drivning med ECC82.

I stället för parallella kondingar på utgången kunde man kanske ha två i serie bara som en extra säkerhet?

Man vet ju inte om den ena av två seriekopplade kondingar får kortis. Kör du med poly kondingar med 400 volt märkspänning. Och då
kanske man kan vilja ha parallela för att komma upp i capacitans, beroende på hörlurens impedans.

Ellyter kan ha större risk för kortis än poly* . En zenerdiod parallelt med katodmotståndet till 6AS7, förspänd att börja leda om
spänningen över katoden blir "för stor" dvs motståndet brunnit, kan skydda speciellt om man säkrar B+ med tillräckligt liten säkring.

ECC83 är allmänt förekommande och skall kunna driva slutrören.

Vad är rimlig impedans för nutida hörlurar? Jag minns att jag hittat 600 Ω lurar förr, vilket ju funkar fint även i OTL rörslutsteg. Att använda 6AS7 som katodföljare på utgången borde funka fint, men det finns ingen anledning att lägga sig högt i anodström - lurarna behöver inte mycket uteffekt. Det skulle ju också gå att göra slutsteget som "single-ended push-pull", men då går det ju åt ett rör per kanal.

Att ha en konding på utgången är väl klassiskt? Har inte hört att det är vanligt att det går åt skogen pga genomslag eller liknande. Det gäller förstås att ha god marginal till maximala spänningen. Två i serie är såklart inte fel, men då lär man ju ha dubbla kapacitansvärdet mot vad man räknat ut är det som behövs. Att lasta ner utgången med ett motstånd på typ 1 kΩ är kanske inte helt fel.

De flesta ligger mellan 32 och 250 ohm. Fler mot det lägre spannet 32-85 ohm. Verkar inte vanligt med 600 ohm som t ex gamla AKG K240 monitor m fl.

Det är en sak till som är viktigt för att skydda öronen från skadliga ljudnivåer; på något sätt skall man maximera
möjlig effekt.

Enklast gör man det med klena transistorer och begränsade drivspänningar. För en konstruktion med effektstarka rör
kopplade som katodföljare saknas detta.

Jag vill på intet sätt motarbeta intresssanta byggen men vill uppmuntra till eftertanke. Ett sätt kan vara att ha ett
seriemotstånd till hörlurarna.

Bra poäng. Olyckor kan inträffa.
Hela projektet är ju lite som att skjuta mygg med kanon.
Lite därför också som jag tänkte att man kanske vill använda ett förstegsrör med så låg förstärkning som möjligt.
Man kanske kan tänka sig en spänningsdelare före slutrören också.
Hur tänker du med motstånd till hörlurarna?

På frågan "hur tänker d umed motstånd". :

jag tänker mig ett seriemotstånd helt enkelt, om maximala spänningssvinget är 10V ( som exempel) och motståndet
är 100 ohm är totala effekten i motståndet 1w

motståndet är summan an hörlurens och seriemotståndet.

Sedan får man tta reda på verklningsgraden hos hörluren, men jag inbillar mig att tillverkaren kan ange maximal
effekt eller spänning för att uppnå högsta lämpliga ljudstyrka.

Ok, jag förstår!
Hittade annars källan till schemat, här finns en hel liten uppsats om förstärkaren:
https://www.gammaelectronics.xyz/ax_06-08_tube-headphone-amp.html

En bra artikel. Han ger även lite data om några sennheiser utan att göra några max beräkningar.
Men med så läga impedanser verkar 100uF kondingar ok.

Lik förbaskat borda man ha en begränsning på uteffekt. En serieresistans är ett sätt.

Att hitta en lämplig trafo till rimligt pris tycks inte vara alldeles enkelt.
Man får väl räkna på 3A på glöden och 0,2A på B+, samtidigt som spänningen helst inte borde ligga mycket över 200VAC.

Hej hopp, länge sen jag tittade in här. Har byggt en liknande, för E88CC i försteget. 6AS7 eller 6080 i slutsteget. Nån gång på medeltiden. Återkommer när jag friskat upp minnet lite.

Om man tittar på Ua/Ia diagrammet för 6AS7, så tycker jag det borde gå att köra rören på en B+ runt 50 V. Om man väljer Rk till 100 Ω får man ungefär rätt arbetspunkt då.

Jag tror att parallellkoppling av ellyter med en pappers-/polyesterkonding är för att ellyter har rätt trista egenskaper vid höga frekvenser (reaktansen innehåller en induktiv komponent) och det lär ge bättre diskant med en liten konding parallellt.

Låter bra Vore intressant att se en eventuell alternativ krets.

Den här trafon ser väl ut att funka fint för ändamålet?
6,3V/3A
100V/2A
https://en.uraltone.com/electronic-comp ... -amps.html

Trafon verkar absolut passande, vad gäller tillgång till olika spänningar etc. Dock känns 5+ kg, och de olika spänningar och strömmar som man kan få ut, som att det borde passa bättre för nåt kraftigt slutsteg eller liknande.

Om man verkligen vill bygga med 6AS7 (6080) så är det en bra lösning, men hela grejen blir lite som att skjuta mygg med AK4. Om man verkligen vill ha en OTL-lösning, så får man bättre verkningsgrad med single-ended push-pull, men stötestenen är som alltid impedansanpassningen. Som det visade schemat ser ut, så kommer man att använda 50+ W för att ta ut typ 50 mW i hörlurarna.

Jag har byggt ett hörlurssteg för 600 Ω lurar, med ECC82 som slutrör i single-ended p-p och där fattades inte effekt, kan jag säga. Måste man anpassa till lägre lastimpedans, så skulle jag titta vad Lundahl kan erbjuda som utgångstrafos och släppa idén om OTL. Det skulle gå fint att använda 6SN7, 6N7, och flera andra trioder i single-end med utgångstrafo, med en bråkdel av effektbehovet, för att driva ett par hörlurar.

Ber om ursäkt om detta uppfattas som någon sorts kritisk negativism, men jag tänkte att det kanske går att ta kommentaren med en positiv grundsyn.

Inte alls uppfattat som någon kritisk negativism, jag har själv skrivit ungefär detsamma tidigare i tråden: man skjuter mygg med kanon här, och kostnaden per dB i relation till elräkningen blir ju lite galen. Å andra sidan sitter väl en och annan av oss också och småputtrar kring 0,2-1W (om frugan är borta) med gitarrförstärkare som drar 100-300W.
Men tja, allt började med tillgång på dessa udda rör snarare än behov av en lurförstärkare, mer ett kul projekt.
Noterade de 5,5 kilona vilket onekligen är imponerande för en sån relativt liten trissa, och kostnaden för hela projektet blir ju inte alldeles ringa. Man skulle säkert kunna halvera kostnaden för trafo med ett rör som har mer normal strömförbrukning.