rudmark wrote:
>Rutger.. jag vet vad en antikvarier är, men vad jag menade är att patinera äldre saker INTE är OK, och att det kanske straffar sig längre fram. Inget ont om din yrkesgrupp (som inte ska förväxlas med arkivarier[:D]som många gitarrasamlare kan betecknas som. Men naturligtvis säljs allt när priset är rätt[}:)]
Tja, att jobba med objekt som möbler och konstverk är något som mer passar in hos en konservator, vilket jag tror det är du sytar på.
En antikvarie jobbar mer hur man undersöker, vårdar, bevarar och utvecklar byggnader, stadsmiljöer och kulturlandskap. Det jag sytar på är alltså hur vi hela tiden jobbar med hur man skall hantera slitage och brukande av t.ex en byggnad, eller ett social samspel i en urban miljö.
Att patinera saker kan ju vara passande, i vissa fall, det beror ju helt och håller på vad det är för något man jobbar med. I gällande antikvarisk/konservator diskurs så jobbar man nästan uteslutande med att en ombyggnad/tillskott/lagning osv skall särskilja sig och vara reversibel. Något som kanske är svårt att applicera på ett instrument, men där kommer ju också brukandet in, något som också diskuteras inom fältet. Så, värderingen om man vill patinera något som som från första början inte kan anses vara autentiskt är ganska subjektivt.
Man kan jämföra hanteringsproblematiken med jämförelsen av en medeltidakyrka och en veteranbil. Bilens syfte är huvudsakligen att rulla, och där finns det plats att frångå autentiska delar och nytillverka saker som måste bytas ut. Medan en i en kyrka så lappas, konserveras och lagas saker in i det sista. T.ex så består regalskeppet Wasa idag av mer konserveringsmedel än vad där finns trä. Så, var sak och sin plats och man måste anpassa hanteringen till vad det är man jobbar med och var i värdet ligger.
