Magnus Olsson wrote:
Fast på riktigt så använder jag aldrig pedaler, rakt in i en starkare blir alltid bäst, så hela beteendet är ju obegripligt.//Magnus
Ja, sånt här är väldigt skumt.
Trots svår allergi mot pedaler har jag en hel hög som mest ligger där eftersom jag i princip alltid kör gitarr - sladd - stärkare.
Tror det funkar så att jag blir nyfiken, hoppas att pedal X eller Y ska lösa ett eller flera upplevda problem, köper, testar och inser nehe inte det inte.
Och öhh, nu har jag sedan en tid gått och lurat på en viss Fryette Power Station....

Ang. dubletter hade jag en tid två lika SG och två lika Les Paul.
De var justerade på samma sätt och fina att spela på, men en kändes alltid bättre än den andra.
När något känns bättre spelar jag bättre, och när jag spelar bättre så låter det bättre, och när det låter bättre så känns det bättre - och cirkeln sluts.
Därför blev en av dem alltid liggande, så mycket psykologi här tror jag...
En dubblett är förstås bra om en sträng går av, för annan stämning mm men jag orkar sällan släpa på en extra gitarr.
Konstigt nog så har det aldrig hänt mig ett en sträng gått av på scen och då har jag ändå spelat live en hel del och bänder rejält på strängarna