Skulle göra en snabb vändning på en spelning i Uppsala och tänkte inte på att ett kraftigt cymbalstativ befann sig i min vändradie. Så gick det som det gick med halsen .

Den är bra... Den gör det de säger att den gör. Jag funderade läääänge på en innan jag blev tvungen att prova själv för att slippa leva i ovisshet.

Gick halsen av...?

'Hamstrare' är benämningen på dessa individer, engelskans 'hoarder') som
köper på sig en massa prylar som man inte använder, och heller inte avyttrar.

Finns dokumentärer om folk som har typ 10 lador fulla med gamla bildelar

Tänk på att påbörja en 'döstädning' i god tid

Ja, sånt här är väldigt skumt.
Trots svår allergi mot pedaler har jag en hel hög som mest ligger där eftersom jag i princip alltid kör gitarr - sladd - stärkare.
Tror det funkar så att jag blir nyfiken, hoppas att pedal X eller Y ska lösa ett eller flera upplevda problem, köper, testar och inser nehe inte det inte.
Och öhh, nu har jag sedan en tid gått och lurat på en viss Fryette Power Station....

Ang. dubletter hade jag en tid två lika SG och två lika Les Paul.
De var justerade på samma sätt och fina att spela på, men en kändes alltid bättre än den andra.
När något känns bättre spelar jag bättre, och när jag spelar bättre så låter det bättre, och när det låter bättre så känns det bättre - och cirkeln sluts.
Därför blev en av dem alltid liggande, så mycket psykologi här tror jag...

En dubblett är förstås bra om en sträng går av, för annan stämning mm men jag orkar sällan släpa på en extra gitarr.
Konstigt nog så har det aldrig hänt mig ett en sträng gått av på scen och då har jag ändå spelat live en hel del och bänder rejält på strängarna

[

Kul att det är mer än jag som tycker gitarr - sladd - stärkare alltid blir bäst.
Nu för tiden spelar jag mest i studio och skillnaden mellan bara stärkare och stärkare + pedal blir ganska stor vilken typ av ljud man än är ute efter (möjligen undantaget metal chugg där DI blir bäst).
Det enda ställe där en pedal gör sig riktigt bra är för att bara få övertonsglitter på rena ljud (alltså inte identifierbar overdrive, micro lite), sånt som en Blues Driver stil pedal är bäst på.
Även en TS före ett metal ljud är användbart.

Mitt live pedalbord har gått från stort med många pedaler till att vara en kanalswitch till stärken och en stämpedal.

Håller med om att av samma modell gitarrer är det alltid en som står ut som bättre, skönare.
Jag har en gitarr som är den bäst låtande jag någonsin spelat på, sjunger som en lärka.
Under säkert några år testade jag kanske 50 av samma modell och ingen lät likadant.
Jag tror rätt hårt på att det inte existerar två gitarrer som låter identiska. Kännas samma kan man fixa, men låta samma, nej.

Den sortens jobb jag oftast gör måste jag ha en backup som förändrar ljudet så lite som möjligt, så jag har alltid med mig 3 gitarrer.

/Magnus

För att bidra lite till diskussion om dubbletter. Jag hade två strator ett tag (även en 335 och en tele) men det slutade med att jag sprang och växlade mellan dem helan tiden för att jag tänkte att den ena var bättre än den andra hela tiden.
Det var väl sant till viss del då de fick mig att spela på olika sätt men i slutändan blev det varken hackat eller malet.